(Om du inte ser gula, klickbara länkar på en snygg blå bakgrund till gamla nyheter till vänster, klicka då här.)

 

Oskar, 1 år den 30 juli 1998

-Vad gör ni?

-Jag ser inget!

-Ta bort!

-Jaha, det var du!

 

-Alltså, va? Hur mycket ska man stå ut med? Posera i en morgonrock! Va? Fått den av morfar? Jamen då så! Ta bilden, nu ler jag!

 

Förutom denna morfarsmorgonrock av högsta kvalitet förärades ettåringen av farmor och farfar även en genomskinlig ryggsäck fylld med allehanda sandlådepryttlar, omedelbart annekterad av storasyster Ida. Denna tyrann snodde även morgonrocken.

-Ge hit!!!

Nedan följer ett reportage över Oskars framfart under en förmiddag. Känsliga tittare varnas. (Läs: Står modern och tar bilder istället för att rädda ungen ur dessa livsfarliga situationer??)

Jag kan stå i en barnstol! (Så här gjorde Oskars morbror 1968. Sexton stygn i huvudet.)

Stolen bara stod här i hallen, så varför inte klättra upp? (Klinkergolv 70 cm nedanför.)

Det är klart jag kan klättra upp i ribbstolen fast jag har en tandborste i handen! (Tre minuter senare låg tandborsten och halva Oskar i toaletten. Klädbyte.)

Tallriken låg på bordet, full med en portion blodpudding och lingonsylt. Jag bara drog i duken så kom allt ner till golvet! Hur enkelt som helst. (Klädbyte.)

Inte vet jag vad det är, men det ser gott ut. Tuggvänligt liksom. Bara låg här på golvet. Hmmm... samma som nyss i köket? (Nej, det var inte blodpudding, det var svart vattenfärg!)

Vattenfärg? Äsch, jag tror jag ställer mig upp och går ett par steg.

 

Varpå grabben som i tre veckor ställt sig upp, vajat, tagit ett provsteg och sedan satt sig ner nu tog en promenad på 52 steg! (Erik gick efter och räknade.)

 

Lycklig. Present från Fia kom i brevlådan.
Nu ska jag kräkas i den. Ännu lyckligare sedan.
Blääärk.

En geting kom på besök

Vid frukostbordet. Alla äter. Erik brer nio mackor till hela familjen. Därefter blir det slagsmål om salamimackorna och avskrapning av kaviarmackorna. Radion spelar "Tattämmick" (Titanic) och i vardagsrummet intill skräller Nyhetsmorgon i tv att vädret blir ännu sämre. Jag (den ömma modern) spiller ut en mugg kallt te som jag inte hunnit smaka på och Oskar skriker Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh! Detta betyder "Ge mig den" eller "Jag tappade den" eller "Ta mig härifrån" eller "Jisses så kul jag har". Jag klättrar upp ur kökssoffan och går för att stänga av tv:n. På vardagsrumsmattan får jag en tagg i foten.

-Aj! En tagg! Ajajaj! Det måste vara en stor! Ajajajajaj! Den måste ha gått på en nerv! Ajajajajajaj! Hjälp!

Jag tittar under foten, och precis vid foten av stortån sitter en geting och ilsket sprutar, sprutar, sprutar och trycker in allt vad han har. Jag rycker loss honom och hojtar.

-Ajajajjajajjjjjjjjj! AJAJAJ! AJAJAJ!

Äntligen. Olle kommer rusande, mördar getingen med en vilsen träsko som ligger slängd vid tv:n.

-Hur gick det?
-Ajajajajajjjj! Det går inte över! Jag har aaaaaldrig haft så ont! Ta mig härifrån!

(Påminner detta om något speciellt som hände för ett år sedan?)

Olle kletar Xylocain och trycker i mig Alvedon, barnen står i klump och blåser på min fot. Jag bara ojar och ajar och förmår inte alls vara tacksam för omtänksamheten förrän efter en kvart, då jag placeras i en säng med en årgång (1977) heminredningstidningar. Två timmar senare får jag varmt te. Efter tre timmar får jag mer Xylocain. Inte förrän fyra timmar senare stängs tv:n av. Smöret sätts in efter fem timmar. Inte förrän efter 24 timmar kan jag stå på foten igen.

 

Beviset.

 

 

© 1997 Lotten & Olle Bergman. Denna sida ändrades senast den 3 augusti 1998.
Läs mer om denna sajt. Skicka gärna kommentarer!