Bellman FS N5c

Så slar min Glocken till
Uppa sitt stop u vandrar,
Vahän ja inte vitä vill;
Gutår! ja di int klandrar.
Däu har förfall, däu måste dåi,
U skilläs fran o lustar,
Men vör me glas pa isse å´i
Ditt lov äi klunkar pustar.

Däu drickä så din saftn släut,
Så lärt däin dräu´u prässä,
Att varme olju rinnar äut
Uppa däin kalde hjässe.
Däin hyddu var så vat i dag,
Ja kan di int befräiä,
Så vat att dödn bäi sitt slag
har råstä full säin läiu.

Men ack!däin tunggu, hur var ha?
Äi bäre hånningg gjauti;
U bäst däu sto bäi Bacchi tron´n,
Hur blai ha stum u släuti!
Hur blaiknäd däine läppar av,
U ingen söitme kännäd!
Hur blai ditt paradäis däin grav,.
U vällust ditt elände!

Jå, jå, Gutår! min döde bror!
Din skål, gutår äi gravi!
Ja tumlar äi ditt Griftekor,
U raglar me prestaven;
Men tåstn jär int mair ditt kval,
Min hjänn´n nå förbrylläs.
Däin äurnu skall av Kämpendal
Me väin u blomstar fylläs.

Så slår min Glock nu locket til
Uppå sitt stop och vandrar,
Hvarthän, jag icke veta vill;
Gutår! jag dig ej klandrar;
Du har förfall, du måste dö,
Och skiljas från vår lusta,
Men vi med glas på denna ö,
Ditt lof i klunkar pusta.

Du druckit så din saft til slut,
Så lärt din drufva prässa,
Att varma oljan rinner ut
Uppå din kalla hjässa.
Din hydda var så våt i dag,
Jag kan dig ej befria,
Så våt, at döden vid sitt slag
Har rostat full sin lia.

Men ach! din tunga, hur var hon?
I bara honung guten;
Och bäst du stod vid Bacchi tron,
Hu blef hon stum och sluten!
Hur blekna dina bleka läppar af,
Och ingen sötma kände!
Hu blef ditt paradis din graf,
Och vällust ditt elände!

Välan Gutår! min döde bror!
Din skål, gutår i grafven!
Jag tumlar i ditt Grifte-chor,
Och raglar med Prestafven;
Men törsten är ej mer ditt qual.
Min hjerne nu förbryllas.
Din Urna skal af Kämpendal
Med vin och blomster fyllas.

**********************

- in Tumulo Glockii (lat): på Glocks
gravkulle
-Hömånaden: juli
- denna ö: de levandes värld
- hydda: lekamen
- våt: berusad (full av vin)
- befria: frita
- guten: gjuten
- Prestafven: person som anför en
likprocession, bärande en florbehängd stav

Början av sidan