FÖRSTA DELEN. Något måste hända

FÖRSTA BLOCKET. Tendenser

0. Hejdad, liksom i flykten

Den passerande hejdade sig och blinkade en regndroppe ur ögonfransarna. En sparvhök kom slungad ur diset, strök som i förbigående med vingen över hästkastanjernas höstbruna blad, försvann ur sikte bakom kyrkans torn. Ur träden lösgjorde sig stararna, alla på en gång, och svepte under upprört kvitter uppåt, uppåt, suset från vingarna var som en stormvind, enstaka fjädrar lösgjorde sig och singlade som löv mot marken.
Högre och högre i sluten formation, och genast var höken där igen, under dem men kryssande för att vinna höjd, skiftande hit och dit, likt en brottare som sökte grepp.
De borde ha stannat på sin kvist, skulle ha varit säkrare där.
Men var gång höken närmade sig slöt sig flocken till en mörk vägg, ett svart moln mot kvällshimlen, som fick jägaren att vika åt sidan och avbryta sin attack.
Igen, och igen, och hela tiden slöt sig flocken med den största precision.
Märkvärdigt: var fanns dirigenten och var partituret? Man var på intet sätt förvarnad, passerade bara högst tillfälligt under kyrkans hästkastanjer, plötsligt blev man vittne till den mest förunderliga precision, och allt tilldrog sig liksom i flykten.

Utlagt 19.1.08, senast korrigerat 28.2.09.

Svarta Hål, Tendenser, kapitel 1

Tillbaka till innehållsförteckningen