Många andra vänner i Jerusalem gjorde allt de kunde för oss. Detta är sant med tanke på våra vänner på båda sidor om taggtråden. Konsul Larsson, som nästan varenda Jerusalemfarare har varit i kontakt med och skrivit om, var även oss behjälplig i mer än ett avseende. Vi var hembjudna till en härlig tesupé i hans hem. Och genom honom fick vi också kontakt med Dalakoloniens medlemmar. Det är endast några stycken av dem, som lever kvar. För 58 år sedan lämnade de sina gårdar vid Dalälvens stränder för att i Bibelns land vänta Jesu ankomst. Alla sade, att de aldrig ångrat detta steg. Nåssvenskarna har fått vara till stor välsignelse i Det heliga landet. Konsul Larsson var också en av de utvandrande svenskarna. Sedan 1929 bor han emellertid i en egen villa på arabsidan nära den israelitiska sektorn.

DEN NYA JUDESTATEN.

Staten Israel är ännu ej mer än sex år gammal. Det var som bekant den 14 maj 1948, för judarna var det året 5708, som den nya judestaten proklamerades. Detta skedde vid ett hemligt möte i konstmuséet i Tel Aviv. Man sjöng Israels nationalsång, varefter Israels starke man David Ben Gurion beträdde talarstolen, och under andlös och gripande tystnad läste han upp staten Israels självständighetsförklaring. Alla församlade sade därtill sitt "Amen" precis som fordom en gång på Moabs hedar. Nyheten flög ut över världen, och efter blott några minuter anlände telegram från Washington, att staten Israel var erkänd i Amerika. Därmed var isen bruten och sådana meddelanden strömmade in från nästan alla länder i hela världen, och Israel blev också ganska snabbt medlem i F.N. Strax efter sin självständighetsförklaring angreps Israel av den omgivande fientliga arabvärlden. Faruk i Egypten höll sitt löfte och lät bombardera Tel Aviv. Syriska och jordanska arméer trängde den nya staten på alla sidor. Bara i Jerusalem uppges det, att nära 2.000 unga judar stupade i blodiga drabbningar om den heliga staden. Israel avgick dock med segern. Man kan faktiskt säga, att "Herren stridde för dem som förr på drabbningens dag".