När förföljelsen mot de kristna började, använde man dessa att strida mot de vilda djuren. Detta skedde just i Colosseum. År 64 e.Kr. lät den redan då vansinnige kejsar Nero bränna hela Rom. Det hemska dådet skylldes på de kristna. Dessa kastades då i tiotusental för de vilda djuren. Vi såg rummen under läktarna, där de vilda djuren, lejon och tigrar, hölls innestängda, tills dagen för det hemska skådespelet var inne. På ett tecken från den kejserliga logen öppnades vilddjurens burar. Dessa rusade ut på arenan, där de sönderslet de kristna. Vilddjuren hade då varit utan mat i flera dagar. Ibland hände det rena under nere på arenan. En gång bröt en svag kristen nacken av en vild tjur. Någon gång kunde lejonen inte öppna sina gap. Kejsar Nero lät också inlinda de kristna i halm, varefter de rullades i tjära och antändes. De fick sedan tjäna till att upplysa de kejserliga trädgårdarna.

Vid denna tid led också Paulus och Petrus martyrdöden i Rom. Paulus blev som romersk medborgare halshuggen, medan Petrus blev korsfäst, på egen begäran med huvudet nedåt. Några år senare kastades biskop Ingnatius från Antiokia för de vilda djuren. Kyrkohistorien berättar om hans obrutna mod ända in i döden. Jag kan ej beskriva vilken känsla, som bemäktigade mig, när jag såg korset i Colosseums mitt, segertecknet i vars kraft martyrerna vann Livets krona. Hur många som på Colosseums arena med sitt blod beseglat sin tro, vet allenast Gud, men säkert kan de räknas i tiotusental.