När vi ringde svenska konsulatet för att få råd och hjälp i den brydsamma situationen, meddelade man oss, att stölder hör till ordningen för dagen i Rom, vilket vi senare fick bekräftat av Stockholms-Tidningens korrespondent. Han meddelade oss, att turister ofta blir bestulna i Rom, detta på grund av att de ej är nog försiktiga. Och att det fanns gangster à la Chicago i Rom, fick vi belägg för, när en annan journalist omtalade för oss, att en bilande svensk dam blivit upphunnen av en gangster på en vespa. Han körde fram till bilen, drog snabbt upp en slidkniv, vilken han stack i ena bakringen med påföljd att ringen sjönk ned på fälgen. När damen hoppar ur för att se vad som hänt, gör han på vespan en vändning på vägen, sticker tillbaka, stannar mitt för bilen och i ett ögonblick nappar han till sig damens handväska och försvinner. På ett hotell inte långt från oss satt en norsk tandläkare halvnaken. Han hade blivit bestulen på allt han ägde, så vi var inte de enda, som råkat ut för tjuvar i Rom. Men detta gav oss föga tröst. Vad skulle vi göra? Vi var starkt betänkta på att vända, men det kändes också mycket svårt. Efter en inventering av de små förnödenheter vi hade kvar, beslutade vi trots allt att fortsätta. Vår "ängel" lånade oss ytterligare 10,000 lire utan någon som helst garanti. Säg sedan, om hon inte var god! Nu styrde vi våra steg till automobilklubben i Rom, med vilken K. A. K. i Stockholm var associerad. Genom dess hjälp kunde vi sända ett telegram till K. A. K. med begäran om nytt carnet jämte övriga bilpapper. Dokumenten skulle flygas till Tunis i Nordafrika, där vi beräknade vara om fyra dagar. Genom intyg från polisen och från automobilklubben hoppades vi komma ut ur Italien utan carnet. Hur det lyckades, skall jag berätta längre fram. Det blev alltså att fatta nytt mod. Vi var ju inte fattigare än när vi kom till denna planet. I Signorina Carpegnas och alpsoldaternas sällskap glömde vi åtminstone för tillfället våra vedervärdigheter. Vi kom nämligen till Rom samma dag som 40,000 alpjägare, veteraner från första världskriget, firade en tre dagars fest i staden. Och att det gick livligt till vet var och en som någon gång i Rom träffat gamla vapenbröder.