Officiellt är i USA, de vanliga FM-radio (88-108 MHz) och TV-banden (VHF 174-216 MHz) upplåtna till medicinsk telemetri. I biotelemetriforskning från 70-talet finns beskrivet hur signaler överförs några 100 m i sjukhusmiljö på TV frekvenser.

Mer information beträffande några av de frekvenser som nämns ovan.

I USA har de sk ISM banden sedan 1985 upplåtits för licensfri användning av spread spectrum communication med upp till 1 W sändareffekt.

ISM står för Industrial, Scientific and Medical bands. I USA används dessa band bl a för uppvärmningsändamål inom industri och sjukvård.

De frekvenser som ingår är i MHz:

902-928

2400-2483.5

5725-5870

I det högsta frekvensbandet förekommer högst 10 W tillåten sändareffekt för andra användare.

I det lägsta frekvensbandet kan det förekomma störande effekter på upp till MW.

Radioamatörer får använda 100 W och måste identifera sig med konventionella signaler.

På det mellersta förekommer strålning från mikrovågsugnar.

På alla banden kan det förekomma lågeffektsanvändare med 0.5-1 mW sändareffekt.

I ngt fall har jag sett att den kände forskaren J. M. Delgado omkring 1970 använde sig av transpondrar med frekvensen 915 Mhz.

Före mitten av 1970-talet var detta topphemligt. Mot slutet av det årtiondet började man använda avancerad SST för att kartlägga vilda krokodilers beteende. Det som gör SST attraktivt är att man kan avlyssna många svaga sändare inom ett litet frekvensband utan att de stör varandra. Och även utan att andra sändare stör lika mkt som var fallet med konventionell teknologi. Emellertid är tekniken i sin enklaste form ändå känslig för störningar. En stark enkelfrekvenssändare inom det band som används kan förstöra hela överföringen. Avancerade mottagare kan undertrycka såna störningar och det är standard att det finns en sån undertryckande förmåga men den är begränsad.

När såna störningar förekommer eller värre former kan man använda sig av frekvenshoppsteknologi där överföringen sker i ett eller flera skenbart slumpvis valda frekvensfönster samtidigt. Frekvenser utanför det området undertrycks helt. Det ställer mkt högre krav på sändarnas utformning om det skall fungera maximalt effektivt.

Emellertid kan man tänka sig enklare utföranden som ger lägre effektivitet men ändå tillåter en fungerande kommunikation.

På en konferens om militär kommunikation som hölls ungefär vid Ronald Reagans makttillträde nämndes en del om förenklade former av frekvenshoppsteknologi. Översikten från den konferensen verkar vara svår att få tag i. Den fanns vare sig på engelska eller amerikanska biblioteksdatabaser. Det är inte alls säkert att det här är särskilt svårt att informera sig om. Det har efter den årgången kommit nya varje år och jag har inte gjort mig besvär att kolla upp dem ännu.

Information om SST presenterades bl a vid Armed Forces Communications Electronics Association Show 1980. Den ovan nämnda konferensen ägde rum över ett år senare.

Låt oss nämna ngt om det som föregick FCCs regler från 1985.

I mars 1981 fick 29 radiostationer ett temporärt tillstånd från FCC att experimentera med SST tekniker. Man använde frekvenshoppsteknik på kortvågsbanden och sk direct sequence på UHF. Där var tanken att söka råda bot vissa typer av fading, dvs oönskade variationer i signalstyrka pga av att signaler går mer än en väg. I juli 1981 var FCC på väg att ge tillstånd till experiment med SST på VHF. När reglerna kom 1985 var de mindre omfattande än i tidigare utkast. Men jag har inte gjort ngn grundlig efterforskning utan bara ramlat på information lite här och var.

Det kan vara av intresse att se hur allokeringen av frekvensspektrum såg ut vid den tiden (ca juli 1981).

Nedan syns de frekvensband som var allokerade för ’radiolokalisering’, och lite information om andra användningsområden för vilka samma band var allokerade.

Om frekvensinformationen satts inom parentes är det ej ett band för radiolokalisering.

Där inte annat anges är dessa band upplåtna både för statens användare och andra.

(†) Government exclusive - Exklusivt för statsmakten

(‡) Non-governmental only – endast för andra än statsmakten

Den precisa innebörden av begreppet radiolokalisering är okänd för mig.

Det förefaller tänkbart att det kan betyda flera saker, t ex radiofyrar. De långa våglängderna passar för långväga synkronisering mm. (2003-01-10:Jag har tagit reda på att termen 'localizer' används för en slags radiofyrar som sänder mikrovågor som används för instrumentlandning på flygplatser. ) Emellertid gissar jag att termen även innefattar sådant som spårsändare t ex sånt som kan användas för att lokalisera människor som gått vilse eller blivit kidnappade förutom tänkbara hemliga tillämpningar förstås. Ovan syns att området 2,3-3,7 GHz till stor del är upplåtet för radiolokalisering. Dessa frekvenser möjliggör enligt vad vi tidigare sett transpondrar med små antenner. Dipolantenner 9-6 mm långa och intensitetsdämpningen av radiovågorna i hud är för dessa frekvenser sådan att 37% återstår vid passage av ungefär samma sträcka som antennens storlek. Vi dröjer en stund vid detta. Antag att en transponder placeras nära innanför skallbenet, vars tjocklek motsvarar 1/6 så lång sträcka i hud vad dämpningen beträffar enligt tidigare visade siffror. Jag måste erkänna att jag inte tagit reda på skallbenets typiska tjocklek, men jag gissar på 5 mm. I så fall som 0,8-0,9 mm hud. Innanför finns antagligen ett blött skikt och utanför lite hud, säg 2 mm. Effektivt sett ca 3mm. Man får en dämpning med 0,7. Dessutom sker en ofrånkomlig dämpning med 0,45 vid passage mellan luften och kroppen.

Totalt en dämpning med 0,3 för placering just innanför skallen. För högre frekvenser ökar dämpningen och med den placeringen är det antagligen ineffektivt att gå högre i frekvens.

Om transpondern i stället placeras just under huden blir dämpningen kanske 0,4. För den placeringen skulle man nog kunna gå högre i frekvens. Frekvenserna 5,25-5,9 GHz som finns med ovan skulle kunna komma ifråga. Det finns som synes också en standardfrekvenssatellitsignal i det området som möjligen skulle kunna tänkas ha ngn betydelse för synkning även för små transpondrar. Resonant dipolantennstorlek 4 mm.

För placering av transpondrar i nacken/ryggraden beror det antagligen en del av personens kroppskonstitution hur höga frekvenser som är effektiva. Hittills har jag inte hunnit tänka igenom det fallet utan får återkomma till det. Men ISM banden som finns markerade separat ligger så att de skulle passa bra för att tillgodose olika djupt inplanterade system.

Energikällor

Antenner

Radiokommunikationer

Övrigt

Appendix



Tillbaka till Introduktion