FREDMANS EPISTEL N:o 30
Yvarsättningg: Las Jakobsson
pa När, Gotland
Drick ör ditt glas, säi Dödn pa di väntar,
Slipar sitt svärd, u pa din traskuld star.
Bläi int föskräcktar, han bär pa gravduri gläntar,
Slar na till, kansk ännu ett ar.
Movitz, din lunggsotn drägar di äi gravi.
- - - Knäpp nå Octaven;
Stäm däine stränggar, singg um livnes Vår :||:
Gullgäular höi, matt blomstrenes sma kinnar,
Nerkråmet braust u platte skuldarblad.
Lätt säi däin handi, var ådrå bla u trind jär
Liggar så sulli u fuktu sum äi bad;
Handi jär svaiti u ådrar jär stele.
- - - Knäpp nå u spel;
Töim ör däin flaskå, singg u drick, var gladar: :||:
Himmel! däu dåir, din hokstn mi förskräckar;
Tomhait u klangg, invaldar gir ljaud;
Tunggu jär väit, de rädde hjärte sprättlar;
Mjauke sum en svamp jär sinå märg u häud.
Andäs - Fi täusan! vick dunst ör däin asku.
- - - Lan mi däin flasku.
Movitz, Gutår! Skål Singg um väines Gud :|:.
Äut ör hans kär din dödn äi drupar flautä
Hailt oförmärkt me löje u ro.
Ja isse glase bedrövlit innesläutä
Glöidnes mackar, vill däu Moitz tro.
Allt jär förtärt, däin augu di rinnar,
- - - Tarmar di brinnar.
Årkar däu rop än gutår? - Jå, jå. :||:.
Nå så gutår! Di Bacchus avsked bjaudar,
Fran Fröjas tron´n däu säist vinken far.
Ömt ti dess lov de läile blode sjaudar,
Sum nå me våld ör däine ådrar gar.
Singg, läs u glåim, tänk, bigrat u bigrundä
- - - Skudd däu åstundä
Ännu en fälsup? Vitt´u dåi? Naj, Gutår! :||: |
FREDMANS EPISTEL N:o 30
Till Fader Moitz, under dess sjukdom, Lungsoten. Elegie.
Drick ur ditt glas,
se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står,
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörren gläntar,
Slår den igen, kanske än på et år.
Movitz, din Lungsot den drar dig igrafven.
- - - Knäpp nu Octaven;
Stäm dina strängar, sjung lifvets Vår. .||.
Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
Nedkramat bröst och platta skulderblad.
Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder
Handen är svettig och ådrorna stela.
Ligger så sväld och fuktig som i bad.
- - - Knäpp nu och spela;
Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. .||.
Himmel! du dör, din hosta mig
förskräcker;
Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud;
Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker;
Mjuk som svamp är sena märg och hud.
Andas! - Fy tusand! hjvad dunst ur din aska.
- - - Län mig din flaska.
Movitz, Gutår! Skål! Sjung om Vinets Gud. :||:
Utur hans kärl din död i droppar flutit
Helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja detta glas bedröfligt inneslutit
Glödande maskar, vil du Movitz tro.
Alt är förtärdt, dina ögon de rinna,
- - - Tarmarna brinna
Orkar du ropa gutår? - Jo, jo. :||:
Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder,
Från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder,
Som nu med våld ur dina ådror går
Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda
- - - Skull´du åstunda
Ännu en fälsup? Vill du dö? - Nej, Gutår! :||:
****************************
- kläcker: spritter till, slår ojämnt, slår häftigt
- aska: förgänglig kropp
- län-: låna
- löje: skratt
- ro: nöje
-maskar: troddes förr förorsaka sjukdom och död
fälsup (färdsup): sup som tages vid avresan
|
