Nedanstående utdrag är hämtade ur Lärobok i Naturkunnighet I: 2, Zoologi, 12e uppl 1926, av S.Almquist och N.G.W Lagerstedt, bearbetad av L.G. Andersson

- - - - - - -

Människan

Benen eller skelettet.

Benen i kroppen äro mer än 200 stycken, vilka alla på olika sätt äro förbundna med varandra till vad vi kalla benranglet eller skelettet.
Skelettet ger kroppen stadighet och form och hjälper den att röra sig. Om vi toge bort benen ur kroppen, skulle denna sjunka ihop till en formlös massa, som ej kom någon vart.
I somliga kroppsdelar utgöres den fasta ej av ben utan av brosk. Brosket är styvy men på samma gång böjligt, under det att benet är alldeles oböjligt. I utörat och nässpetsen t. ex. Finnes brosk, ej ben. Det skulle ej vara lämpligt att ha sådana utstående delar som dessa byggda av ben. De skulle då alltför lätt gå sönder vid fall eller kraftiga stötar.
Vore de hårda och oböjliga, skulle de ej heller vara så väl byggda för sina olika uppgifter, som de nu äro. I andra fall, då stor styrka men även böjlighet behövs, utgöres skelettet både av ben och brosk, e. Ryggraden.
Ryggrad och bröstkorg. (Bålens ben.)
Själv grundstommen i kroppen utgöres av ryggraden, en kraftig benpelare, som sträcker sig från den egnetliga kroppens eller bålens nedersta del längs ryggens mitt ända upp i halsen (bild 1 och 3). Ryggradens viktigaste uppgift är att hålla kroppen upprätt och att ge fäste och stöd åt de rörliga kroppsdelarna. Vid den sitta sålunda fästade både huvud, bröstkorg och extremiteter (ben och armar).
Först och främst bör ryggraden därför äga styrka och fasthet; men den får ej vara alldeles oböjlig, då skulle kroppen bli styv som en stör. Båda dessa önskemål, styrka och på samma gång böjlighet, ha vunnist på så sätt, att ryggraden består av en mängd starka benstycken, s. k. kotor, uppradade den ena på den andra och fastvuxna vid varandra genom böjligt brosk.

På bild 1 är brosket ej tecknat, men man ser dess plats; på bild 3 åter äro de sammanbindande broskskivorna kvar. Varje kota består av kropp och båge (se bild 2);kroppen (l) är kotans starkaste del; det är kotkropparna, som äro sammanbundna med brosk; bågarna åter äro mer rörligt förenade, de leda mot varandra som armen mot axeln. Bågen bär flera utskott och omsluter ryggmärgshålet (se bilden). Alla ryggmärgshålen tillsammans bilda ryggmärgskanalen, vars kraftiga vägg skyddar den ömtåliga och ytterst viktiga ryggmärgen. Medelst utskotten leda bågarna mot varandra; de bära ledytor(le) och ge dessutom utmärkta fästen för de många muskler, som sitta fast vid ryggraden. Ett av utskotten, ryggutskottet (t), kännesd på ryggens mitt.

Vi skilja mellan halskotor, bröstkotor, ländkotor, korskotor och svanskotor. Halskotorna äro de rörligaste av alla (bild 1 I-7, bild 3 1); den översta av dem uppbär huvudet; bröstkotorna bära revbenen (bild 1 A-B, bild 32); ländkotorna äro de starkaste av alla kotorna (bild 1 B-C, bild 3 s); korskotorna äro sammanväxta till ett ben, korsbenet, för att kunna ge bättre stöd åt de bakre extremiteterna (bild 1 C-D, bild 3 4), under det svanskotorna äro få och alldeles förkrympta;

nästa sida