|
|
|
|
En fatti bond hadd stor bikymmar. Mest laisn var'n yvar de att'n hadd så svårt för ti skaff mat för dagen pa säin magre akrar. En dag gick än ner i hagen äi säin tungg tankar u funderäd yvar lains oläik åides låttar fallar, så att dain'n far fait akrar sum gir bad mat u räikdom, mens andre far drägäs me säin magre akrar u sin fattidom. Sum än gick där fick'n säi en kal me ett apartut vanskapt bain, u han bigräipäd att de var Päuken självar sum än sag kumm imot si. Päuken frågd vaför han var så laisn. - Ja jär så fatti. - Da kan ja jälp di, svard Päuken. Um ja far de sum källinggi däin har undar förkle - ett kledesplagg sum bondkällinggar knöitäd kringg läive för ti skydd kledar - da skatt'tu bläi räikar. Bondn tyckt att iss ynskninggi var ret så räimli. Han trod att Päuken maint källinggis kållu, u de hadd ha ju ain till. En sån enkel ynskningg kund han mair än gänn ga me pa. De skudd säkat int källinggi ha någ imot. Päuken haldäd sitt löft fastn än aldri hämtäd kållu. Bondn fick me ains de ret så gutt ställt u kund till u me känn si sum läit smat fömögen. Men så gick en täid av, u de söintäs pa källinggi att Päuken töidlien hadd main någ hailt anne. Källinggi vara me ban, u de blai snart dags me tillökning äi familjen. Päuken bigärd da att'n skudd fa ta bane me vald. Bondn blai bikymren yvar banes framtäid u visst int lains han skudd klar si u bane. En dag kåmm en knalle ti bondns gardn. Han hadd undar vägen gat i fylg me Päuken, sum da hadd talt um att'n allt i nat skudd hämt a ban bäi bondn, när bane hadd njaus tre ganggar. Knalln, sum tyckt synd um bondn u vidd jälp'n, han hadd da skynd si ti gardn u där bidäd han nå um kvarter för nati. - Naj, de kund tyvärr int ga för si, sägd bondn u tald um va lains de var ställt me källinggi. Men knalln var ainväisar u till släut gav bondn me si u väisäd knalln en plass undar bore ti ligg pa. Pa nati blai bane föit u strax sto Päuken inför duri. Men de var int någen sum sag än äutum knalln. Bane njaust en gangg. - Gud jälp di, sägd knalln. Så njaust de atar igen. - Gud u Jissus Kristus jälp di, sägd knalln. Så njaust bane för trid gangen. - Gud u Jissus Kristus u den Haili Ande jälp di, sägd da knalln. Tack var iss hailie årdi hadd Päuken int någu makt yvar bane. Han straik pa dur sått stumpar flaug u han försvant äi ett råikmoln. Bondn fick behald bane. Men de var släut me godagar u snart var'n läik fatti sum föräut. Hämtat från Sägner från Gotland, 2:dra samlingen av K.G. Andersson. Översatt vid en gutamålscirkel i Göteborg. |
|
|
