KONCILIUM

20 JULI 2000

Utanför Bjuv ligger en märklig plats månitro. Denna plats byggdes upp inför ett SM för räddningshundar och när man kommer in på detta inhägnade område så skulle man kunna svära på att det inträffat en jordbävning där.

Hus som rasat, nakna, öde väggar står stapplande som i en spökstad. Tegelstenshögar, brädhögar på ett par meter upp i luften - bilvrak och bråte så långt ögat når. Här tränas räddningshundar att hitta människor som hamnat i nöd.

Vi fick åka hit med vår Aktivitetsgrupp idag och det var väldigt spännande övningar vi fick göra. Vi fick också se två riktiga räddningshundar i action - som letade upp oss alla där vi låg gömda på de mest kluriga ställen.

Stellan och Tina höll i detta arrangemang och vi fick mycket information och fakta angående det här med räddningshundar. Stellan berättade om de olika stegen för att bli räddningshundsförare och det är en ganska klurig väg dit. Man börjar med ett inträdesprov och då får hunden inte vara över två år gammal - men sedan har man några år på sig för att hinna bli godkänd. För detta inträdesprov ska hunden ha genomgått och blivit godkänd i lydnadsklass I, kunna gå uppför gallertrappor, älska människor, inte vara rädd av sig osv.

Sedan finns flera olika nivåer man flyttas upp i efterhand som man tränar. Man ska också gå en räddningsförarkurs som är ganska krävande för en förare ska kunna lite av varje, tex sjukvård o dylikt.

Det finns olika sätt att träna hundarna. Stellan har två hundar (Tiger och Jumbo). Tiger är en så kallad "rullehund". Detta innebär att när han hittar en människa så har han en läderrulle i sitt halsband. Denna tar han i munnen och springer till Stellan med och så får hunden visa honom var människan ligger.

OJ VILKET SJÅ ATT HÄNGA MED...

Abbe for fram som en ångvält och jag var jätterädd i början. Här fanns ju spikar, rostiga järnplåtar och rör som stack upp ur tegelstenshögarna. En kulle av bildäck och en stor kulle där stora stenblock låg slängda huller om buller. HÄR kunde man ju skada sig var de enda tankarna som for genom mitt huvud.

Att bara få tanken på att jag och min hund skulle gå upp i detta bråte var för mig omöjligt.... Men Abbe gillade det här och jag hängde på honom bra. Jag mumlade "försiiiiiktigt" som ett mantra alltmedan jag försökte hänga med i Abbes tempo. Läskigt var det och jag blev alldeles svettig och upprymd.... men efter en stund så tyckte jag också att det var kul faktiskt.

FIGURANTER TILL PROFFSEN...

Så fick vi se hur proffsen arbetar... Vi blev utplacerade på olika ställen bland ruinerna. I lådor, i cementrör med lock för, under stora brädhögar osv så fick Tiger och Jumbo leta upp oss. Duktiga var dom och hittade oss alla mycket snabbt. Dessa hundar spårar inte i marken utan känner i vinden vittringen av människa.

Jag fick vara figurant när Tiger skulle söka och jag blev placerad i en buss som var ett riktigt vrak. Därinne låg stolarna huller om buller, elsladdar hängde från taket, glasull låg spridd överallt och inga fönster fanns kvar - denna buss såg ut som om den varit med om världens krock.

Tiger räddar mig när jag ligger gömd i bussen...

Jag fick lägga mig längst bak på golvet bland all bråten och vänta tills hunden hittade mig. Det tog inte lång stund kan jag säga men jag blev BESVIKEN för jag låg i full beredskap med kameran i högsta hugg och bara väntade på att få den perfekta foto-bilden.... Det var bara det att Tiger inte uppförde sig som jag trodde han skulle göra. Jag trodde han skulle komma in i bussen mot mig där jag låg och väntade med kameran, men åhnej minsann. Tiger fick spår på mig UNDER bussen och tog då sin rulle och gick till husse.... och så kom hunden farande in genom fönstret ovanför mig. Jag hoppade till och blev alldeles paff.

Jumbo är en skallhund. När han hittar människan så sätter han sig på platsen och skäller ända tills föraren kommer fram och avlöser hunden.

När hundarna hittat oss fick dom mycket beröm och så lekte vi lite grand med en boll som satt fast i ett rep. Detta var belöning nog för dessa vältränade duktiga vovvar. När man börjar träna sådant här så ska man däremot låta personen/erna som hittas ge hunden godis och mycket beröm, för det ska befästas för hunden att det är jätteroligt att hitta människor som är gömda... Och vi var inte så lätta att hitta minsann, långt inunder stora brädhögar till exempel hihihi.

HUH, VE OCH FASA...

Abbe tyckte att det här med Koncilium var väldigt spännande. Jag har nog aldrig sett en sådan sprutt på min hund som idag. Han formligen kastade sig upp i ruinerna och kröp in och ut ur rör, trälådor och mellan halvt om halvt omkullfallna väggar. MEN IDAG HÄNDE OCKSÅ DET SOM INTE FÅR HÄNDA..... Abbe har sedan en tid tillbaka "mopsat" mot andra hanhundar och jag håller på och försöker plocka detta ur honom. Han är duktig och låter bli när jag säger "Det är NEJ"... men när han gick med husse idag så släppte han kopplet för att Abbe sprang igenom ett rör och så i andra änden stack Abbe ut och i full karriär galloperade han emot en av de andra hundarna. Det blev morrande och skällande och jag och husse kastade oss ut ur ruinhögen... som tur var så var Tina rådig och for fram mot Abbe och hutade åt honom så när jag hann fram dit tog jag Abbe under upptuktelse.... Ilsken och upprörd och RÄDD var jag. Skällde på husse och skällde på Abbe.

Så lugnade allt ner sig. Den andra hunden blev inte skadad, men jag tyckte hela händelsen var så pinsam och onödig. Husse har nog lärt sig att lyssna på vad jag säger i fortsättningen.... Jag ska nu börja med klickerträning på Abbe vad gäller andra hanhundar. Boken jag köpte tar nämligen upp detta problem (som är ganska vanligt) och med målmedveten klickerträning kan man ganska enkelt få hunden att bli positiv till andra hanhundar. Så får det bli!!!

NYBÖRJARNA FICK OCKSÅ PROVA PÅ...

Stellan och Tina visade oss hur man börjar att träna sin hund till att leta upp människor. Tina fick ligga inuti ett cementrör en ganska låååång stund, med ett trälock framför öppningen. Så fick vi prova på var och en. Hunden kopplas loss och man går sakta framåt i en gång. Plötsligt får hunden vittring på människan från sidan och börjar leta sig fram mot cementröret. När hunden kommer fram så ger Tina godis och mycket beröm och hundarna blev verkligen glada.... Abbe blev såååååå glad att han klev in i röret bakvägen och nästan låg på stackars Tina (ja, tänk dig själv att få 53 kilo hund på dig när du redan ligger trångt inne i ett cementrör hahahaha...).

När Abbe skulle leta upp sin andra gömda människa så var han lite förvirrad till att börja med. Han sniffade omkring på lite andra lukter så inte förrän vi hade vänt och skulle gå tillbaka fick han vittring på den som var gömd bakom ett gammalt uppochnedvänt bilvrak, men OJ vad glad han blev när han väl kom fram... godistajm!!!!

JUMBO IN ACTION...

Min sambo Jan låg gömd inuti en stor låda när Jumbo skulle leta upp honom. Låda eller inte.... ingen lurar Jumbo och han skallade högljutt när han luktade Jan. Det tog en stund innan han kom upp ur lådan och oj vad glad hunden blev då. Tyvärr blev bilderna lite dåliga för skymningen hade kommit och varken Jan eller Jumbo var stilla.... men du får i alla fall en bild av hur det såg ut.

Anders, Tiger, Stellan och Jan

Detta var en sån där kväll som man kommer att minnas hela livet. Solsken och fint väder innan skymningen sänkte sig hjälpte till att göra denna kvällen bra. Det sista vi såg var silhuetten av en mycket engagerad hundförare när vi nöjda och trötta styrde kosan hem till Helsingborg igen.

TACK för en oförglömlig upplevelse, och jag hoppas att vi kommer till denna märkliga, mystiska plats fler gånger för att få träna.