ÅKA BIL

Vi började med att bara sitta i bilen, Abbe och jag. Abbe fick sitta på golvet framme vid passagerarsätet på en filt. Jag tog med mig en tidning och satt och läste och klappade Abbe. Han undrade väl först vad som stod på men rätt som det var lade han sig ner och somnade. Detta höll vi på några gånger med. OM han försökte klättra upp i sätet så sa jag bestämt "nej" och lyfte ner honom på sin plats och berömde och gav godis.

Efter några gånger när jag märkte att han inte tyckte det var något skrämmande längre så startade jag bilen och så satt vi så igen. Jag pillade på knappar på instrumentbrädan. Blinkade, tutade, gasade osv... så att han fick vänja sig vid olika ljud. Hela tiden berömde jag och han fick godis om han satt fint (eller låg).

När även detta blev en vanesak så körde jag runt på parkeringen så att han fick känna hur bilen kunde kränga lite. Bromsade försiktigt osv. Efter totalt 5 - 6 gånger hade jag en hundvalp som satt eller låg fint och brydde sig inte nämnvärt om fenomenet att åka bil. Idag är det inga problem för Abbe åker bil nästan varje dag till skogen eller något annat kul ställe. Det är viktigt att du tar hunden till roliga ställen i början så blir det en rolig betingning om att det innebär något roligt att åka bil.

Tillbaka

INTE VARA RÄDD FÖR SOPTÖMMAREN

Det låter mycket om sopbilen - speciellt när kärlen med tomflaskor och metallburkar ska tömmas. Vi har passat på att gå ut många gånger just när detta pågår. I början gick vi en bit ifrån. Fram och tillbaka.... för att så småningom komma närmare och närmare. Chaufförerna har varit mycket tillmötesgående och hälsat på Abbe. Fortfarande gillar nog inte Abbe detta oväsen, men han är INTE rädd längre.

Tillbaka

KUNNA UMGÅS MED FÅGLAR

Vi vet inte v a r f ö r Abbe var så rädd för fåglar när han var liten, men vi tog tjuren vid hornen direkt och åkte till platser där han fick umgås med fåglar. En stor ankdamm, där även två svanar finns blev utflyktsmålet flera gånger - tills Abbe plötsligt struntade i fåglarna och brydde sig mer om brödet som vi kastade till dem....

Vi åkte också till Råå fiskehamn när fiskarna kom in med sina båtar fulla av fisk, detta drar ju till sig otroligt många fiskmåsar som skränar och flyger lågt.

Även torgen i Helsingborg är fulla av fåglar. Duvorna kommer i stora flockar om man har bröd med sig.

Nu är inte Abbe rädd för fåglar längre, men vi har fått ett annat problem - han vill gäääärna undersöka dem närmare och kan inte förstå varför dom flyger iväg mitt framför näsan på honom. Detta ger ju upphov till många fyy och nej eftersom han gärna vill springa efter dom.... Men DET får han inte minsann, säger matte.

Tillbaka

FOLKMYLLER

-Att gå på gågatan i stan är bra.
-Marknader och Tivoli.
-Demonstrationer.
-Utanför skolgårdar och dagis när barnen är ute på rast.
-Utställningar.

Tillbaka

SMÄLLARE OCH SKOTT

Jag har gått där barnen här på området smäller sina nyårsskott. Jag har talat om för barnen att det inte gör något om dom smäller när vi kommer, bara dom inte kastar smällarna mot oss. Ungarna tyckte detta var kul att få hjälpa till att göra Abbe skottsäker. Vi har gått runt omkring i en stor, vid cirkel - för att komma närmare och närmare. Abbe bryr sig inte alls om smällarna nu, utan vill hellre fram till pojkarna och hälsa på dem...

Vi har åkt upp till skjutbanan i Helsingborg och gått omkring utanför området när dom har haft övningar. Det är bara att gå och gå tills hunden inte bryr sig om ljudet längre. Den vänjer sig fort om inte DU gör någon affär av det.

Läs Rapport om Abbes 1:a nyårsafton.

Tillbaka

Rapport från Abbes första nyårsafton
Detta var ju ett nyår som hette duga... Millenniumskifte 2000. OJ vad det smälldes och väsnades här på vårt bostadsområde. När klockan var fem i tolv så var det som om folk hade stått med tusen kamerablixtar utanför alla våra fönster. Det blixtrade i ett.

Vi gick ut utan Abbe. Han fick ett grisöra att tugga på medan vi öppnade champagnen utanför på vår uteplats och tittade på fyrverkerierna. Jag var då HELT slut för jag kunde baaaara tänka på lille Abbe därinne i lägenheten.

När klockan var fem över tolv så kunde jag inte bärga mig längre. Jag öppnade dörren - och där låg han - lugnt och metodiskt gnagandes på sitt ben. HELT bekymmerslös verkade han, fast det var ett inferno utanför. Han kom glatt viftandes på svansen och ville följa med ut.... vi lät honom komma (ytterdörren var vidöppen om han ville gå in).

Abbe var jättelycklig över att vara med oss därute. Han tittade upp i luften på alla "stjärnor" som blixtrade. Viftade glatt på svansen och var bara intresserad av husses champagneglas. Han fick doppa tungan i det EN gång... det var ju ändå millennium.

Kort sagt. Abbe tog nyårsafton med ro och hetsade inte upp sig det minsta. Vi låtsades förstås som om smällarna var något HELT normalt - så det tyckte han också. Sköööönt att slippa ha en skotträdd hund.

Tillbaka

FLÄKTAR

Fläktar och andra vinande ljud kan upplevas som mycket "farliga" av hunden. Vi konfronterar allt sådan genom att gå fram och tillbaka vid sådant.

Tillbaka

MUSIKBAND PÅ STAN

Oj, oj, oj vad Abbe vovvade när han hörde detta för första gången. Nere på stan är det ju ofta sådana jippon och då gäller det att gå omkring där mycket. Börja på avstånd för att gå närmare och närmare inpå.

Den här dagen var det ett gäng från Peru som spelade flöjter, trummor och allehanda instrument. Dom hade bra utrustning med förstärkare och flera högtalare så det var ganska mycket ljud.... oväsen enligt Abbe.... Vi fick gå ganska länge innan han kunde gå fram utan att börja skälla. Men trägen vinner - eller så blev han lomhörd kanske (hihihi).

Tillbaka

DEMONSTRATIONER

Är en bra övning. Här skriker folk i megafoner och adrenalinet flödar på "bråkmakarna". Håll er lite på avstånd bara så ni inte kommer in i något tumult. Abbe och jag har gått omkring i sådant en gång och fler ska det bli. Den gången fick han även hälsa på många poliser i sina stora gula jackor.

Tillbaka

TJUTANDE SIRENER

Detta kan ju ta lite tid, men att gå vid polisstationen och akutmottagningen vid lasarettet är inte fel. Det är bra om hunden även har konfronterats med sådana ljud. Tänk bara på att inte gå för nära dessa platser förrän hunden har hört sådana ljud på avstånd först.

En gång i månaden går även testet för flyglarmet över Helsingborg. Då öppnar jag alla dörrar på vid gavel och går ut i trädgården och sätter mig och röker. Abbe undrade i början vad det var som tjöt öronbedövande - men jag satt bara lugnt och rökt och brydde mig inte. Då gick han till slut omkring och sniffade på lite spännande lukter i rabatten.

Tillbaka

SKRÄNANDE BARN

Abbe och jag gick några gånger där dagisbarn hade utflykt. Jag fick visserligen ta ton och tala om för alla barnen att dom skulle sätta sig ner i en ring runt Abbe om dom skulle klappa honom. Och så talade jag om att om dom pratade med viskande röst och lugna händer så blev dom inte "bitna" av Abbes valptänder. Jag förklarade för barnen att Abbe bara var en liten bebis och att han inte förstod att hans små sylvassa tänder kunde göra ont i deras händer. Det var UNDERBART att stå mitt i en park med 15 ungar som satt i en ring med lille Abbe i mitten - alla viskade och pep och sträckte sina händer försiktigt, försiktigt mot hundvalpen. Abbe tittade storögt och slickade på alla fingrar som sträcktes mot honom. De tre dagisfröknarna tittade storögt, nästan med tårar i ögonen på denna harmoniska, fridfulla syn.

När vi möter denna dagisgrupp ute börjar alla barnen viska och gå saaaakta fram mot Abbe - som blir såååå lycklig över all uppmärksamhet.

Tillbaka

BULLER O STARKA LJUD

Här har jag utsatt Abbe för olika skrällande ljud, tex kastruller mot varandra, ibland "tappar" jag plåtburkar i golvet. Faktiskt så har jag inte "tappat" så många saker som sedan Abbe kom till oss. Detta har gjort att Abbe inte reagerar nämnvärt på plötsliga, starka ljud. Han kanske hoppar till, men kommer direkt fram och tittar på vad det var som matte nu tappade....

Tillbaka

LASTBILAR

Abbe tyckte att detta var väääääldigt farligt i början, men jag åkte ner till stora Postterminalen där husse arbetar och där fick Abbe vara ett tag. Till slut brydde han sig inte heller om dem. Många av chaufförerna var snälla och hoppade ut och hälsade på Abbe och DET tyckte han var roligt förstås. Jag och husse har också gått fram och "klappat lastbilarna" så att Abbe fått nosa på dem.

Även om du inte känner någon som arbetar med lastbilar så var inte rädd för "att göra bort dig". Ring till något åkeri eller åk till en bussterminal och gå omkring där. Säg till personalen att du övar din hund. Folk är oftast väldigt förstående och vill gulla med en liten valp, så det är oftast bara att gå och "hälsa på".

Tillbaka

HÄLSA FINT PÅ BARN OCH MÄNNISKOR

Abbe har tillrättavisats meddetsamma direkt han kom till oss som valp, så nu hälsar han fint. Sitter ner och blir mycket klappad. Ingen tycker ju det är kul med en 60-kilos hund som hoppar och tramsar. Vi hoppas och tror att han kommer att bli lika kärleksfullt klappad även när han blir stor som ett hus. Det är ju så att folk tycker att en liten valp är såååå gullig och ALLA vill klappa och busa.....

Tillbaka

TILLRÄTTAVISA FOLK

Jag har nog upplevts som en "bitch" många gånger för jag har tillrättavisat folk ofta. Jag upptäckte nämligen ganska snabbt att när folk får reda på att det är en rottweiler så ska vissa typer börja "kampa" och tramsa med honom. Detta ville jag inte eftersom vi har bestämt att Abbe inte ska bli en alltför tuff rottis. Jag har därför tagit mod till mig och struntat i vad folk tyckt om mig - sagt till att dom INTE får kampa eller fjamsa med händerna framför munnen på honom så att han blir helt uppspelt.

I början kände jag mig dum, men insåg snabbt att dessa människor tramsar en stund för att sedan gå. Då står JAG kvar med problemet av att ha en helt uppspelt bitande hund. Detta är INTE roligt, så folk får finna sig i MINA regler. Faktiskt så försvann en del människor och kommer inte fram och hälsar på oss, men många av dem ändrade sitt sätt och hälsar ofta på Abbe.

Tillbaka

VÅGA VARA LITE LÖJLIG
Oftast är vi människor rädda för att göra bort oss inför andra och avstår därför från att göra vissa saker - som i det långa loppet faktiskt kan vara bra.

När vi skaffade Ambrosius så upptäckte jag att jag var lite feg i vissa situationer.

-Man kan väl inte lägga sig på marken för att bita sin hund i örat om den dummar sig bland folk...

MEN så upptäckte jag att Abbe ibland dummade sig lite för mycket bland folk. Som om han kände på sig att han "klarade sig från mattes tillrättavisningar" då... till slut insåg jag att detta inte går för sig. Om jag vill ha en hund som lyder mig så kan jag inte låta bli att tillrättavisa honom så fort man är på offentlig plats...

Därför har jag bestämt mig för att strunta i konventionerna. Jag menar som så att låt folk tycka vad dom vill. När man har en hundvalp som ska uppfostras till en fin vovve så får man helt enkelt bli lite "hund" själv. Man får öka sitt kroppsspråk och använda olika röstläge mer än vad man behövt tidigare. Kom ihåg, när du en gång lärt din lille valp hyfs så kommer du att kunna tona ner dig igen när hunden blir vuxen.

De människor som har barn tex drar sig ju inte för att åka tefat eller gunga med sina barn... eller springa omkring som stollar lite då och då. Tänk likadant om din hund. Var lite barnslig, våga "göra bort dig" inför Strunta i vad andra tänker.andra.

Folk har ju ändå synpunkter på det mesta här i Livet - oavsett om man är stel som en pinne eller ett yrväder hahahahaha...

Tillbaka

INTE TIGGA MAT

Personligen gör det mig ingenting om jag har en hund som sitter och tittar på mig när jag äter - så länge han inte dreglar, gnäller eller på andra sätt tigger så att det stör min egen matro.

I hundarnas värld respekterar alla medlemmar i flocken varandras matrevir - så det är inte svårt att lära sin hund vad man accepterar och inte accepterar vad gäller detta område.

Jag har lärt Abbe att han får lov att vara närvarande om han ligger ner vid mina fötter. Gör han inte det så får han gå ut ur rummet. Men faktiskt så är han helt nöjd med att få ligga vid fötterna när vi äter, för det kan ju trilla ner en liten smula....

I början får man verkligen förhärda sitt hjärta för aldrig har väl en valp sååå vackra ögon, kärvänliga slag med tassen eller små gulliga puffar med nosen som när det finns något ätbart i närheten... Vi bestämde oss från början att det var okej för honom att vistas runtomkring men vi ignorerade honom totalt så länge vi åt. Vi vägrade titta på honom hur han än pep och gnällde. Kom han och rörde vid oss sa vi bestämt nej och puttade bort honom. Rätt som det var så förstod han och då började han sänka huvudet om vi tittade på honom...

Då började jag att få honom att lägga sig ner och det gjorde han ganska snabbt. Nuförtiden kommer han och lägger sig själv när jag äter.

Och nu när han vet vilka regler som gäller så händer det faktiskt att jag "tappar" någon liten godbit för då blir han ju så glad. Jag försöker att uppmuntra hans goda beteende - men inte förrän han absolut vet vad jag menar.

Tillbaka

ATT BLI LÄMNAD ENSAM
Vi började direkt att VÄNJA Abbe vid att man kommer och går och dörrarna öppnas och stängs. Vi var noga med att inte göra någon som helst affär av detta. Vi blev naturligtvis inte utanför någon dörr, utan den öppnades meddetsamma så att hunden inte fick någon reaktion.

När Abbe varit hos oss i några veckor och "bott in sig" så började vi försiktigt med träningen. Vi gick in i sängkammaren och sa till Abbe "stanna" och så stängde vi dörren bara för att öppna den efter en liiiiiiten stund. Om jag t.ex skulle lägga in de rentvättade lakanen i linneskåpet, eller bara göra ett superkort ärende in i sovrummet.

När Abbe inte reagerade på detta var det dags att gå vidare i träningen. Nu började vi lämna honom när vi gick ut med soporna - som väl tog högst tre minuter.

Vi började även att stänga ytterdörren och låsa med nyckeln. Så satt man direkt utanför dörren för att lyssna. Så fort det kom ett pip eller drag med tassen på dörren så öppnade vi och sa "nej". Efter en stund gjordes övningen om.

Såhär höll vi på och Abbe brydde sig inte alls till slut.

Det som jag tycker är viktigt är att inte överdrivet hälsa på hunden när man kommer "tillbaka". Då befäster man att "oj, oj, nu gick matte iväg - det är ju något som man får vara uppmärksam på".

Det bästa, tror jag, är att göra detta att man kommer och går till något högst naturligt och normalt. Då tycker heller inte hunden att det är något.

Vi lämnade inte Abbe ensam på riktigt mer än högst 1½ timme förrän han var 4 månader gammal.

Tillbaka

KLIPPA KLOR och HANTERAS
Meddetsamma Abbe kom till oss började jag öva honom i att bli "hanterad" i olika situationer. Första övningen var att lära honom slappna av och låta mig pilla och ta på honom överallt.

Jag lärde honom att ligga på rygg och så klappade, kliade och klämde jag (försiktigt) på honom. Jag luktade honom i öronen och pillade lite med fingrarna inne i öronen. Jag "tittade på tanden" och pillade mellan trampdynorna. Jag klämde på pillesnoppen och lyfte försiktigt på hans ögonlock.

Allt detta har jag gjort i ca tio, femton minuter nästan varje dag och det har resulterat i att han tycker det är något högst normalt och inte alls konstigt.

Så började jag att lägga in andra saker också - smörja in trampdynorna och klippa klorna.

Den första tiden bestämde jag mig för att klippa en tass i taget. Ena dagen klippte jag en tass, nästa dag tog jag en annan tass och så fortsatte vi så. Jag klippte till och med när det inte behövde klippas.... jag låtsasklippte (en millimeter) bara för att vi skulle få öva. Detta är ett bra sätt för VAD är det som säger att man måååste klippa alla klorna på en gång....

Han har gjort sina försök att komma undan, men jag har inte gett mig så nu har han förstått att det är lika bra att ligga kvar "för hon ger sig ju inte ändå...". NÄR han försökt resa sig har jag bara lagt handen på hans kind och hållit ner honom. Jag säger ingenting i sådana situationer utan väntar tills han är lugn... och så bara fortsätter jag. När han ligger fint så småpratar jag lite med honom och vi har en mysig stund där vi stärker banden mellan oss.

Det är VIKTIGT att vara ännu envisare än hunden. Och att lära hunden att bli hanterad är även en UTMÄRKT ledarskapsövning. För mig innebär det en trygghet att jag kan få lov att kolla igenom hunden varje dag, för då upptäcker jag ju meddetsamma om något är skadat - det är lätt att en trampdyna blir trasig när man är ute tex. Jag kommer ju även att upptäcka direkt om han råkat få ohyra, eller om han är öm någonstans.

Min paroll är att göra saker OFTA för då förstår hunden till slut att det inte är något farligt eller konstigt alls. Efter ett tags ihärdighet tycker hunden tvärtom att allt du gör är normalt och finner sig fogligt i det. Hunden litar på dig för det har ju inte hänt något farligt när du håller på och pysslar och detta stärker ju relationen mellan er.

Här ligger Abbe med sina strumpor på sig... ja du tycker kanske det är TRAMSIGT men det är så att hans trampdynor blir så himla torra och spricker. Därför smörjer jag in med tass-salva ibland.

Vis av erfarenhet att ha en hund som plötsligt reser sig och trampar omkring på golv och matta med massor av fet salva på tassarna så sätter jag på honom strumpor i ca 30 minuter tills salvan har gått in i trampdynorna.

OBSERVERA att ha din hund under uppsikt om du gör såhär, det blir nämligen svårt för honom att resa sig med strumpor på tassarna - det kan hända att han sträcker sig om han får panik. Jag sitter alltid vid köksbordet och läser medan jag kommenderat honom att ligga. Vid minsta försök att resa sig säger jag till honom "ligg kvar". Om han blir FÖR otålig sätter jag mig ner hos honom och klappar och kelar.... det gillar han och håller sig lugn.

Man måste ju inte göra som jag - dvs ta alla fyra tassarna på en gång. Man kan ju ta en tass per dag om man vill det. I början är det ju bra att dela upp saker lite grand så att hunden får vänja sig i lagom takt. På detta sättet får man ju också öva MER, precis som med kloklippningen.

Du ska inte tro att han älskade mattes dumma, konstiga idéer till att börja med - MEN för matte är detta också en bra ledarskapsövning, för en matte/husse SKA kunna göra vad som helst med sin hund utan att han ska bry sig så mycket. Hunden lär sig att lita på mig och att ingenting farligt händer honom. Detta förutsätter ju att jag verkligen tar ansvar och ser till att inget läskigt händer när jag håller på med något. Det är ju viktigt att ha en lätthanterad hund när man t.ex ska till veterinären - plocka fästingar - rengöra sår och dylikt.

Vi har fått mycket fina vitsord t.ex från 2 veterinärer som tyckte Abbe var en underbart lugn och fin hund att undersöka... Den ena veterinären var mycket förvånad över att Abbe lät honom titta ner i halsen.

Vi fick veta att dom flesta hundar (och dom hade inte ens fyllt ett år) fick munkorg efter ½ minuts försöööök till undersökning.... Därför är miljöträning och vana vid all slags hantering mycket bra den dagen hunden behöver vård t.ex.

OBS OBS OBS: Jag använder Försvarets Hudsalva till Abbes tassar. I början använde jag vanligt vaselin, men på Apoteket upplyste en farmaceupt mig att detta inte är så bra till hundars trampdynor. Försvarets Hudsalva köper man på Apoteket.

Tillbaka

SOLGLASÖGON - STORA MÄN
Juli 2000. Abbe är 1 år och en månad gammal och han har nu börjat "vakta" och bära sig underligt åt. Detta är en normal fas, men nu måste vi se upp och vara vaksamma.

Idag höll det nämligen på att gå illa - pga att inte vi tänkt på att miljöträna honom på att det faktiskt finns "stora killar" som tystlåtet går fram för att hälsa på hunden IFÖRD SOLGLASÖGON MED SPEGELGLAS....

Abbe satt i bilen och jag hade grinden öppen och stod precis utanför. Några av Jans vänner stod också där och "beundrade" Abbe. Plötsligt kommer mannen med solglasögon fram och utan att säga något till hunden stoppar han in sin hand för att klappa Abbe på huvudet...

Inte har jag väl någonsin ägnat en tanke åt att detta kan uppfattas som hotfullt eller farligt för en hund, men Ambrosius - som ju är lugnet själv och älskar människor - han gav ifrån sig ett dovt morrande som var så hotfullt att det knöt sig i magen på mig.

Jag blev chockad, förvånad och RÄDD för jag insåg att det handlade om sekunder. PLÖTSLIGT FÖRSTOD JAG - solglasögonen och killens sätt att komma fram (utan att säga något) var den utlösande faktorn.

Den här killen är en arbetskamrat till min sambo och Abbe har träffat honom ett par gånger tidigare, men just hans klädsel och sätt denna gången utlöste något hos Abbe som jag helst inte vill se igen. Har fått veta av min instruktör på brukshundsklubben att detta är fullt normalt nu vid denna åldern att rottweilerns vaktinstinkter börjar komma fram nu. Han vaktade alltså bilen - mig - etc...

Kommer nu att tvinga alla mina vänner att ikläda sig solglasögon och komma hem och hälsa på oss.... Jag kommer förstås att be dem ta på glasögonen EFTER att de hälsat på Abbe.

Tillbaka