PARAPLYN LÄMNAS HEMMA.

Bil hade vi skaffat. Resrouten var klar. Pengar och visum hade vi också. Återstod blott att komplettera utrustningen. Ty sådan måste man ha vid en långresa. Bilen hade vi försett med bl.a. dim-, back- och sökareljus. Vidare hade vi låtit sätta på tackräcke samt inmonterat vindrutespolare, elektrisk kaffekokare samt en Remington rakapparat. En bäddsats hade också anskaffats, så att vi snabbt kunde omändra vagnen till sovrum. Bilen var nu, så långt vi kunde förstå, välutrustad. När det gällde oss själva var det också mycket att tänka på. Av erfarenhet visste jag, att det var dumt att taga för mycket med sig, särskilt om man reser med tåg, båt eller buss. När man åker bil, ställer det sig ju något annorlunda. Därför tog vi ganska mycket med oss, tyvärr alldeles för mycket, vilket vi bittert ångrade. Egentligen bör man aldrig ha mera, än att man själv kan bära sitt bagage även längre sträckor, och detta oavsett med vilket transportmedel man färdas. Det fick vi bl.a. lära på vår resa. Att ha lite bagage är att föredraga både med hänsyn till en själv och det envisa släkte, som heter bärare, vilka vid varje hamn och station håller på att slita både en själv och kappsäckarna i stycken, för att sedan inte nämna, när de ska ha sitt honorar för hjälpen. Då kan man gissa på en rätt så otrevlig diskussion, om man inte ger dem precis vad de begär.