© Kaninhörnan
Ofta förväxlas hare och kanin, trots att de är väldigt olika både till utseendet och levnadssättet. Nedan beskrivs dem närmare. Kanske kan du se vad som skiljer dem åt?
Tillhör familjen Hardjur
Harar och kaniner tillhör familjen Hardjur (Leporidae). Tillsammans utgör hardjuren 44 olika arter, som delas in i egentliga harar och kaniner. Hardjuren är inte besläktade med gnagarna, och tillhör inte heller ordningen gnagare (Rodentia).
De tidigaste hardjuren uppkom för 50 miljoner år sedan i Asien och Nordamerika. Sedan dess har de utvecklats och spridits, och nu finns de över hela världen, oberoende av miljö. I det kalla Arktis lever skogshare och snöskohare. I halvöknar lever antilopharen och åsneharen. I våtmarker lever träskkaninen och vattenkaninen. I europa är det Fältharen som syns på gräsmarker och åkrar.
Vildkaninen började hållas som husdjur redan under romarnas tid. Det är från dessa kaniner som alla våra arter av tamkaniner härstammar ifrån.
Utseende
Deras ögon är stora och anpassade till att se bäst i gryning, skymning och natt. Deras bakben är långa och anpassade för snabb förflytning. De största hararna kan springa så fort som 80 km/h. De har 5 tår på framfötterna och 4 tår på bakfötterna. Tassarna är klädda med hår som gör att de kan springa tyst och samtidigt få ett bra grepp . Hos snöskoharen är tassens hår speciellt välutvecklad och fungerar som en "snösko" i lös snö.
Vildkaninen är liten och väger 1-2 kg. Den har en kompakt kropp med korta ben. Öronen är kortare än huvudet. Vildkaninen har gråaktig päls, med ljusgrå mage.
Haren är stor och väger 2-6 kg. Kroppslängden hos fältharen är 50-76 cm, skogsharen är något mindre. Haren har en slank kropp med långa smala ben. Öronen är längre än huvudet. Fältharen är gulbrunspräcklig året om, med vit eller ljusbrun mage. Skogsharen har brungrå päls på sommaren och vit på vintern.
Levnadssätt
Mat
Harar och kaniner är växtätare och äter omväxlande föda. De lever inte enbart på gräs, utan äter många olika sorters växter, späda grenar, knoppar, bär, frön, rötter och t.o.m svamp.Specialisering
Skillnaderna mellan harar och kaniner beror på att de har specialiserat sig på olika saker. Kaninen har specialiserat sig på att gräva, och haren på att springa fort. Vissa harar, t ex snöskoharen och åsneharen kan gräva korta hålor för att skydda sig mot vädrets temperaturförändringar. Annars använder de sig mest av gropar i marken där de vilar under dagen. Vildkaniner gräver däremot riktiga underjordiska närtverk med tunnlar och bohålor.Doftmarkeringar
Vildkaninerna känner igen varandra på lukten. Med små körtlar under hakan markerar de hålornas in- och utgångar. Deras spillning doftmarkeras av en körtel vid analöppningen, och på så sätt kan den lätt identifieras av andra kaniner i kolonin. Spillningens doft berättar varifrån kaninen kommer, vilket kön den är och hur gammal kaninen är.Vildkaninens trivs bäst på sandig mark...
Eftersom vildkaninen gillar att gräva, trivs den bäst på mjuk eller sandig mark där det finns skyddande buskage. Kaninerna lever tillsammans (8-15 stycken) i stora kolonier.Fätharen lever på ängar och fält...
Fältharen lever på ängar och öppna fält. I sydligaste sverige finns det nästan bara fälthare. I de nordligaste barrskogarna lever skogsharen. Haren gräver inga hålor. Haren lever oftast ensamma och skaffar bara en partner under parningstiden. Fältharen är mer social än skogsharen. Fältharen är ofta ett par stycken tillsammans.Ungarna
Hardjurens fortplantning är speciell. Ägglossning sker direkt efter parningen, de har ingen "brunstperiod" så som andra djur. Det sägs även att fältharen kan para sig och bli befruktad samtidigt som de fortfarande är dräktiga. Det mysteriet har forskarna inte lyckats lösa ännu. Men man vet att under svåra förhållanden, t ex klimatpåfrestningar, som skulle kunna innebära att honan inte kan klara av att ta hand om en kull ungar, kan honan istället resorbera fostren.
Vildkaninens ungar föds i speciella bohålor, klädda med gräs och hår. De föds nakna och blinda. Ögonen öppnas efter 10 dygn. Ungarna får di endast en gång per dygn, och då diar de i ca 5 min. Vildkaninens mjölk är mycket näringsrik, och ger t.o.m mer näring än komjölk. Vid 3 veckors ålder får kaninungarna klara sig själva. De blir könsmogna vid 3-5 månader. Vildkaninen är dräktig i 28-33 dagar och får 4-6 ungar.
Harens ungar föds med päls och öppna ögon, och de stannar bara en kort tid i boet. Fältharen kräver inga tunnlar och bohålor, istället får en grop i marken duga som bo åt ungarna. När fältharens ungar är ca 3 dagar gamla sprider honan ut sina ungar i olika gropar. Haren lämnar ungarna ensamma i gropen under dagen. Men när det blir dags för di, oftast vid solnedgången, samlas alla ungarna i en gemensam grop där de diar i ca 3 minuter. Fältharens honor blir könsmogna vid 3 månaders ålder. Vissa andra hararter blir inte könsmogna förrän efter 2 år. Haren är dräktig ca 42 dagar och får 1-4 ungar.
Har du hittat en övergiven unge?
Läs mer på sidan "Övergiven unge"