Endast 2 km från Nablus har vi Jakobs brunn, där Jesus satt en gång, "trött av vägen". Vi far dit. Också här var förstås en kyrka byggd. Men katolikerna har byggt i god mening för att skydda de heliga platserna, så det är inte värt att vara allt för hårda mot dem. Det är klart, att det varit mera likt den dag då Jesus var här, om man kunnat sitta på brunnskaret, känna de smekande vindarna och se upp mot den molnfria himlen. Men här är i alla fall platsen, där Jesus vann den samaritiska kvinnan och därmed hela staden Sykar. "Brunnen är djup", så sade kvinnan till Jesus. Det är sant än i dag. Prästen, som mötte oss vid ingången, hissade ned ett litet ljus i den mörka brunnen, och långt där nere kunde vi se den blanka vattenspegeln. Det är i dag 23 meter från markytan till vattnet i brunnen. Vi blev också bjudna att dricka av dess vatten. Jag tog en klunk; minns ej hur mina kamrater gjorde. Det är ju inte alla dagar man blir bjuden på sådan dryck, även om jag sedan jag hade druckit ångrade mig och inbillade mig att jag på nytt blivit sjuk. Alla hade skrämt oss för Palestinas vatten, jag tror med inte så lite överdrift. Det finns säkert hälsosamt vatten även i Palestina och det övriga Österlandet. Jakobs brunn innehöll sådant.