Stockholmsfröken
som ville ha en potta
Ja, ja skall tal um en pasjas um a fröken ellar va de var, ifran Stockholm, sum
raist kringg hjär äut pa land för a par ar sen. Ha hadd änd en mässi till sum
haldäd konsertar ellar singgäd äi körkår hjär äut pa lande. U så skudd di singg
hjär äut i När körkå u kåmm kåirnäs hjär förbäi uss.
U när di kåmm mitt för o grindi så haldäd di, u de frökni kåmm i gard, u Måffar
u Mårmår var äut pa gardn bäggi täu, för vör hadd tråsk um dagen u skudd hald
middag. U Måffar u Mårmår hadd kåir kringg tråsken u var ännu äut pa gardn, u
Far u Mor hadd gat ner i ängg me kräki, u ja var ännu i lädu, u Anna var inn u
lagäd mat.
Da gick ha, frökni, till Mårmår u frågd na um ha kund fa en pått. U Mårmår, ha
försto na int u visst int va ha sägdä u svardä: "De tror ja visst int att di
bihövar någe", för ha trod att ha frågd um vör vidd handlä någe. U så straik ha
da in till Anne u så sägd så: "Kan ja få en pått, förstår hon mej, eller vet hon
va han skall begagnas till, för de gamla ut på gårn förstår mej inte". Da svard
ha: "Pått nå mitt um jaus dagen! U ja vait nuck va än skall begagnäs till u. De
far ha int någen. Vill ha int ga in pa häus kan ha gär va ha vill". U så äut
igen.
U så skudd ha da fråg Måffar va häuse var, u han försto na int han heldar äutn
svard: "Far u Mor gick just nå ner i ängge me kräki, ha kan vänt a läiti stund
så kummar di väl snart haim, da kan ha fa vit um di vill ha någe", för han to
sam tank sum Mårmår.
U så in till Anna igen. "Va i herrans namn ska ja taga vägen, ska ja göra på
mej, kan ja int få en pått, för de gamla ut på gården förstår me inte! "Skudd de
ga så hart av, da finns de räum hjär äut i hagen um int ann rad jär, men någen
pått far ha inte", svard ha. "Men annas så jär de där sma häusi till hygar me
svart durar för'ä", sto ha da i duri u pekäd för na. U da kåmm ha da in pa häus
äntlien u fick skill av me de ha skudd u straik pa gatå u brummäd u var så arg
så att de var förskräcklit, för de att ha int fick någen pått. Ja, hadd ha lert
de ordspråke riktut, "Att en far ta sidn däit en kummar", hadd de gat mik bättar
för na.
Måffar
u Mårmår hadd kåir kringg tråsken u var ännu äut pa gardn, u Far u Mor hadd gat
ner i ängg me kräki, u ja var ännu i lädu, u Anna var inn u lagäd mat.
Da gick ha, frökni, till Mårmår u frågd na um ha kund fa en pått. U Mårmår, ha
försto na int u visst int va ha sägdä u svardä: "De tror ja visst int att di
bihövar någe", för ha trod att ha frågd um vör vidd handlä någe. U så straik ha
da in till Anne u så sägd så: "Kan ja få en pått, förstår hon mej, eller vet hon
va han skall begagnas till, för de gamla ut på gårn förstår mej inte". Da svard
ha: "Pått nå mitt um jaus dagen! U ja vait nuck va än skall begagnäs till u. De
far ha int någen. Vill ha int ga in pa häus kan ha gär va ha vill". U så äut
igen.
U så skudd ha da fråg Måffar va häuse var, u han försto na int han heldar äutn
svard: "Far u Mor gick just nå ner i ängge me kräki, ha kan vänt a läiti stund
så kummar di väl snart haim, da kan ha fa vit um di vill ha någe", för han to
sam tank sum Mårmår.
U så in till Anna igen. "Va i herrans namn ska ja taga vägen, ska ja göra på
mej, kan ja int få en pått, för de gamla ut på gården förstår me inte! "Skudd de
ga så hart av, da finns de räum hjär äut i hagen um int ann rad jär, men någen
pått far ha inte", svard ha. "Men annas så jär de där sma häusi till hygar me
svart durar för'ä", sto ha da i duri u pekäd för na. U da kåmm ha da in pa häus
äntlien u fick skill av me de ha skudd u straik pa gatå u brummäd u var så arg
så att de var förskräcklit, för de att ha int fick någen pått. Ja, hadd ha lert
de ordspråke riktut, "Att en far ta sidn däit en kummar", hadd de gat mik bättar
för na.
Början av sidan
