Notisarkiv
Som den uppmärksamme läsaren har erfarit, innehåller den nyss besökta nyhetssidan en aktuell notis, i vilken dryftas vad sig timat haver i Väggarp. På dessa arkivsidor kommer dessa notiser att samlas ­ ett pärlband av dagar att le och förundras över.

Onsdagen den 14 augusti 1997uti
  Se där, Bebisen Utan Namn har hunnit bli två veckor gammal, fyra centimeter längre och 600 gram tyngre. Namnfrågan börjar kännas lite besvärande; att ideligen kalla sin son för "Den" eller "Bebisen" - eller som i mina mest förvirrade ögonblick "Ida" - kan ju vara opraktiskt i längden.
  När jag själv föddes paralyserades mina föräldrar av chocken: jag skulle ju vara en Patrik! Efter sex månader under arbetsnamnet "Plumsan" döptes jag till Charlotte, ett namn jag inte har lystrat till sedan 1972. Min syster råkade värre ut: hon kallades Plumsan till sjuårsåldern trots att hon ju hade ett alldeles vanligt användbart namn (Fia). Bebisen heter enligt mig Isak, Oskar, och Joel. Olle försöker med Mattias, Martin, Johannes och Eskil. Erik propsar på David och Oskar. Ida envisas fortfarande med Nisse.
  Min egen utveckling går stadigt nedåt: jag blir bara dummare och dummare. Morgontidningen läser jag tre dagar för sent, Olles tal om miljöförstöring, dåliga reklamtexter och andra ofta förekommande väsentligheter i dagens samhälle intresserar mig föga. Och igår hade jag förlorat förmågan att fickparkera.

L.

Söndagen den 3 augusti 1997
  Jag skriver dessa rader med Lillebror på armen. Han sover lugnt och tryggt med det lilla fjuniga huvudet i mitt armveck. Torra små skrynkliga händer och fötter, magra ben. Munnen som söker i sömnen, hårt ihopknipna ögon.Andhämtningen är lugn, rörelserna sävliga. Så slår han upp ögonen och - glurp - ut skvätter lite av frukosten. Gult och tjockt fläckar det hans vita sparkdräkt.
  Den lilles flegma står verkligen i kontrast till livligheten hos hans syster. Hon störtar in och överöser honom med (lätt missriktad) välvilja. Han skall ha kofta, gosedjur och napp, han skall ha filt, ren tröja och blöja. Han skall sitta i bilstolen, ligga i korgen och titta på Långben på TV. Storebror tar det lugnare - ofta visar han bara en stillsam ömhet. Ligger nära och tittar. Smeker ömt och försiktigt.
  Nu är det augusti, och sommaren är slut. Visst återstår många varma dagar, men det där med sommaren som ett extraordinärt tillstånd bortom verkligheten ligger bakom oss. Augusti är en bro med ett fäste på en mossig sten i en björkhage och ett fäste i en kontorsstol framför en burk med Office-paket.

O.

Torsdagen den 31 juli 1997
En pojke! Lillebror Bergman kom till världen på förlossningsavdelningen vid Lunds Universitetssjukhus, klockan 03.39, onsdagen den 30 juli 1997. Vikt: 4140 g, längd: 53 cm. Överburen som han var är han fortfarande lite torr och fnasig i hyn, och det är svårt att se vem han egentligen liknar. Just nu ser han ut som bebisen Bebis, men vi anar Morfar bakom skrynklorna.
Förlossningen var hastig men komplikationsfri. Lotten och Lillebror njöt av stiltjen på patienthotellet i ett drygt dygn - åt, sov, åt, sov - sedan tyckte de att det var dags att komma hem. Storfamiljen var samlad i Väggarp torsdag kväll klockan 18. Storebror Erik och storasyster Ida tar syskonskapet på stort allvar - Lillebror fick t o m låna Öda Silten! Vi föräldrar strävar efter att finna oss tillrätta i vår nya vardag så fort som möjligt. Som "erfarna föräldrar" kan man undra och ängslas så mycket mindre och njuta så mycket mer.

Lördagen den 21 juni
Igår var det rajtan-tajtan i Väggarp. Olle gastade till gitarren, både på fest hos Wessbergs i gamla Mejeriet, och nere i Väggarps Brunnspark, där 30-plus-gänget höll låda tills solen gick upp.
 Idag degas det i det röriga huset. Gräsmattan ropar: "Klipp mig!", garaget ropar: "Måla mig!".
Låt dem ropa.

O.