Nu är drömmen en verklighet. Den evige juden har slutat sina vandringar. Han har kommit hem, eller rättare kommer hem. Den tusenåriga landsflykten är slut. Den judiska befolkningen i Palestina har de sista åren mer än tiodubblats De marscherar snabbt mot den andra millionen. Israel är ett under i modern tid. Ett ljus som varit släckt i två tusen år har tänts på nytt.

Vi har mött alla dessa olika judetyper både i Jerusalem och i Tel Aviv. De ortodoxa tilldrar sig mest främlingens uppmärksamhet. De bildar ett brokigt inslag i folklivet. Ofta har de långa flätor vid öronen. Allt i enlighet med lagens bud: "Du skall icke låta klippa kanten av ditt hår." Även barnen måste finna sig i det. Det ser, minst sagt, skrattretande ut. Vidare möter man många ghettotyper från Polen och Sydeuropa. De bär stora pälsmössor, mer lämpliga för arktisk kyla än tropiskt medelhavsklimat. De blir arga, om man fotograferar dem, och far man med bil på en sabbat genom deras distrikt, kan man bli utsatt för stenkastning. De tittar även illa på en, om man inte talar hebreiska. Och vad skall man ta sig till, när man inte kan mer än "shalom". Men det finns andra judetyper, som vinner ens sympati med ens. Det är jemeniterna. Deras smala och vänliga ansikten lyser emot en lite varstans. De är många. Fyrtiofem tusen fördes till Israel med flyg för något år sedan. Det säges att inga av alla de judar, som Israel fått mottaga, är så snälla och arbetsamma som jemenjudarna. Jag tror att det är sant…