Trygg och trög

2001-06-16
Följande är skrivet mot bakgrund av att min vårdnadstvist skall tas upp i rätten. Det är delvis repetition av saker jag diskuterat tidigare.

fn är jag berövad kontakten med barnen. Min motpart tror att det är farligt för barnen att sova över hos mig. Hon verkar som om hon menar allvar med det och behandlar mig som en psykiskt sjuk människa. Alternativt verkar det som att hon ibland tror på det jag berättat och även av det skälet vill skydda barnen från mig.
Min motparts advokat (här kallad A) kommer antagligen att driva linjen att jag är mindre lämpad att ha vårdnaden om barnen än min motpart. A har den angenäma situationen att han har möjlighet att försvaga min position både genom att, å den ena sidan, underblåsa tvivel på min psykiska hälsa och å den andra sidan, kunna hävda att om det jag berättar om mig själv är sant så kan det också vinklas som negativt för bedömningen av mig som vårdnadshavare.

Dessutom har det antytts att han tänker angripa mig genom att hävda att jag är alldeles för uppe i den här typen av debatterande. Så lyckas jag övertyga om att jag är vare sig galen eller farlig på annat vis så är min kamp i sig ngt negativt eftersom den tar upp energi.

Mina diskussioner med andra har bibringat mig uppfattningen att det är viktigt att ta hänsyn till hur människor reagerar när de mött ngn som beskriver liknande saker som jag har gjort och som tycks ha blivit botad från sina tidigare uppfattningar. Oavsett om förändringen har inträtt av sig själv med tiden eller genom att personen fått ngn form av behandling, medicinsk eller av annan form.
Oavsett hur mkt information man tidigare har lämnat människor om de sammanhang som ofta berörs på min hemsidor, så verkar det som att exempel av det slag jag antydningsvis beskrev omintetgör allt som uppnåtts.
Detta sätt att så att säga falla tillbaka in i sin tidigare trygga världsbild är vad jag försökt återge med titeln på detta dokument.
Innan jag går vidare vill jag först inflika att det vore av stort värde att få träffa människor som passar in på beskrivningen ovan. När jag får höra om såna fall ber jag alltid om att bli hänvisad till dem eller få veta mer detaljer. Men hittills har jag alltid nekats detta. Det finns alltid ngt skäl till varför jag inte kan få veta mer. Vid mer än ett tillfälle har det dessutom visat sig att informationen härrört från psykologiböcker.
Jag ifrågasätter inte att dessa 'botade' människor existerar men det faktum att det verkar svårt att få veta vilka de är minskar värdet av jämförelsen. I min situation är det särskilt viktigt att kunna granska alla fakta som inverkar på hur man värderar mina påståenden.
Jag menar att min rättssäkerhet är i fara om man väger in såna jämförelser med andra fall utan att noga undersöka saken.
Jag har på flera andra ställen redogjort för att det sedan länge förekommit grova kränkningar av mänskliga fri och rättigheter i västländerna i form av grymma experiment. Man har i hemlighet stoppat radioaktivitet i maten på handikappade människor och under många år studerat hur de påverkades. Inom psykiatrin har det förekommit helt ohyggliga övergrepp på vanliga psykiskt friska hemmafruar som fått sina liv slagna i spillror, blivit hjärntvättade och torterade. Ewen Cameron som tidigare innehaft en ledande position bland världens psykiatriker är ökänd för den sortens experiment. Han var ett extremfall men de som ingående studerat offentlig dokumentation om övergrepp begångna inom psykiatrin har konstaterat att hela den professionen är nedsvärtad och moraliskt korrumperad genom sitt samröre med repressiva grupperingar inom västvärldens under rättelsetjänster. Det finns starka skäl att hävda att detta även berör vårt land. Att psykiatriker här har deltagit i sådan repressiv verksamhet, känner till den och deltar i mörkläggningen av övergrepp. En del av den mörkläggningen yttrar sig i form av missvisande information i läroböcker som gör att de som får utbildning i ämnet i själva verket blir indoktrinerade med lögner. Men detta är inte det största problemet. Det största problemet är att det idag finns högteknologi som kan påverka människor i alla upptänkliga avseenden. Det finns många positiva användningsområden. Både sjuka och friska människor kan ha nytta av den om de har del av den. Men i det här sammanhanget tänker jag på manipulativa användningar, där människan bibringas symptom som omgivningen uppfattar som tecken på psykisk sjukdom. Den cybernetiska teknologi som jag avser är den naturliga utvidgningen av den psykologiska/ psykiatriska vetenskapen från sitt traditionella ursprung till den moderna högteknologin. Det går nu med den cybernetiska teknologin att faktiskt objektivt studera sånt som man tidigare bara kunde spekulera om. Av det skälet är det naturligt att misstänka psykiatriker för att vara inblandade även om inget av det ovanstående vore känt. Det är min uppfattning att psykiatriker/psykologer med anknytning till västvärldens hemliga underrättelseorganisationer är med bland dem som forskar med cybernetiska system och experimenterar med ofrivilliga mänskliga försökskaniner. Och alla andra inom den civila psykiatrin måste anses vara påverkade av samma maktetablissemang så att dessa civila psykiatriker inte skall motverka de hemliga experimentens syfte. Jag menar inte att alla är i maskopi, men att de ändå i praktiken lever i symbios. De som ärligt inte vet ngt om den cybernetiska teknologin är ju till att börja med grovt okunniga eftersom Jose Delgado diskuteras inom psykiatrin och han tydligt redovisat att människor kan styras som robotar och också varnat för många år sen att de kommer inte att vara medvetna om att det sker om den som kontrollerar dem inte vill det.
(förvisso en tacksam angreppspunkt för A om man inte förtydligar med vad som gäller i det enskilda fallet. T ex med att diskutera vem man anser det är som kontrollerar. En hög svensk statstjänsteman har sagt 1986 att Säpo skall fungera som grindvakter för att se till att det hela inte går över styr. Det som då avseddes var datainsamling från människors hjärnor till statens forskningsdatorer. Jag vet inte om Säpo är inblandade i övervakningen av det cybernetiska system som jag är ansluten till, men det är tänkbart. Och överhuvudtaget har jag varit angelägen om att inte skapa animositet mellan de öppna delarna av samhället och de hemliga. Det är gynnsamt för alla om det går att rekrytera bra folk till såna känsliga verksamheter och det är inte bra om publiciteten är sån att många bra kandidater försvinner. Skall man kritisera så är det därför bra om man samtidigt kan föra fram ngt konstruktivt. Eftersom jag inte prioriterar såna tankar just nu så spar jag även de kritiska omdömena. )
En psykiatriker som säger att det som ovan sägs av Delgado låter konstigt och inte vet mkt om det kan man avfärda som helt inkompetent att bedöma patienters psykiska hälsa, när det föreligger misstankar om att det handlar om cybernetisk påverkan.

I detta sammanhang underförstås självfallet att det är fall där den sortens mångtydighet föreligger som är av intresse här. I min föreställningsvärld finns det fortfarande gott om utrymme för psykisk ohälsa av andra orsaker än hemliga experiment.
- - -
Det är mkt viktigt att understryka vilket jag gjort många ggr att, det faktum att symptom försvinner i samvariation med ngn åtgärd bevisar inte att det finns ngt orsaks/verkanssamband mellan de två samvarierande entiteterna. Och dessutom beroende på vad det är för symptom som försvinner så finns ju fortfarande problemet att det krävs en förklaring av varför det försvinner. I bland hör man psykiatriker yttra sig om diverse biokemiskt aktiva substanser, överskott/underskott och att det kan få diverse verkningar. Om en människa har berättat ngn märklig historia om förföljelse och sedan har blivit botad efter medicinering och själv tycker att det är helt ok, då innebär ju inte det att man har förklarat vad som hänt. Om man inom psykiatrin ansamlar erfarenheter av fall med cybernetiskt manipulerade patienter kommer man efter hand att behärska sitt yrke allt sämre. De utgår ju då från en felaktig information och försöker tolka den efter några mätbara storheter. Människor i den situationen som inte förstår vad de observerar men ändå försöker känna ngn sorts yrkesstolthet, blir lätt repressiva i sitt beteende. De kan inte argumentera sakligt och försöker då med en sorts skenbart vänligt bestämd övertalning. Gärna med ett lite till synes medkännande leende så som man ler åt ngn mindre vetande, ett barn som inte vet sitt bästa.
Det som är kännetecknande för den sortens falska välmening som döljer en osäker byråkrat med dåligt självförtroende är att det inte går att etablera ett hederligt intellektuellt utbyte. Det tar inte lång tid att avslöja deras vilsenhet och sen slår de bakut och värjer sig från alla försök att få igång en meningsfull diskussion. Jag tror att det är nyttigt för den sortens prestigemekanismer att bli avslöjade. Det är inte sympatiskt med låtsad välvilja som snabbt förbyts i ilska vid ifrågasättande. Jag tror att demokratin skulle utvecklas i positiv riktning om medborgarna inte tolererade såna byråkratfasoner. Detta att myndigheter alltid snor sig undan när argumenten tryter. Det är en vanlig form av maktmissbruk att förhindra en diskussion. Jag kallar det för repression.

Tillbaka

Introduction