Vi har icke glömt och skall aldrig glömma dem som föll, blomman av vår ungdom, som offrade sina liv i vårt frihetskrig. Icke heller skall vi någonsin glömma dem som föll för fiendehand under den sista striden. Vi kommer ihåg kung Davids förtröstan: "De omringa mig såsom bin, men i Herrens namn skall jag övervinna dem." Dessa offer för vår stat förpliktar oss alla att fortsätta kampen, att bevara det vunna, att skapa och nyorganisera - ty utan dessa våra fortsatta ansträngningar skulle ingenting som vunnits på slagfältet var oss tillförsäkrat.

Vår tröst och vårt hopp är i första hand vårt nuvarande samhälle och den uppväxande generationen, Israels ungdom. Men våra angelägenheter har icke bara samband med oss själva. Denna stats uppgift och framtid är olösligt förbunden med hela det judiska folkets framtid, var detta än lever. Här finns plats för flera millioner av vårt folk. Millioner av vårt folk är ännu i behov av ett hemland! Det finns ännu många som önskar komma hit och rycka in bland dem som strider och arbetar. Fast immigrationen sjunker har vi det fasta hoppet att den på nytt kommer att växa och tillta i storlek så att nytt blod och ny kraft tillföres vårt land.