|
|
|
|
De skudd var bryllaup bäi Fåltre i Garde en gangg, u undar den täidn så var de så mik trull äi Digarrår. Ja, den sum skudd bjaud ti bryllaup bäi Fåltre, han glaid ti Digarråir u skudd bjaud trulli däit. Men fyst så plögd'n kårs yvar Aikstmöir. Ja, u så raid'n da ti Digarråir, men för'n läst upp bryllaupsläxu för trulli, så raid'n flair otli slag kringg råire, u så fick'n da Digarråirskällinggi äut till si u håir pa läxu. Ja, när di var bjaudne pa bryllaup, så skudd bryllaupsbjaudan ha någ ti bästår. Ja, u så kåm da Digarråirskällinggi äut me a hånn fyst, sum var av bain, sum än skudd drick ör. Naj, tyckt han, fick än int någ bättar ti drick ör, da vidd'n int ha. Da straik källinggi in igen ettar a hånn, sum var av sylvar. Naj, tyckt'n, um di int hadd någ bättar ti drick ör, da vidd'n int ha någe. Ja, da straik källinggi in igen ettar a hånn av gull; da tyckt'n de kund ändå var någ ti drick ör, men han låssäd sum än drickäd de, men han hälld avut tibakas yvar axli, u da kåm de någle stänk pa ländi för hästn, de gick håri av ettar. Men me de sam så glaid'n ellar räidäd han sin väg me hånni mässi, läik gäint ti Fåltre yvar möiri. Ja, da ropt källinggi: "Fåltre fyllingen straik av me gyllingen, ainbaintn upp u ränn!" Ja, ainbaintn straik ettar, men fyst skudd'n så mangg slag kringg råire, sum bjaudan hadd rid för än bjaudädä, men läikväl så hämtäd'n än för'n hant kårse pa möiri, da källinggi ropäd igen: "Ta i lyckå, ta i hank!" "De finns vasken lyckå ellar hank!, svaräd ainbaintn, för bjaudan hadd ingen saumen trad pa si, u så när'n hant kårse, da kund int ainbaintn kumm yvar, så att da skudd han tibaks igen u så kväiar ti Fåltre, så att undar täidn kåm bjaudan haim förrn ainbaintn kåm fram. Da läggd han hånne i flohäude, u hästn sätt'n i stalln, men han kåm int ihåg u sla kårs för stallesduri, så hästn den raiv ainbaintn ihel, när'n kåm fram. U självar matt'n kräup in i ugn'n. Ja, men hånne var de omöglit att di kund fa (för di andre trulli kåm ettar alle däit di u), för de lag i flohäude, u flovidsskaidi liggar alltut pa kårs yvar si i flohäude. (Från Boken om Garde, Fäi-Jakås beskrivning, stavningen "normaliserad") |
|
|
