Jaffa. Ja, visst var vi där. Svårt bara att säga, var staden börjar och slutar. Den är ett med Tel Aviv. Jaffa är alltfort arabiskt. Araberna fick vara kvar, om de ville. Israel körde ingen bort. I Gamla testamentet hette staden Jafo. Här fann Jona en dag ett skepp, på vilket han försökte fly undan Guds kallelse. Han fick själv betala frakten för den resan. Och den blev dyr. Men jag förstår honom. Det har alltid varit lättare och bekvämare att lustvandra i apelsinlundar och ligga vid badort än att lida förföljelse i Nineve. Hit kom Petrus på sin inspektionsresa. Då hette staden Joppe. Här såg han synen av de orena djuren. Garvaren Simons hus finns än idag. Här bodde Tabita. Hon som gav sin synål i Herrens tjänst och levde så att många grät, när hon var död.

Vi var också i Lydda, där Petrus botade Eneas, som varit lam i åtta år. Idel bibliska platser! I Lydda finns också ett modernt flygfält. Vill man flyga till Jerusalem, måste man landa i Lydda och sedan åka buss eller chirout till Den heliga staden. Chirout är ganska billigt och kanske bästa sättet att färdas, om man ej har eget åk, vilket är att föredra. Transportväsendet är hårt belastat i Israel. Bussarna är alltid överfulla och på vägarna vimlar det av liftare.