Ryggmärgen är en lång, grov sträng, byggd av samma grå och vita ämnen som hjärnan (bild 31). Den uppfyller ryggmärgskanalen, i vilken den sträcker sig ned i ländkotorna.
Nerverna utgå parvis från hjärnan och ryggmärgen (bild 30 och 31). De äro smala, vita strängar, bildade av samma slags massa som det vita i hjärna och ryggmärg. Varje sådan nerv består av ett stort antal enkla, ytterst fina s. k. nervtrådar, som löpa längs varandra, sammanhållna av en fast skida av bindväv.
 |
 |
| Bild 30. Hjärnans delar (stora och lilla hjärnan i genomskärning).
a stora hjärnans vita massa, b lilla hjärnan, c förlängda märgen (nedre delen); d därifrån utgående nerver, e ryggmärgen med två från densamma utgående nerver, f ögat, l luktnerv. |
Bild 31. Hjärnan och ryggmärgen sedda framifrån (underifrån) |
Så småningom grenar nerven upp sig i allt smalare och smalare grenar, och till sist lösas dessa upp i sina nervtrådar. Dessa skilja sig då från varandra och sluta på olika ställen av den kroppsdel, dit nerven går. Bild 32 visar sålunda en liten nervgren, som slutar i en muskel. Den har delat upp sig i sina trådar, vilka var och en slutar i en muskelfiber. Varje sådan står på så sätt i omedelbar förbindelse med hjärnan eller ryggmärgen. När hjärnan vill, att muskeln skall arbeta, ger den genom nervtrådarna befallning till muskeltrådarna, vilka då dra ihop sig. Muskeln blir då som man säger retad. När denna retning upphör, slappas åter muskeln.
Tillbaka till Introduktion