Tredje sträckan Don - Taganrog

Don
Detta flodsystem liknar de flesta andra vattenvägar för att förbinda olika sjöar och hav. Först kommer en konstgjord del med många slussar, en efterföljande reservoar för att höja vattenståndet som sedan ansluts till den naturliga floden. Semlanskijreservoaren som den heter, har mycket rent vatten och det har man medvetet gjort för att kunna odla fisk. Man har nämligen undvikit tunga industrier i tillflödesdelen

Första slussen i Don

En favoritfisk som odlades var Gös

Anjela besöker båt som seglat till USA

Efter reservoaren, före nästa kedja av slussar, stannade vi för natten bredvid staden Volgadonsk. På morgonen vaknade vi på ett mycket trevligt sätt. Det kom tre män i en motorbåt, hälsade oss välkomna och bjöd oss på champagne till frukost. Först var vi väldigt misstänksamma med tanke på tidigare motorbåtsmarodörer. Männen hade sett oss från en liten båtklubb ca 300 m därifrån. Dom verkade kunna mycket om segelbåtar, hade sett vår utländska båt och blev entusiastiska över att vi kunnat seglat så långt in i Ryssland. Det var själva direktören som kom ut och undrade varför vi låg bredvid slussen och inte kom till klubben i stället. Nästföljande 2 dagar spenderade vi i gott sällskap och besökte bl.a deras största båt, en 15 m lång mahognybåt i vilken de hade seglat till Amerika med året innan.
Vårat nästa mål var Rostov Na Don, den sista stora staden innan Asovskasjön och öppna havet. I Rostov tog vi en paus och stannade en vecka, jag ville bl.a kontrollera motorn. Anjelas pappa kom på besök och eftersom han själv är seglingsentusiast ville han vara med och segla den sista biten. Eftersom motorn hade börjat hacka lite och var svag beslutade jag mig för att "sota" motorn och kontrollera ventilerna. När ventilerna skulle slipas in ser jag svärfar ta oljekannan och en hammare för att bege sig till stranden. Han skulle nämligen tillverka slippasta av sand. Nu var det så att jag hade slippasta med mig så båda vart lika förvånade över våra olika tekniska problem-lösningar. Detta var ett bra bevis på västerländsk planering och rysk improvisation.
När vi bunkrat klart sade vi adjö till våra följeslagare från Moskva, seglade ut från Don och fortsatte dom sista km till Taganrog.

Min svärfar Vladimir som gjorde sällskap en bit

 

Taganrog
Taganrog är sista utposten i Ryssland och ligger längst upp i hörnet i Asovska sjön och fungerar som "port of entry" vid Rysk/Ukrainska gränsen. Som dom flesta andra städer fanns en båtklubb med tillhörande seglings-entusiaster. Det var höst-kappsegling och traktens alla segelbåtar hade samlats. Anjela och svärfar träffade seglings-bekanta från Rysslands seglings-landslag. Taganrog fyllde 295 år eller något sånt, så det var stor fest med borgmästare och allt, vi blev även inbjudna till banketten i klubbhuset.

Klubbhuset i Taganrog

 

Dags att smita iväg.
Efter helgens festligheter var det dags att klarera ut. När vi kom till tullen blev chefen för tullen upprörd -"en svensk båt i båtklubben i tre dagar och jag vet ingenting". Han trodde först att vi kom från Svarta havet och skulle in i kanalerna och han avvisar alla som försöker. När vi förklarade att vi just kom därifrån och ville klarera ut, blev han upprörd för andra gången.
"Vem tillät er att gå i kanalerna? "
"Ambassaden", svarade Anjela snabbt, det är inte förbjudet längre.
"Verkligen?" svarade han lite tveksamt.
Vi hade giltiga papper och utan att egentligen kunna kontrollera reglerna (dom flesta ställen i Ryssland är numera öppna för utlänningar) så tyckte han det var bäst att bli av med oss så fort som möjligt, innan fler myndigheter blandade sig i. "Säg till när ni är klara (helst så snabbt som möjligt) så kommer vi ner till klubben för utklarering." Den 14 september, en dag före mitt visum gick ut, klarerade vi ur och lämnade Ryssland.

 

Nästa sida