|
|
|
|
De gick ård kringg äi sokni att de var någ mystiskt sum försigick äi Otums körk nati till påskdagen u att de var di död sum sambläd si ti a mässå av hailt ann slag sum var någ hailt ann än de sum en bräukt hald äi iss körku. Täu gubbar, dain'n var soknis skummakare, di bestämd si för ti undasöik saken. Di hadd håirt att'n mat fylg någ slags reglar för ti kunn kumm in äi körku undar iss mässu. Ti gynn me skudd'n ga motsols runt kringg körku tre varv tre fastlagsnetar när de var sum mörkest. Var gangg sum'n kåmm förbäi skudd'n blås äi nykelhäule pa körkportn. Di fylgäd iss ritualn, u trid nati da di hadd skilt av me sin vandring u för säist gangen hadd blås äi nykelhäule, da flaug duri upp. Di gick in äi körku u sag att ha var full me mänskar. Skummakan sättäd si äi en bänk sum de var en plass kvar äi, mens dann'n räitäd en runtar ringg pa gålve u sättäd si äi än. Föräut hadd'n sägt till skummakan att'n int fick lug ti ypnä munn'n u säg ett aindeste ård. All sum var äi körku kåmm u hälsäd, men skummkan kund läikväl tigä. Men så kåmm prästn äi församlingen, sum hadd döt för en täid sen, fram u hälsäd. Da kund skummakan int hald tyst länggar äutn han sägd: - Jissus änd, jär ker-Far u här! Da var de sum torne hadd slat äi körku. De brakäd u riggeräd u när gubbar så småninggum vacknäd ti läiv igen u sag si kringg så lag di äut pa körkbacken. Skummakan hadd fat bäggi baini brutne. - De var da en ivi täur att'tu int int sägd Guss namn. Da hadd vör aldri kumm livnäs härifran! Ja, en kan ju undrä va de var för slags själamäss sum iss u andre påsknetar haldäs äi Otums körke u sum int Guss namn fick lug ti nämnäs äi. Hämtat från Sägner från Gotland, 3:e samlingen av K.G. Andersson och översatt av en studiegrupp i Göteborg. |
|
|
