Norges vackraste mc-vägar

Det hela började med att jag läste ett nummer av MC-folket. Jag såg en artikel om en guidad mc-tur som handlade om Norges vackraste mc-vägar. Jag ringde en bekant som jag hade misstänkt ville följa med på en tur till Norge, och han nappade direkt. Så jag ringde till resebyrån i Karlstad och kollade om det fanns några platser kvar. Det var inte många dagar kvar till turen som passade oss bäst, så jag tänkte att det var fullbokat sen länge, men jodå, det fanns 3 platser kvar, så jag bokade dom direkt. Resan består av 5 dagar med 4 nätter på hotell. Samlingen var vid Voxnäs utanför Karlstad på söndag morgon kl 08.45 den 11 juli. Johan och jag åkte från Göteborg på lördagen i lugnt tempo. Vi startade senare än beräknat därför att jag åkte på en hemsk förkylning bara dagarna innan. I strålande solsken och en härlig värme gled vi upp på 45:an och såg fram emot en härlig semester. Vi tog in på ett hotell i utkanten av Karlstad nära den plats där vi skulle träffas.

Dag 1

Så var det då söndag och vi gick upp och åt frukost. Sen packade vi våra hojar och åkte iväg. Vi stannade till och tankade innan vi anslöt oss till dom andra som var samlade utanför BurgerKing.

Söndag morgon.

Där blev det en snabb hälsning på dom andra och lite information från reseledaren Lars-Inge. Första dagen skulle vi åka via Oslo, Drammen och Kongsberg, och sedan upp på mindre vägar över Tinn mot Geilo. Han gick också igenom hur han ville att vi skulle köra angående, avstånd, rapportering mm. Strax efter klockan 09.00 rullade vi iväg i en mäktig kolonn. Vi var sammanlagt 19 personer på 14 hojar. Det var lite blandade hojar. Första biten löper på, och vi stannar ett par gånger och fikar före gränsen. Johan och jag tappar bort klungan en bit innan gränsen, men hinner upp dom igen efter Kongsberg där vi hinner med lite käk och en lite längre paus. Efter Kongsberg åker vi in på lite mindre vägar. Nu går det långsamt uppåt och vi närmar oss trädgränsen. Sista biten innan vi kommer fram till hotellet kör vi på väg 40 som går mot Geilo. Alla övernattningar är bokade och första hotellet ligger på Dagalifjellet 1040 m.o.h. Hotellet heter Torsetlia och ligger öster på Hardangervidda som är Nord-Europas största högfjällsplatå.
Efter ca 40 mil är det härligt med en dusch och senare på kvällen är det middag. Nu när man har stannat och tar en öl kan man bekanta sig lite bättre med dom övriga resenärerna. De flesta deltagarna på resan kommer ifrån Karlstadsområdet, ett par kommer från Eskilstuna, en från Njurunda i norrland och jag och Johan från Göteborgsområdet. Det är ganska lätt att börja prata med dom flesta eftersom vi har ett gemensamt intresse. Motorcykelsnacket haglar i luften i början och sen pratas det om vad som helst. Nöjda med dagen snackar man sig till sömns, bl.a. om varför vi fick rummet längst bort på hotellet i Karlstad och även på detta hotell längst bort, längst upp.

Dag 2

Vaknar med solen skinande in i rummet och öppnar fönstret och det som slår mig är att det är nästan helt tyst. Jag står och njuter en stund av det underbara morgonvädret och av tystnaden. Då hör jag göken! Och igår kväll såg vi en älgko alldeles utanför hotellet. Storslaget! Det blir frukost med fyllda termosar och lunchpaket. Packar ihop och lastar hojarna. Johan och jag kommer iväg lite efter klungan men vi kommer ifatt dom nere i Geilo. Där tankar vi och får en liten genomgång om dagens övningar.
Vi skall upp på fjällvägen mot Aurland och sen en avstickare till Gudvangen. Senare upp på snövägen över Blåskvålen för att komma till Laerdal, som är målet för dagen. Ca 30 mil.

Efter Geilo åker vi väg 7 mot Hagafoss, där vi svänger in vänster på väg 50 som tar oss till Aurland. Efter en stunds körning tycker vi att det är dags för en paus, så vi stannar vid en sjö där man ser snöklädda berg i bakgrunden. Det är helt otroligt varmt och några av oss kliver i sjön upp till knäna. Johan skall alltid vara värst, han hoppar i och simmar omkring i det kalla vattnat. Han frustar och vrålar och vi övriga ger en spontan applåd.

Jag och Johan i lagom svalkande vatten.

Vi kör sedan vidare på helt otroligt underbara vägar, kurva på kurva och underbar utsikt överallt. När vi kommer ner till Aurland tankar några av oss. Jag tar skydd i skuggan bakom en buss under tiden. Det är fortfarande helt molnfritt och en otrolig värme. Jag har för varma kläder.

Sedan gjorde vi en avstickare till Gudvangen, och för att komma dit körde vi igenom Flåm. Efter det åkte vi genom 2 tunnlar varav den längsta är 12 km. Det var häftigt. Sedan åkte vi upp till Stalheim Hotel. Den gamla vägen dit upp, som vi tog, är otroligt brant och kurvig. Den har 18% lutning och några av oss fick lite problem när vi blev tvungna att stanna mitt i backen. Den ena Guldvingen blev överhettad efter en stund så den tvärdog. Det var litet otäckt, sa dom. Det är ett tungt ekipage. Vi väntade en stund men till slut startade motorn, och vi hjälpte dom igång. Det är inte helt lätt att starta från stillastående i en sådan brant backe. Väl uppe vid hotellet var det en väldans rusning med bussar och folk överallt. Jag gick in till baren och fyllde på vatten i min flaska.

Nedanför Stalheim Hotell.

Jag och några till körde fel när vi tog oss ner igen. Vi tog den nyare vägen ner och körde ett par kilometer åt Voss-hållet. Vi märkte snart att det inte stämde så vi vände och kom fram till de andra efter en stund

Vi körde tillbaka igenom de häftiga tunnlarna igen och stannade till och tog en fika när vi kom tillbaks till Aurland. Det satt bra med en kopp kaffe och lite svalkande glass. Efter det tog vi oss till Laerdal över berget. Återigen en otrolig stigning med många serpentin- kurvor. En väg som alla gånger är stängd på vintern eftersom snöpinnarna är 2-3 meter höga. Häruppe liknar det ett månlandskap och det var kul att se hur det förändrades ju högre man kom. Först försvann träden, sen buskarna och till slut även mossan på stenarna. Vid tillfället fanns det två sätt att ta sig mellan Aurland och Laerdal. Vägen över berget sommartid, och med färja runt i Sognefjorden. Men de håller på att bygga en tunnel som blir 24,3 km lång (världens längsta vägtunnel) som öppnar 2001.

Aurland. Båten är på väg till Flåm.

Sedan kom vi fram till Offerdal Hotell i Laerdal och steg av hojarna lagom svettiga. Vi lastade av och bar upp packningen på rummen. Duschade och tvättade lite underkläder i handfatet. Innan middagen gick vi en liten rundtur i den gamla träbebyggelsen som finns där. Mycket vackert! Maten var än en gång mycket god. Sen somnade jag nöjd och belåten.

Dag 3

Dagens etapp: Laerdal - Lom.
Vaknade upp till ännu en underbar dag. Soligt och varmt. Åt en god frukost och packade ihop. Vi rullade iväg vid 9-tiden och tog E16 inåt landet. Den här vägen är helt underbar. Lagom slingrande med härligt svepande böjar, och en lång sträcka går vägen bredvid och ibland över en ganska strid fors. Det är hela tiden en svag lutning uppåt och bergen bredvid hänger en bit över vägen på några ställen. Det kan inte vara roligt att vara busschaufför på den här vägen. Jag såg en del skrapmärken på berget bredvid vägen.

Vid tyinkrysset lämnade vi E16 och svängde in på väg 53. Det är en ganska smal och riktigt krokig väg som går ganska högt upp. Man ser hela tiden en massa toppar runt omkring med snö och is på. Innan vi körde ner till Övre Årdal stannade vi och tittade på utsikten. Det gjorde vi ganska ofta visserligen men här var det riktigt vackert. Och varmt som bara den. Nere i dalen såg jag en otroligt lång byggnad. Jag undrade vad det var. Jag frågade reseledaren som sade att det är ett aluminiumsmältverk. Längsta byggnaden som jag har sett, tror jag. I Övre Årdal gjorde vi ett ganska långt lunch-uppehåll. Vi gick åt olika håll och köpte mat. Sen satte vi oss i skuggan och åt. Det var helt underbart. Vi satt i en stad vid havsnivå och alldeles nyss var vi uppe på kanske 1000 m.ö.h. Vilka kontraster, upp och ner. Nedfarten hit hade några luriga tunnlar. Dom var korta med 90 graders sväng mitt i tunneln. Tur att vi körde sakta här.

Övre Årdal.

Efter en välbehövlig vila bar det iväg upp på en betalväg. En otroligt smal väg där betalstationen är uppe på högsta höjden mitt på sträckan. Där satt en dam och tog betalt.

Vid en betalstation mitt på sträckan.

Här var det bara lite svalkande. När betalvägen tog slut kom vi ut på väg 55. Där tog vi höger. Om man svängt vänster här så kommer man efter ca. 2 mil fram till Lustrafjorden. Det är allra längst in i Sognefjorden. Men vi tog höger som sagt och den tog oss till Lom. Nu körde vi i utkanten av Jotunheimens nationalpark där dom högsta bergen i Norge finns. Galdhöpiggen och Glittertind. Den här vägen går i en dalgång och det gick sakta utför. Och det blir hela tiden varmare och varmare. Vi kom fram till Lom ganska tidigt på dagen så här kunde vi strosa runt en hel del innan middagen. De tidigare middagarna hade varit gemensamma men här kunde vi äta var vi ville. Vi tog en titt på en stavkyrka som låg bakom hotellet. Den är från 1100-talet.
Efter det tog vi en glass och bara slappade. Det är en ganska mysig stad. När jag åkte med mina kusiner på våran andra mc-semester -97, stannade vi till och åt lunch i samma hus som vi skall bo i inatt. Så här kände jag mig nästan som hemma. Det var litet svårt att somna för vi hade fönstret ut åt vägen plus att det var ett väldans liv på folk utanför.

Dag 4

Innan avfärd från Lom.

Dagens etapp: Lom - Dombis, via Geiranger och Trollstigen.
När jag vaknade och tittade ut såg vi att det var en massa moln på himlen. Första dagen på länge. Efter ytterligare en utsökt frukost gjorde vi oss klara. Det är kanske inget märkvärdigt med hotellfrukost, men det är mycket bättre och bekvämare än när man tältar eller bor i hytta.

Mitt i Lom finns en liten rondell och där tog vi väg 15 västerut. Efter några mil svängde vi vänster vid Grotli. Vi gjorde en liten avstickare in på gamla vägen till sommarskidcentret i Videseter, även kallat Stryn. Det är en kulturmärkt grusväg och när vi svängde in där började det att regna. Vi stannade till vid skidbacken och tog på oss regnkläder. Man såg allt några tappra skidåkare i backen trots regnet. Sen åkte vi ner på den lite nyare vägen då vi kom ut på väg 15 igen och svängde höger, och kom direkt in i en lång tunnel. Den var följd av ytterligare två långa tunnlar. När vi kom ut ur den sista tunnel tog vi vänster in på väg 63. Det var nu vi kom i det värsta turiststråket; Geiranger och Trollstigen. Efter en mil in på väg 63 stannade vi till i Djupvasshytta. En liten håla där man kan svänga upp till Dalsnibba. En betalgrusväg upp på en rejäl höjd, 1500 m.ö.h. Den var öppen så vi åkte upp så klart. En lurig väg, inga vägräcken och lite halt underlag. På toppen var det en fantastisk utsikt. Det var en massa låga dimmoln så vi kunde bara skymta Geiranger långt där nere. Det är alltid lättare att åka uppför på litet halt underlag, så på nerfarten tog vi det mycket lugnare. Tillbaka på väg 63 åkte vi vidare ner mot Geiranger.
Vi stannade till snabbt i Geiranger och tog en glass. Sen gick det uppåt igen på andra sidan. Lite regn ibland, men mest uppehåll vägen fram till resans enda färjeöverfart; Eidsdal-Linge. Innan färjan tog vi en fika. Det satt perfekt med macka och kaffe.
Resten av dagen gick i regnets tecken. Trollstigen såg vi knappt. Rullgardin nere. En massa regn och dimmoln överallt.
Vi stannade till på en parkering i Åndalsnes en kort stund. Det här var den nordligaste punkten vi var på resan. Sen var det en jobbig transportsträcka till Dombås som var vår sista natt på den här resan. Ett ganska nybyggt hotell vid en skidbacke som var mycket fint. Lagom blöta och kalla var det gott att komma in på hotellet och torka kläderna. Sen blev det sista middan med gänget. Det var mycket trevligt. Fast maten var tyvärr inte så god. Reseledaren ställde sig upp och sa några ord. Det var hans första resa som reseledare/guide i Norge. Han var mycket nöjd, och tyckte att det hade gått bra.

Sista middagen med gänget.

Han erkände att han varit lite nervös för hur det skulle gå att hålla ordning på ett gäng hojåkare. Men som sagt, det gick ju bra. Sommaren 2000 skall han vara guide på 12 resor med början 11 juni. Det är bara att ringa till turistbyrån i Karlstad som heter Specialresor. Tel: 054-188900. Men sommaren 2001 har dom lite mindre Norgeresor och några olika Sverigeresor. Jag rekommenderar det starkt. Det är inte bara mc åkning utan en mycket bra social samvaro där man träffar en massa nya hojåkare också.

Dag 5

Dagens etapp: Dombås - Göteborg.
Det här blev bara en transport för att ta sig hem. Ju närmare vi kom Sverige ju mindre blev gruppen. Vi vek av från dom övriga utanför Hamar. Dom andra körde via Elverum och Kongsvinger tillbaks till Karlstad, men vi fortsatte på E6:an via Oslo vidare mot Göteborg.
Så var en underbar MC-semester slut...

Jag var bara hemma i 2 dagar innan jag åkte till Norge igen. Jag åkte med min kusin och hans kompis på en 4-dagars tripp i syd-västra Norge. Det var en massa regn så den resan blev litet kortare än beräknat.

Tack för mig, och ha det bra på vägarna.

 

Tillbaka till startsidan

<< Tillbaka till förra resan / Till nästa resa >>