Vi bromsar in vid gränsbommen. En kvinnlig judisk soldat med patronbälte och automatvapen ser kritiskt på oss. Hon har eldrött hår och verkar mycket osympatisk. Vi är väldigt nyfikna på vilket intryck vi ska få av judarna. Att de judiska soldaterna är mera korrekta och strama i sitt uppträdande, konstaterar vi redan här vid gränsen. Efter ett par tre timmars väntan är det vår tur att gå in i brädbaracken. Judisk personal kontrollerar här våra pass och vårt bagage. Kameror och kikare antecknas noga. Tio israelitiska pund, vilka man utrustat oss med redan i Sverige, konfiskeras i tullen. Det var förbud att införa israelitisk valuta till Israel. Tullgubben tog våra pund, och vi har till denna dag inte fått dem tillbaka. Det var det tack vi fick för att vi var ärliga och deklarerade alla penningar som vi medförde.

Äntligen har vi fått visum för Israel. Tullbommen höjer sig och Volvon släpps igenom. Vi rullar nu på Israels jord. Vi far till Svenska Skolan, som bara ligger något hundratal meter ifrån Mandelbaumsporten. Här verkade under många år fröken Signe Ekblad. Skolan ligger i stridszonen och bytte ägare flera gånger under kriget. Den blev också mycket förstörd, men har reparerats och användes nu som hospits, synnerligast för skandinaviska gäster som besöker Jerusalem. Pastor Ahlkvist från Svenska kyrkan arbetar här tillsammans med fröken Alice Jonsson från Åker.