Back / Tillbaka Home / Hem

Guglielmo Marconi

"Sigs at 12.30..."

I sin dagbok för den 12 december 1901 skrev den då 25-årige Guglielmo Marconi »Sigs at 12.30, 1.10 and 2.20». Vid dessa tider hade han hört tre punkter(bokstaven S i morsealfabetet), och han visste, att det var hans kolleger på andra sidan Atlanten, som hade sänt ut signalerna i etern.

Detta var de första trådlösa signalerna, som sändes över Atlanten. Intill 1901 hade räckvidden för de radiostationer, som då tillverkades, varit starkt begränsad och ökades endast långsamt, och många framstående vetenskapsmän, som visserligen godtog uppfinningen, ansåg, att räckvidden alltid skulle bli för liten för att den skulle bli av någon praktisk betydelse. Men nu ämnade Marconi visa, vad hans apparater verkligen dög till. Dittills hade man utfört radioexperimenten med så liten effekt, att det enligt Marconis åsikt inte var möjligt att nå över Atlanten med signalerna. Därtill skulle det behövas en starkare station än någon som hittills försökts. 25 kW var vad Marconi ansåg vara vad som krävdes, och 25 kW på den tiden var en oerhört hög effekt för en radiosändare Marconi beslöt att förlägga den nya stationen till Poldhu i Cornwall vid engelska västkusten.

Tidigare utförda försök mellan Poldhu och Crookhaven (på Irlands västkust) hade visat, att radiokommunikation med mycket god signalstyrka kunde etableras mellan dessa punkter, belägna på ett avstånd av 320 km. Detta styrkte Marconi i hans tro. Men Marconi insåg att ett vidlyftigt antennsystem krävdes för överföring av radiosignaler till Amerika. Ett jättelikt antennsystem byggdes därför upp. Det såg ut som en upp och ned vänd kon av trådar uppburna av 20 stycken 70 m höga master, placerade i en cirkel med 70 meters diameter. Sändarbyggnaden skulle placeras i mitten av cirkeln. Några få dagar efter att antennen hade rests blåste det upp en storm, som vräkte ner alla masterna. En ny antennanläggning måste utföras. Man beslöt sig för att försöka med en enklare antennanläggning, ett nät av metalltrådar upphängda mellan två 50 m höga master. Nu återstod en mottagarestation på andra sidan oceanen. Man valde en punkt på New Foundland, och den 27 november 1901 avseglade Marconi och två av hans närmaste medarbetare, Kemp och Paget över till Amerika, dit de anlände den 5 december. Mottagarestationen uppmonterades i ett rum på ett sjukhus, Barracks Hospital, vid Signal Hill, St. Johns, och som antennanläggning användes en lång antenn som bars upp av en ballong. Denna slet emellertid snart av förtöjningarna och fördes bort av den hårda vinden.

Torsdagen den 12 december uppreste man en ny antenn, 170 m lång, med hjälp av en drake, Inom en timme hade vinden dragit iväg även med denna. En ny drake släpptes upp och till allas lättnad motstod den påfrestningen. Nu var det bara att vänta på signalerna från Poldhu. Sändningstider hade uppgjorts i förväg, och vid den överenskomna tiden satte sig Marconi själv för att lyssna. Klockan var 12.30, då Marconi räckte hörtelefonen till Kemp och frågade honom, om han kunde höra någonting. Kemp hörde en kakafoni av atmosfäriska störningar... Han hörde också vad Marconi hade hört... Tre punkter, som formade bokstaven S. Senare på dagen skrev Marconi i sin dagbok »Sigs, at 12.30, 1.10 och 2.20». En ny era i mänsklighetens historia hade börjat.

Saxat ur populär radio nr 2 1952