Ålderdomliga drag

Säreget för gutniskan är bevarandet av vissa ålderdomliga drag samt nybildningar vilket skiljer det från svenska. Några exempel:

Ursprungligt uttal av konsonanter har bevarats.
g och k uttalas som [g] resp. [k] även framför främre vokal, dvs gick som
gikk, inte som jikk.

Ålderdomliga vokaler, diftonger och nybildningar
Diftonen au kvarstår i t.ex. auge 'öga', ai (stain 'sten')
Äldre långt a kvarstår: t.ex. bat 'båt
Äldre kort i kvarstår, t.ex. bit 'bett'; skip 'skepp'
Äldre kort y kvarstår, t.ex. fylgä 'följa'; kyt 'kött'
De äldre långa vokalerna i, y, u, o och e har diftongerats, så att bita blivit bäitä, ny gett nöi, buk gett bäuk

Konsonantgrupperna sk, skj, stj, dj och gj uttalas även de "efter bokstaven"
(sålunda skinn, sv. sjinn; skjautä, sv. sjuta; stjälä, sv. själa; djaup, sv. jup; gjautä, sv. juta).

Inskottsvokalen (svarabhaktivokalen) framför ”r” i ursprungligen enstaviga former är på Gotland ”a”, på Fårö däremot u, exempelvis i händar, händur för plural­formen händer.

Böjningen av substantiv har olika ändelser i bestämd form singularis för ord av
olika genus.

Genusskillnaden har bevarats i adjektivböjningen. Exempel: hästn jär raudar
'hästen är röd'; märi jär raud 'märren är röd' och fylä jär rytt 'fölet är rött'.

 Infinitivmärket är inte att som i svenskan utan ti.

Ibland placeras verbet sist i korta relativsatser, så att ordföljden exempelvis blir: sen di häit kåm 'alltsedan de kom hit'.

Bland danismerna kan bl.a. nämnas undar täiden (da. undertiden) 'ibland',
um en trent (da. omtrent) 'ungefär' och pinnsvin (da. pindsvin) 'igelkott'.

Bland de lågtyska lånorden kan nämnas bruddlä 'krångla' (lågty. bruddeln 'arbeta dåligt'), kaläun (lågty. kalun) 'inälvor' och naugä si (lågty. nouwen) 'skynda sig'.

Början av sidan