Pompeji var beryktat för sitt sedeslösa liv. Man menar att staden gick under på grund av det syndiga liv, som där levdes. Och när man ser de framgrävda freskomålningarna, bekräftas detta. Dessa vittnar med all tydlighet om livet, som här levdes för två tusen år sedan. Dessa fresker visar de vildaste orgier med fräckt utmanande sexuella bilder. En del väggmålningar är av den beskaffenheten, att de intill vår tid måst skyddas med försatta brädbitar. Nu är allt tillåtet att se, men jag tyckte synd om guiden som skulle visa dessa saker i ett sällskap, som bestod av både män och kvinnor. Det finns bl.a. en gata som heter skökogatan. Många bordeller är också framgrävda. Bilderna i de rum, där damerna tog emot sina herrbekanta, är till den grad snuskiga, att de ej kan beskrivas. Guds ord förbjuder oss att sätta varje olycka, som händer ett land eller en stad, i samband med Guds dom och straff (Luk. 13:4, Joh. 9, Job. 1), men samma ord säger dock, att ofta så är fallet. När man går i Pompeji, kan man ej undgå att tänka på Sodom och Gomorra. Hur skall det gå med våra syndiga städer och för övrigt med hela den västerländska kulturen om människorna ej vänder sig till Gud?