|
Ellen Baach har i sin bok "Begreppet kreativitet" gjort ett kompendium över olika forskares sätt att se på kreativitet och dessutom försett det med egen kommentar. Kerstin Erasmie har gjort ett kompendium av Bachs kompendium, vilket hon också kallat "Begreppet kreativitet". Det är en delrapport inom KUL-Ä-projektet, lärarhögskolan i Linköping. I min redogörelse kan jag inte ta upp den rika flora av definitioner som finns utan bifogar några sidor ur Erasmies rapport. Det verkar som om varje person som gett sej i kast med kreativitet har haft ett behov att själv åstadkomma en definition. Bach påpekar, att trots att de sinsemellan skiljer sig åt tycks de dock komma till förvånansvärt samstämmiga resultat. Forskaren I.A. Tayler har jämfört över hundra definitioner på kreativitet och kommit till den slutsatsen, att det är som om man naggat samma kaka i kanten från olika sidor men ingen tycks ha fått med hela kakan. Min definition på kreativitet Liksom de flesta som intresserat sej för kreativitet har jag inte hittat någon definition som riktigt täcker vad jag lägger in i begreppet. De som jag känner mej mest hemmastadd med är Maslow och Málek. De anser båda, att kreativiteten tar hela människan i anspråk, den läggs inte till individen. Maslow skiljer mellan Maslow betraktar den självförverkligande kreativiteten som den primära typen skaparlust, den som måste vara den intressantare för pedagoger. Ivan Málek är en av de män som i Tjeckoslovakien försökte skapa en "socialism med mänskligt ansikte". DR sid 20: I en uppsats framlagd vid det 14:e Nobelsymposiet i Stockholm i september 1969, "Creativity an Social Change", kallar Málek den skapande fantasin för "the basic human faculty", d v s människans grundläggande talang, och utvecklar hur denna talang ligger till grund för allt socialt och kulturellt framåtskridande. Málek menar, säkert med rätta, att "man, by his essence, is a creative being", d v s att människan till sitt väsen, sin innersta natur, är en kreativ varelse, och han ser kreativiteten som "the basic content of life and the joy of man", d v s som livets grundinnehåll och människans glädje." Jag hade min uppfattning om kreativitet ganska klar för mej innan jag satte igång att läsa om andras sätt att se på kreativitet. Jag har funderat på kreativitet för alla, som livsmönster, som livskvalitet. Kreativitet innebär för mej självförverkligande och förhöjd livskänsla. Jan Thomaeus tycker att han går långt när han påstår att en kokerska som komponerat en ny sås har åstadkommit en kreativ produkt. Jag skulle vilja gå mycket längre. För att en process skall anses vara kreativ kräver alla författare som jag sett skriva om ämnet att den skall innebära ett nytänkande, vara unik. En del anser, att den skall vara unik i historien över huvud taget, andra anser, att den skall vara ny för individen. Till detta kommer en mängd ytterligare krav på nytta, ändamålsenlighet osv. Om nu kreativitet innebär förhöjd livskänsla, finns det ett slags aktivitet som ligger utanför det unika och nyskapande, men som jag ändå anser höra till det kreativa, eftersom den ger människan glädje och krafter. apati -passivitet - tidsfördriv - reproducerande aktivitet - nyskapande aktivitet Jag har ovan radat upp en serie sidor av mänskligt varande, från den en ytterligheten till den andra. De tre första företeelserna är uppenbart icke-kreativa. Att den nyskapande aktiviteten är den som kallas kreativitet är, såvitt jag vet, alla som funderat på kreativitet ense om. Jag anser emellertid, att även den reproducernade aktiviteten, d v s att åstadkomma något efter en given modell, ett givet mönster, delvis hör hemma inom det kreativa området. Det är ett nedvärderat "halvsyskon" till den nyskapande kreativiteten. Om vi, som de flesta kreativitetsforskare anser, med kreativitet skulle mena det tillfälle när en företeelse dök upp för första gången i historien, då skulle det kreativa i rundbullens historia vara avklarat för många tusen år sedan i en jordugn hos någon av våra första odlare. Andra anser, att det kreativa inskränker sej till den gång en företeelse för första gången går upp för en ensklid människa. Rundbulllens kreativa historia skulle dyka upp en gång i de flesta människors liv någon gång i tvåårsåldern. Sedan skulle det inte innebära något kreativt att åstadkomma flera rundbullar. Det kan jag inte hålla med om. När en husmor tar ut en plåt ur ugnen med skönt doftande, nygräddade bullar, då känner hon äkta skaparglädje, förhöjd livskänsla. Hon är extra nöjd med sej själv: hon är allt bra skicklig ändå! Jag skulle vilja kalla den här sortens skaparglädje "reproduktiv kreativitet" till skillnad från den nyskapande kreativiteten. Fler exempel: Jag känner en äldre kvinna som blev änka i fjol efter ett långt äktenskap. Hon kände oerhörd saknad och vilsenhet. Ett år senare sade hon till mej:"Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mej utan mina handarbeten." Jag vet, att hon arbetat efter mönster som hon inte skapat själv. En keramiker som drejar kruka efter kruka borde väl av de flesta kreativitetsforskare klassas som icke-kreativa, eftersom de reproducerar kärlformer vars historia rimligen borde vara äldre än rundbullens. Jag anser emellertid att han ofta är kreativ. Att bygga ett hus åt sej är knappast något unikt, speciellt inte när det gäller serieproducerade hus. Ändå inbillar jag mej, att husbyggaren känner ett slags skaparglädje. Människors längtan efter att kunna utöva reproducerande kreativitet kan man märka på veckopressens satsning på handarbete, matrecept och tips för husägaren. När det gäller reproducerande kreativitet inser jag att allting inte kan betraktas som kreativt. Jag tror gränsen mellan det kreativa och det icke-kreativa går mellan lust och olust. Samma sysselsättning kan för en männika ibland vara kreativ, ibland icke-kreativ. Det är inte alltid man känner sej stolt och uppåt av att baka, sy, dreja eller vad det nu är man gör. Tyvärr är det ofta ett nödvändigt ont man ägnar sej åt. När det gäller produkterna ger både den reproducerande och nyproducerande kreativiteten tillfredsställelse, men de är till sin natur så olika, att det tycks mej omöjlgt att värdera den ena högra än den andra. Man kan hävda att den nyproducerande kreativiteten skulle vara den förnämligaref på grund av att den skulle ligga bakom mänsklighetens framsteg. Men utan en reproducerande kreativitet skulle mänskligheten knappast ha utvecklats särskilt långt. Vi skulle ha frusit och hungrat och knappast ha fått lust och tillfälle att ägna oss åt nyskapande. Men när det gäller själslig aktivitet är, såvitt jag kan förstå, den nyproducerande kreativiteten den mera eftersträvansvärda, eftersom den förutsätter större självständighet. När jag i fortsättningen skriver om kreativitet avser jag den nyskapande kreativiteten. (När jag nu efter 28 år läser igenom ovanstående tycks det mej att det jag syftade på när jag skrev om "reproducerande kreativitet" kanske är det som Maslow kallar för "selfactualising creativity".) | |
|
Till innehållsförteckningen
| |