118 ---- Med Volvo till Kanaan[Förra] [Nästa]

På denna festliga dag sänder jag mina lyckönskningar till alla Israels medborgare och till Israels barn i förskingringen, var de än bo. Jag uppmanar dem att vara starka och vid gott mod i den helgade uppgiften att hjälpa till med Israels uppbyggande och judarnas återvändande ur förskingringen.

Jag ber till Israels Klippa att Han ville giva oss och eder Sin kraft och att vi måtte få uppleva nåden att med våra egna ögon bevittna välfärd och fred i vårt välsignade land."

Jag har här anfört presidentens tal, såsom det var översatt från Jerusalem Post och infört i Jerusalems budbärare n:r 3 i år. Jag tog med hela talet, därför att det kan ju vara intressant att få se hur den högste mannen i dagens Israel ser på sitt land och folk.

RESOR I ISRAEL.

Ett ohyggligt rostigt taggtrådsstängsel delar i dag Jerusalem i två delar. Sönderskjutna byggnader, bilskrov genomsållade av kulor samt skyttegravar markerar "Ingen mans land". Post och telefonförbindelser är sedan sex år totalt avbrutna. Vill man skriva till sin vän, som endast bor 200 meter från ens hem, måste brevet gå över Sverige eller Amerika. Det är, som bodde man på var sin planet, fastän man bor i samma stad. Vi råkade glömma en väska kvar på arabsidan. Att få den till Israel var lättare sagt än gjort. Dock lyckades vi till sist med hjälp av Förenta nationerna och amerikanska konsulatet.


[Tillbaka till huvudsidan][Förra] [Nästa]