37

Alla rörelser vi utföra bero ytterst på nervsystemet. Klipper man av en nerv till en kroppsdel, kunna vi omöjligt röra denna;den blir lam, och detta utan att det finns det minsta fel på själva musklerna. Sak samma sker, om den del hjärnan, varifrån nerven utgår, blir förstörd.

Bild 32 Nervändning i en muskel

Skada på någon viss del av hjärnan har därför ofta med sig lamhet i någon särskild kroppsdel.

- - - - - - - -

För att kunna ordna arbetet på ett för kroppen lämpligaste sätt, för att kunna veta, när, hur länge och hur kraftigt en muskel bör dras tillsammans, måste hjärnan stå i förbindelse med det yttre, där våra rörelser och vårt arbete ske. Hjärnan måste se höra känna eller som vi säga förnimma det yttre, som omger oss, annars blir kroppens arbete utan plan och utan nytta. När vi t. ex. föra maten till munnen, är det hjärnan, som sätter armen igång och styr dess rörelser. Hur skulle detta lämpligt kunna ske, om ej hjärnan på ngt sätt visste, var födan fanns, om hon ej genom synen, lukten eller känseln kunde förnimma den. Så är det också med alla andra rörelser.

Hjärnan har därför förmåga av förnimmelse. Hon är utrustad med särskilda verktyg, så kallade sinnesorgan, genom vilka hon kan förstå det yttre. Dessa ligga naturligtvis så ytligt som möjligt, men hjärnan står genom särskilda nerver i omedelbar förbindelse med dem.

Den yttre naturen retar på något sätt sinnesorganen;genom nerverna föres retningen till hjärnan, som då fattar, vad som varit orsaken till att sinnesorganen blivit på så sätt oroade. Från ett ljus t. ex. Utgå ljusstrålar; dessa falla på ögat, som retas därav; retningen fortplantas genom nerven till hjärnan,

4-269565. Almquist & Lagerstedt, Naturk. I:2. Zoologi

38

som då förnimmer ljuset. Skulle en del av hjärnan, där nerven slutar, vara förstörd, skulle vi ingenting se, trots att både ögat och nerven äro i fullgott skick. När vi vid en operation vilja göra kroppen känslolös, bedöva vi hjärnan genom kloroform. Vi känna då ingenting, trots att känselorganet verkar som vanligt.

Det är i hjärnan vi förnimma (se, höra, känna och så vidare), ej i sinnesorganen; de äro blott hjärnans hjälpmedel.