|
|
|
|
Här följer ett sammandrag (inte en direkt översättning) av Gutasagan enligt Strelow i hans bok Cronica Guthilan-dorum:
Upptäcktsresa
Upptäcktsresa Början av sidan Ättar gammel sägd var de en sum haitäd Tjelvar sum fyst upptäckt Gotland. l fylg me en hopen mänskar hadd han gitt si av haimifran u äut pa a langg sjöfärd för ti söik si nöit land u nöie boplassar, därför att haim be si hadd de blitt för mik fålk u alltför tranggt. En dag lätted di en korp flaug äut yvar sjöen. Han flaug imillartäid haugt upp i vädre u kom snart tillbaks till båten. Ättar någle dagar fick korpen flaug äut igen, u da flaug han bort u försvant mot nårdaust. Tjelvar befalld stöirmannen till sätt kurs ättar korpen. Snart fick di söin pa land, u äi kvällninggi fant di a ställ sum di kund länd bäi. När di hadd gat i land, gärd di små hybblar u tänd upp en hopen eldar, sum rainäd lande fran trulldom. Nybyggarna Början av sidan När Tjelvar sto pa strandi fick han söin pa månen, sum var äi nöi. Han lyfted bäggi händar mot himlen u tackäd gudar för a lyckli raiså u sägd till all daim sum var i fylg me han, ti offre till månen, sum hadd laid dum pa daires färdi. Di slakted uxar, lamb u anne, u gärd a stäurt gästabäud där di drack ör täu uxhånn, sum bräddar var umläggne pa me gull. Tjelvar to ett av hånni, sum var full me mjöd, u haldäd till munnen. Me någle hemlie ård drack han u tacked gudar ännu en gangg för a lyckli raiså u för lande, sum di hadd upptäckt, u han ynskäd si självar, säin släkt u fylgslagrar all lyckå u framgangg. Sen vändäd han hånne mot jårdi u spylld äut läit av mjöden u gav de sen till sin sun, sum hait Havde. Tjelvar sätted sen dann hånne till munnen u drack ör alltihop. Sunen gärd ättar farn, u all drack di ör u fylld pa igen flair otiie ganggar langt äut pa nati tis di blai druckne. Havde hadd läit täiligare gärt bryllaup u gift si me a mik förnäm u fäin jåmfräu, sum fylgäd me pa färdi. För att ha var så väit u fäin kalldes ha för Väitastjänne. Fyst nati sum ha sivd pa Gotland hadd ha a dråim. Långt bårt sag ha a räikt u gutt land me mangg vackre träi u örtar sum luktäd gutt. När ha staig upp pa någ haug berg u klippar tyckt ha, att tre årmar, sum var hopsnone um varandre, kraup or läive pa na samtäidut sum en solstråle träfft na. Da ha vacknäd känd ha si laisi u rädd av si, så ha gick till Havde u tald um dråimen. Han kalläd pa säin spåmännar u bad dum till töid äut den. Di sägd till na, att ha int skudd var rädd, för me den dråimen hadd gudar uppenbare så mik gutt att di int skudd kunn ynsk si någ bättar själve. Di töided dråimen u sägd: "Lande, sum du sag i dråimen jär åien sum vör nå har kumm till. Även um den nå säir läite u obekvämar äut så skall den i framtäiden bläi större, nyttugare u bättar till bo pa. Di haug bergi, sum du staig upp pa betöidar makt, äre, värduhait u allt gutt. Träi´i, sum du sag, skall int bärr tjän elden, äuten di skall u gi mattrialar till båtar u byggninggar, sum skall föires langt u väit äut i andre ländar. U örtar skall gi bad kräk u mänskar gutt um föide u näringg. Men att däu blai mätt av de goe lukti fran örtar jär int heldar äuten betöidelse. För de betöidar att andre ländar runt ikring skall fa nytt u bräuk av isse lande. Di tre årmar betöidar att däu skall fa tre synar, sum skall hald ihop äuten till skilles at presäis sum årmar var fogne ihop u båigne um varandre. Um solstrålen sum träfft di, va kan vör säg anne än att de betöidar att däin synar skall fa furstlit mod u bläi riktut kalaktue". När Havde hadd håirt alltihop gick han till Tjelvar u tald um bad dråimen u äuttöidninggi. Han begärd sen att di skudd gär släut pa säin langg raiså hjär. Tjelvar blai röirdar av sunkunus dråim u lättäd si yvartaläs till u lugä me hand u mun till sla si ner pa åien. Han kalld därför till si sitt båtsbefäl u sägd till dum att di skudd avsläut färdi u läss ör båtar för ti sla si ner hjär, någ sum di gärd så fort di kundä. De var all villue ti bosätt si äi a tomt u obebot land, där de fanns varken kräk, häus ällar haim, u di ynskäd varandre lyckå u framgangg ättar gammel sid u bräuk. Tjelvar gav lande namn ättar farn sin, sum hait Gute, u kalled de för Guteland, sum sainare kom till hait Gotland. En täid därättar blai Väitastjänne lägd äi bansängg, u ha föided trillinggar, så sum spåmännar hadd spåt föräut. Tjelvar gav dum namn. Den fyst kalld han för Gute, dannen för Graipar u den trid för Gunnfjaun. Sam åre dödä Tjelvar u Havde to yvar ättar farn sin. Undar sin täid sättäd han mik värd pa frid u ro, u han lättäd mänskar rydd u bräuk jårdi. Ättar hans död dailäd u skiftäd synar lande i tre partar, sum kalldäs för tridinggar. Gute, sum var den gamblest sunen, blai herre yvar lande u fick nårdartridingen, där han byggd sin gard i Bäls soken. Graipar fick sudartridingen, u han byggd i Garde, där han liggar begraven. Gunnfjaun, sum fick millumtridingen, bosätted si äi Ardre, där hans grav liggar. Strider med sjörövare Början av sidan Me täiden blai gutar mangg u mäktue. Di gärd goar handel me säin grannar u blai räik pa bad gos u gull. Men andre fålk därikringg blai avundsjauke u förargne. Di gynt pa me u röv u plundrä, u di into Fugelåiar västar um Gotland, sum nå haitar Kalsåiar. Där haldäd di till äi klipphular, sum ännu söins. Hablingg hadd hand um stöire av Gotland. Han hadd tre bröidrar sum haitäd Hanggvar, Gierre u Boge. När di fick håir att sjörövrar hadd tat Kalsåiar gärd di säin båtar u sitt fålk i årningg till kåir bort dum. Hablingg gärd Hanggvar ti hövdingg yvar företage. Hanggvar lägd äut fran Bogeväiki me 18 skip u yvarraskäd inkräktrar, sum hadd 80 båtar. De blai a häftu drabbning, men Hanggvar u hans gutar vant. Di slo ihel all sjörövrar u bränd upp daires skip. De var ättar släik bedriftar sum Kalsåiar fick sitt namn. Di ländäd me säin båtar pa ett ställe, sum liggar tre uxfys fran Kalsåiar. Där gärd di säin svärd raine u tårkäd av blode äi den väit sanden. Di kalld plassen för Gnisvärd, så sum den haitar ännu i dag. Hjälp från bundsförvanter Början av sidan När anförvantar till sjörövrar fick håir um de stäur nedarlage vidd di gi igen u hämnäs. Di slo si ihop u blai nå mik starkare än di nåksens hadd vart täiligare. Hablingg sändäd da Hanggvar me bud till ett grannfålk u bad um hjälp. Han blai väl mottagen av daires domare, sum hait Inggvar. Ättarsum di u var anfäktne av sjörövrar var di villue till hjälp gutar. Inggvar sändäd sin bror Gunnar me båtar, skip u kraftfullt u vapenmäktut kräigsfålk. Di söikt upp de gutniske flåttu, u ihop me den anfalld di sjörövrar. Di hadd täur u lyckå me si u yvarvant u dräpt dum hailt. Di sigled sen in i Västargans hamn me triumf, fråigd u stäur gläde. Ättarsum de var naug vintarn stännäd Gunnar me sitt fålk pa Gotland, där han bod i en gard i Sande soken. Da Gunnars fålk fick ler känn all raiduhait sum gutar väisäd u säi daires goe land, begärd någle av daim till fa sa si ner där. Hablingg u Hanggvar gav dum därför ett styck land. Di fick sla si ner pa Sudre för att di skudd kunn liv av fiskaräi, någ sum di var van bäi. När allting nå var årne si pa bäst sätt u di hadd vinn yvar all fäiendar u dräiv bort dum, raist Gunnar haim me sitt fålk. Men sjörövrar vidd int släut upp me mord u brand u avåidning. Ingvar sändäd därför bud till Hanggvar u bidäd han att han skudd hjälp till u dräiv bort all sjörövrar u landsfördärvare pa sam väis sum han hadd ränsä sjöen runt Gotland. Hangvar vidd gänn hjälp dum, u han yvartaläd säin brödrar till fylg me. Han sägd att de skudd gi daim mik mair ärå u beröim än till sit haime. Di gick me pa saken, u me all säin båtar drog ett mäktut fylge äut fran Gotland u förenäd si me Inggvars flåttå sum hans bror Gunnar hadd befäle yvar. När sjörövrar fyst fick håir um företage kund di int tro att gutar hadd gläid så langgt bort fran Gotland me säin flåttu. Di släuted därför int upp me sitt tyranneräi äutn fortsätted me ti plundrä värlause farmännar. Men da di fick söin pa flattu gynt mode till fall pa dum u di blai förfärne u skrämde. Nå sag di int bärr en hopen hjälplaus sjöfålk, äuten di hadd nå till gär me en vapenstarkar u välbemannen kräigshär. Di to ti flykti u straik sin kos. Di länded äi a väik där di gärd si färdue till försvar. Drabbning Början av sidan Vinden var otjänli, så Hanggvar u Gunnar gav si pa årar allt va di kund u rod in mot sjörövrar. Gunnar stöird in mot sjörövarhövdingens skip. Han laupäd upp u möited hövdingen. Di huggd häftut in imot varandre, u så hatiske var di att bäggi täu fick sätt läive till förrän någen av di andre hadd hinn u möitäs. De jär ännu ovisst vaim av dum sum fyst gav upp läive. Men Hanggvar sägd till sitt fålk att di varken skudd anfall för hastut ällar för sainfärdut. För pa dain väise kund en känn igen besinningslaust fålk, sum förhastäd si, u pa dann kund en se daim sum jär för blaut u källingaktue till sinnes, I Gunnar kund en se prov pa de fyste. Danne kund fäiendar själve vare exempel pa. Me släik ård sättäd han mod äi fålki så att di trängd ti fa bråk si pa fäindrar. Hanggvar ropäd an u lättäd väik flaggu säin äut. De var teckne till kräigsfålke att di nå skudd ga till anfall. Fäiendrar blai nå så uppskrämd att di hailt tappäd mode. Mangg av dum gav si av skipi u ner äi smabåtar. Men me sin tynggsel yvarlastäd di dum så att di sinkäd. Andre manäd pa varandre till ga i döden me mod. Pa så sätt blai sjörövrar yvargivne av säin aigne, yvarvunne u ihelslagne, u pa mangg åinklie väis mistäd di läive. Ättaråt söintes mangg död kruppar liggnäs hjär u där u mangg tom båtar lag u skvalpäd i sjöen. Kräigsfålke böitd sjörövrars gos i jämn u läik partar imillum si. Ättar iss företage blai de lugnt u fridsamt i Austarsjöen. Utvandring Början av sidan Ättar handi sum täiden gick auked gutar i antal. De blai fullt upp me fålk yvarallt pa Gotland så att dainen int kund hald si bäi u försörg si för dannen. De hjälpt in att di ansträngd si till rydd av skogar, bräuk jårdi u äikt me fiskaräi u gär affärar. Hunggar u dörtäid tillto, u me de auked bråk, uppror u all slags bylt u besvärlihaitar. Hangvar kalläd därför ihop Landsrade u lägd fram va lains de var me all nöd u fördärvelse sum var pa färde för var u en, u han maint pa att di mat gär någ bäi de. Di gynt prat u risslverä um saken, u mangg hopptäs att allt skudd årnä upp si u bläi bättar. l sex år haldäd di pa me slikt. Men allt blai bärr sämmar, u hunggar u dörtäid to yvarhandi. Landsrade kalldäs därför ihop till radsla um va sum skudd gäräs till avhjälp allt elände. De blai bestämt si att vart trid mänske sum låtten fallt pa, träl ällar fräiburen äutn undantag, skudd gi si iväg fran Gotland u söik nöiar boplass. Di maint pa att de var raiduare till dåi manaktut än till bläi slagen me hunggar u sult. Hanggvar skudd skaff hövdinggar u båtar, u fålki skudd fylg me ihop me allt laust gos sum di aigäd u haddä. Hanggvar sambläd pa kårtar täid ihop en hail hopen mänskar me stäur kämpkalar, källinggar u ban. Han gärd en av säin bäst kalar till hövding yvar företage. Han haitäd Tore. Farn hans bod äi Haideböi i Kräklingbo. Uppror Början av sidan Men sum en traugar haimföiding lättäd Tore narr si av andre till vänt pa bättar täidar. Han tyckt att de var bättar ti äutsätt si för läit besvärlihaitar haimikring än ti gi si äut i främmande ländar tl söik klar si pa aigi hand me möidå u äutspyllt blod mens andre sat haim i lungn u ro. Han gärd uppror u gynt till rövä, plundrä u sla ihel yvarallt där han drägäd fram. Han u hans anhangg into en holm, sum liggar ett uxfys austar um Gotland u kalläs för Austargansholm. Där kastäd di upp en befästningg, sum ännu söins. Någle av hans kämpar dödä där, någ sum stainar vittnar um. Ättar en täid bestämd di si för till gi si i land igen. Där hadd imillartäid gutar samblä hail sin kräigshär, sum vänted pa dum i de väiki, sum nå haitar Herrvik. När Tore fick raid pa de, väikäd han av me säin båtar upp mot Gothem, där han gick i land u gärd mik stäur skadå. När gutar fick vitä de, sambläd di si igen för till möit Tores anhangg. Ain oskaplit häftu drabbningg gynntäs, sum haldäd pa ti langgt äut pa nati, där dainen int vidd väik för dannen. Till släut mat Tore u hans fylge gi ättar u dräg si tibaks. En hail hopen av hans kalar blai kvar pa valplassen, någ sum söins av all minnesstainar, sum ännu star där. Tore lauped um nati iväg ginum skog u haid ihop me daim, sum hadd klar si undan me läiv i behåll. Pa den täidn var Lärbro u Rute kringflutne me vatten så att en kund siglä fran Vägumeväiki iginum lande till Nårdarväiki, sum nå haitar Kappelshamnsväiki. Tore jagäd bort u slo ihel fålki u into den dailen av lande. I Rute kastäd han upp en befästningg ällar, sum de u haitar, a slott, sum ännu söins. Da gutar fick håir var landsfördärvaren hadd sitt tillhåll någenstans sambläd di sitt kräigsfålk. Tore räckned me att vattne, sum var imillum dum, skudd gi han skydd. Hanggvar sambläd imillartäid ihop all uxhäudar, sum di kund fa tag pa där ikring, u gärd en bro av dum. Äutn att någen märkt de to han si tyst u stille yvar vattne me hail säin kräigsmakt u jagäd iväg Tore. Han to si haim till Haideböi där han me sitt anhangg into a mik haug klippå, sum lag inn bäi farns gard. Där gärd han en avhölit stark befästningg. Pa de ställar, sum man kund ta si upp för berge, lägd han stainvastar me 9 stäur lukar så att en kund ta si in pa dain ställe u äut iginum danne. Men han blai fasttagen u ihelslagen. Han lämnäd ättar si ett namn sum saint skall glåims, därför att klippu u befästningi ännu i dag kalläs för Torsburgi äi Kräklingbo soken. Avfärd Början av sidan Ättar de att gutar hadd gärt släut pa upprore blai en gevar kal, sum haitäd Helge, äutsäidar till hövdingg för all daim, sum skudd gi si iväg fran Gotland. Han sambläd ihop all mänskar u kämpkalar, sum skudd gläid far iväg. Ättar en täid sigläd di iväg till Åisel u Dagåi, u där blai di sitnäs i lungn u ro i mangg år. Ättar Helges död blai Dan, sunen hans sum var föidar pa Gotland, hövdingg pa åiar. Men pa Gotland fortsättäd mänskar me ti aukä u förmair si, så att lande fortfarande int kund föid u berg dum, äuten sult u elände haldäd bäi. Dan radäd därför Hanggvar pa Gotland att han pa nöit skudd bud upp fålki u skick till han så mangg, sum han kund var av me. Dan lugäd att han skudd ta imot dum sum säin aigne landsmännar, släktinggar u blodsfrändar, u han skudd hjälp dum till föid u försörg si. När de blai bekant, fick fålki pa Gotland bestämm si för um di vidd skaff si bättar bärgningg, gos u räikedom, ällar um di vidd ha ett stackut u eländut läiv. En täid sainare sigläd ett väldut fylge äut fran Gotland, Fåråi u Dagåi. De sägs att Dan hadd me si 300 fartöig u 15000 vapenstark kräigsmännar föräuten mangg otlie farmannabåtar u skip. Di sättäd kurs mot Aistland. För att int någen skudd ha orsak till flöi fran fäiendar ällar räckne me till kumm tillbaks igen, sättäd di eld pa all säin båtar u bränd upp dum. Di drägd si in ginum lande u in mot Ryssland u gav si sen ner till floden Rubonem, sum nå haitar Donau. Kristendomen Början av sidan Kung Olof Haraldson hadd blitt fördräivän fran Norge u kom ginum Sverige in äi Austarsjöen. I sainare täidar jär han mair kändar sum Sankt Olof ällar Olof den hailie. När han fick håir att inbyggrar pa Gotland var haidningar smöigäd han si ainsummen i land äi Hainum. Han staig iland pa a ställ där de nå jär tårrt land u sainare fanns stäur tallskogar. En har u kunn säi stäur janringgar äi klippu, sum hans skip hadd vart fästne bäi, men sum nå jär äuthuggne. Han befalld sitt båtsbefäl till ligg äut pa sjöen, u pa en bestämdar dag skudd di kumm u möit han pa sam ställe. Han aked kringg pa Gotland u fick säi att gutar var mangg u vapenmäktue. När han försto att di gutt däugd till försvar si, tänkt han gi si tillbaks till säin båtar u gläid sin väg. Um kvälden kom han atar till Hainum u fick kvarter för nati bäi Körkeböis. A päikå, sum hadd väis han till sänggs, fick söin pa hans fäin undakledar när ha käikäd ginum nyckelhule, u ha sägd till bondn sin, att de visst int var någen vanli tiggare sum di hadd fat till gäst. När bondn kom till tals me främlingen u fick klart för si vaim han var blai han mik gladar, för han hadd håirt mik sägäs um han. När Olof fick vitä att bonden var en kristen kal, tald han um för han var han hadd säin skip någenstans u att han hadd tänkt umvänd gutar till de salie troi. Bondn höisäd upp u sättäd mod äi Olof u sägd till'n att han skudd sätt igangg u gär va han hadd tänkt, för där var mangg goe kristne pa Gotland sum säkat int skudd kämp imot han, för di sag gänn att all haidninggar blai umvändne. Olof gav si da äut till säin skip, u han kom sen tillbaks igen u ländäd me allt sitt kräigsfålk pa Gotland. Nårdargutars hövding hait Duckar u bod äi Rute soken. När han fick bud um anfalle, gärd han hastut si u sitt kräigsfålk färdue, u bäggi härar möitäs pa Laikarhaid Lärbro. När Olof fick söin pa den gutniske hären u sag va mangg di var, falt han u hans fålk pa knäi u bidäd till Gud i himlen att han matt umvänd iss mänskar till sin suns Jesu Kristi lerå. Knäiar u armar hans sinkäd da ner i stainen u gärd hular, sum ännu söins. Han manäd sen pa fålke sitt till dräg mod pa si u anfall iss haidningar i den kårsfäst frälsarns namn äuten färsel. De blai a häftu drabbningg. Till släut blai gutar bårtjagne u störst dailen ihelslagne. Olof gynt bränn runt ikringg äutn till skon någen. Gutar lugäd därför att di skudd umvänd si u bläi kristne, u di gav han en stäurar brandskatt av sylvar u gull. Sudargutars hövding haitäd Ulmer u bod bäi Mannegards äi Löie soken. Han var en goar kristen. När han fick håir um va sum hadd hänt äutat nårdre buded han upp fålki. När di hadd samble si, taläd han um för dum va Olof hadd gärt u lains Gud var me han. Han sägd att de int var någ bevänt me till kämp imot han, någ sum daires aigne död landsmännar nårdargutar u en hail hopen austargutar kund vittnä um. De var därför bättar att di gick ifran sitt äusle gamble avgudaräi u iställ döipt si u gynt tro pa den aind sann u ivie guden än till kast si me läiv u själ äi hällvite. Han erbjaud si till gläid ste ihop me någle andre sudargutar till Olof för ti kumm yvarains u samsäs me han. Motvilut gick di me pa de. De blai nå besläut si att Olof skudd ligg kvar yvar vintarn pa Gotland me sitt fålk. Han lägd upp säin skip u lättäd bygg Akargans körkå pa en holm, sum nå haitar Sankt Olofsholm. Körku jär nå åidfalli u bärr någ av mäurar söins. Ormica fran Hainuim kom i fylg me en dail ann fålk till Olof. Ha gav han 12 uxar, 12 fäirhånnsbaggar, 12 tunnar vaite u mang andre döirbar sakar. Ha blai döipt, u Olof glaid i fylg me na till Körkeböis, där han lättäd bygg de stäur stainhäuse, där de sägs att hans sänggi, stol u vaskfat äi mäuren ännu söintes langt sainare. Olof gav na a yx u a stäur sylvarskål. Pa ladingen sigläd han till sin svågar Jaroslav i Ryssland. Den första kyrkan Början av sidan De fanns en dail kristne gutar sum var äut pa färd äi främmande ländar mens Olof var pa Gotland. När di fick håir lains daires landsmännar hadd tat imot kristendomen blai di mik glade u to me si haim prästar, sum skudd ler gutar mair um de nöi troi´i. Den fyst sum byggd körkar pa Gotland ättar Ormica i Hainum, han hait Botair fran Akebäck, u han byggd a körkå i Vall soken. De kund int haidninggar tulä, sum ännu fanns kvar pa Gotland, äutn di bränd ner körku. Därför kalles plassen u garden ännu för Kulstäde. Åre ättar de att de fyst körku hadd blitt uppbränd, byggd Botair a ann körk äi Visby. När ha var färdu, vidd haidningar bränn ner den u. Da gick han självar upp pa körku u sättä si yvarst pa na u sagd: "Skall er bränn upp mitt gudshäus, da far er bränn upp mi me!" Da kom Tyssi fran Stainkörke däit. Han var en mäktu man u släkt me Botair ginum giftarmål. Han gärd allt han kund för till hjälp Botair. Han sägd till haidninggar att di skudd bränn varken körk ällar kal. Han bidäd dum i ställe att di skudd lätt körku sta äi hans täid. Därme blai de fyst körku obränd, u ha var de fyste sum blai stanes pa Gotland. En täid därättar lättäd Tyssi kristnä si me säin hustru, ban u hail sitt häusfålk. Han lättäd sen bygg a körk äi sin gard, sum kalldäs för Stainkörke. De var de fyst körku äi nådartridingen. Sen gutar fat säi kristne mänskars sidar u gudlie sätt to di välvilut imot de kristlie troi´i äuten till var tvunggne ällar nåidne, u di lätted si snart döipäs. (Källa: Hans N. Strelow, Cronica Gutilandorum, Köpenhamn 1633 |
|
|
