*

Det italienska bolaget Adriaticas Esperia går litet hårt och stötigt. Fartyget är nog ganska gammalt, maskinerna är slitna. Vi åger tredje klass och en amerikan frågar oss varför. Därför att det inte finns någon fjärde, svarar vi. Natten går fort och vi ser Libanon med Beiruth borta vid horisonten. Det tar tid att komma genom tyllen. I Östern har man mycket tid. Vi och vårt undersöks noga. Även doktorn tittar på oss. Resultat: prima liv! I Beiruth ser vi bland annat det amerikanska universitetet, det enda och största i mellersta Östern. Universitetet ligger högt med en förtjusande utsikt över Medelhavet. Även i Beiruth gör man inbrott i bilen, mitt på ljusa dagen. Bytet denna gång blev lika med noll. Bilen var tom - vi lämnar aldrig något i den, även om vi lämnar den blott för en minut. Tjuven använde samma knep som i Rom. Han bröt upp ena vindfönstret fast från den andra sidan. Det var ingen libanes, utan säkerligen en flykting från Palestina. Många tusen sådana finns i Beiruth.

Libanon är ett underbart litet land med snöklädda fjälltoppar och solbelyst Medelhav. Landet upptar en smal landremsa vid östra ändan av nämnda hav. Det gränsar i söder till Israel och i norr och öster till Syrien. Vi ser Libanons cedrar, många av dem mer än 6,000 år gamla. Egyptens faraoner hämtade här virke till sina sarkofager, och Salomo fick timmer till sitt tempelbygge från Libanons berg. Här odlas bl.a. bananer och oliver. Libaneserna är ättlingar till de gamla fenicierna och som dessa ett mycket smart affärsfolk. Politiskt tolererar de England och önskar stå på god fot med Amerika. Det finns 4.000 amerikanska taxibilar enbart i Beiruth, som har en folkmängd av 340.000 invånare. Man kallar därför Beiruth för "Amerikas största garage".