Fortsättnings kurs

HÄR KAN DU LÄSA OM VAD SOM HÄNT OSS PÅ ALLA KURSER VI GÅTT - GÅR.... KANSKE FÅR DU ÄVEN LITE TIPS OCH V RÅD, ELLER KAN KÄNNA IGEN DIG. Klicka på länkarna vid respektive datum så ser du vad som hände...

LYDNADSKURS 1 - tävlingsinriktad, sensommar/hösten 2000
Instruktör: Per M
Hjälpare: Tina N

Lektion 1 Introduktion - koncentration 16/8	Lektion 2 30/8 - linförighet o inkallning	Lektion 3 6/9 Sjuk i influensa.
Lektion 4 13/9 - Hinderhopp, ställande...	Lektion 5 20/9 - Individuella instruktörråd, träning ---- MIN PLAN	Lektion 6 11/10 - Egen träning - bryta felbeteende
Lektion 7 18/10 - individuell uppvisning :-)	Lektion 8 25/10 - Egen träning (metallapport)	Lektion 9 1/11 - Budföring & framförgående :-)
Lektion 10 8/11 - LYCKA, LYCKA, LYCKA :-)	Lektion 11 29/11 --	Lektion 12 6/12 --
Lektion 13 17/1 ---	Lektion 14	Lektion 15

AKTIVITETSKURS, sommaren 2000
Instruktör: Beatrice B.
Hjälpare: Tina N., Camilla

Lektion 1 13 juni - klickerträning	Lektion 2 26 juni - videokväll	Lektion 3 Ej närvarande - sök, spår mm
Lektion 4 Ej närvarande - Lydnad Tyvärr fick jag åka till Holland för jobbets skull...	Lektion 5 20 juli - Koncilium	Avslutningslektion 4 juli - den blomstertid...
Extralektion 15 augusti - spår, grill o samkväm		Skall på kommando

FORTSÄTTNINGSKURS 2, våren 2000
Instruktör: Claudi B.
Hjälpare: Agneta B.

Lektion 1 14 maj	Lektion 2 20 maj	Lektion 3 28 maj
Lektion 4 4 juni	Avslutningslektion 11 juni

FORTSÄTTNINGSKURS 1, hösten 1999
Instruktör: Claudi B.
Hjälpare: Agneta B.

Lektion 1 30 jan	Lektion 2 06 feb	Lektion 3 13 feb
Lektion 4 20 feb	Lektion 5 27 feb	Lektion 5 Avslutningstävlingen

VALPKURS sensommaren 1999
Instruktör: Pernilla A.
Hjälpare: Gunilla Å., Lena W.

Abbe och jag har det så bra förspänt att vi har en instruktör och en vice instruktör på fortsättningskursen. Båda två har rottweiler-hundar så jag och Abbe kan se hur allt ska se ut när momenten är "färdiga" hihihi. Det är bra för dom är väldigt lydiga och duktiga båda två. Här på bilden ser ni Ayla som är Agnetas hund. Jag ska se om jag kan få fram något kort på Liston också...

Ambrosius and me are in a good situation at the dog-course. We have both an instructor and a vice instructor. Both of them have rottweiler-dogs so me and Ambrosius is able to see the exercises as they shall look when fully trained. The instructors' dogs are VERY good and obedient and it is nice to have that "in front of my eyes". At the above pictures is Ayla which is Agnetas dog. I will see if I can get some picture at Liston too...

Lektionen gick ut på att läraren skulle se resultatet från träning efter valpkursen. Åhhh vad PINSAMT det blev alltså. Abbe har ju varit så o t r o l i g t duktig och jag har varit såååå nöjd - MEN idag visade han upp en sida som vi faktiskt inte sett så mycket av.

Han var HELT ouppmärksam, brydde sig bara om de andra hundarna. Tramsade med kopplet, hoppade till och med på folk. Ja, kort sagt så var jag så dj-a irriterad och nästan ledsen när lektionen var över....

Men så hade vi teori där vi till nästa vecka skulle fundera igenom vad vi har för problem och förslag på hur man kan åtgärda dem. Vi ska alltså diskutera detta.

Efter teorin när alla kört hem, så kom läraren ut till mig och pratade ganska länge.

Hon förklarade hur det här med att "ställa krav" på hunden kan gå till praktiskt - och det var tur, för jag har inte förstått det där tidigare.

Jag tyckte ju själv att jag ställde många krav på Abbe - men jag har nu förstått att dessa krav bör ökas på efterhand som han blir äldre. Kontaktövningar ska vi också öva mycket på, så att han tycker att det är roligt att hålla ögonkontakt med mig emellanåt.

Detta var en jobbig lektion och vi var HELT SLAGNA när vi kom hem. Somnade faktiskt en stund på soffan... men jag längtar redan efter nästa söndag, för jag behöver helt klart idéer och uppslag. Det är också bra att läraren har en rottweiler själv. Och tidigare har ägt två rottweilers.

Idag skulle vi gå fot, helt om, stanna, sitt, inkallning förbi de andra hundarna. Abbe uppförde sig exemplariskt. Jag hade bestämt mig idag att vad som än hände skulle jag inte hetsa upp mig det minsta.

När jag väl fått Abbes uppmärksamhet så gick allt fantastiskt bra. Han följde mig som en.... ja, en hund hihihi.

Så fick vi lära oss hur vi tränar "ställande". Ledaren visade först på sin DUKTIGA hund och sedan fick vi prova en och en. Abbe ställde sig direkt och försökte bara sätta sig ner en gång.

På teorin pratade vi om olika problem vi har och hur vi kan åtgärda dessa. Teorin är mycket givande - och trevligt med kaffe o kaka. Idag fick hundarna följa med in och skulle ligga ner hela tiden. Detta har vi ju lärt och övat på valpkursen så det var inga problem.

Efter lektionen gick vi en runda i skogen så Abbe fick nosa lite och slappna av. Han är sååååå trött och har sovit nästan hela tiden sedan vi kom hem i eftermiddags.

Kontaktövningarna och att jag ställt krav på att Abbe ska lyda efter första kommandot har gett resultat. Men så har vi också övat varje dag denna veckan.

Ledaren var mycket glad och sa inför hela gruppen att det riktigt lös om mig idag. En helt annan hund och matte än för en vecka sedan. Jojo, gissa om man är STOLT.

Men jag är beredd på att det kan gå upp och ner för den här könsmognaden som Abbe nu befinner sig i är en riktig spök-ålder. MEN, jag har bestämt mig för att vara tålmodig, konsekvent och inte ge mig.... det blir nog bra till slut.

Den här gången var spännande. Vi fick lära hundarna att ta och hålla en apport-bock i munnen. Man skulle lägga den precis bakom huggtänderna och hålla handen försiktigt under hakan och säga "håll fast". Abbe tyckte att den där grejen var MYCKET spännande och han ville gärna hålla den i munnen. Men så var det ju det att man inte fick gnaga på den.... det var lite svårare att få honom att låta bli. Han tycker om att bära saker har vi märkt. Häromdagen hjälpte han mig att bära en tom mjölkpaket hela vägen till soprummet...

Så placerade fyra människor ut sig i var sitt "hörn" och bildade en fyrkant som var ca 1x1 meter. Därinnanför skulle Abbe, jag och sex andra hundar med hussar/mattar röra oss. Hundarna skulle inte bry sig om varandra utan intressera sig för sin förare.... ni kan ju själv räkna ut hur det blev....hahahaha (gapskratt).

En j-a röra blev det och vi var svettiga och högröda i ansiktena allihop... men efter ca 10 minuters övning så lugnade det ner sig liiiite. Men det tar nog några gånger innan vi lyckas med detta... det spelar ju ingen roll om Abbe inte sniffar någon i rumpan för om någon annan sniffar HONOM i baken så blir det ju ett liv och ett kiv för det.... håhåjaja vilken TRÄNINGSVÄRK jag har i hela min kropp idag. Gårdagens kurs-övningar var JOBBIGA.

Idag träffades vi i skogen. Vi hade order att ta med två saker som hunden tycker är väldigt roliga. Vi tog med Abbes boll och hans trasa. Min sambo var också HELT underbar idag. Han gick upp klockan åtta, handlade bullar och bredde goda mackor, kokte kaffe och packade ner alltsammans i ryggsäcken. Så väckte han mig och vi stack iväg.

Morgonen var KALL men vindstilla och efter ungefär en timme kom solen - det blev en underbart, strålande solskensdag.

När vi kom fram fick vi se hur det skulle gå till med en hund som kunde sakerna vi skulle börja öva på. UPPLETANDE, SPÅR, BUDFÖRING stod på dagens meny.

Vi fick börja med "uppletande" och då vallades en ruta på 50x50 meter av. Här fick vi lära oss hur man gör för att få hunden att förstå att han ska "ut och leta". Abbe klarade det med glans. Han hittade sin älskade trasa nästan direkt. Det som vi behöver öva på är att han inte får släppa den innan han kommit fram till mig. Som det var idag så släppte han den en halv meter ifrån mig för han visste att han skulle få godis...

Sedan var det dags för spårning. Detta var faktiskt RIKTIGT kul. Jag blev vägledd och fick lägga ut ett spår - där Abbes älskade boll fick vara den roliga avslutningen.

Abbe fattade inte alls vad han skulle göra.... han kissade lite på en buske. Ställde sig och tittade på oss som stod helt tysta och orörliga. Åt en kanintolle... men så plötsligt fick han upp spåret. Det gick lite i kringelikrok och han var mycket okoncentrerad bitvis, men han hittade bollen och DÅ berömde jag och lekte med honom.

Vi provade en timme senare att lägga ett nytt spår och nu fattade Abbe direkt vad det handlade om.... han gick rakt på och till och med avbröt en kanintolle-ätning när jag sa "nej" och gick tillbaka på spåret. Han var sååååååå duktig och jag tyckte detta var riktigt roligt.

Detta är ju det mysiga med "hund-livet" att vara tillsammans med andra människor som har samma intresse. Göra något roligt tillsammans och sedan sitta och dricka kaffe och snacka i solens sken, i skogen-naturen. Oj oj vad jag känner mig nöjd, trött, glad och positiv. Abbe, husse och jag har sovit två timmar nu för vi var rejält trötta.

Linförighet betyder att hunden ska gå vid min sida när jag säger "fot". Detta kan Abbe ganska bra MEN nu ställs det högre krav på oss för nu vill vår lärare att hunden även ska titta upp intresserat på sin matte.... tja - DET är ju lite svårt eftersom hunden har såååå mycket annat han "måste" hålla koll på. Tex alla andra vovvar..... eller vem som nu kom därborta..... eller.... FOT!!!!!! skriker matte.

Faktum är att jag har varit fullt nöjd med att Abbe gått vid min sida utan att dra i kopplet - och har inte haft en tanke på att det är dåligt om han samtidigt kollar in något annat... men jag håller med om att kraven måste höjas i takt med att hunden växer. Det här ska bli intressant att träna på i veckan.... får väl köpa en falukorv hahaha...

Att lära sig hoppa över ett litet hinder var roligt tyckte Abbe. Jag vill inte utsätta honom för hopp eller att gå i trappor före ett års ålder, men EN gång kan man väl... bara för att lära sig hur det ska övas in.

Abbe tyckte att detta var FASLIGT kul.... han stimmade upp sig så till den milda grad att han hoppade rakt upp på mig direkt efter hindret. Tramsade med kopplet och gick INTE att få någon ordning på...... uj, uj, uj.

Först fick han nosa på hindret och sedan gick vi rakt mot det och så hoppade jag först och sa "hopp" och då kom Abbe efter. Hindret var kanske 40 cm högt så han kunde ju i princip kliva över det - men han tog ett rejält skutt. Övningen när den är färdig ska ju vara... gå mot hindret - hunden hoppar på kommandot, och hoppar då rakt fram - matte går sidan om hindret och så möts de direkt efter och hunden går fot. Detta visade hjälpläraren med sin rottweiler-tik och det såg väldigt tjusigt ut.

Vi fick också göra platsläggning 2 min. i grupp. Alla hundarna och förarna ställde sig på en lång rad. Så sa vi alla "ligg" och gick ifrån hundarna och skulle stå still i 2 minuter. Abbe var duktig på så sätt att han låg kvar hela tiden, MEN han började äta gräs där han låg, och det fick han inte enligt läraren. Jag fick gå fram och korrigera honom.... men sen gick det mycket bra.

Nästa gång ska vi ha avslutnings-tävling..... så det gäller att ligga i och träna nu i veckan. På programmet ska vi kunna:

Linförighet - stanna/stå kvar när matte går vidare - platsläggning i grupp 2 minuter - kontakt med föraren. Jaaaaa här har vi att göra minsann, för man vill ju inte "skämmas" på skolavslutningen hihihi.

Kom ju hem från sjukhuset igår, efter att ha legat inlagd ett dygn på grund av njurstensanfall. Idag när jag vaknade kände jag mig ganska OK. Hade bara lite "träningsvärks-ömhet" över nedre ryggdelen. Tjaaaa tänkte väl jag - det är väl efter dom där hemska smärtattackerna i fredags. Jag tog det inte så allvarligt så vi åkte till Brukshundsklubben för det var ju sista gången idag och vi skulle ha avslutningstävlingar.

Jag förberedde Abbe genom att åka till skogen så han skulle få "springa av sig lite" eftersom han haft det jobbigt med att få sova borta när matte låg på sjukhus så hade han ju lite överskottsenergi.

Abbe och jag har ju tränat varje gång vi varit ute och gått och han har varit FANTASTISKT duktig. Linförighet, stanna-stå kvar, ligga stilla ett par minuter, inkallning, ja detta har inte varit några problem alls vid våra små träningspass.

Så anländer vi till Brukshundsklubben. Solen skiner, Abbe är luuuuugn, lydig och fin vovve och allt är harmoni.

Så lade instruktören ut ett spår. Abbe klipper detta direkt och kammar hem de 10 högsta poängen.

Glad i hågen ser jag då fram emot resten av momenten - samtidigt som jag känner att det hugger till lite i högra sidan... hmmm. Tog några djupa andetag så försvann det igen. Nåja tänkte jag. Ingen fara, jag fortsätter.

Så skulle dom titta på Abbes tänder. Det gick bra så det blev 10 poäng där också.

Så sa instruktören: Nu ska vi se på linförigheten (att hunden följer mig fint i koppel alltså). Så delades ett vitt PLASTBAND ut... ett sånt där man hänger i träden vid orientering. Detta skulle vara "koppel".

Jag hann bara knyta fast bandet så tog Abbe sig en stor god tugga av det..... och seeeen satte han väl igång.... tjohej och tjohååå "vad ROLIGT det är i skoooolan matte" voffade Abbe, allmedan han flamsade omkring som en tokig.

Matte blev mer och mer högröd i ansiktet. Röt FY!! och NEJ!!! SITT!!!! FOOOOOOOT! ....men åhnej, inte Abbe inte.

Inte kunde hon röra sig lika bra som vanligt heller upptäckte Abbe..... hehehe

Och oj,oj,oj vad rolig hon ser ut när hon går omkring sådär stelt.... höhöhöhö

Tramselitrams, trams, lek, lek, bit i mattes jacka, trams och flams, bit i mattes sko så hon nääästan snubblar omkull - Åhhh vilken GOOOD SNÖ här finns DEN vill jag ääääta.... mums....

Då fick matte NOG och tog Abbe i ett rejält grepp i kinderna. Men deeeeet skulle hon inte ha gjort för det tyckte inte hennes njuuuursten om....

Ja, Abbe fick dela sistaplatsen med den andra rottisen på klubben. Matte fick ett lindrigare njurstensanfall när hon kom hem och fick intaga den starka meducinen som doktorn skrivit ut omifall att det skulle behövas - och så var det med det.

Just nu sitter matten HELT omtöcknad och lullig av diverse stolpiller som hon fått ta. Besvikelsen har dock avtagit och matte har nu INSETT att det ÅTERIGEN är dags att höja konsekvensen på lille Abbes utbildning....

En tröst är att flera stycken i vår grupp beslutade att fortsätta träffas varje söndag på klubben och träna tillsammans. Vi ska ju ha ett uppehåll nu innan nästa kurs börjar och det är BRA om vi kan träna tillsammans för alla hundarna behöver kunna lyda ÄVEN vid distraktion av andra vovvar.

Jag är helt övertygad om att det kommer att bli en FIN hund av Abbe så småningom. Han ÄR ju fantastiskt duktig i vardagen - men jag hoppas jag slipper se honom så totalt utflippad nån mer gång vid en "bedömning". Liiite pinsamt är det och man VILL ju göra bra ifrån sig när andra tittar på....

Kanske är det detta som är "felet". Matte har helt enkelt tävlingsnerver och så känner inte lilla hunden igen sin matte och flippar ut... Detta var tydligen vanligt, enligt instruktören och domaren.

Jaha, så samlades vi igen. Gänget krymper så nu är vi bara tre ekipage kvar. Det är i och för sig bra för mig för då får jag MER tid av instruktören. Den andra rottweilern som ingick i vårt gäng har visst blivit omplacerad hörde jag idag så nu är Abbe ensam rottis.

Idag var det VARMT så vi började kl. 9.00 istället för 12 som vi brukar, men Abbe lider mycket av värmen så jag förstår att han är lite "slow-motion-vovve". Instruktören hade också överseende med detta när det är så varmt.

Vi skulle visa instruktören "vad våra hundar lärt oss" under uppehållet. Jag fick "självan" som vanligt och det kände Abbe på sig. Han började koppelkampa och jag blev osäker och besviiiiiken. Nu har det ju gått så bra med träningen hemma, och koppelkampen hade alltså avtagit så mycket att jag FAKTISKT trodde att detta beteende var något som försvunnit.

Till slut så blev jag förbaskad och kommenderade "fot". Det gjorde han, långt om länge, och så krävde jag uppmärksamhet som vanligt (att han ska titta upp på mig). DET ville han inte så jag knackade honom lätt på huvudet med fingertopparna - då vände han huvudet mot mig och i uppspelt frustration fick hans framtänder tag i min ljumske....... fy f-n vad ont det gjorde alltså! Regnbågens alla färger har jag nu "därnere"...

Ja, jag blev ju helförbaskad förstås och det märkte han nog för det gick lite bättre sen MEN han är helt enkelt envis som synden och instruktören sa att han får ju inte koppelkampa med mig överhuvudtaget. Jag kämpar på och övar och tränar men det är tråkigt att det blev såhär. Jag vill ju inte fysiskt "tjongablänga till honom" men han får fanimej passa sig nu alltså - jag kommer INTE att tolerera något sådant en gång till (nuuuu är jag uppeldad och beredd!)

Annars fick vi en ny övning idag. Platsliggande under marsch - och att jag ska kunna fortsätta gå och hunden ligger kvar. Så nu får vi ööööva tills nästa vecka. Ska även öva upp Abbes snabbhet vid inkallning. Han är ju duktig och kommer - men det går lååååååångsamt. Fick rådet att fånga hans intresse med korv.

Idag var vi bara två elever som fick ha två instruktörer. Fast egentligen fick jag och Abbe båda två för oss själva för det var så att vi skulle träffas kl. 09:00 på Bårslövs Hundpensionat och träna. Det var bara det att matte körde vilse ute på landet och vi irrade omkring i 1 timme och 20 minuter innan vi - av en slump - hittade dit....

När vi kom satt de och drack kaffe och hade tränat den enda eleven som kommit i tid. Pinsamt var det men jag och Abbe fick oss också en lektion. Det kallar jag engagemang från Claudi och Agneta (och tackar och niger för detta).

Vi hann inte ens börja förrän Abbe körde igång med sitt evinnerliga koppel-trams OCH snappade efter mina fingrar. Nu fick jag mig MÅNGA goda råd och riktlinjer SAMTIDIGT som jag tränade med hunden.

Det är ju fantastiskt att ha två hundkännare som står och studerar Abbe och mig och talar om direkt var och när jag gör fel - OCH vad jag bör göra istället.

Idag lärde jag mig (bland annat) att jag har varit alldeles för långsam mellan Abbes handlingar och beröm/åtgärd. Som Claudi sa; "Du skriver långa brev till Abbe" - och då menade hon förstås mitt evinnerliga pratande och tjatande och långsamma kommando-ord. Lite mera energi och "tjopp, tjopp!!!!" ska det vara.

PLÖTSLIGT så förvandlades Abbe till den fiiiiiiinaste, gladaste, snällaste vovve som GÄRNA satt tätt intill mitt ben och tittade vänligt upp på mig när jag sa "fot". Ja, jag blev så LYCKLIG för det var en så markant förändring så man kunde knappast tro det. Claudi och Agneta började prata med ljuuuuusa röster och jag kände att det var ett VERKLIGT genombrott.

Detta handlar ju egentligen om att jag varit "luddig" i mitt språk till Abbe - Han VILL göra rätt men har inte riktigt förstått och så har jag gett upp för lätt och detta har lett oss in i denna onda cirkel. Sköööönt att se att det FINNS en väg ut.... om jag nu bara tränar och gör på detta sätt och DET ska jag göra. Jag ska förändra mig och skala bort allt dumt "mellanprat" som jag haft för mig. Bli mer koncis och INTE ge mig och börja gå fot förrän Abbe v e r k l i g e n har kontakten med mig.

Jag känner mig HOPPFULL och lycklig och detta var en av dagarna som kommer att sparas i hjärtat hihihi.

Vi träffades i en av skogarna utanför Helsingborg klockan 10:00. Underlaget var vått för det småregnade till att börja med. Vi var fyra par med Abbe och mig och vi började med att gå i samlad tropp för att lägga ut spår till hundarna. Spåren ska ju ligga ett tag innan man släpper på hundarna.

Idag skulle vi inte lägga spår till vår egen hund utan vi bytte med varandra. Det blev ett fasligt skickande med diverse bollar, matlådor, snören, pinnar, tennisbollar odyl. Det är ju så att man har ett så kallat "slut". Detta innebär att man har en grej som hunden verkligen gillar och den ska läggas i slutet av spåret för att hunden ska präglas på att det där med spår leder till något kul.

Abbe har sin ääääälskade orange boll som piper. Sedan skulle vi prova att lägga något mitt i spåret också som hunden ska ta upp till föraren. Detta har vi inte gjort tidigare så Abbe fick en tennisboll och en pinne.

När spåren var lagda (ca 200 meter långa) så gick vi tillbaka till bilarna där hundarna väntade. Vi plockade fram kaffekorg och satte oss och hade teori medan spåren skulle "ligga till sig".

Instruktören berättade om olika saker som är bra att ha med i bilen, såsom sårsalva, kortison (om hunden blir ormbiten), fästingplockare, Jodopax, kam och andra ting. Nu i fästingarnas tid är det bra att borsta av hunden innan den hoppar in i bilen för hemfärd så kan inte eventuella fästingar hinna sätta sig fast på hunden.

Efter en timme gick vi tillbaka till spåren för att släppa på hundarna. Då hittade vi alla våra "slut-saker" i en prydlig hög vid stigen.... hmmm vi kliade oss i huvudet, men insåg snabbt att en annan grupp OCKSÅ var i skogen med SINA hundar. Det uppstod lite meningsutbyte för vår bruksklubb hade ringt och bokat skogen - men eftersom den andra gruppen förstört våra spår genom att gå mitt i dem och samla in grejorna så blev det inget av för våra hundar. Besvikelsen var stor.

Vi lade ut några "motivationsspår" längre bort - motivationsspår är att man går i en rak linje ca 150 meter och lägger slut-saken och så får hunden spåra efter ca 15 minuter.

Så fyra timmar i skogen utan att det direkt blev någon spårning resulterade detta i. Men Abbe var nöjd ändå för bara att komma ut och träffa sina kompisar tar ju på krafterna... Nu vet ju jag i alla fall hur jag ska öka på detta med spårning. Längre spår - fler saker i spåret - spår i vinkel. Så nu ska vi öööööva.

Vi träffades ute på Bårslövs Hundpensionat för att ha vår avslutning av fortsättningskurs II. Solen lyste och harmonin hängde i luften. Jag hade videokameran med så jag filmade alla när dom gick med sina vovvar. Hjälpinstruktören Agneta filmade mig och Abbe och jag känner mig såååå nöjd.

Vi skulle nu sätta ihop alla delmoment som vi lärt oss under kursen och det skulle bli en sammanhängande övning. Claudi visade först med sin hund Liston hur det skulle se ut. Sedan instruerade hon oss hur vi skulle gå, när vi skulle vända höger eller vänster osv.

Abbe skötte sig mycket bra tycker jag. Okej, det blev väl inte perfekt, MEN han koppeltramsade inte och tramsade inte alls faktiskt. Det enda vi verkligen behöver öva upp är hastigheten. Vi lunkar på som om "händer det inte idag så händer det imorgon".... detta insåg jag nu när jag tittade på videobandet så det kommer jag att verkligen gå in för.

Vi gjorde också en platsliggning i grupp som avslutande övning och den här gången gick det inte så bra för Abbe... han fick ligga sidan om de två andra hanhundarna så han hade ju fullt upp med att spana på dem. Jag fick därför bli stående tre steg ifrån honom medan de andra gick tio meter bort... hmmm jaja, man kan inte kräva 100% av en unghund.

Jag känner mig nöjd med dagens övningar och det såg GANSKA bra ut på videobandet.

Så avslutningsprogrammet bestod i att gå fot och vända höger, vänster, helt om och halt. Inkallning. Ställande under gång. Platsläggande under gång.

Sedan bjöds det på tårta och kaffe och vi satt och pratade och umgicks. En härlig dag!!

Nästa steg blir Lydnadskurs, nivå 1...... men innan den börjar har vi anmält oss till en aktivitetskurs nu i sommar.

Idag började Abbe koppeltramsa. Jag sa till honom direkt (för nu har vi öööövat) och han lyssnade och blev "den fiiiina hunden" med ögonkontakt. Och ÄNTLIGEN fick vi "visa" hur duktiga vi är - en liten stund för sedan började han igen. Jag gav mig inte och då blev han duktig igen. Så tränade vi lite fot och det gick bra, sedan fick Abbe sig en lite kissepaus. Detta var ett genombrott för tidigare har han ballat ur alltför mycket (och jag också då).

Så skulle hundarna ligga plats i 2 minuter. Vi fick gå ifrån dem ca 15 meter och stå alldeles stilla. Efter ungefär en minut gick instruktören i zigzag mellan hundarna som ett "störningsmoment". Alla låg kvar och Abbe låg jättefint UTAN att tugga på gräsmattan. Så var tiden slut och vi gick tillbaka till hundarna MEN.... inte har ju Abbe och jag övat att han ska ligga kvar en stund med mig bredvid. Vi har tränat platsliggning men när jag gått tillbaka har jag satt "sitt upp" nästan meddetsamma, så han blev lite förvirrad och hoppade upp... jag lade honom igen och det gick bra men när vi skulle sitta upp och gå fot framåt flippade han ut och började leka... hoppade runt lite och lade sig ner och ville bli kliad på magen. Nåja, jag var ändå NÖJD att han låg sååååå fint hela tiden och så var det dags för teori.

Efter teorin och pratstunden så gick vi ut igen och skulle visa en inkallning. Regnet hällde ner men "so what".

Han skötte sig exemplariskt och kom meddetsamma. Detta gör han ju alltid MEN han brukar masa sig fram i slow motion. Nu HAR vi ju börjat öva att han ska komma i ett mer explosivt tempo och det var riktigt roligt att se att han fattat det. Han galopperade fram till mig, glad i hågen, gick runt till min vänstra sida och satte sig ner och tittade upp på mig med en blick som sa: "Det HÄR var kul - vad ska vi göra nu matte blink, blink".

Jaaaaa, det BLEV både en och två falukorvsbitar och pussar till min "lille" Abbeplutt.

Sen gick vi en sväng i skogen så han fick springa av sig och sniffa lite som han ville.

P.S.
Utan att tänka på det har jag fallit tillbaka i mitt släpande låååångsamma "nej-kommando" och när instruktören påminde mig gick det mycket bättre. Så det första jag gjorde nu när jag kom hem var att skriva en skylt med rödpenna: KORTA NEJ! - KORTA KOMMANDON! - SNÄRTIGARE GÅNG!.

Den sitter nu upptejpad på ytterdörren - för det var väl DEN också om jag inte ska få in det i min tjocka skalle. JAG måste förändra mig för att få hunden med mig!!!!

Det första vi fick göra var att pröva på en KONSTIG men mycket LÄRORIK och snillrik övning. Har du hört talas om "clicker-träning" - eller shaping som det också kallas?

En clicker är en liten fyrkantig plastbox som ger ett klickande ljud ifrån sig när man trycker med tummen på den. Varje gång hunden gör rätt så får den ett klick SAMTIDIGT med en belöning (korvbit tex).

Vi var 12 personer som deltog i denna kurs och vi delades in i 4 grupper om 3 personer i varje grupp. Varje grupp fick en klicker.

Nu skulle varje grupp välja ut en person som skulle agera hund och de andra två gick åt sidan för att bestämma vad "hunden" skulle göra. "Hunden" fick inte veta alls vad som förväntades av den och de två "hundförarna" fick inte tala eller på annat sätt visa vad dom ville uppnå. Endast att klicka med klickern var tillåtet varje gång som "hunden" gjorde något i rätt riktning åt det bestämda målet.

Jag startade att vara "hund" och det var mycket förbryllande. Jag tittade på mina två mattar och kände mig dum och fånig. Efter en liten stund började jag gå omkring, tittade på dem, svängde, slängde med armarna, neg, satte mig på huk och en massa annat jag kunde tänka mig att dom ville jag skulle göra.

Jag provade och provade men inget klick hördes och jag blev mer och mer frustrerad.

Plötsligt hördes ett klick..... Jag tvärstannade och försökte minnas vad jag gjort tidigare - och försökte härma detta igen. Klick..... klick hörde jag och förstod att jag var på rätt väg.

Jag repeterade rörelsen många gånger och PLÖTSLIGT var jag säker på vad dom ville jag skulle göra....... jag började snurra runt, runt, runt - HELT säker på att det var detta som var målet.

NUuuuu var jag förbryllad och frustrerad och kunde inte komma på fler grejor..... Efter ca 15 minuter fattade jag att de ville jag skulle gå i sicksack fyra meter och öppna vattenkranen som sitter på väggen till klubbhuset.

Detta var en övning som lärde mig medkännande och insikt i HUR min egen Ambrosius ser på mig. Hur VIKTIGT det är att "klicka"/berömma i exakt rätt ögonblick för att inte bli missförstådd insåg jag här.

Denna övning borde ALLA hundägare få göra - för då kanske vi skulle börja FÖRSTÅ hur svårt det kan vara för hunden när husse/matte inte har en klar träningsplan för sin "inre syn" - och hur VIKTIGT det är att berömma/korrigera i de exakt rätta ögonblicken.

"Åh min stackars lille Ambrosius - VAD i hela världen har jag utsatt dig för..."

Så var vi alla församlade. Vi satt i en stor ring på gräsmattan utanför klubbstugan. Hundarna skulle slappna av alltmedan vi satt och pratade och var och en fick visa vad vi övat på för "cirkuskonster". Första gången fick vi en lång lista på olika saker man kan lära sin hund (som hjärngympa). Vi skulle välja minst en sak ur listan och träna på det hemma lite då och då.

Abbe och jag visade hur han bockar och skäller på kommando. Det gällde då att visa så långt som vi kommit i övningen och sedan förklara hur vi gått tillväga för att öva in det - så att alla kunde lära av varandra.

När det gäller att bocka får jag hunden först till att stå och sedan tar jag en godisbit och stoppar in den mellan frambenen (bakifrån) så att hunden måste föra ned huvudet mellan frambenen för att nå godbiten. Samtidigt säger jag kommandoordet "bocka". En bra sak här är att i direkt anslutning till godbiten nudda vid hundens mage så blir det ett "igenkänningstecken" senare när han ska kunna göra det utan att jag håller en godbit mellan benen på honom.

Den stooora Dogue de Bordeaux-hunden Freja hade lärt sig att rulla en boll framför sig med nosen. Mimmi, en cockerspanielhund hade fått lära sig att kunna sitta still i mattes knä och bara slappna av. Denna hunden var mycket stimmig i början av kursen men på avslutningen var hon en helt annan vovve. Lugn och fin och det var roligt att se sådan harmoni mellan matte och hunden.

Sedan blev vi indelade i lag om tre ekipage och så skulle vi genomföra avslutningstävlingen som ledarna hade riggat till oss.

Vi fick inte alls veta vad det skulle bli utan blev tillsagda att inom varje grupp utse:

* en hund som har stort föremålsintresse
* en hund som tycker matte/husse är roligast i världen
* en hund som är duktig på vittring (att lukta sig till människor i vinden)

EN HUND SOM HAR STORT FÖREMÅLSINTRESSE
Här fick Gunilla och Gillis (Tervueren-hund) visa vad de gick för. Det hade lagts ut fyra saker i väldigt högt gräs och en ruta hade vallats in. Här skulle Gillis leta upp sakerna - och hinna före de andra i grupperna.... Vi hejade och tjoade och skrek som tokar och Gillis var duktig och hittade tre saker. Den fjärde var SVÅR... Till slut fick vi andra i gruppen ge oss ut och hjälpa till med våra hundar och det blev faslig kalabalik ute i gräset. En vallad ruta på ca 4 x 4 meter och tre ekipage som yrar omkring...... det tog lång tid men till slut hittade Abbe den lilla nyckelpigan i plysch (som han knappt ville släppa ifrån sig sen...) Detta föranledde att Matte åkte till IKEA dagen efter och köpte två små plyschdjur som Abbe får leta upp ibland.

EN HUND SOM TYCKER MATTE/HUSSE ÄR ROLIGAST I VÄRLDEN
Nu var det Abbes och min tur. Fullt med roliga saker var utplacerade i en liten hög på gräsmattan. Där var en spännande apportbock, en kyckling i gummi, koner, leksaker och annat spännande....

Så sa instruktören att vi fick förbereda oss hur vi ville. Jaha, jag tog väl Abbe på en tur över sakerna samtidigt som jag sa "Nej!" men dååååå började alla skrika och tjoa att det var FUUUUUSK!!!! Jamen, sa jag högröd i ansiktet av entusiasm.... men inga ursäkter godtogs från någon av de tre domarna.

Så var det dags för eldprovet... jag skulle sätta hunden och gå över sakerna en bit bort och "kalla in" hunden så att han sprang över sakerna. UTAN ATT HAN FICK BRY SIG OM DEM... Håhåjaja tänkte jag - hur ska detta gå???

Så kallade jag på Abbe....... han gjorde en så perfekt inkallning så jag höll på att sätta i halsen. Han brydde sig inte alls om sakerna och jag var lycklig och log med hela huvudet för NUUUU skulle vår grupp nog få 10 poäng.... men ånej det BLEV avdrag eftersom vi fusk-uppvärmt höhöhö. Tja, jag måste erkänna att jag blev lite besviken där alltså (vad fåning man är hihihi) men jag greps av en sådan "tävlingsentusiasm".

EN HUND SOM ÄR DUKTIG PÅ VITTRING
Nu var det Lars och hans Golden retrieverhund (minns ej namnet) som skulle visa vad dom gick för. Någon hade gömt sig inne i sädesfältet vid sidan av den lilla grusvägen. Nu gick dom ju långt bort så jag såg inte själv men instruktören som var med berömde och tyckte att hunden hittade människan direkt. Ingen tvekan alls.

De fick alltså gå längs vägen precis som om det var en vanlig "kissepromenad" och så skulle man se när/om/hur hunden reagerade när den fick vittring på den gömda människan.

Vår grupp kom inte på första plats och det kändes lite tråkigt, men vi hade roligt minsann och det är ju DET som aktivitetskursen är till för.

Det var BRA att det blev en videokväll idag för regnet öste ner och det var inget roligt väder att träna i. Vi samlades i en av klubbstugans lektionssalar och började prata lite om olika saker vi skulle kunna hitta på med våra hundar. Beatrice, instruktören, hade tagit med sig videofilmer vi fick titta på. Hon pratade även om "eftersök med hund". Hon och hennes hund är utbildade i detta och det innebär att Polisen kan ringa henne när som helst när hon har jour. Eftersöksekipagen har blivit tilldelade vissa vägdistrikt nämligen - som om du kör på ett djur som blir skadat och springer in i skogen så ringer du 112 och meddelar var det hände (gärna markerar med viltolycksstripen man får på Bilprovningen) så får Bea och hennes hund ge sig ut och söka efter djuret och avliva det på ett snabbt och smärtfritt sätt. Hon har jägarexamen och mycken annan utbildning så det är inte vem som helst som får göra sådant - men tur för de stackars skadade vilten att hon och hennes hund finns tillhands.

Vi tittade på en video om "Freestyle". En ny sport som ännu inte kommit till Sverige, men i England är den stor och det anordnas stora tävlingar i detta. Freestyle är ungefär som när man rider dressyr till musik med hästar.... Föraren och hunden övar in ett program och väljer musik till och så framförs detta.

Det var en FRÖJD att se vilken KONTAKT, GLÄDJE, HARMONI, GRACE OCH STOLTHET föraren och hunden visade prov på. Hunden gjorde precis som föraren och det såg nästan ut som om de dansade och hade osynliga band emellan sig. Föraren började t.ex gå med stooora steg och då sprang hunden in och ut i sicksack mellan hennes ben. Föraren tog ett steg fram med hunden framför sig som då backade - precis som när vi människor dansade. Detta är en sport som jag HOPPAS kommer hit till Sverige för det verkade jätteroligt.

Så tittade vi på en annan video där det förevisades hur det går till på en MuH-beskrivning (mentaltest). Hundar av olika raser blev utsatta för samma saker och det var spännande att se hur olika de reagerade.... dels beroende på ras men också utifrån vilken personlighet hunden hade.

Matte/husse gick på "vanlig kissepromenad" i skogen när PLÖTSLIGT med buller och bång en overall far upp i luften....
En annan övning var när två människor iklädda stora, vita lakan med spannar på huvudet (målat ögon och mun) stelt gick emot hunden och föraren... Här tittade man på hur hunden betedde sig gentemot dessa "spöken".

Plötsligt när dom gick förbi en kulle med högt gräs hördes ett riktigt muller från en kedja som drogs över en plåt.... oj vad hundarna hoppade till. Så kollade man hur orädda/nyfikna de var för att se efter vad det var för något...

Ja, det blev en lärorik kväll med mycket snack om hund och hunderi. Trevligt, trevligt - och så fick vi god fika hihihi.

Vi träffades i Christinelundsskogen och hade blivit tillsagda att ta med spårlina, sele, spårmarkeringar och avslut. Efteråt skulle vi grilla. Oj vad mysigt vi hade det.

Jag lade ut ett spår åt Abbe och han var så duktig. Jag hade lagt ut en sak (kaninen) på ungefär mitten av spåret och han hittade den direkt. Vi lekte lite, lite och så ledde jag tillbaka honom så han skulle fortsätta spåret för att komma fram till slutet där hans orange pipboll låg gömd bakom en stubbe. Ojoj vad roligt han tyckte det var när jag kastade omkring med bollen. Han ser verkligen detta som en belöning och det tycker jag är bra. Många använder mat i en plastburk som slut men Abbe är lika glad för en rolig sak.

Sedan satt vi och grillade och snackade hund. Solen sken och det var en underbar kväll där vi utbytte många tankar och funderingar.

Vi skulle ju hämta vår lille vovve i augusti men jag åkte ut till Brukshundsklubben i Laröd innan dess för att vara med på inskrivning i valpkursen. Jag hade otrolig tur för när jag kom dit visade det sig att man skulle ta en nummerlapp. Jag fick den SISTA.... det var flera stycken som kom efter mig som inte fick någon plats i kursen och när de fick höra att jag inte ens fått hem min valp ännu och att vi skulle missa två gånger i kursen innan vi fick honom sågs inte med blida ögon... Men Husse och jag åkte dit ändå och var med UTAN vovve tills vi fått honom.

...och faktiskt så är detta mer en kurs för Husse och Matte än för själva valpen.

Första gången skulle vi komma utan hund ändå så det var ju bra. Då blev vi informerade om att på denna valpkurs får hundarna INTE hälsa på varandra alls. Somliga tyckte det var dumt, men jag köpte instruktörens synsätt rakt av. Hon sa att detta inte var någon lekskola utan vi skulle lära valparna att man håller sig inom sin flock.

Till exempel är jag, Husse och Abbe EN flock och det är viktigt att öva kontakten inom sin egen flock innan man går utanför. Jag håller faktiskt med för det räcker att Abbe har ett par, tre hundkompisar att leka med - sedan ska ju VI vara de viktigaste i hans liv.

Efter den här första infoträffen trodde jag att vi skulle bli "drillade" MEN hela tiden påtalade instruktörerna hur VIKTIGT det är att leka fram all inlärning. Att inte ställa större krav på valpen än den klarar av. Att lära sig förstå sin valp och studera den, tänka självständigt hur man ska tillmötesgå just den valpens behov är oerhört viktigt för att de rätta banden ska etableras för framtida övningar och vardagsliv.

Vi fick lära oss otroligt bra saker på denna kurs. Abbe var 9 veckor gammal när han kom med och han orkade inte så mycket.

Första gången fick vi gå en promenad i en liten skog. Han pinnade på glatt - men minsting som han var så orkade han inte hela rundan. Husse fick bära honom resten.

Vi fick lära oss hur man handskas med en valp. Instruktören Pernilla visade flera saker med sin duktiga hund Digger (som är utbildad bevakningshund vid flyget). Hon visade bland annat hur VIKTIGT det är att kunna hantera sin hund.

Vi fick följa med och se hur en bevakningshund arbetar. Prova på valpspårning. Lära oss och vovven vad ordet "Nej" innebär.

Ordet Nej är egentligen inget kommando utan ett ord man tar till för att AVBRYTA hunden när han gör en "felhandling" - i direkt anslutning till ordet nej skall ett riktigt kommando komma. Direkt när hunden avbryter och gör rätt ska den ha MYCKET beröm.

Vi fick åka till Helsingborgs Djursjukhus och blev guidade och informerade om många bra saker. Bland annat om mat, den nya medicinen "PROGRAM" som gör loppor sterila och mycket annat intressant och bra att veta.

Denna kurs har varit ovärderlig för oss för hade vi inte gått den hade vi nog gjort MÅNGA dumma misstag mot Abbe i starten.

Vi fick ingående reda på hur en valp/unghunds utveckling ter sig i de olika stadierna. Detta avhandlades än mer noggrannt i fortsättningskurs I.

Vi pratade också om hur man ska gå tillväga när man klipper hundens klor och då är det ju viktigt att man INTE ger efter för om hunden stretar emot, ylar, morrar eller på annat sätt försöker komma ifrån denna handling.

En MYCKET värdefull sak vi lärde oss (och övade på) är att kunna sitta tätt intill andra hundekipage UTAN att hundarna får hälsa. De ska helt enkelt kunna slappna av och ha en mysig stund med Matte/Husse oavsett vad som försiggår runtomkring.

Om jag hade fått råda hade jag lagstiftat om att varje valpköpare borde gå en sådan här kurs för man får mycket "kött på benen" och större självförtroende, plus att man på ett bra sätt slussas in i RÄTT aktiviteter och en seriös attityd.

Det var en liten Aktivitetsgrupp som slöt upp till detta samkväm, men vi som var där hade det såååååå mysigt och trevligt.

Inget speciellt program var upplagt mer än att vi skulle grilla. Så det stod var och en fritt att träna vad vi ville med våra hundar. Jag gick och lade ut ett spår åt Abbe. I frisk motvind i en lååång nedförsbacke lade jag ut det ca 200 meter långa spåret. Hans älskade plyschkanin fick agera mittpunkt och så den orange bollen som slut.

Så hämtade jag Abbe och vi gick en 30-minuterspromenad i den underbara bokskogen vid Kristinelund. På tillbakavägen tog jag på honom spårselen och linan och så gav vi oss ut i spåret.

Jag hade inga förväntningar och blev förvånad över att det gick SÅ bra. Abbe tog spåret direkt och gick raka vägen på kaninen. Vi lekte lite med den och så fortsatte vi... han gick rakt på bollen också. Duktig vovve.

När vi kom tillbaka var engångsgrillarna redan tända och samkvämet var i full gång. Jag lastade in Abbe i bilen med vatten och så gick jag bort och satte mig och pratade och åt.

Vi pratade om allt möjligt i hundväg. Beatrice (instruktören) är mycket duktig på att informera om allt möjligt som man kan göra med hund. Kvällen var underbar och blev alldeles vindstilla med en sanslös fullmåne.

Vi var hemma 23:15 - så i ca fyra timmar pratade vi på allihop. MYCKET trevlig avslutning på sommarträffarna i Aktivitetsgruppen.

Instruktören Per presenterade sig själv och det var minsann en diger hund-erfarenhet han hade. Han har varit engagerad ända sedan 70-talet. Han berättade också om målsättningen för den här kursen och det är ju att utröna hur vi bäst tränar våra hundar för att de ska utföra momenten i Lydnadsklass 1 på ett säkert och glatt sätt. Det viktigaste är att hund och förare har roligt tillsammans.

Vi fick se ett videoband där alla momenten visades och så kommenterade Per efter varje avsnitt. Han gav lite olika tips idag - bland annat om hur bra det är att träna sin hund i uthållighet. Detta kan man till exempel göra genom att sätta hunden vid sin sida och låta den sitta kvar medan jag slänger ut en spännande sak en bit framför oss.

Sedan ska hunden bara sitta där och "fokusera" på föremålet. Ibland kan jag låta honom springa ut och hämta det efter en stund, men ibland kan jag bara gå fram själv och ta föremålet och stoppa ner det i min ficka.... detta gör att hunden får ett föremålsintresse OCH uthållighet och koncentration.

Så fikade vi och pratade och gick på för vår instruktör Claudi från fortsättningskurserna kom för att titta på oss och se hur det skulle gå idag.

Efter fikan så tog vi ut voffsingarna och gick omkring på apellplanen och tränade självständigt. Detta för att Per skulle kunna se lite hur vi hade det mellan hund och förare.

Abbe var på helspänn för där fanns ju flera andra hanhundar (han mopsar ju mot dom nu...). Jag tränade kontaktövning som vanligt men jag kände inte att jag hade honom i full "kontroll", så jag höll mig lite avsides - faktiskt så kände jag mig väldigt nervös.

Men så lugnade vi ner oss och glömde bort omvärlden lite. Abbe och jag tränade och det gick riktigt bra till slut. Sedan satt han fint vid min sida medan instruktören berättade hur han tyckte det såg ut.

Han var positiv och tyckte att vi hade normal kontakt allihop så det skulle nog inte bli några problem med träningen. Skönt att höra för då slappnade jag av lite mer. Sedan pratade vi lite om Abbes hanhundsagressivitet som uppkommit. Per har ju verkligen en förmåga att avdramatisera saker och ting och det kändes så skönt när han sa "det är ju en period nu som är normal med tanke på hundens ålder - det blir bättre senare".

...och så har jag ju min tidigare instruktör Claudi som ska hjälpa mig med träningen av detta, så jag känner mig också VÄLDIGT hoppfull nu.

Denna introduktion var mest för att "känna på varandra" och det blev väldigt lätt stämning där tycker jag. En mycket trevlig kväll där det mesta avdramatiserades. Skönt!

Linförighet stod på schemat idag. Linförighet är detsamma som att hunden går fot - alltså intill ditt ben på vänster sida. Hunden ska sedan följa dig hur du än går (när den kan det alltså). På teorin pratade instruktören Per om hur viktigt det är att inte "harva runt" för långa rundor när man tränar detta. Det är mycket lätt att hunden blir uttråkad och less på detta kommandot då.

Att träna ofta (helst varje dag) - men bara korta stunder åt gången är det bästa för att befästa detta moment. Detta kan tränas var som helst och det lättaste är ju om man lägger in några minuter bland rastningsrundorna. Då hinner inte hunden bli uttråkad - och det blir verkligen träning varje dag, eftersom man ändå är ute och rastar sin hund. Detsamma gäller inkallningen - att kalla in hunden då och då när man är ute och går befäster ju även att hunden ska kunna komma till mig i vardagssituationer.

Efter teorin gick vi ut på appellplanen och så fick vi visa hur långt vi var komna i träningen av dessa kommandon. En efter en fick visa linförighet:
* kontakt med hunden (hunden tittar på mig)
* ett steg fram och samtidigt kommandot "fot".
* kommandot ska vara ljust och uppåtgående i tonen.
* om inte hunden lärt sig att sätta sig automatiskt när du stannar så säg "sitt".
* Beröm om det går bra - annars bara gör om det igen. Säg ingenting utan bara fortsätt träna.

Abbe var jätteduktig. Egentligen så tränar ju han och jag på att inte bry oss om andra hanhundar... så jag får ju hela tiden vara mycket alert och göra mig intressant för Abbe så att han istället koncentrerar sig på mig. Det gick mycket bra idag. Två små morrningar och så blev han pipig och gnällig på slutet av lektionen...men han skötte sig exemplariskt.

Jag stod ju och funderade på om jag skulle våga koppla loss när jag skulle göra inkallning... men det gjorde jag för jag tänkte jag går bara en liten bit bort så jag kan kasta mig över honom OM han skulle våååååga trotsa och springa till någon av de andra intressanta vovvarna. Jag utrustade mig även med en köttbulle. Det gick mycket bra!

Instruktören sa att han gjorde en fin snäv lov bakom mig och gick och satte sig meddetsamma MEN jag ska inte bara stå och vänta på att han gör "fel" utan direkt säga "sitt" - för Abbe satte sig lite snett för att få koll på mig och köttbullen. Nu ska vi träna och finslipa lite på det där. Annars var instruktören nöjd och faktiskt så sa han att han var lite imponerad av oss alla..... ROLIGT att få beröm och positiva tillrop.

Idag var det hopp över hinder och ställande av hunden på schemat. Vi samlades i klubbstugan först och så gick instruktören igenom momenten teoretiskt.

Hopp över hinder: Hindret ska vara lika högt som mankhöjden på hunden. Det får vara högre, men högst 1 meter. I lydnad klass 1 ska hunden sitta fot och hoppa på kommandot "hopp". Samtidigt som hunden hoppar ska föraren gå bredvid hindret och så ska hund och förare "smälta ihop" igen efter hindret. Hunden ska alltså sitta - hopp - fot.

Abbe har inte hoppat många gånger i sitt liv - förutom över kullfallna trädstammar i skogen som vi måst ta oss över. Vi fick börja träna genom att gå i vanlig takt mot hindret och säga "hopp" när vi kom fram till det. Abbe tog i för kung och fosterland och liksom stegrade sig över hindret. Han hoppade liksom MYCKET högre än han behövde, men han blev lite exalterad av alla vovvarna som var runtomkring. Duktig var han i alla fall och hoppade flera gånger. Vi kräver alltså inte att han ska gå fot efter hindret för det får komma lite senare. Först ska hunden förstå vad kommandot "hopp" innebär.

Om hunden inte vill hoppa kan man, enligt instruktören, sätta hunden framför hindret. Själv gå runt och så lägger man en rolig sak på andra sidan så att vovven ser det. Sedan går man tillbaka och säger till hunden att hoppa. Eftersom den då är inriktad på den roliga saken så hoppar den ganska säkert. Samtidigt säger man då kommandot "hopp".

Ställande under gång: Momentet skall utföras på följande sätt.... fot - stanna - föraren går vidare en bit och vänder sig om mot hunden och står kvar en stund. Sedan går man tillbaka och hunden ska stå stilla hela tiden.

Vi fick visa en och en. Abbe kan ju det här redan för det har vi övat mycket på så det var inga problem. Jag stannade dock kvar vid hans sida och gick inte iväg för det behöver man inte göra i början.

Vi jobbar mycket självständigt medan de andra visar upp och får goda råd från instruktören. Abbe var verkligen på alerten och DUKTIG idag. Visserligen "pratar" han mycket för att där finns andra hanhundar runtomkring - men han hade FIN kontakt med mig och jag känner mig verkligen VAKEN efter detta träningspass.

Vi fick även göra en inkallning och det gick jättebra. Först ville jag inte göra det för jag är ju rädd att Abbe plötsligt ska strunta i mig och fara iväg mot någon annan hanhund, men instruktören tycker att jag inte ska undvika situationer utan istället avdramatisera inför hunden - och det har han ju rätt i.

Platsliggning i grupp gick också bra. Jag gick dock inte längre bort än vad kopplet räckte. Lade bara ut det på marken framför honom och så ställde jag mig med ena foten på det. Men han låg så fint.

Jag känner mig VÄLDIGT NÖJD med honom idag. Kontakten var bra och tempot var där schwung i. Jag ska "bara" inte glömma bort till nästa gång att JAG måste ta det där med hanhundstramset med en liten klackspark. Jag har själv "snöat in" på det och måste avdramatisera det. Tur att instruktören påminner mig för det är lätt att glömma när man är lite uppspelt - och hunden också. Det är ju lätt hänt att jag stissar upp det istället för att lugna ner det... Ska verkligen tänka på detta nu alltså.

Idag var jag på väg att börja gråta alltså. Men för att ta det från början.

Vi började som vanligt med lite teori. Instruktören förklarade att vi var klara med att teoretiskt gå igenom alla lydnadsmomenten i klass I och det kunde vi tacka våra tidigare instruktörer och vårt eget bra arbete för. Det var roligt att höra att han tyckte vi var duktiga allihop och låg på samma nivå inlärningsmässigt. Följande träningspass kommer att bli mer "finslipning" och individuella råd.

Vi har ju alltid först teori, snack och sen går vi ut och tränar ett pass. Så tar vi paus där vi fikar och hundarna får vila sig lite och sedan går vi ut och kör ett pass till innan vi slutar.

Vi fick börja med platsliggning i grupp. Abbe låg helt snett och bara sniffade mot grannen.... Sedan blev det inkallning. Jag kopplade loss och han uppförde sig exemplariskt. Inkallningen gick jättebra (precis som om vi vore hemma haha). Sedan gick vi fot mot hindret och han hoppade efter viss tvekan men gick fot direkt efter hindret. Jag var jättenöjd.

Första passet gick alltså ganska bra. Jag och Abbe var på alerten och ganska långa stunder hade vi jättefin kontakt, eller rättare sagt så fort vi gick en liten bit avsides (bara några meter räcker) så är Abbe som vanligt jätteduktig. Så fort vi däremot närmar oss de andra i gruppen så glömmer han allt och "snöar bara in" på de andra hanhundarna. Speciellt en Golden retriever gillar han inte verkar det som.

Abbe "pratar" och opponerar sig i tid och otid och jag blir irriterad efter ett tag (vilket jag ju loooovat mig själv att jag inte ska bli... men jag blir alltså väldigt trött efter ett tag). Det spelar ingen roll vad jag gör - han lyssnar inte på mig nämnvärt. Så fort vi går ett par, tre meter avsides så är han duktig och har finfin kontakt med mig igen.

Nåja, idag blev han i alla fall så omöjlig under andra passet att jag kokade av irritation och besvikelse. Han spände sig, "pratade", glodde och till och med kastade sig ut i kopplets längd två gånger mot den andra hunden. Ingenting jag gjorde eller sa kunde nå fram till honom. Ju mer jag gjorde desto hetsigare blev han. Det slutade med att jag tog hunden och gick i mycket arg takt mot bilen och satte in honom där (jag skulle bara gjort det lite tidigare). Jag var så besviken och ledsen - men så kom hjälpinstruktören till mig och vi började prata. Det var skönt att "någon" brydde sig just då faktiskt för jag kände mig så liten och ynklig. Hon uppmuntrade och sa att jag inte skulle ge upp och att alla har sådana perioder mer eller mindre.

Jag lärde mig i alla fall EN sak idag: När jag känner att jag inte orkar vara till 100% på alerten är det lika bra att bryta en stund. Gå en sväng, sätta hunden i bilen eller bara gå och sätta mig på en bänk och titta på de andra lite.

Det ÄR jobbigt både för min och Abbes hjärna att fokusera sådär lång tid. Abbe och jag tränar ju aldrig så länge och intensivt utan lägger in träningen vid varje "kisserunda". Då tar vi några minuter då och då och tränar på en speciell sak. På så sätt blir det ju att vi tränar varje dag och befäster varje moment - men vi är alltså inte så uthålliga och fokuserade när det gäller störningar. Det ska jag börja träna nu men jag får inse mina begränsningar och ta det i lite lugn takt.

Instruktören pratade med mig efteråt innan jag körde hem och det känns skönt att han är så positiv. "Vi ska inte göra detta till ett problem" sa han. "Det är en vanlig period i hundens liv just i denna åldern och han kommer att lugna ner sig".

Det var SKÖNT att höra, men just idag kändes det nattsvart. Jag bara önskade för några sekunder där att vi aldrig hade skaffat Abbe.... Jag inser ju nu efteråt att jag måste acceptera att det går upp och ner och idag gick det ner. Men jag kommer åter med nya tag och det är ju bra att detta hände idag för nu bestämde jag mig för att ta det lite mer lugnt och metodiskt.

Vi får väl se hur det blir.... nu har vi ett litet uppehåll och träffas inte igen förrän den 11 oktober. Under tiden ska jag minsann åka ut till planen på klubben OFTA och börja träna där så att Abbe kan bli familjär och få ett positivt intryck av den platsen. Kanske kan det hjälpa oss lite när vi sen träffar de andra hundarna igen.

Det gäller ju att prova olika saker för att komma tillrätta med tingen. Och har jag tur så kanske det går många vovvar på vägen utanför planen när vi tränar så kommer han kanske att "vänja" sig vid att det är liv och rörelse. När vi tränat hemmavid så är det ju alltid störningsfritt från andra hundar - eller åtminstone kommer bara någon enstaka hund. På träningen på klubben är det ju 6 stycken på samma gång så det blir kanske lite mycket för honom. Nåja, vi får se hur det blir. Nu känner jag mig i alla fall hoppfull igen...... En ny dag kommer imorgon och då blir det nya, positiva tag. Har man nu skaffat honom så får jag ju göra det bästa jag kan, inte ge upp, vara EEEEENVIS som synden - det ska nog gå bra med tiden. Läs gärna här om MIN PLAN

Ja, när det nu "urartade" sådär igår kväll (20 september) på lydnadsträningen så började jag fundera när jag kom hem. VAD ska jag göra tänkte jag... Så kom jag på ett litet projekt som jag ska prova. Kommer alltså här att rapportera hur det går. Hoppas, hoppas att det fungerar.

Nu ska vi ju inte träffas i lydnad förrän 11 oktober och jag har bestämt mig för att åka ut till Brukshundsklubben ofta, ofta och träna med Abbe på den planen. Har jag tur så kommer där att vara lagom med andra hundar så att han kanske vänjer sig.

Främst tänker jag att om vi tränar på den planen så kommer han att uppleva det som positivt och tryggt (tror jag) för när vi tränar själv så blir det ju mycket beröm och belöningar eftersom han är så duktig då.

21/9 torsdag - Vi var först i Välaskogen och lade ett spår. Spåret fick ligga till sig i 50 minuter när Abbe och jag gick skogsrundan, sedan spårade han jättebra. Hittade alla tre grejorna jag lagt ut i spåret. Så åkte vi iväg till bruksklubben. Gick förbi två hundar utan några problem. Tränade ca 15 minuter på plan 2 (det är ju där vi tränar lydnad om onsdagarna). Jag gjorde flera inkallningar, platsliggning, fot och han var jätteduktig.

Jag märkte dock på honom att han var mer "speedad" än vanligt så det är något med själva platsen. Han har säkert mycket minnen därifrån sedan igår och de tidigare gångerna. Han löd mycket bra, men jag märkte som sagt att platsen påverkar honom så han blir liksom uppskruvad. Ska bli spännande att se för varje gång vi kommer dit om han lugnar ner sig. Håll tummarna!

Ojojoj... idag hann Abbe bara precis ur bilen när Golden retrievern som han är så arg på spatserade förbi med sin husse. Jag fick minsann linda kopplet två varv runt handflatan och hålla emot för här vovvades det minsann - från båda hållen.

Jag lät alla de andra gå in på planen och sedan gick Abbe och jag utanför så att jag kunde etablera "kontakt" med honom. Vi övade fot (ett steg i taget) och jag krävde att han skulle ta ögonkontakt med MIG. Jag fick muttra på honom flera gånger för han ville gärna titta åt apellplanen där dom andra befann sig. Jag gav mig inte och efter en liten stund hade vi FINFIN kontakt. Han var jätteduktig och vi gick fot fram och tillbaka utanför planen.

När jag kände mig säker på honom gick vi in och gick i utkanten av apellplanen - fortfarande var vi på alerten med VÅR träning och det gick jättebra. Vi närmade oss de andra sakta men säkert. När vi var ungefär 3-4 meter ifrån dem lyckades han inte hålla koncentrationen med mig längre utan stollade ut i kopplets längd och morrade och gick stelbent.

Jag gick ett par meter ifrån dem igen och upprättade kontakten och då gick det bättre igen. Sådär höll vi på en kvart ungefär och sen var vi trötta. Abbe fick pausa i bilen medan jag drack kaffe, sen gick vi ut och fortsatte igen.

När vi kom ut och för närma de andra hundarna (ja, det gäller ju golden retrieverhunden) så flippade Abbe ut. Han var SÅ intresserad och "arg" på den andre hunden så jag blev lite förvirrad - men så tänkte jag: "jag måste göra något som är ÄNNU intressantare"....

Jag tog upp en köttbulle ur fickan och sa till Abbe att "Vääänta". Detta har vi ju övat på många gånger så det sitter i ryggmärgen. Jag tog köttbullen och kastade ut den en bit framför oss och så gick vi fot i en vid cirkel runt köttbullen. Han glömde bort den andra hunden och var nu koncentrerad på köttbullen - då krävde jag kontakt med MIG och det gick bra. När vi gått fot, stannat och lite andra övningar runt köttbullen fick han förstås äta upp den.

Jag har läst att mat har en lugnande inverkan på hunden och det är bra att ta till MEN MAN FÅR INTE låta maten bli det förhärskande. I detta fallet lät jag maten bli något som drog Abbes uppmärksamhet bort från hunden (där han låser sig och jag inte har total kontroll) till köttbullen som vi har övat med ända sedan han var liten. Denna köttbulle gav mig andrum så att jag kunde nå fram till honom - jag var dock lika noga i mitt krav om kontakt med mig.

Min PLAN är att successivt vänja honom vid att andra hundar finns runtomkring och att han ska hålla kontakt med MIG, så detta får bli vår "träning" på onsdagar. Att göra en sak så många gånger att det blir en vana är den bästa medicinen har jag märkt på allt annat vi övat in och jag är säker på att jag ska lyckas bryta det här hanhundstramset också - frågan är bara hur lång tid det tar. Det gäller att INTE ge upp eller falla undan det minsta nu. Lydnaden för övrigt tränar vi hemma.

Jag känner mig glad, positiv och avslappnad idag eftersom jag nu följer min plan som då är att utsätta Abbe för så mycket hundar på lite avstånd att han till slut tröttnar på att intressera sig för dem...

Första halvan tränade vi som vanligt kontakt runt de andra hundarna medan instruktören hade individuell träning med en av de andra ekipagen. Abbe fjollade som vanligt mot vissa av hanhundarna, men hade FIN kontakt med mig bara vi kom en bit ifrån. Faktiskt så lyckades vi komma mycket nära de andra en kort stund innan han tramsade till det - litet genombrott. Fast idag var det som förgjort för på planen fanns det idag FYRA golden retrieverhundar....

Efter fikat föreslog instruktören att de andra skulle träna individuellt på den stora apellplanen och så tände vi strålkastaren på den andra planen och gick ner dit bara Abbe, jag och instruktören.

Så fick vi visa upp alla momenten i lydnadsklass I. Abbe var mycket duktig (men det är han ju alltid bara där inte är hanhundar runtomkring).

Han satte sig lite snett ett par gånger - ställde sig och nosade i marken vid ställandet men annars var han jätteduktig.

Hopp över hinder; han hoppade och gick fot efteråt men slog i lite med bakbenen i hindret så det måste vi träna på.

Jag gör dubbelkommando vid inkallning (jag niger när jag kallar) så det får jag tänka på att arbeta bort. Han kommer med en väldig sprutt och gör en snäv lov precis kring mina ben och sätter sig fint.

Instruktören undervisade mig i kommenderingarna. Jag har inte förstått att jag ska vänta med åtgärd förrän han sagt kommandona färdigt.

Till exempel om han säger "Avdelning höger om halt" - så har jag trott att på "Avdelning höger..." skulle jag svänga - men jag ska bara ta det som instruktion och inte göra kommandot förrän hela meningen är sagd. Det blev alltså mycket bättre prestation när jag fått detta klart för mig.

Som instruktören också sa; att det är bra att vi går undan såhär från dom andra så att Abbe inte bara förknippar brukshundsklubben med att "vara uppstimmad på andra hundar" - och faktiskt så slappnade både han och jag av betydligt när vi nu fått visa att vi var "duktiga" hihihi.

Vi ska också fortsätta träna på att han ska rätta in sig när han sätter sig snett - jag har låtit honom gå ett varv runt mig, men ska nu börja träna att han bara rättar in sig vid min sida.

Jag känner mig mycket glad idag för oavsett att han fjollade några gånger så var han till 90% jätteduktig. Jag är övertygad om att detta kommer att bli jättebra bara han kommer ur den här "hormonperioden" (könsmognade alltså).

Idag kom Abbe och jag tio minuter för sent, så de andra var redan ute på planen när vi anlände. Instruktören tittade enskilt på ett annat ekipage idag så vi andra fick ha enskild träning. Som vanligt går ju Abbes träning ut på att "stå ut" med andra vovvar omkring sig, så vi körde på med FOT direkt.

Jag börjar alltid ca tio meter ifrån och arbetar upp kontakten med honom. När det känns okej så närmar jag mig i omgångar de andra, fortfarande med kontakt.... tills Abbe inte kan hålla sig längre och vovvar och stojar och stimmar (suck, jodå - även några gånger idag).

I alla fall så gillade han att hoppa över hinder. Vi tränade några gånger och det gick ganska bra - men han är lite dålig på att dra upp bakbenen så han slog i ett par gånger i metallhindret (och då var det ändå det lilla, lilla hahaha). Men vår hoppträning har ju hittills gått ut på att hoppa över omkullfallna trädstammar i skogen så jag får väl ge honom några gånger på sig. Han hoppar i alla fall på mitt kommando och det är ju bra.

Bredvid hindren på apellplanen finns en liten rödmålad bod som Abbe tyckte verkade spännande. Jag lät honom gå in där och nosa på alla hinder, koner och annat spännande som fanns där. Plötsligt så började han hoppa och gnälla uppåt väggen. Det var lite mörkt men när jag kom närmare såg jag att det hängde flera metallapporter på väggen. Abbe verkade vilja ha just en av dom så jag lyfte ner den från väggen och tog ut den. Han tyckte att den var JÄTTESPÄNNANDE. Slickade lite på den och rullade den med ena framtassen. Jag provade och sa "apport" till honom och då lyfte han upp den och höll den i munnen tills jag sa "tack". Jag blev förvånad - men förstås glad. Så höll vi på med den lite grand...... tills golden retrieverhunden kom lite för närma (enligt Abbes mening alltså) - så han fjollade ut och vovvade och gick inte att få kontakt med på en liten stund.

När vi samlat oss igen tyckte Abbe inte att den där apporten var nåt kul längre så vi hängde in den på väggen igen och gick ut och gick lite mer "fot".

Regnet hällde ner hela tiden så det var lite jobbigt för mig att behålla koncentrationen... jag bestämde mig för att sätta in Abbe i bilen och gå och ta en kopp kaffe istället. På vägen mot bilen tramsade han till det igen ett par gånger men då blev jag ARG. Röt och tvingade honom att sätta sig vid min sida och han fick INTE titta mot de andra hundarna. När han kontaktade mig gick vi mot bilen och så var det med den träningen.

De andra kom också in i klubbstugan och så bestämde vi gemensamt att vi inte ville träna mer idag (pga vädret). Istället började vi prata om ditten och datten (allt utom hundar hahaha) - det blev så TREVLIG atmosfär och jag kände för första gången en riktigt fin gemenskap med hela gruppen. Det har ju automatiskt blivit lite asocialt för min del eftersom jag inte kunnat komma för närma med Abbe tidigare - så den här trevliga fika/pratstunden kändes verkligen värmande idag när höstruskregnet vällde ner över oss dyblöta, stackars mattar och hussar.

Min känsla är inte lika mycket "wow" som förra onsdagen - men jag känner mig ändå nöjd, för jag har inte förlorat tålamodet på vovven idag heller och bara DET är ju en fin och bra grej.

Det började med att jag gjorde en finfin vurpa. Jag råkade halka på en träsliper som avgränsar apellplanen och lade mig rak lång. Inte vågade jag röra en fena till att börja med för jag blev så chockad av att plötsligt ligga på marken raklång... Men jag tog mig upp igen och av chocken kändes allt ganska bra så inte förrän efter fikapausen kände jag att min stackars kropp var lite vind och sned och gjorde ont.

Min vän och tidigare instruktör var därute idag och jag bad henne att prova gå med Abbe för vi ville se om han uppförde sig lika illa mot henne som han gör mot mig vad gäller det här hanhundstramsandet. Det gjorde han såklart inte. Hon är mycket van vid rottishundar och har en helt annan pondus. Detta känner ju Abbe och uppför sig då lugnare. Hon hutade åt honom en gång och sen gick han fot oavsett om så alla världens golden retrieverhanar hade landat runt omkring dem...

Jag blev också mer lugn av att ha henne där och det resulterade i att Abbe och jag lyckades både sitta, ligga avslappnat i ringen och lyssna på vad instruktören hade att lära oss idag. Efter det lyckades jag och Abbe gå fot en längre tid FAST alla de andra var runtomkring och ganska nära. Jag riktigt lös av lycka och kände stoltheten välla upp inom mig.

Min instruktör tyckte inte om att jag lämnade ut Abbe till någon annan för det är ju JAG och Abbe som ska lära oss. Detta ger jag honom fullständigt rätt i MEN jag tycker ändå inte att det gör något att jag PROVAR olika saker för att komma tillrätta och försöka förstå hur jag ska kunna bryta mitt felbeteende. Detta var ju en engångsgrej och jag lärde mig mycket av den - dessutom fick jag känna en stund av harmoni och det är värt mycket för jag hade inte från början tänkt åka och träna idag eftersom jag redan innan vurpan hade ont i ryggen (sedan jag blev påkörd av en cyklist för några dagar sedan).

FRAMFÖRGÅENDE: Hund och förare går fot och på mitt kommando "föööre" ska hunden gå ut i kopplets fulla längd framför mig och gå så rakt som möjligt. Detta tränas med fördel in genom att man tar ett föremål som hunden gillar. Detta lägger man på en plats, ganska högt upp (inte på marken). Sedan går man en bit ifrån och riktar in sig mot föremålet - hunden vet förstås var det ligger och vill ha det och detta utnyttjar man då när kommandot "före" lärs in.
Abbe och jag har tränat detta sedan länge så han är ganska duktig på detta - vi har dock tränat det i samband med matdags eftersom vi har en ganska lång smal hall mellan "hundmatsrummet" och köket där han blir serverad. Där har jag använt kommandot "före" och därför vet han vad det betyder och gör likadant när vi går i koppel utomhus på smala stigar och liknande när vi ej får plats båda två i bredd säger jag "före"....

BUDFÖRING: Här behöver man vara två personer och nu kommer vi att få nytta av Husse (hahaha äntligen.... skratt). Budföring innebär att man skickar hunden mellan sig på kommandot "marsch". Detta har vi inte övat så det blir något helt nytt - men det ska vi gå in för lite grand här i framtiden. Så nu kommer minsann husse att få komma med ut i friska luften lite oftare... vilket inte varit fallet fram tills nu hihihi.
Här gäller det att få Abbe intresserad av en annan människa och göra en "ritual" som uppmärksammar honom på vad som ska komma. Till exempel kan jag säga "ska vi gå och hälsa Abbe". Efter hälsningsceremonin ska Abbe och jag gå ifrån människan och sedan sätta honom vid sidan. Jag ska sedan säga "marsch" och samtidigt ska människan bete sig lite roligt mot hunden så att den springer dit och sätter sig vid sidan. Där ska hunden bli omklappad och sedan sändas tillbaka till mig igen - under samma kommandoord. Ska bli spännande att träna detta.

Igår tränade Claudi mig och Abbe på klubben i tre timmar. Massor av saker föll på plats, både angående att bryta Abbes felbeteende gentemot andra handhundar och att bryta mitt eget felbeteende i osäkra situationer. Hjärnan har gått på högvarv och mina funderingar och "aha-upplevelser" från igår gav verkligen resultat idag på träningen.

Det började dock med "platt fall". Abbe och jag hann knappt innanför grindarna förrän han gjorde ett kast i kopplet i riktning mot golden-hunden som var sisådär 10 meter bort. Jag vände blixtsnabbt om och kommenderade honom "fot". Så stod vi där med huvudena vända ifrån de andra. Jag tog honom i örat och höll det hårt - Abbe morrade gruvligt - jag pratade med låg hotfull röst och använde Claudis fras "passa nääääsan noga" väste jag. Abbe tittade mig trotsigt i ögonen - jag knep till lite mer om örat och stirrade honom stint i ögonen.... det tog en liten stund men till slut så vek han ner blicken och DÅ berömde jag direkt med ljus, snäll röst. Kommenderade "fot" och sen gick vi och positionstränade. Det gick bra. Vi mötte en av de andra hundarna och Abbe löd mig - kom direkt när jag sa till honom utan att tramsa alls. Så blev det kaffepaus så jag satte Abbe i bilen för att vila lite.

Efter fikat gick vi ut igen. Gick direkt till den andra apellplanen där inga andra fanns. Vi tränade på:

- ställande under gång (jag måste tyvärr fortfarande göra en halvhalt för att han ska stanna men vi öööövar)

- inkallning med krav på en snäv sväng runt mina ben och att sätta sig rakt.

- att rätta in sig vid sidan utan att gå runt mig. Jag har ju råkat träna in "fot" på det gamla sättet där hunden går ett varv bakom mig för att sätta sig vid min vänstra sida. Vi kom på igår att jag kunde göra "köttbullesvängen" istället. Jag svänger vänster med ett steg - samtidigt säger jag "fot" och drar med vänster hand en cirkel ovanför Abbes huvud, han tror då att jag har något gott i handen och rättar in baken till "fotpositionen". Självklart får han en bit köttbulle NÄR HAN GJORT DET.

- fot utan koppel med krav på att han ska följa med mig i snärtigt tempo.

- och så lekte vi lite med hans leksak "jordgubben". Jag jagade honom lite och så jagade han mig lite - han blir som en glad bebis när vi leker denna lek hihi. Han fick också springa av sig lite och blev lite uppspelt och glad av det.

När jag kände att kontakten var bra gick vi in på den andra planen igen för att ha lite störning av de andra vovvarna.

Abbe uppförde sig exemplariskt. Tre gånger tittade han mot den andra hunden - men jag var snabb så han hann inte blåsa upp sig. Jag sa "nej" varvat med "hej då" och han kom direkt och så tränade vi positionsträning igen och VILKEN bra kontakt vi hade. Det var bara vi två i hela världen kändes det som - jaaa vi liksom dansade fram och jag kände den där harmonin mellan oss som uppstår när "allt stämmer".

Två inkallningar dristade jag mig att göra fast de andra var en bit bort och det gick jättebra - men hade jag inte känt detta samspelet mellan oss så hade jag förstås inte gjort det. Jag känner när jag har honom "i min hand" att vi har ett sorts psykiskt koppel mellan oss och då vågar jag mig på lite sådana saker. Men jag går inte långt bort - högst ca 5 meter.

Nu har jag BÖRJAT få kläm på hur det här ska gå till och ska verkligen träna ofta, ofta med störning av andra hundar så att vi kan ta oss igenom den här fasen på ett bra sätt. Men jag får inte glömma att det tar tid att förändra mitt eget beteende så det är bara att öva på ofta, ofta - och skulle det gå dåligt en dag så är det inte hela världen (bara halva hahaha).

Det är psykiskt JOBBIGT att "vara med hund" - jag kommer att få en superbra kondition till slut...

Måste också tillägga att vi fick beröm av en instruktör igår. Han kom fram mot slutet och sa "det ser mycket bra ut nu minsann". Jag lyste som en sol och Claudi sa att det fanns hopp om mig och Abbe och att vi nog var igenom det värsta nu... bara jag nu ööööövar mycket.