Rapport från den 19 december 1998 

This is what we did december 19, 1998. The moving people came and started
to pack our things, but they soon discovered something terrible...

Detta har jag läst. Vad hände den 20 dec och därefter? 

Sitter vi och knypplar? Myser framför en öppen spis? Laddar inför julen? Tittar på en trevlig film? Äter god mat? Njae... Vardagsrummet. Olle visar flyttgubbarna Janne och Antti (1.96 m, basketspelare!) hur man ska göra egentligen.     -Tittah däh! Oskar har precis hittat mikrovågsugnen. I hallen, vilket ju är hur kul som helst. Ovanvåningen. Men vinden är i alla fall tom... Köket. När flyttgubbarna kom med sin lilla lastbil och såg vad vi hade i huset suckade Antti och sade något om att man kan ju köra i två omgångar och att det var ju bra att vi hade gjort oss av med en massa bokhyllor. Janne har packat böcker i fyra timmar nu. Och de vill sova över i vår soffa. Fortsättning följer.   Den 20 dec Detta är den lilla, lilla flyttbilen. What the moving people found out? Well... the moving van was way too small, that's what... Det sägs att den rymmer femtio kubikmeter. Vad det innebär begriper väl ingen? Jag kan knappt tänka mig vad femtio liter är. Flyttgubben Oskar i förgrunden. När den lilla, lilla flyttbilen var så här full fanns följande kvar i huset: When the van was this full the following items were still in our house: Oskars rum Olles och mitt rum Garaget 1 Datorrummet Eriks och Idas rum TV-rummet där uppe Källaren 2 Tvättstugan Mer på ovanvåningen Garaget 3 Klädkammaren Ännu mer på ovanvåningen Vardagsrummet   Så vad hände egentligen denna söndag? Flyttgubbarna vaknade i barnens rum, Olle och jag vaknade på en madrass på golvet, Ida och Erik i vår säng. Oskar vaknade glad som en lärka med kikhosta (eller liknande). En mycket sparsmakad frukost letades fram (fruset bröd och stenhårt riktigt smör samt te som smakade damm). Antti och Janne packade och packade och suckade och suckade och vi insåg att detta med 50 kubikslastbil och minst sjuttio kubikmeter möbler och böcker och skor och gamla jeans och skolböcker inte skulle funka. Den karl på flyttfirman som varit och inspekterat vårt hus hade räknat fel, sade han när vi sent omsider nådde honom. Smockan hänger i luften. Vid halv två på söndag eftermiddag körde flyttbilen iväg med delar av vårt bohag. Vi åkte själva till julkalas i Viken. Eftersom uppackningen inte hinns med under söndagen, görs den på måndagen i Eskilstuna - men utan någon som helst inblandning av övervakande släktingar. Vi kommer att ha sängen i köket och cyklarna i biblioteket. Måndagen efter På morgonen den 21 december kom flyttbil nr 2. Denna gång en pyttepyttebil på endast 10 kubikmeter. En ung kille på 15 vårar och hans pappa lastade bilen full, körde till Malmö och lastade ur, körde tillbaka till Väggarp och lastade bilen full igen. Plötsligt var kylen och frysen tömda. Jag sprang efter en misstänkt låda, och ser man på - där låg filmjölk, mjölk, ketchup, ärter-majs-paprika och frusen fläskfilé om vartannat. De hade inga verktyg med sig, och våra åkte ju till Eskilstuna igår, så hyllor och krokar fick sitta kvar på väggarna.   Tisdagen, dan före dan före dopparedan Klockan halv nio kom jag till ett tömt, smutsigt, skräpigt och kallt Väggarpshus för att släppa in flyttstädarna. Men inga städare kom. Med tanke på hur allt annat fungerat, var jag inte särskilt förvånad, utan gick omkring och tittade på alla krokar och hyllor som fortfarande satt fast i väggarna. Ungefär 45 minuter försenade kom de så. De svischade in, granskade snabbt röran och sade glatt att "det här tar hela dan!". Jag åkte till NE och lastade flyttkartonger även där. Olle ringde och berättade att han tappat bort sina husnycklar. Onsdagen, lillejulafton Klockan tio träffade vi de nya ägarna av vårt hus. Olle var alldeles vindögd av trötthet eftersom han hade varit uppe hela natten med en kräkande Erik. Trots att nyckelknippan med den enda garagedörrsnyckeln var borta, ville Jonas & Jessica ändå köpa vårt hus, vilket vi är tacksamma för. När vi senare talade med dem och fick veta att städbolaget inte gjort sitt jobb utan lämnat kvar en massa smuts, blev vi inte det minsta förvånade utan började istället genast spekulera i vad som mer kunde bli fel. På väg från Lund till Viken där julafton ska firas hände det som kanske kommer att prägla mig för en lång tid framöver. Jag somnade bakom ratten och vaknade till på väg mot en stolpe i en mittrefug på en 70-väg. Jag styrde mot höger och stolpen skalade av vänster backspegel. Mitt omdöme sade mig att jag var trött, men inte så trött att jag inte skulle kunna klara av att köra. Mitt omdöme var helt åt pepparn. Julafton Jag har halsfluss och influensa, Oskar och Ida kräks som fontäner och Olle sitter bara och stirrar framför sig. Men jag har hittat Olles dörrnycklar! God Jul allihop!

Conclusion

© 1997 Lotten & Olle Bergman. Denna sida ändrades senast den 25 december 1998.
Läs mer om Mesta Nyheter Skicka gärna kommentarer