St Petersburg
Vi startade en vecka före midsommar genom Åland och finska skärgården. Detta år kom sommaren igång sent, så det var både blött och kallt men så småningom kom vi fram till Kotka. Från Kotka fick vi fin vind och vår översegling till Ryssland börjar. Vid ryska territorialvattengränsen möttes vi av en patrullbåt. Vi var nämligen inte registrerade hos någon myndighet, jag hade bara ett turistvisum på 3 mån som min fru hade ordnat på ambassaden. Vårat mål i St:Petersburg var en liten båtklubb som heter Strelna. Vi hävdade att vi var väntade i den klubben och informationen kanske inte kommit fram till myndigheterna. Efter 1,5 tim släppte dom oss och vi lovade dyrt och heligt att registrera oss så fort som möjligt hos tullen. Annars skulle dom leta efter oss. (Improvisationen hade börjat.)
Tullen tog ca 15 min och vi begav oss till Strelna båtklubb.

I Strelna mötes vi av min svärfar som har kappseglat i Ryssland och som har seglingsbekanta i denna klubb. Nu började jobbet att förbereda oss för nästa etapp - flodsystemet. Av ryska seglare fick vi reda på att: djupet är 4 m, alla broar har minimum höjd av 14 m förutom de som är öppningsbara, kontrollen utmed Volga var obefintlig, sjökort (atlas) går att köpa från ministeriet för kanalflottan. På många ställen i Ryssland gör man det mesta själva - så var även fallet här, på loftet till båtklubbhuset fanns ett segelmakeri. Det fick bli ett nytt storsegel för 1200 kr - sitter inte fel när man ska ut på långsegling.

Åka med eller utan mast?
En av seglarna, som heter Anatolij Kanovalov, en gammal sjöbjörn, som spenderat sitt liv med kappsegling och kanalfärder, som även var vår segelmakare, förklarade följande: Vattenströmmen genom St:Petersburg är 4-5 kn och broarna vid Vinterpalatset är ca 5m höga dvs de som tillhör dom öppningsbara. Dessa broar genom staden är 8 st och öppnas bara på natten, då passerar tung trafik med hög hastighet i båda riktningarna. I vårat fall passar det bättre att ta ner masten och åka på dagen i lugn och ro genom St:Petersburg, för ett par km efter staden finns en gångbro som passar för påmastning, mastkranar är nämligen bristvara. Under resten av dom 3600 km till Svarta havet fanns det bara en bro i slutet av Don ett par mil innan havet börjar som behöver öppnas. Men det är ett senare problem.
Eftersom vi skulle gå helt på egen hand ordnade han en "crewlist" med lite stämplar på från båtklubben.. Inte för vi skulle behöva visa det någon gång men det spar tid om vi skulle möta någon myndighetsperson ( ju fler papper desto bättre). Efter en veckas planerande började det kännas som vi hade det mesta med oss, det cirkulerade ett par frågor i huvudet, hur slussar man, finns det bensin/mat efter vägen, blir strömmen mer än 5kn osv.

Lördagen den 10 juli, tog vi ner masten och gav oss i väg ut på Neva under St:Petersburgs broar.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Första avmastningen

Floden Neva är 74 km lång, varav 30 km är stadsområde. Efter 45 km finns ett smalare parti som kallas Ivanovskijforsen. I denna passage är det 5 knop motström och här är det mest strömt i hela kanalsystemet, med andra ord klarade vi oss här skulle vi också klara resten, det gick.

. . . . . . . . . . . . .Här passerar vi Vinterpalatset

Lite historia om Neva
I slutet av Neva närmade vi oss Nöteborg, en liten ö med ett fort på. Fortets historia börjar 1323 då det byggdes av Novgorodians för att försvara inloppet till Neva. Från början byggdes fortet av trä med stentorn och hette Oresjek (nöt). Under belägring av svenskar var det bara tornen som stod kvar och fyra år senare återuppbyggdes det hela av sten. År 1611 var svenskarna framgångsrika och ockuperade fortet efter 2 mån strid. De kallade fortet direkt översatt till Nöteborg. Ca 100 år senare under det stora nordiska kriget kunde ryssarna återerövra fortet och Peter I:a skämtade "det var en hård nöt att knäcka men slutligen knäckt". Efter ha tillhört Peter I:a byttes namnet till Schlussenburg (nyckelstaden), nu heter staden Petrokrepost. På 1800-talet gjordes försvarsanläggningen om till fängelse.
Här blev Alexander Uljanov, en äldre bror till Lenin, ledare och organisatör avrättad efter mordförsök på tsaren Alexander II.Efter ha passerat Nöteborg , kom vi till sjön Ladoga. Vi passerade södra delen för att ta oss vidare till floden Svir, överseglingen tog ett dygn.

Efter insjön Ladoga börjar floden Svir som är 224 km lång, efter en halv dag på den var det dags att slussa första gången. Eftersom jag aldrig slussat tidigare såg dom 10 m höga slussdörrarna ganska hotfulla ut så vi frågade om vi kunde hänga på ett större fartyg. De i sin tur frågade via radio slussvakten om vår passage. Han svarade att det skulle inte vara några problem bara vi betalade avgiften för slussen. Vi betalade 4 kr (avgiften var viktbaserad) och fick instruktioner om att följa efter yrkes- trafiken och lägga oss längst bak i slussen. Det hela gick lugnt till men man ska ta det försiktigt när man ligger bakom stora fartyg eftersom deras propellrar gör virvlar i slussen. Det började närma sig midnatt och var vi nöjda efter ha slussat utan missöden så vi ankrade upp strax efter slussdammen. Under resans gång hade vi som tradition att efter en längre dagsresa eller om vi gjort framsteg fira med nattmacka och nåt drickbart. Det var förvånansvärt ofta något viktigt att fira, men efter denna slussning kändes vodkan extra god.

Volgabaltkanalen - Ett av Stalins arbetsläger för politiska fångar
Mitt ute i ödemarken i norra Ryssland finns en obebodd träskmark. Där lät Stalin bygga en kanalförbindelse mellan Onega och Volga. Ett arbete som gjordes för hand. Denna stäcka är helt flack och vattnet står helt stilla eftersom det saknar ett naturligt flöde. På sommaren blir det fruktansvärt fuktigt och mer än 30° på natten, passar utmärkt för mygg och insekter att jaga varmblodiga djur - dvs oss. Längden på denna kanal är bara 368 km, men det tog 5 dagar att avverka träskdiket.

Nästa sida