Skrivövning: Effekterna
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Skriv om hur övergreppen fortfarande påverkar dig. Vad går du omkring och bär på beträffande självkänsla, arbete, relationer och sexualitet? Inom vilka områden är ditt liv begränsat, smärtfyllt?

Skriv om de förmågor och den styrka du utvecklat på grund av övergreppen. Tänk på vad det kostat dig att överleva. Vilka egenskaper var det som gjorde det möjligt? Uthållighet? Flexibilitet? Självtillräcklighet? Skriv om dina egenskaper med stolthet.

Skrivövning: Att hantera situationen
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Du har nu läst om olika överlevnadsstrategier. En del kan du förmodligen identifiera dig med. Kanske har vi underlåtit att nämna några som varit viktiga teman i just ditt liv. Det här är din chans att skriva om hur u har klarat dig, om dina egna erfarenheter, vad du minns, hur du beter dig i dag, hur det har påverkat ditt liv. Skriv ner så många detaljer som möjligt, alltid utifrån en känsla av självrespekt och förståelse.

Ta en halvtimme på dig.

Skrivövning: Vad hände dig?
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Skriv om dina erfarenheter av att bli sexuellt utnyttjad som barn.

Många kvinnor har väldigt svårt att berätta att de varit utsatta för sexuella övergrepp. När de berättar blir det ofta i väldigt allmänna ordalag: "Jag utnyttjades av min bror", "Jag blev våldtagen när jag var tio". Sällan delar man med sig av detaljerna, delvis därför att det är svårt att berätta även det som verkar allmänt och delvis för att skona den som lyssnar. Man vill inte tränga sig på.

Men den korta meningen "Min styvfar förgrep sig på mig" säger inget om hur det är att leva med övergreppen, och inget om hur man upplever minnesbilder. Det säger inget om den obehagskänsla man får när nånting utlöser minnet. Vad du minns är hur ljuset föll på trappan, pyjarnasen som du hade på dig, spritdoften i hans andedräkt, hur gruset rev din rygg när du kastades ner på marken, det ruskiga skrattet, teveljudet från nedre botten. När du skriver ska du försöka få med så många av dessa detaljer som du kan.

Om du utsatts för flera övergrepp av flera förövare och inte hinner skriva om allt på en halvtimme, skriv vad du kan. Oroa dig inte över vilken upplevelse du ska börja med. Börja med det som förefaller mest tillgängligt eller det du har störst behov av att ta itu med. Detta är en övning som du kan göra gång på gång. Om du inte minns det som hänt, skriv om vad du minns. Återskapa sammanhanget där övergreppen inträffade, även om du ännu inte minns Några specifika detaljer av själva övergreppen. Beskriv din hemmiljö som barn. Vad pågick hos grannarna, i ditt eget liv? Ofta minns kvinnor mycket mer än de tror. Men eftersom bilderna inte följer kronologisk ordning och en del saknas, tycker de inte att man kan kalla det för att "minnas". Börja med vad du har. När du utnyttjar det maximalt, kommer det vanligtvis mer.

Om du märker att en del saker känns alltför svåra att säga, alltför smärtsamma eller förödmjukande, försök skriva om dem ändå. Du behöver inte delge någon annan dem om du inte vill, men för att kunna helas måste du vara ärlig mot dig själv.

Om du märker att du drar iväg, låt det ske utan att återta kontrollen alltför abrupt. Ibland kan just det som förefaller irrelevant leda oss till nånting verkligt viktigt. Ge dig själv lösa tyglar så länge du håller dig till ämnet.

Det finns inget som heter "rätt" när det gäller att göra övningen. Ditt skrivande kan vara lineärt, och innebära att du berättar din historia i kronologisk ordning. Eller det kan vara vagt och väva ihop kringspridda bitar och stumpar. Det är viktigt vid alla skrivövningarna att låta bli att bedöma och censurera. Undvik att jämföra ditt skrivande med någon annans eller att försöka uppfylla någon standard. Detta är en chans att föra fram saker i ljuset och att bli hel, inte att prestera eller uppfylla någons förväntningar.

Skrivövning: Barnet inom dig
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Detta är din chans att tala med barnet inom dig. Om du är kapabel att älska och trösta barnet inom dig, om du kan tillåta ditt vuxna jag att uttrycka den medkänsla du har för detta barn, skriv till henne nu och berätta det. Du kan skriva ett brev direkt till henne eller också ge dig in i en skriven dialog med henne, genom att först skriva från den vuxnas perspektiv och därpå utifrån barnets synvinkel.

Om du inte känner samhörighet, ömhet eller närhet till barnet ännu, börja då med att skriva ärligt om hur du känner. Du kan inte skriva "Jag älskar dig, jag ska ta hand om dig" om det är en lögn. Börja istället med: "Jag är beredd att sätta mig ner och skriva till dig trots att jag inte är övertygad om att du verkligen finns" eller: "Jag sympatiserar inte med dig ännu", eller till och med: "Jag hatar dig, det var du som drog in mig i det här från början." Vilket slags kontakt som helst är en början. Du kan inte utveckla en kärleksfull relation förrän du skapat kontakt. Ta första steget.

Om du känner dig helt främmande för barnet inom dig, föreställ dig ett annat barn i den ålder då du blev sexuellt utnyttjad. Försök att skriva till henne istället.

Det här är en nyttig övning som du kan göra flera gånger; särskilt om du saknar medkänsla i utgångsläget. Så småningom kommer du att kunna berätta för barnet att det inte är hennes fel, att hon är oskyldig och att du kommer att beskydda henne.

Skrivövning: Att sörja
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Skriv om vad du har förlorat, vad som blev taget ifrån dig, vad som blev förstört. Skriv om hur stor skadan än Skriv om vad det är du behöver sörja. Det är ett tillfälle att uttrycka din smärta och att skriva om dina känslor angående förlusten.

Skrivövningar: Avslöjanden och konfrontationer
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Skriv ett brev till din förövare. Var inte resonlig. Det är inget brev som du ska skicka iväg, även om du kan göra det när du blivit färdig, eller kanske skickar du det i modifierad form. Skriv det som om du inte tänkte sända iväg det, känn dig fri att säga allt du vill utan att behöva tänka på eventuella följder. Var precis så arg, sårad och rakt på sak som du vill. Låt det bli en rening.

Du kan skriva det här brevet flera gånger. Kanske har du råkat ut för fler än en förövare. Dina känslor för förövaren kan förändras under tiden. Kanske vill du skriva till en förälder som underlåtit att beskydda dig eller till någon annan också.

Skrivövning: Att rekonstruera familjehistoria
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Irena Klepfisz, författare till Keeper of Accounts och en utmärkt lärare, utvecklade en övning som tillåter en att foga samman sådant som man omöjligen kan känna till om den egna historien eller familjens historia. Denna form av "hågkomster" som hon kallar "fantasifulla rekonstruktioner" kan vara ett värdefullt redskap när det gäller att komma till klarhet med människor och mönster i familjen. Även om man skriver om sådant som man knappast skulle kunna känna till, tycks resultatet ofta bli skrämmande realistiskt:

Ta en händelse som man aldrig kan få veta tillräckligt om ur familjens historia. Det kan vara din fars barndom eller omständigheter i din mors liv som förhindrade henne att beskydda dig. Använd alla detaljer du känner till och skapa din egen berättelse. Förankra erfarenheten eller händelsen i så mycket vetskap som du har och tillåt dig sedan att föreställa dig vad som i själva verket kan ha hänt.

Skrivövning: Att förändra mönster
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

1) Ta dig tid att bedöma hur långt du har kommit i din läkning. Står du i början eller har du gjort framsteg? Vad har du åstadkommit hittills? Vad har du att vara stolt över? Vilka hinder har du övervunnit? Vilka framgångar har du uppnått? Beröm dig själv - i detalj.

2) Du har redan gjort en hel del arbete och det finns mycket mer att göra. Vilka mål har du för din läkning nu? Hur kan du arbeta för att uppnå dessa mål? Skriv om vad du ännu behöver göra för att gå vidare i ditt personliga liv. Det kan vara allmänt, som att: "Jag måste försöka vara snällare mot mig själv", eller mer specifikt som att: "Jag borde bränna fotot av min förövare som fortfarande sitter på vardagsrumsväggen."

Skrivövning: Din familj i dag
(Se först den grundläggande metoden för skrivövningar.)

Vad känns tillfredsställande för dig i relation till din ursprungsfamilj i dag? Vad tycker du om? Vilka är dina stödpersoner? Vilka trivs du tillsammans med? Vad får du ut av kontakten med dem? Vilka är fördelarna med att umgås med sin familj?

Vad känns inte bra för dig? Vad är destruktivt, irriterande, upprörande, skrämmande, smärtsamt? Vilka är dina fiender? Vilka trivs du inte tillsammans med? Vilka är nackdelarna med att umgås med din familj?