Jag håller på att tappa koncepten, när jag får se Alice. Vi känner varandra sedan tidigare. Jag springer ut till Birger och säger: "Vi har en S.A.M:are här". Alice tar emot oss med stora famnen, och vi får under hela tiden som vi vistas i Jerusalem bo på Svenska Skolan. Här sammanträffar vi också med professor Bo Reike, sekreteraren i Svenska Jerusalemsföreningen. Han är numera professor vid universitetet i Basel, men var nu på tillfälligt besök i Israel. Utflykten som vi tillsammans med professorn och Alice får göra till Ein Karem, Johannes Döparens födelseby, glömmer vi aldrig. Här är gudomligt vackert och kaffe har vi med oss. Tänk, här låg det lilla prästhemmet bland Juda berg! Hit kom den unga jungfrun Maria för ett besök hos sin fränka Elisabeth. Det vilar en ljuvlig fläkt av andelivets vår över denna tavla från Judéens bergsbygd.

För Birger och mig, som inte är så bevandrade i den heliga historien, var det en särskild tillgång att under några timmar få vara tillsammans med professor Reike. Även pastor Ahlkvist gav oss värdefulla upplysningar samt hjälpte oss att lägga upp turnén i Galiléen, för att nu inte nämna Alice Jonsson, som helt enkelt var outtröttlig att arbeta för vårt välbefinnande. Hon hade en verklig kallelse från Gud att arbeta i Israels land, därför var hon ock lycklig i sin uppgift. Vi kallade henne "Alice in Wonderland".