Back / Tillbaka Home / Hem

RADIONS PIONJÄRER (II):

Guglielmo Marconi

Hertz' försök med elektromagnetiska vågar år 1887 blev snart kända och upprepades av vetenskapsmän och amatörer både i Europa och USA. I Bolognas universitet undervisade professor Augusto Righi. Guglielmo Marconi var inte inskriven vid universitetet, men hade ändå tillfälle att lyssna till den eminente vetenskapsmännens föreläsningar. Den unge Marconi såg längre än sin lärare och andra vetenskapsmän. Han förstod att de elektromagnetiska vågorna kunde utnyttjas i praktiken för kommunikationsändamål.


Guglielmo Marconi vid 25 års ålder.

Hertz' försök med elektromagnetiska vågar år 1887 blev snart kända och upprepades av vetenskapsmän och amatörer både i Europa och USA. I Bolognas universitet undervisade professor Augusto Righi. Guglielmo Marconi var inte inskriven vid universitetet, men hade ändå tillfälle att lyssna till den eminente vetenskapsmännens föreläsningar. Den unge Marconi såg längre än sin lärare och andra vetenskapsmän. Han förstod att de elektromagnetiska vågorna kunde utnyttjas i praktiken för kommunikationsändamål. Guglielmo Marconi föddes 1874 i Griffoni nära Bologna. Hans fader var en förmögen man, som hade råd att bekosta sin sons experiment. Marconi kombinerade de uppfinningar, som redan gjorts till ett praktiskt användbart radiokommunikationssystem.

Han tog sändaren från Hertz, kohärern från fransmannen Branly och luftledaren, antennen, från den ryske amiralen Popoff. Marconi berättar att han kom på sin idé under en sommarsemester i de italienska alperna år 1894 eller 1895. I hans händer kom en illustrerad artikel i »Wiedemann's Annalen». Marconi avbröt sin semester för att se om hans idé kunde förverkligas. På sin faders gård gjorde han sina första försök. Det lyckades! Över 1 km kunde han upptäcka de utsända signalerna. Mareonis moder var från Irland och härigenom kom den unge italienaren i förbindelse med den engelska telegrafförvaltning., som då var sysselsatt med att ordna fiörbindelse mellan fyrskeppen och fastlandet. På det sättet fick Marconi de stora resurser, han behövde för att prova sitt system. Sändaren bestod av en jordförbunden antenn. I antennkretsen fanns ett gnistgap, som var kopplat till högspänningssidan på en induktionsspole. I lågspänningssidan fanns en telegrafnyckel. Den lågfrekventa strömmen med hög spänning gjorde, att överslag erhölls i antennkretsens gnistgap. I kretsen uppkom högfrekvent växelström, som alstrade elektromagnetisk strålning. Mottagaren hade också en antenn och direkt i densamma var kohären, detektorn ansluten. Se fig. 1. Den 10 maj 1897 gjordes de första experimenten, och den tyske professorn Adolf Slaby lämnar följande skildring härav: »På de tjugo meter höga klipporna vid Lavernock Point hade man upprest en 30 meter hög mast, stagad med wire. Från mastspetsen hängde en isolerad koppartråd till mastfoten, (där den anslöts till ena polen av mottagaren. Den andra polen var förbunden med havsvattnet genom en lån", ledning, som lades utefter klipporna. Mitt i Bristolkanalen ligger den lilla ön Flatholm, 5 kilometer från Lavernock Point, på vars höga klippor ett fyrtorn är beläget. Där var platsen för sändaren.

fig1 I ett litet träskjul stod sändarapparaten med ett förhållandevis litet gnistinduktorium matad från en åtta cellig ackumulator. Vid det första försöket lyckades man ej erhålla de överenskomna tecknen. Man tillskrev järnstagen orsaken till detta. Nästa dag höide man masten ytterligare 20 meter och placerade mottagaren vid sidan av masten. Nu uppfattades tecknen om än något otydliga. Den 14 maj erhölls mycket god förbindelse, sedan man placerat mottagaren vid havs stranden och på så sätt ökat effektiva masthöjden till nästan det dubbla.

»Det är för mig ett oförgätliga minne», skriver Slaby, »då vi till skydd mot den starka blåsten trängde ihop oss i det lilla träskjulet och med ögon och öron på högsta spänn inriktade oss på mottagningsapparaten, sedan den överenskomna flaggsignalen hissats, plötsligt varseblevo tickandet av det första tecknet på morse skrivapparaten. Det var morsetecknen för bokstaven 'v', som enligt överenskommelse utsändes.» Samma år, 1897, grundades »Marconi Wireless Telegraph Co Ltd», som utnyttjade Marconis patent och snart utbyttes de primitivt anordningarna mot bättre apparater, effekten och räckvidden ökade och mottagarna gjordes känsligare. 1899 fick man trådlös förbindelse mellan England och Frankrike. Redan två år senare var man färdig att prova om Atlanten kunde överbryggas. »Det kommer inte att lyckas!» sade vetenskapsmännen. »De Hertzska vågorna följer inte jordens rundning». Vid provet användes sändarstationen vid Poldhu i England medan mottagaren fanns i S:t John's, Newfoundland. Mottagarantennen hölls uppe med hjälp av en drake. Den 12 december 1901 uppfattades signalen »S» över Atlanten. Ett avstånd på 3600 km hade överbryggats!

Marconi gjorde många förbättringar av sina stationer, t. ex. den roterande gniststräckan och den magnetiska detektorn, men de flesta av dem har nu endast historiskt intresse. Under första världskriget kallades Marconi hem till Italien för krigstjänst. Efter kriget fortsatte han med sina experiment. Ombord på sitt fartyg »Elettra» hade han ett flytande laboratorium, och här gjorde han historiska försök med riktad sändning.

Vid ett besök i Amerika 1922 uppmanade han radioexperterna att koncentrera sina undersökningar på de korta vågorna, som dittills ägnats liten uppmärksamhet. Vid samma tillfälle beskrev han principen för radar, alltså omkring 15 år innan denna uppfinning blev praktiskt utformad.

Marconi fick 1909 dela Nobelpriset i fysik med tysken Ferdinand Braun.

Mareonis historiska insats består i att han var den som först insåg att Hertz´ upptäckt kunde användas för praktisk telekommunikation. Han var förunnad att få bevittna sina idéers och uppfinningars segertåg. Tidigt på morgonen den 20 juli 1937 sändes radiomeddelanden ut över hela världen att Marconi avlidit. (N. E. L.)