Uppsnappat - 2


2001-01-26
Vår grundade mening
reservation för stavningar av namn
red Åke Petterson: Idag inleder vi en liten serie om den berömda svenska öppenheten.
(Tryckfriheten, Yttrandefriheten, meddelandefriheten, offentlighetsprincipen) Yttrandefriheten för enskilda.

1)Lennart Lundqvist, professor i statsvetenskap, Lunds universitet anser att vi har en alltmer ökande ekande tystnad på våra arbetsplatser.
LL: Det finns en stor diskrepans mellan hur det faktiskt är o hur det borde vara (ifråga om yttrandefriheten). Folk vill, men vågar inte kritisera. De som säger ifrån blir illa åtgångna. Mest illa behandlade är de så kallade nej-sägarna. För 10-15 år sedan var det mindre farligt att säga ifrån. Man borde ha statliga priser och belöningar till dem som gör det i stället för att straffa dem. De är modiga och har moral och kan inte förstå att deras kolleger, chefer sen kan vända sig emot dem som kan ske i nästa steg.
LL: I demokratin är öppenheten kärnan. Tar vi bort den försvinner diskussionen ömsesidigheten, möjligheten att utkräva ansvar. Alla vet att det går lättare att göra karriär om man håller tyst, även om man vet att det som sker i förvaltningen är dåligt.
SKTFs förbundsordf Inger Efraimson (=IE) berättade att 25% av medlemmarna (~45000 personer) i kommunaltjänstemannaförbundet hade egna erfarenheter av, eller hade hört av andra att det straffar sig att säga vad man tycker. Anette Carnhede, ordförande i statsanställdas förbund, redovisade att drygt 33% hade erfarenheter av att, antingen själv eller personer i ens direkta närhet hade råkat ut för repressalier när man fört fram kritik. Offentliga utredare konstaterar att anställda i statliga myndigheter och verk upplever ett dubbelt så stort hot som anställda i andra verksamheter. Trots att de offentligt anställda har ett garanterat lagskydd för sin meddelarfrihet. Miljöinspektör Otto Davidson i Lomma kommun hade erfarenhet av svårigheterna att utnyttja den rätten. En överordnad, men inte specialkunnig statsverkschef, ansåg sig vara den ende som får yttra sig trots att saken gällde Davidssons särskilda arbetsområde.
LL: En hög förvaltn chef i en stor svensk kommun sade ungefär 'Jag förstår att det sitter nån djävla råtta i systemet och ringer er. Det är fan i mej anstötligt.' Detta säger han rätt i ansiktet på journalister som kan yttrandefrihetslagstiftningen (=YF), vilket visar att myndighetspersonen i fråga inte har ngn respekt eller insikt om det. Maktens arrogans eller okunnighet. Ondskan och enfalden går hand i hand. Statsåklagare Erik Schultz sthlm som JK precis har klandrat för att han skrev epost riktat till den polis som lämnat info om kuppen på nationalmuseum. 'Lägg av innan vi upptäcker vem du är.' skrev Schultz som ju faktiskt borde känna till lagstiftningen.
Den friande domen mot Lennart Sacrédeus (=LS) diskuterades. Radio Dalarna var ett av de få massmedier som intresserade sig. Svea Hovrätt friade LS för brott mot tryckfrihetsförordningen (=TF). Det var JK som överklagat Mora Tingsrätts friande dom mot LS, med hänv till att LS hade efterforskat en presskälla i den mening som avses i TF, o att hans kontakter med kvinnan rört frågor inom den kommunala förvaltningen o inte avsett ngn fråga av privat natur. Hovrätten håller med LS om att det måste finnas ett visst utrymme för en kommunpolitiker att uppträda i skilda roller. IE: Jag är besviken och oroad o tycker att det är tillräckligt illa ställt ändå med yttrandefriheten. Domen bekräftar att det är tillåtet att åsidosätta meddelarfriheten o meddelarskyddet för högt uppsatta kommunpolitiker.
Meddelarfriheten är inte till för de kommunanställda utan för att allmänheten skall få informationen om den verksamhet som man bekostar via skatterna. Och för kommunanställda kan kommunpolitiker vara arbetsgivare, vilket naturligtvis väger in när man undrar över konsekvenserna av att berätta ngt. Och på liknande sätt blir det för statsanställda. Svea Hovrätts president i målet var Johan Hirsfelt, själv tidigare JK o väl insatt i YF, vill inte kommentera sin dom, säger bara att den är grundad på vad de 4 ledamöterna hörde i rätten.
ÅP: Man kunde väntat sig ett ramaskri i medierna, men det har helt uteblivit. Endast i Dalarna betraktades den friande domen som en ordentlig nyhet. Dalademokraten, Falukuriren, SVT, Gävle Dala o Radio Dalarna har protesterat mot domen i en gemensam skrivelse. Övriga använde en kort TT version. I ekots rapports o aktuellts program blev det därför fel och hette att hovrätten friade Sacrédeus för att han uppträtt som privatperson. Så sade Tingsrätten men inte Hovrätten, som framhöll att han hade rollen som kristdemokratisk politiker när efterforskningarna gjordes. DN hade nyhetstelegrammet under vinjetten nyheter i korthet o efter vad vgm sett var det bara SvD o Radio Dalarna som slog upp nyheten lite stort o använde TTs korrekta version. DN tog senare in en debattartikel i ämnet av universitetslektorn vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet Karl Gustav Spangenberg (=KGS), som också forskar på yttrandefrihet. Vad är hans reaktion?
KGS: Förvåning. En kommunstyrelseledamot som ju Sacrédeus var vid det här tillfället får ägna sig åt efterforskningar för att få reda på vem som lämnat uppgifter till media om kommunstyrelseledamoten gör det i sin roll som partipolitiker.
ÅP: Och när är man i den ena och när är man i den andra rollen?
KGF: Om det är en fråga som är av typ kommunförvaltningskaraktär eller som är uppe på kommunstyrelsens agenda då får han inte efterforska källa, men däremot om det gäller frågor som handlar om de politiska partierna. Sacrédeus ställde en fråga som om hon hade agerat som vallokomotiv för ett motståndarparti. Och det var tillåtet enl hovrätten. Det innebär att han sedan i sin roll som kommunstyrelseledamot skulle kunna utöva repressalier mot den anställde vilket lagstiftningen är till för att motverka. Man borde ta ett djärvt steg och inte begränsa efterforskningsförbudet till myndighet som det nu står i YF grundlagen utan det skall gälla oavsett vem som försöker efterforska.
Men massmedia borde vara en garanti för att de lagar vi ändå har efterlevs anser LL. Tyvärr sysslar de med fel frågor. T ex smärre ekonomiska oegentligheter kan man uppehålla sig med i månader.
Men brotten mot demokratin, morden på demokratin, de uppmärksammas inte alls på samma sätt.

Min anm. Bakgrunden till detta aktualiserar även andra saker än det som direkt rör yttrandefrihet. Nämligen konspirationer, tex den som Sacrédeus ville skydda sig mot. För att skydda sig mot sånt vill makthavare kunna vidta ngn form av åtgärd, i detta fall på yttrandefrihetens bekostnad. Konspirationer diskuteras inte som ett etablerat fenomen utan mer som kuriosa. I samband med många fall av terrorism under flera årtionden gör envisa rykten gällande att det var västvärldens underrättelsetjänster eller andra aktörer på högerkanten som låg bakom eller som tränade terroristerna. Flera krig har inletts med anfall som iscensatts av den attackerade sidan.
Genom att vi har en kultur där vi tiger om såna saker, lägger vi grunden för att tolka allting naivt och har därför inget skydd mot sånt. Inte heller när det handlar om mindre allvarliga typer av konspirationer. Bristen på öppenhet i det vidare perspektivet ger därför som en följd ännu mer auktoritära tendenser från myndigheterna. Det är enligt min mening betydelsefullt att vi låtsas som att konspirationer är ngt ovanligt. Vi har inget etablerat motmedel. En fördjupad diskussion skulle säkert tvinga fram en mer nyanserad beskrivning av fenomenet. En del dolda skeenden kanske är så naturligt inbyggda i den reella maktutövningen att den inte går att separera från den övriga delen.

2001-01-31
Uppdrag Granskning, TV2.
Bl a intervjuades några svenska forskare angående hälsorisker med radiovågor. Kjell Hanson Mild, Miljöskyddsinstitutet, Lennart Hardell, överläkare Örebro Regionsjukhus(?) Olle Johansson, Karolinska Institutet.
Det talades om att allmänheten måste kunna lita på att myndigheters anlitande av vetenskaplig expertis inte är snedvridet av hänsyn till partsintressen

2001-02-02

Vår grundade mening, fritt
Forts om läget för den svenska öppenheten och yttrandefriheten. Det vi har är just det här: en allt ökande tystnad, framförallt på våra arbetsplatser, hävdade flera medverkande förra gången. I st borde vi få lagar som ger även de privat anställda yttrandefrihet ansåg Karl Gustav Spangenberg (KGS), juristlärare vid Uppsala Univ. Och nu har regeringen på initiativ av demokratiminister Brita Lejon funderingar i den riktningen berättar Spangenberg: De tänker sig ta steget att utvidga meddelarfrihetyen till att gälla bolag eller entreprenörverksamhet där staten eller kommunen står bakom det hela ekonomiskt, tex kommunala bolag. Kurt Junesjö, juristchef på LOs rättsskydd med lång erfarenhet av yttrandefrihetsproblem inom den privata sektorn hör till dem som sett ett utslag till förslag. Tyvärr en ren papperstiger hävdar Junesjö.
KJ:Man blandra offentligt och privat. Det finns en offentlig regel för yttrandefriheten men inskränkningarna blir privata. Man undantar företagshemlighetslagens regler från meddelarfriheten. Och enligt företagshemlighetslagen får arbetsgivaren själv bestämma vilka uppgifter som skall hållas hemliga när det gäller affärs eller driftsförhållanden, så länge det gäller sånt som kan skada honom ur konkurrenshänseende. Och det mesta kan ju skada em arbetsgivare ur konkurrenshänseende. Om den lagen hade gällt när Sara Vägnert vände sig till TV2 för att klaga på förhållandena på det vårdhem där hon vårdade åldringar, då skulle hon fortfarande varit illojal. Det skulle kunna anv som en del av en uppsägningsgrund för henne.
ÅP: Det finns fortfarande möjlighet at arbeta om förslaget så att det ger samma skydd som för de offentliganställda. KJ tycker det är hög tid att ge alla privatanställda yttrandefrihet.
KJ:Om folk visste hur dåligt skydd för yttrandefriheten de har som privatanställdas skulle de bli mörkrädda. Självklart skall det inte vara så i en demokratisk stat. I en demokratisk stat skall man ha rätt att yttar sig, man skall inte bli av med jobbet för att man brukar den yttrandefrihet som alla tror att man har.
ÅP:I början av 1980talet fanns det planer att ge privatanställda åtminstone meddelarfrihet men förslaget lades aldrig fram. Motståndet från näringsliv och politiker var kompakt. Risken var för stor att företagshemligheter skulle läcka ut. Men KJ hävdar att det inte räcker med meddelarfrihet.
KJ:Som privatanställd är man tvungen att visa arbetsgivaren lojalitet och det innebär en automatisk tystnadsplikt för en privatanställd person. Det borde ju självfallet vara tvärtom att det skulle vara en automatisk yttrandefrihet och i de få fall när det verkliga företagshemligheter i form av kundregister eller annat, då skall man ju kunna säga till en anställd att vara tyst. Men inte ha en generell regel om att hålla tyst när uppgiften kan skada arbetsgivaren. Det är ett helt omodernt system. Och det beaktar inte en viktig sak nämligen att yttrandefriheten är viktig för att driva även produktionen. Yttrandefriheten befrämjar effektivitet.
ÅP:Teoretiskt juridiskt finns det i alla fall yttrandefrihet åtminstone inom den offentliga sektorn. Men ibland kan man ju undra. Gång på gång har vi hört om makthavare som inte bryr sig särskilt mkt om ett negativt yttrande från JO tex. Ibland verkar det som om JO kritik snarare betraktas som en 'Macho-grej', nånting att vara stolt över. Och det finns än värre problem anser statsvetarprofessorn Lennart Lundqvist, Lunds universitet: tex politiker som inte bryr sig om domstolsutslag.
LL citerar: Vi fick domstolens förslag (dvs domen) men vi beslutade enhälligt att inte följa den. Och det här har inte väckt ngn uppmärksamhet överhuvudtaget så vitt jag vet.
KGS: Det är ett brott mot en av de viktigaste grundlagsbestämmelserna som gör Sverige till en rättsstat, nämligen bestämmelsen om att den offentliga makten skall utövas under lagarna och inte en godtycklig maktutövning.
ÅP:Varför väcker då sånt här inte större uppmärksamhet? LL var ju förra veckan inne på att medierna delvis sysslar med fel saker, tyvärr eftersom medierna är så viktiga. Det enda som politikerna riktigt reagerar för är massmedierna. Tänk om det hade fått en uppmärksamhet, liknande den som landshövdingen som misskötte sig med kvitton och annat, eller statsrådet som köpte toblerone,
LL nämner också exemplet med den finansminister som sade att man skall brännmärka svenskar som talar illa om sverige utomlands.
LL: Det är ju makalösa yttranden som är mkt värre än de ekonomiska brotten o det gör massmedierna oerhört lite av. Och jag förstår inte varför, om det är för att man inte riktigt vet tillräckligt mkt om demokratin eller att man tror att det upprör folk ännu mer (med ekonomiska oegentligheter). Och det gör det ju, de flesta blir förbannade när de hör talas om ekonomiska konstigheter som tex politiker som åker taxi för stora summor o inte behöver ta upp kvitton. Demokrati offentlig etik är lite mer subtilt och svårbeskrivet. I affärerna i Motala där straffades de skyldiga för ekonomiska oegentligheter men att de hade mördat demokratin över en mkt lång period diskuterade ej.
ÅP:Yttrandefriheten skulle kunna värnas bättre, nämligen om de som förgriper sig på den straffas. Det hävdar KGS som forskar om saken.
KGS:Det skulle kunna straffas med böter eller fängelse. Det räcker inte med att påbjuda yttrandefriheten utan man måste också se till att den som kränker den ställs till ansvar för det.
ÅP:Det finns även andra vägar att gå, Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna föreskriver i artikel 10 att var och en har rätt till yttrandefrihet. Och nu finns det ett fall med en spansk TVjournalist som yttrat sig kritiskt. Ett fall som det varit helt tyst om i svenska medier, men som borde få återverkningar även i sverige.
KGS:I den domen slås fast att artikel10 gäller även mellan en privat arbetsgivare och en privatanställd. Åtminstone så långt som att den private arbetsgivaren har ngn form av offentlig ställning som den spanska TVn har. Det innebär även en förpliktelse för sverige som ju är ansluten till den konventionen o som dessutom har europakonventionen som en svensk lag. Det innebär menar KHGS en förpliktelse för sverige att agera för att de privatanställda får sin yttrandefrihet lagfäst.
ÅP:Dessutom håller gränsen mellan privat o offentligt på att lösas upp anser KGS

KGS:Dels privatiseras offentlig verksamhet, dels håller privat verksamhet på att bli offentlig i den meningen att den blir mer och mer omfattande och får större och större konsekvenser för samhället i stort. Ett stort bolag med internationella förgreningar kan ju ha oerhörda verkningar för samhället och därför finns ett allmänt intresse för att också de anställda där skal ha yttrandefrihet och meddelarfrihet.
ÅP:Om sverige inte bryr sig om domen vad händer då?
KGS:I slutänden riskerar sverige att dras inför domstolen i Strasbourg och dömas som stat för att man inte har ett tillräckligt starkt skydd för yttrandefriheten. Och det skall bedömas inte efter ngn sorts allmän standard utan efter det egna landets standard. Och då är det av speciellt intresse att det råder så stor skillnad mellan de offentligt och privat anställda.

Om Wen Ho Li. Jag trodde vi hade en högre tröskel för att fängsla en människa i väntan på rättegång sade Bill Clinton om fallet. Fallet var en stor nyhet i USA. Inte här, inget om att Li isolerats och trakasserats TT läste upp ett helt felaktigt telegram. En kärnvapenforskare från Taiwan blev marinofficer av japansk börd som skulle ha spionerat för Ryssland i st för Kina som anklagelserna gällde. Inte många rätt på den tipsraden. Ekochefen Staffan Sonning ansåg att det var pinsamt. Två olika personer hade sammanblandats.
Hela historien berättades för svenskar bara i cbs 60 minutes, återutsänt i TV4, och i Staffan Ekendals krönika i Sydsvenskan rubricerad Om ett övergrepp. Ekendal är tjänstledig ekomedarbetare och fd korrespondent i Washington.

2001-02-09
Vår grundade mening, fritt
Sverige, EU och öppenheten. Vad händer med öppenheten inom EU? Skall vi kompromissa för att få fram gemensamma öppenhetsregler. TT refererade en intervju med Statsministern 'Sverige kompromissar inte om öppenheten' Skulle vi tvingas ta ställning som innebär att vi behöver gå över tryckfrihetsförordningens gränser så kommer vi att skjuta besluten vidare till nästa land. Helena Jäderblom är ordf i EUs ministerråds sk informationsgrupp och därmed rådets ansvariga i förhandlingarna Alla 3 delarna av EU, ministerrådet, kommissionen och parlamentet har alla sina egna förslag till öppenhets regler o nu gäller det att snabbt nå ngn sorts enighet innan amsterdamförslagets tidsfrist löper ut 1 maj. -- Ministerrådets majoritet är inte alls för öppenhet. Några länder har blivit mer positiva till öppenhet. Storbrittannien och Irland, Holland och Danmark har slagits hårt för öppenhet långt innan Sverige blev EU medlem
Red:Sverige är annars extremisten i sammanhanget. Vi har de mest långtgående och äldsta reglerna. Även Finland tillhör denna ökande minoritet. HJ trodde att det skulle gå att nå en bra kompromiss. En av hennes motparter är parlamentet som är mkt mer intresserade av öppenhet, EUs utan tvekan mest öppna organ. Det består av representanter för oss gräsrötter och de vill ha insyn över ministrar och tjänstemän i EU. Cecilia Malmström, folkpartistisk ledamot i parlamentet och det var bara 3 ledamöter som gick emot parlamentets förslag till öppenhetsregler CM var positiv till det förslaget som liknade de svenska reglerna sa att det får inte bli en överensk till varje pris. CM Solana utrikespol talesman, ansiktet utåt för EUs utrikes politik har visat en vilja att hemligstämpla dokument o fått med sig en majoritet i rådet vilket är faran med att inte ha gemensamma regler. (Det är såna som kommer om en kompromiss nås om de förslag som lagts fram) Eva Spira (=ES) journalist i tidningen Statstjänstemannen självklart kommer man att kompromissa o alla förslag som ligger är dåliga ur svensk synpunkt, inte ens parlamentets är bra. Hon har tillsammans med andra journalister skrivit en debattbok utgiven av statstjänstemannförbundet med titeln '7:16 och andra hot mot öppenheten (om PUL mm) En annan författare är Nils Funke (även ordf för föreningen grävande journalister) som också sen länge intresserat sig för yttrandefrihetsfrågor. Han är orolig för att det kan bli så att svenska myndigheter måste fråga Bryssel om de får lämna ut en handling och han är rädd för att det sen kan bli en myndighetskultur som också sprider sig till svenska myndigheter äv när det gäller behandlingen av helt svenska handlingar. Offentlighetsprincipen efterlevs ej i praktiken. På myndigheter struntar man bl a i diarieföring av epost o PUL har gjort att handlingar som tidgare självklart var öppet tillgängliga har blivit sekretessbelagda. Vi har fått gå till utlandet för att få tag i dokument som myndigheter här inte lämnar ut. Tidigare har det varit tvärtom, journalister från utlandet har kommit hit för att få se på papper som ej går att få ut hemma. Det skall nu bli svårare att få ut passbilder, mer sekretess hos kronofogdarna som tidigare varit mkt öppen. De har nämligen pga denna öppenhet haft svårt att få fram uppg från skattemyndigheten, men i stället för att tvinga skattemyndigheterna att lämna ut sina uppgifter till kronofogden så vill regeringen göra kronofogdemyndigheten mer hemlig. Det 3je förslaget låter bra men enl ES är det dåligt. Man får grundlagsstödd rätt att få ut handlingar elektroniskt vilket man ej haft tidigare. Men i den föreslagna utv av TF sägs att den här utv rätten skall kunna begränsas genom lag eller förordning. Inger René som suttit som ledamot i den parlamentariska kommitten för moderaterna säger att vi kommer att ge lite med den ena handen och ta med den andra. I kommitténs betänkande står det svart på vitt att offentlighetsprincipen har inskränkts helt i strid med vad politiker har sagt. Kommittén skriver i sitt betänkande offentlighetsprincipen o den nya tekn
'Vi bedömer att det finns ett effektivt skydd för den personliga integriteten vid utelämnandet av alla handlingar som innehåller personuppgifter' 7:16 är den parag som sammanbinder PUL med offentlighetsprincipen, dvs handlingar ska inte lämnas ut om det kan antas strida mot personuppgifts lagen, dvs PUL inkräktar på offentlighetsprincipen redan idag vilket politiker påstått inte skulle bli följden.
red ÅP:
Krångligt, mkt med paragrafer och så, det är kanske därför det är relativt enkelt att tafsa på öppenhet utan att det blir ngt större liv om saken. Äv om sverige fortfaramde är det land i EU som har störst öppenhet så inskränks den mer och mer, hävdar ES Det är särskilt flagrant med tanke på att regeringen pratar så väldigt mkt om öppenhet. Man driver en stark öppenhetslinje gentemot EU o man har även startat en kampanj där man skall utbilda myndighetsanställda i stat o kommun att bli bättre på öppenhet o man skall även vända sig utåt till medborgare o politiker o när Brita Lejon (=BL) startade den här kampanjen sade hon att sverige vill vara ett internationellt föredöme när det gälerl öppenhet. Hon sade ingenting om alla de här sekretessförslagen som hon hade på gång. Och som stöd för den kritik som ES för fram har hon ett yttrande av lagrådet. De varnade i lagrådsremissen för att sverige riskerar att avlägsna sig från den offentlighetsprincip som landet med sådan skärpa förfäktar i internationella sammanhang. De tyckte det var allvarligt o säger ES, den här sekretessen tillsammans med andra sekretessbestämmelser som det hela tiden kommer nya så ansåg de att man måste se över vad det betyder
ÅP: Som vi hörde har demokratiministern dragit igång en kampanj benämnd 'Öppna Sverige'. Ordförande i denna kampanj är Annika Sundström som vi träffade på ett öpphetsseminarium anordnat av journalistförb, en av de org som står bakom kampanjen Det handlar om att tydliggöra de regler som finns för öppenhet och offentlighet i hela den offentliga sektorn o det gäller både tjänstemän att de skall kunna reglerna och att medborgarna skall veta vilka rättigheter de har att ta del av allmänna handlingar hos myndigheter kommuner o landsting
ÅP: Många säger att så här brukar regeringen göra när man vill stoppa kritiken mot att sverige har blivit tystare och då startar man en kampanj men sen blir det inget mer av det.
AS: Om man vill gömma ngt sätter man väl till en utredning man startar väl inte en kampanj Det är vårt jobb att runt om i sverige se till att dessa frågor kommer i fokus. Det ligger bra till att vi har problem med frågorna i EU o dessa skriver man om och hon menar att detta ger draghjälp att titta på öppenheten även i sverige i samband med
NF: Lovvärt, det är bara det att alla de här utredningarna, demokratiutr etc som har mkt positivt att komma med o kampanj öppna sverige måste för att få trovärdighet avspegla sig i lagstiftningen B L deklarerade när PUL kom att hon skulle hålla ett vakande öga över hur den lag tillämpades o den har defakto snöpt åt offentligheten men i den frågan har regeringen varit oerhört passiv.
ES: Visst är det bra att regeringen har en öppenhetskampanj men med tanke på att man samtidigt föreslår en massa nya sekretessregler så kan man tycka att regeringen pratar med kluven tunga.
ÅP: Vi kommer väl ihåg hur det lät inför EU omröstningen för ett antal år sen då den ansvariga ministern Reidun Lauren tillsammans med förhandlaren Ulf Dinkelspiel flera ggr förklarade att den svenska öppenheten inte på ngt sätt var i fara. Och NF minns hur det lät efter Sveriges förhandlingar ned EU:NF Sverige deklarerade ensidigta tt man skulle hålla på vårt kulturella arv, att offentlighetsprincipen skulle vara intakt. NF hörde Sten Hechsher säga att oavsett vad EU beslutar kommer vi att hålla på de svenska reglerna. Vi kommer att obstruera, vi skall göra tvärsemot. ÅP: har det blivit så? NF: Nej dessvärre verkar det som om de svenska politikerna är lite mjuka men vi får hoppas att statsministern gör allvar av deklarationen att han hellre spräcker tidsschemat än att han är med o jämkar ihop ngt som bryter emot våra traditioner.
ÅP:NF har tidigare skrivit en bok om hur kampen för yttrandefrihet i sverige har pågått i århundraden. Och hur det verkligen gått upp och ner för öppenheten. Senast under 2a världskriget gjordes mängder av inskränkningar som senare ångrades o nya lagar kom till.
NF:Det är bara att hoppas att den historiska insikten om betydelsen av genomlysning av de allmänna och gemensamma angelägenheterna. breder ut sig lite mer, så vi slipper sitta här om 5-10 år och konstatera att vi gjorde en dålig förhandling våren 2001. Och det påverkade den inhemska hanteringen o det uppstod en rad rättsskandaler. Vi behöver väl inte möta slutenhetsivrarna på halva vägen. Låt dem som ligger efter med öppenheten att fortsätta dit sverige är idag. Vi behöver även se över hur vi hanterar offentlighetsprincipen här i sverige nu. Med personuppgiftslagen o den praktiska handläggningen ute på myndigheter. Och regeringens förslag vad gäller kronofogdemyndigheterna. Passbilderna. Två exempel på hur man lagtekniskt gör en sak och sen startar man kampanjer om öppenhet. Gärna kampanjer o remissförfaranden men först en rejäl lag.
ÅP:Viktigt i sammanhanget är att komma ihåg att öppenheten inte är till för journalister o medier i första hand. Det handlar om ju om alla medborgares rättigheter. Även om ES ibland kan känna det lite annorlunda. ES: Ja ibland kan det kännas som om det vore en privat angelägenhet för journalister, eftersom det är så lite debatt i frågan. Ja tror att det är oerhört viktigt för svensk demokrati och jag tror att de flesta värnar om offentlighetsprincipen

2001-02-10
Sveriges radio's P1, Freja. Där citerades en artikel från tidskriften Science om att det skulle vara möjligt för kvinnor att få orgasm med hjälp av ett implantat i skinkan. Det skulle gå en förbindelse via ryggmärgen och det hela skulle aktiveras genom en knapptryckning.

2001-02-18
från Röda Rummet TV2 fritt återgivet:
programledaren Kan språket verkligen uttrycka allt? Fysikprofessor: Ja, I min värld rymmer språket allt.
Poet Nina Burton: Nej, poesin inringar det som inte går att uttrycka med ord.
Citerar dessa spontana yttranden därför att det enligt min uppfattning fångar ngt väsentligt. Hemuppgift:Vilken form har detta inringade område? Det finns kanske ngn fysiker som kan räkna ut dess fraktala dimension eller nåt..eller en poet som kan föra upp problemet på nästa nivå.

2001-02-26
tv DN, artikel av Ove Säverman om filmer ur svts arkiv
Nu ska det vara färskteve för hela slanten. Och för all framtid. Tempot i den tekniska utvecklingen är så snabbt att man i framtiden inte kommer att ha utrustning kvar för att spela upp eventuellt sparat material från idag.
citerar detta då det kommer mig att tänka på Kejsaren som sade att 'historien börjar med mig', med bokbrännare, med dem som hotar att förstöra historiska kulturskatter i Afghanistan, med rivningsraseriet på 1960 talet.

2001-03-02
Min rubrik:
Det är för få och inte för många som lämnar information till massmedia om den väldigt ingripande och repressiva verksamheten som polis och åklagare ägnar sig åt
Vår grundade mening, fritt
Vi har nämnt att risken är stor att Sverige kompromissar för att resten av EU skall bli lite öppnare och då blir ju sverige mer slutet. Men även om öppenheten i sverige ännu är stor med europeiska mått mätt, så görs det ändå svenska försök att ifrågasätta den. Nu har en stadsåklagare i stockholm som skrivit till JK och vill att grundlagen skall ses över när det gäller meddelarfriheten. Bakgrunden finns i polisarbetet mot konstkuppen mot nationalmuseum i december 2000. Nils Erik Schultz (=S) leder en utredningsgrupp åt ett 15 tal poliser. Och det var när detaljer från utredningen började dyka upp i kvällspressen som han reagerade. Problemet som S har är att även om det råder sekretess kring en utredning så kan en polis läcka uppgifter till massmedierna ostraffat. Den sk meddelarfriheten i grundlagen tar över de lagregler som gäller sekretess. S tycker att meddelarfriheten bör gälla missförhållanden men inte ren information som är sekretessbelagd Varför skall en polis kunna läcka uppgifter från en utredning undrar stadsåklagare S och ifrågasätter meddelarfriheten Om man skulle fråga de riksdagsmän som beslutat om meddelarfrihet så tror S inte att de hade tänkt sig att meddelarfriheten skulle användas så. Man kunde i såfall ta bort sekretessen och låta journalisterna sitta med. Men han får mothugg av Trond Sefastson (=TS), journalist och jurist och expert på yttrandefrihetslagstiftning: S har inte förstått poängen med yttrandefrihet och meddelarfrihet i såfall Det är tillskapat en möjlighet för anställda inom polis och åklageri att lämna information till massmedia. Visst kan man ha synpunkter på att ngn lämnar ut sekretessbelagda uppgifter, men man kan inte se det som en oönskad sidoeffekt av grundlagen. Poängen med meddelarfriheten är att anställda utan risk för repressalier ska kunna uppvakta en journalist och lämna information och att media skall kunna skriva och granska och vara en blåslampa i baken på dem som bedriver utredningen så att den håller sig inom lagens råmärken. Han tror inte att det här är ngt som lagstiftarna inte har tänkt på. Det speciella med meddelarfriheten för offentliganställda är att lagstiftaren riksdagen i förväg har gjort en bedömning av vilket intresse som är viktigast. Att utredningen skyddas eller att vi har öppenhet kring hur den bedrivs och en möjlighet för media att granska och uppmärksamma fel och avarter. red A Brunkert: Men om det bara handlar att läcka information?
TS: Det stora problemet är inte att det då och då läcks till media utan att för mkt av den väldigt ingripande och repressiva verksamheten som polis och åklagare ägnar sig åt med lagens rätt , att vi har för lite insyn i den. Det är för få som lämnar information till massmedia. Det är ett större problem än att det sker ngn enstaka gång. Det är i så fall också ett större problem att polis och åklagare oftare läcker information till massmedia för att styra förundersökningar i för dem önskad riktning. Det är nog bland journalister en uppfattning att det är det stora problemet. Och att vi har svårt att värja oss. Vad är fakta och vad är försök att styra och påverka journalisterna. Eva Tures är journalist på TT och ordförande i kriminaljournalisternas klubb med ett 60 tal medlemmar i landet.
ET:Vad det handlar om är att polis och åklagare enväldigt vill ha makten över informationen. De vill bestämma när de skall pytsa ut och vilken information. Och Schultz säger att lagstiftarens mening har varit att man skall ha rätt som uppgiftslämnare att lämna uppgifter om missförhållanden. Men vad som är missförhållanden och vad som inte är missförhållanden det är inte upp till honom att bedöma. Han är ju part i målet.
AB:Och det är ju andemeningen i grundlagen
ET:Ja många saker vi får reda på ligger ju på gränsen mellan missförhållanden och vanlig allmänintressant information. Möjligheten att få insyn i den offentliga maktens arbete är inte total utan det finns undantag när det handlar om rikets säkerhet och även åklagares verksamhet.
TS:När det gäller polis och åklagare så är det fyra uppgifter peronal inte får utlämna och det är uppgifter om telefonavlyssning, teleövervakning, att man tittar på ngn med dold kamera eller granskar ngns post. Det är sk meddelarskyddsbrytande regler. Kriminaljournalisterna skrev en JK anmälan mot de chefer på länskriminalen som försökt efterforska källor. Det var inte första gången men denna gång ovanligt grovt. Och Schultz epostbrev där han hotade läckan och detta menade Kriminaljournalisterna direkt sanktionerade efterforskningar. ET anser att en mkt allvarligare fråga än om läckan påverkat utredningen är vad som skulle hända om allmänheten inte skulle ha ngn insyn i hur vår mest repressiva statsmakt polisen arbetar. Ett exempel på det är mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg hösten 1999.
ET:Enligt den modellen att vi inte skulle skriva ngnting alls under pågående förundersökningar då skulle allmänheten få läsa att en fackföreningsman har blivit mördad. Sen skulle det bli knäpp tyst. Under hela den tid som det tar för polis och åklagare att lösa fallet i det här fallet tog det ungefär ett halvår och det är rätt normalt i större brottmål. Allmänheten skulle inte få veta tex att Säpo hade skuggat gärningsmännen fram till en halvtimme före mordet. Allmänheten skulle inte heller få veta att den huvudmisstänkte utsattes för polisiärt övervåld i samband med att han greps. S efterlyser i alla fall en debatt vilket TS välkomnar men säger att detta är ett ganska vanligt angrepp mot yttrandefrihet och meddelarfrihet.

2001-03-04
DN,Om hur svårt det är att granska AMS av Hanne Kjöller
(Detta ämne har ju även tagits upp i TV i serien reportrarna och i andra sammanhang, men det tycks inte hända ngt)
Journalisten erhöll statisitik över 200 långtidsarbetslösa personer som genomgått åtgärder och även en arbetsförmedlare ansåg att det gav ett förfärligt intryck. Journalisten ville intervjua några av personerna vilket inte gick pga det från myndigheternas sida ansågs kränkande för dessa personer att bli kontaktade av en journalist i ett sånt sammmanhang.
..Det handlar om mer än att AMS satt käppar i mitt journalistiska hjul. Det handlar om hur svårt, för att inte säga omöjligt, det vanligtvis är att försöka granska AMS. Hur ingen tycks veta vad den andra gör vid denna miljardslukande myndighet (57 miljarder bara i år). Och där presstjänsten sällan kan svara på frågor och inte heller koppla samtalet vidare för att "ojdå, det går inte att koppla. Du får ringa tillbaka till växeln". Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, är ett fristående granskningsorgan som med hjälp av forskare granskar den del av AMS och arbetsmarknadsförmedlingarnas verksamhet som handlar om arbetsmarknadsåtgärder. Riksrevisionsverket har samma möjligheter. Gemensamt för forskarna och revisorerna är den svidande kritiken. Studier har visat att AMS-program inte ökar deltagarnas möjlighet att få jobb, att verksamheten tränger ut vanliga jobb, att effektiviteten inom AMS är undermålig och att dokumentationen i vissa fall varit så dålig att det varit omöjligt att göra en ordentlig utvärdering. Med tanke på hur illa det är ställt med de verksamheter som blivit belysta kan man undra hur det står till i de mer ljusskygga delarna. Jag tänker i första hand på A-kassan, som ju till över 90 % är offentligt finansierad. Där har AMS fritt spelrum eftersom inte ens Riksrevisionsverket har tillgång till de uppgifter som krävs för att kunna granska arbetslöshetskassorna. Ekonomirådet lyfter fram detta som ett allvarligt problem i förra årets rapport: "Politisk makt med oklart ansvar".

Detta ger mig tillfälle att plocka fram min käpphäst. Nämligen den av mig omhuldade hypotesen att byråkratier av det nämnda slaget vars verksamhet ju betalas av ngn annan, inte har ngt motiv för att åstadkomma resultat. (Detta är väl besläktat med den sk Peters princip om byråkratiers ineffektivitet). Ty resultat innebär i det aktuella fallet ett minskat antal klienter och därmed mindre efterfrågan på byråkratins tjänster. Man behöver många hjälplösa hjälpbehövande klienter för att motivera byråkratins existens. Det behövs ingen avancerad planering eller konspiration för att vara ineffektiv.
Jag har ofta tänkt att om man vill se resultat borde man paradoxalt nog betala byråkratier för att saker fungerar väl ute i samhället i stället för att betala när det finns mkt problem. Dvs betala för att dessa byråkratier skall göra sig överflödiga. (Och även när det gäller bekämpande av brott och när det gäller militära rustningar. Stormakternas militär borde få bättre betalt om det inte fanns krig och konflikter globalt. De borde få bättre betalt för att göra sig själva överflödiga. Som det nu är, är det tvärtom vilket gör det frestande att ständigt hålla konflikter vid liv. Att skapa problem och tillhandahålla lösningar.)
Människorna i en organisation kan vara sunda även om organisationens överlevnad leder till psykopatologiska mekanismer. (Världs-)Samhället som organism har helt andra egenskaper än dess medlemmar. Dess psykologiska mekanismer borde studeras på ett illusionsfritt sätt. Nu är det i stället så att diverse lobbymekanismer snedvrider allt. Det finns inga mekanismer för att få en väl fungerande helhet. Bra styrsignaler saknas. Samhällskritik som utgår från obestridliga fakta, respekterad forskning och utredningar väger lätt mot inflytelserika partsintressen. Ideal väger lätt mot karriärintressen. Man kan ju även fråga sig om de som genomför utredningar med kritiskt innehåll verkligen gör sig tillräckligt hörda. Varför bråkar de som vet hur det förhåller sig inte mer om sånt här? Antagligen är det väl därför att de inte vill bli impopulära. Många har ju bekanta släkt etc som jobbar i såna byråkratier.

2001-03-05
Stefan Thylin, artikel i HSB Forum: Han baa ööö, hallå, typ
Citerar författaren Lars Hesslind, som i många år talat om den språkliga utarmningen hos en allt större grupp av människor. I sin bok Samtal med en kakelvägg, inleder han ett kapitel med följande fråga: Varför inte ge barnen världens farligaste och starkaste vapen - språket - i stället för krigsleksaker?

2001-03-06 Ring P1 fritt återgivet
Olof Hassel (=OH) jönköping, tog upp, som han sa faktorer som gör det svårt för poliskåren. Den har ju fått utstå mkt kritik. Han talar om den kollegiala bindningen som gör att man inte påtalar om ngt går fel om det är tillräckligt känsligt. Det gör att ärliga poliser mår dåligt. Det blir även en fara under EU. Poliskollegialiteten på ont, sprider sig över gränserna. Det är en stor fara som kommer under EU.
Red:Vad menar du med kollegialiteten? Vad är det för fel att vara kolleger i samma yrkeskår?
OH:Om ngn råkar begå ett fel, av tillräckligt allvarlig art, så tiger man, därför att man vågar inte annat. Och man tiger och mår dåligt. Och felen kan fortsätta opåtalade. Och det blir ett aber för hela poliskåren. Och sen kommer detta att sprida sig över gränserna till EU. Men det är en annan sak som jag vill säga rörande de rent svenska förhållandena. Det är konstaterat att det har bildats en kartell, som har sin grund inom Säpo, och som knyter till sig poliser och åklagare.
Red:Hur känner du till det här? Det låter lite konspiratoriskt.
OH:Av viss erfarenhet. Och jag har skrivit mkt om det och jag skulle gärna vilja ha en offentlig debatt om det Red avbröt honom: Men berätta..
OH:en offentlig debatt där jag hade kunnat delta.
Red:Men berätta om den här erfarenheten, vad är det du har upptäckt för ngt, mer konkret?
OH:Jo när man påtalar vissa saker som har förevarit som är svåra, då blir man utsatt för ofredade. Mkt ofredande. Per post och det kan vara mot bostaden och på olika sätt därför att det är känsliga saker att prata om. Men det är sånt som absolut är nödvändigt att myndigheterna, jag hoppas politiker och rikspolisstyrelsen, justitiedepartementet mm lyssnar, för här måste man göra en insats.
Red:Har du själv drabbats av polisen på ngt sätt?
OH:Ja av viss oärlig verksamhet och då speciellt från en urspårad del av Säpo. Och det är så i alla länder. Att en hemlig polis förr eller senare spårar ur till mkt svåra övergrepp på befolkningen. Och så har skett i Sverige också. Och jag kan nämna det här med..
Red (avbröt):Gör inte det Olof, vi säger hej så länge, hej då. Han sammanfattade: Det var Olof Hassel, som visste mkt om polisens korruption, om den dåliga kollegiala andan, dock inga konkreta exempel.
(Han blev ju avbruten)

Det som Hassel nämner, detta med dolda trakasserier mot obekväma personer är en sån sak som medier och andra aldrig tar upp på ett systematiskt sätt. Och det finns säkert många som kan berätta.

2001-03-08 Samme programledare intervjuade en kvinnlig läkare, som tycks ha fått förhinder i karriären under 3 år på ett märkligt sätt. Den enda förklaringen hon kunde finna var att det måste ha varit en repressalie pga att hennes make hade varit aktiv med arbetsrättsfrågor och försvarat andra.

2001-03-12 Nova SVT2
Göran Lundborg, professor i handkirurgi, Malmö berättade att en patient kunde mha av tankestyrd elektronik ansluten till en virtuell hand visa att hon kunde lära sig att utföra rörelser som hon aldrig hade kunnat utföra tidigare. Dvs med en protes som styrs på detta vis är man inte begränsad till det spektrum av olika rörelser som hjärnan tidigare behärskat.
Fredrik Sebelius, doktorand i elmätning tycktes optimistisk angående de möjligheter som finns. En patient berättade att proteserna inte utvecklats mkt sen 1977. Hon sade att det var trist att det händer så lite. Lundborg sade att det inte behöver bygga bara på konventionella mekaniska rörelsesystem (kugghjul, drev etc) Han sade också att en helhjärtad satsning på detta skulle ge snabba resultat. Red sade att det fn fanns risk för att det skulle bli kvar på labstadiet. Ännu ingen resulterande kontakt mellan forskare och tillverkande företag. Tyska Otto Bocks lokale representant i Norrköping intervjuades och sade att de kan inte satsa på teknik som kostar 5-600,000:- per patient utan vidare. Nutek stödjer protesforskningen och ett krav är att man har en parallell process där man utvecklar kontakter med potentiella tillverkare.
Naomi Klein (hon med No Logo) intervjuades några dagar tidigare av M P Boethius i mediemagasinet. Klein hade en del intressanta observationer, om LM Eriksson t ex. Att de nu gick in för sälja sitt märke och att det väsentliga inte längre var vad de tillverkade.

Är inte avancerad neuroelektronik för medicinska tillämpningar ngt för LM Eriksson?
2001-03-12
Alcalás skrivelse är förfalskad, DN, artikel av Kjell Löfberg:
Suzanne Wennberg (SW), professor i straffrätt, säger i sin polisanmälan att det är Jesús Alcalá (JA)som har försett både debattören Nils Gunnar Nilsson (NGN)och fredsforskaren Wilhelm Agrell (WA) med den misstänkta förfalskade skrivelsen rörande förundersökningen mot bedrägerimisstänkta JA. -NGN och WA har båda uppgivit för mig att de fått skrivelsen av Alcalá, säger SW till DN. WA stöder SWs polisanmälan. SW har polisanmält en skrivelse som spritts i hennes namn. Skrivelsen behandlar olika punkter i ekobrottsmyndighetens förundersökning om bedrägerimisstankarna mot debattören och före detta Amnestyordföranden JA. I skrivelsen sägs att undersökningen mot Alcalá är undermålig och inte räcker för att väcka åtal. - Skrivelsen är en ren förfalskning, säger SW. Det vore helt förödande för min trovärdighet om ngn tror att jag står bakom skrivelsen.

2001-03-18, DN
Svensk offentlighetsprincip sätts ur spel
artikelförfattarna är fem kända publicister och tryckfrihetsexperter:
Hans-Gunnar Axberger, Per Hultengård, Anders R Olsson, Hans Schöier, Bo Strömstedt
Vi riskerar få lite mer öppenhet i Europa på bekostnad av större slutenhet i Sverige. Då sviker vi inte bara vår svenska öppenhetstradition. Vi slirar också in i en ordning där lagfästa garantier för medborgarnas insyn slopas. Ett grund- läggande villkor för en fungerande demokrati har då gått förlorat.

2001-03-30
Sydsvenskans chefred kallade Siw Persson (SP) för ngt i stil med 'denna djupt förvirrade människa', efter det att JK avvisat hennes anklagelser mot myndigheter i Skåne som helt grundlösa.
Jag ifrågasätter inte dessa slutsatser och tar inte ställning i sakfrågan, eftersom jag inte vet ngt om saken.
Om SP är utsatt för beteendemodifiering i syfte att få henne diskrediterad har det tydligen rönt framgång. Sådan manipulationer kan utföras på vem som helst utan att personen själv vet ngt. Antag nu att hon inte är föremål för ngn sådan manipulation. Då kvarstår den för medierna besvärande omständigheten att de överhuvudtaget aldrig berättat för allmänheten om att det finns sådana manipulativa metoder att underminera rättssäkerheten. De chefredaktörer som tar till orda som ovan gör ju rätt i att försvara myndighetspersoner som blir oskyldigt anklagade. De gör emellertid ett allvarligt fel genom att inte ta upp det nämnda hotet mot demokratin. De skickar därigenom en signal till dem som använder såna metoder att det inte kommer att mötas av ngn uttalad misstänksamhet från mediernas tongivande personer om samhällskritiska aktörer plötsligt begår grova övertramp och stöts ut ur sin gemenskap, partipolitisk eller annan.

Fallet Jesús Alcalá (JA) verkar lika besynnerligt. Hur stor är sannolikheten att lyckas med den typen av bluff som han tydligen har utfört. Hur stor är sannolikheten att den drabbade, Suzanne Wennberg, skulle ha låtit detta passera ngn längre tid? Ser det inte ut som, bildligt talat, en självmordsstrategi från Alcalás sida?
Det går att beteendemodifiera en människa till att bete sig så, om personen i fråga har studerats en tid så att normaltillståndet är känt för manipulatörerna. Det finns ingen säker metod att skydda sig mot det eftersom man påtvingas tankar som man tror är ens egna.
Två kända frispråkiga samhällskritiker i en omgivning där de flesta andra bara tiger om alla allvarliga problem, har på kort tid gjort sig själva omöjliga, i sansade bedömares ögon. SP sade pressad av en, som jag upplever det, en aning raljerande journalist, att hon inte alls drog några negativa slutsatser om myndigheterna i allmänhet av de erfarenheter hon påstått sig ha, utan att hon menade att de flesta är bra människor, men att det här, precis som i alla andra länder, finns sådana som missbrukar sin makt.
Om man är en vän av yttrandefrihet och demokrati bör man i dessa fall ställa sig frågan om det finns mäktiga intressen i landet som har motiv för att vilja tysta den sortens individer. Och om svaret är ja bör man släppa den dum-naiva tolkning som är den gängse bland tongivande mediamänniskor. Tolkningen som säger att allting är vad det synes vara på ytan. Att myndigheterna inte konspirerar etc.
Detta hindrar inte att man samtidigt månar om att oskyldiga myndighetspersoners intressen skall tas tillvara. Humanitet är viktigt, individen är viktig.
Både för myndighetspersoner och för de små i samhället. Och även för personer som tar på sig den otacksamma rollen att tala i den församling där de flesta fegt tiger.

- - -

På internet har jag under de senaste åren sett en mängd information om sekter som tycks fungera som fronter för alla möjliga skumma aktiviteter, bl a mind control. I Frankrike har man nyligen stiftat lagar mot sådana sekter. Jag har inte intresserat mig så mkt för huruvida sekter borde bekämpas eller ej, eftersom jag haft en känsla av att det lätt blir oskyldiga som drabbas om man ropar på förbud. Emellertid tycks ju rätt anmärkningsvärda saker ske här i landet i samband med den hemliga skrift som en tidigare sektmedlem lämnade ut till politiker och som en politiker lämnade till ett bibliotek. Sekten ifråga tycks åtnjuta stora privilegier. Rättegång inför lykta dörrar. Ändringar av sekretesslagstiftning under pågående rättegång. Hemliga direktiv från utrikesministern till juridiska myndigheter.
Klarspråk 2001-03-30 av Lars Krantz
Citat:
Sekten lär ut att utomjordingar har tagit säte i oss människor och endast kan drivas ut med sektens hjälp. Det heter uttryckligen att man ska cleara världen och att om det i den kampen går liv till spillo så kan det inte hjälpas. Sekten har trängt in i vår rättsapparat och vår demokrati på ett utomordentligt allvarligt sätt.

Min anm:Ett rätt vanligt filmtema handlar om främmande organismer, sk aliens, som bemäktigar sig människors kroppar och där framkallar konvulsioner i människans inre. Liknande symptom går att framkalla neuroelektroniskt. Jag vet inte om det finns ngt samband mellan detta val av filmtema och hemlig användning av den teknologin men jag anar att så är fallet.

(En helt annan sak är Krantz' i mitt tycke långsökta resonemang om familjen Palmes inblandning i Palmemordet, som jag känner mig tvungen att ta avstånd ifrån av sympati för den berörda familjen)

2001-04-05
2+2 blir 5 vetandets värld P1, intervju med Kristoffer Leygraf KTH om legeringar Det nämns bla om en metod att skapa små kaviteter i ngt större än atomstorlek, där man t ex kan infatta/etablera kontakt med biomolekyler.

2001-04-06
I radions Klarspråk, kommenterade en debattör (=L) det radioprogram gomorron världen, där sydsvenskans politiske redaktör [=O] karakteriserade Siw Persson som en förvirrad människa efter de anklagelser hon riktat mot myndigheter i Skåne. Debattören berättade att han sett Siw på TV samma dag där hon enligt honom visade samma civilkurage i sitt ställningstagande som tidigare under mc-gängens härjningar. L fortsatte med att säga: Jag tycker att det som O visade i radio var vad jag skulle kalla en dumdryg och feg mobbare som pucklar på offret efter att storebror uttalat sig. Jag vill också med detta inlägg efterlysa en större insats från sveriges grävande journalister att spåra eventuella maktmissbruk och mörkande tillsammans med Siw Persson.
Min anm:Om den uppmaningen följs, vill jag uppmana journalister till att även rikta uppmärksamheten mot helt andra håll och fundera över vad det kan vara för annat skumt som ngn önskar avleda uppmärksamheten från och som gör det så angeläget att eliminera alla som har mål i mun.
Jag citerar inlägget ovan eftersom jag också kände mig illa berörd över den nämnde mediapersonens uppträdande. Å den andra sidan exponerade han sig för kritik vilket gör en utveckling möjlig. Det finns ju många som aldrig förargar ngn men heller aldrig gläder ngn särskilt mkt ifråga om belysande o viktig journalistik. Det är väldigt synd att centralt placerade mediaaktörer har en sån naiv myndighetstillit. Antag att en vanlig polis skulle vilja anförtro sig om ngt allvarligt brott begånget av myndigheterna. Med den attityden från medierna skulle förmodligen polisen ha viftats bort, kanske tom kallats för tokig och ngn högre tjänsteman som de redan kände kontaktats för att kontrollera uppgifterna. I Siw perssons fall handlar det ju om ngn som med säkerhet ses som ett hot av de grenar av myndigheterna som sysslar med ljusskygga saker. Jag är öppen för att det kan vara oskyldiga personer som utpekas men jag misstänker att det har förekommit manipulativa aktiviteter i syfte att provocera fram ett bråk där Siw skulle bli diskrediterad.
För dem som sympatiserar med Siw Persson, vill jag säga att jag är övertygad om att ngn har jävlats med henne i syfte att bringa henne på fall och att hon inte är ett dugg tokig. Hur de har gjort det vet jag inte och jag vill inte alls ta ställning beträffande anklagelserna. Hon har säkert blivit hårt åtgången på olika sätt. Kanske har de manipulerat hennes sömn och på andra sätt nött ner henne så att hon skall tappa fattningen.
Taktiken är att trakassera en person på ett sätt som trovärdigt kan förnekas.
Hennes kolleger är ju i jämförelsen ena blodlösa krakar och de verkar inte orka bry sig riktigt starkt om ngnting. En kollega till Siw Persson sade ngt i stil med: 'hennes misstag var att hon engagerade sig för en enskild människa'. Kan en byråkratsjäl exponera sig tydligare än så? Enskilda människor är för opålitliga för att man skall våga hjälpa dem. Då kan det bli oreda. Lita i stället på att inga oegentligheter förekommer från myndigheternas sida. Hur kan ett liberalt parti vara så färglöst och känslobefriat? Liberaler om några skall ju vara såna som brinner för individens rättigheter gentemot maktapparaten. Liberaler behövs, men var håller de hus?
I uppdrag granskning sade en åklagare angående att inte ens upptäckta och erkända oljeutsläpp till havs, leder till några straff, att man kan inte kalla detta ett misslyckande, för det antyder ju att man åtminstone har försökt, vilket inte är fallet.

Jag citerar det därför att det känns som om man skulle kunna säga samma sak om händelser 1985 när många seriösa människor vände sig till höga lagmän i vårt land för att få till stånd en undersökning om inopererade radiosändare, utan ngn åtgärd. En av dem som skrev till riksåklagaren, engelsmannen Edward Kelly, undersökte ofrivilliga experiment på människor i sverige. Han drabbades troligen av repressalier för detta och dog det året efter att bl a ha blivit utsatt för strålning. Såna saker pågick alltså i vårt land vid tiden för Palme-mordet.
Och jag känner mig mkt illa till mods över att vi har chefredaktörer som hjälper till att banka ner en av de få politiker som verkar ha viljan att kämpa för demokratin.

2001-04-20 Vår grundade mening, fritt återgivet.
Efter avsnittet om EU nedan handlar det om mörka skuggor över svensk television.

Om EUs kontroversielle ombudsman Jakob Söderman o hans kamp för bl a ökad öppenhet inom EU. EU beslutade sig 1992 för att inrätta en ombudsman på spanskt initiativ. 1995 blev tidigare justitieministern o justitieombudsmannen i finland Jakob Söderman den förste på posten. Han är nu inne på sin andra femårsperiod. Anders Brunkert säger att han tycks ha hunnit skapa rätt stor respekt inom EU. ÅP:Ja framförallt hos befolkningen i medlemsstaterna i EU för han har varit orädd och har kritiserat makten.
- - -
JS anser att det är betydligt svårare att plädera för ökad yttrandefrihet än för öppenhet. JS säger att det är mkt hierarkiskt. Chefen som bestämmer som vet allt som skall uttala sig. Han tror att detta kommer att förändras.ÅP:Om man i Bryssel vill intervjua tjänstemän och även om det är svenskar danskar etc måste man gå utanför huset o man får inte tala om vem man pratat med.
JS:Bestämmelsen om att man inte får skriva en artikel har tolkats som att man inte får bevilja en intervju.
ÅP:Det är inte så att tjänstemännen vill ha det så?
JS: Nej, den stora majoriteten av EU tjänstemännen är välutbildade, språkkunniga o progressiva. De vill arbeta för Europa. JS tror därför att det kommer en reform förr eller senare.
På fråga säger han att han anser att de svenska tjänstemännen har en positiv profil.
ÅP:Danmark o Holland har kämpat för öppenhet långt innan Sverige blev medlem. Dessutom händer det positiva saker i Irland och England.
JS:Irland har ju Freedom of information act som är inspirerad av USA o England håller på att stifta en även om den blir svagare än man trodde. Men det är på gång överallt. Befolkningen vill ha en hederlig och öppen förvaltning. JS säger att de har bra bestämmelser för förvaltningen i medelhavsländerna o berömmer de regionala ombudsmännen i spanien t ex.
Det går åt rätt håll men ibland går det lite långsamt. Men ministerrådet är ett dåligt forum som drivs av ambassadörer som inte är kända för att kämpa för öppenhet.
ÅP:Ibland hör man att det öppna sverige försöker vara bäst i klassen att följa alla EUs regler o direktiv tex datadirektivet. JS säger att det i början tillämpas det entusiastiskt innan man minns att det finns en konstitutionella rättigheter o friheter som yttrandefriheten. Jag tror det var Olaus Petri som lärde att man skall tillämpa lagar med sunt förnuft. Jag förstår att enskilda människor har rätt till ett skydd av sitt privatliv o att det kan missbrukas i kommersiella syften o av ren elakhet. Men inte att man börjar tillämpa de här reglerna på det sättet att man mörklägger demokratiska processer o förhindrar folk att diskutera o använda hemsidorna för en positiv information. och en information som är bra för medborgarna. Och att man kallar på polis o åklagare är väl tilltaget.
ÅP:JS kritik kan låta rätt försynt men lyssnar man noga är den ju väldigt hård inte minst mot PUL, personuppgiftslagen det nuvarande svenska sättet att tolka EUs datadirektiv. Vi borde kanske tänka lite mer på vad Olaus Petri en gång sade.

Mer om öppenhet.
För några veckor sedan talade vi om utbildningsradion vars VD inte framstod som ngt föredöme i det avseendet utan hade skrivit ett hotfullt brev till anställda som hade varit för frispråkiga som hon tyckte. Och nu framstår inte heller sveriges television som ett särskilt öppet företag. Häromdagen så fällde granskningsnämnden SVT för att företaget vägrade lämna ut handlingar. Handlingar som skulle visa om en dokumentärfilm hade sponsrats eller inte på ett otillåtet sätt. Och i påskhelgen framtonade SVT i ett par expressenartiklar som ett företag skrämt till tystnad. Den som hade skrämt medarbetarna enligt tidningen, SVTs vd Maria Kurman. I artiklarna beskrivs också hur hon under sitt första år bytte ut i stort sett hela företagsledningen. Expressens reporter Mats Vångesjö hade under tre veckor intervjuat ett stort antal nuvarande eller före detta chefer på SVT. Och många berättade om Kurmans hårda regim. Så gott som alla dock anonymt. Den som slutade tvingades skriva under kontrakt om sekretess som förbjuder kritiska uttalanden och den som bryter sekretessen tvingas enligt avtalet betala tillbaka utbetalade avgångsvederlag. Det berättade flera för Vångesjö. Men ingen av dem visade upp ngt sånt kontrakt för honom. Än mindre fick han visa ngt i tidningen. Maria Kurman som också intervjuades förnekade å sin sida kategoriskt att SVT har skrivit några avtal med den här innebörden. Det skulle strida mot arbetsrätten sade hon. Om uppgifterna om vad som närmast liknar slavkontrakt stämmer så kastar de förstås en mkt mörk skugga över sveriges television. Problemet för läsaren är att man inte får ngt belägg för att avtalen verkligen har skrivits så. Men är det inte konstigt kan man tycka att människor ur den absoluta TV toppen är så rädda att de inte ens vågar visa upp ett papper för en journalist, som ju enligt vår grundlag är förbjuden att röja en källa. Vad säger expressen journalisten Mats Vångesjö själv?
MV:Ja det förvånade mig lite grand också. Till en början övervägde jag väl att inte skriva när jag bara fick ngn enstaka som sade så. Men jag tillbringade ju rätt lång tid med de här tre artiklarna (publicerades under två dagar). Vi gjorde 50 intervjuer under 4 veckors tid och talade med väldigt mkt människor. De flesta av de intervjuerna gjordes med chefer på sveriges television. Före detta o nuvarande chefer. Så jag tyckte att jag till slut fick en bild där jag kan stå för vad jag skriver annars hade jag inte gått ut med det. Men problemet är ju att man anser att det finns efterforskande av källor, bilden ges av ett slutet kontroll företag som förvånar mig väldigt. Den är väldigt samstämmig, jag har talat med andra icke chefer. Jag ringer ibland och talar med människor av andra skäl för att få praktiska uppgifter och de börjar alldeles spontant och prata om samma saker, så jag tycker att jag fick denna bilden rakt igenom.
Anders Brunkert: Du är beroende av att de inte hittar på detta.
MV:Ja jag är beroende av att jag har så pass många källor och det är viktigt.
AB:Det som verkar lite märkligt är att det skall vara så svårt att få en fd chef på SVT att de kan visa dig du skulle kunna kopiera svartmarkera alla känsliga uppgifter och ändå i bild visa att de här klausulerna finns.
MV:Det var omöjligt. Jag föreslog detta, jag föreslog olika sådana modeller och det visade sig att de var skrivna med olika formuleringar för respektive person så att det var väldigt tydligt vem det gällde om det skulle publiceras.
AB:Men vad säger du om det, är det ett dilemma som du ofta stöter på. Anonymitet är ju en sak men att man inte på ngt sätt kan dokumentera de fakta man kommer med.
MV:Nej jag har aldrig varit med om den rädslan, jag har ju gjort tidigare artiklar om svt och även om andra företag och då har man ju visat papper för mig. I den mån det finns papper och jag har fått ta del av dem även om jag inte kunnat publicera dem. Detta är första gången jag har stött på detta problem. Men jag har aldrig stött på ett företag där jag upplevt så mkt rädsla för människor att uttala sig. Det finns ju på många företag men det här var för mig ovanligt.
AB:Och det är människor som suttit i en hög position.
MV:En mkt hög position. I direktion, nära Sam Nilsson i många år.
AB: Och ändå är de så jätterädda.
MV:Ja det stämmer.
AB:Ja vad ska man tro som läsare, kan man lita på vad de anonyma fd cheferna säger.
MV:Ja jag anser det men jag skriver för säkerhets skull att ingen har visat jag vill inte gå ut med falska påståenden...MV säger att han har mkt annat material som ej tagits med i artiklarna, som bara härrört från en eller två intervjupersoner. Han säger att det som står i artklarna är en mkt modest beskrivning av vad folk sade egentligen, eftersom han bara publicerat det som han ansåg var helt säkert.
Min anm:Detta förklarar en del. Gissning: det handlar om att skydda landets export från eventuella repressalier som kan komma som en följd av att känsliga frågor tas upp i TV. Vad fordras för att genomdriva ett samhällsklimat där det demokratiska samtalet i praktiken är satt ur spel därför att detta samtal hotar mäktiga intressen? Uppenbarligen är en komponent att det finns tjänstemän som är villiga att spela de tystande o repressiva roller som krävs. Men också såna finesser som individuellt utformade kontrakt för att försvåra att information lämnas anonymt. Positivt är att människor inte tiger om saken så att det trots allt kommer ut.

2001-05-05
Dagens nyheter 2001-05-05:
Den goda journalistiken behöver åter formuleras av Hans Bergström
Han diskuterar mot bakgrund av The Elements of Journalism - What Newspeople Should Know and the Public Should Expect av Bill Kovach o Tom Rosenstiel
Journalistikens primära uppgift i det moderna samhället är att ge människor den information de behöver för att kunna upprätthålla självstyre. För att fullgöra denna uppgift behöver journalistiken leva upp till nio krav, finner Kovach/Rosenstiel:

1. Journalistikens första skyldighet är att söka sanningen.
Alternativa formuleringar som är vanliga - "balans", "fairness" - duger inte.
Att låta två parter ge var sin version behöver inte innebära att man närmar sig sanningen.
Det räcker inte att låta en part säga att Finlands huvudstad heter Oslo, en annan att den heter Stockholm. Sanningens två grundelement är fakta och sammanhang.
2. Journalistikens första lojalitet är mot medborgarna.
3. Journalistikens viktigaste element är metoder för kartläggning av verkliga förhållanden ("a discipline of verification"). De ligger vetenskapen nära, menar Kovach/Rosenstiel. Man måste gå på egna grundundersökningar och inte utan vidare lita till vad man hört och läst hos andra, vara skeptisk, så tydligt som möjligt redovisa källor och metod, samtidigt visa ödmjukhet. Nästa dag eller nästa vecka kan nya fakta läggas till storyn, eller ett annat perspektiv visa sig vara det mer relevanta. "The search for truth becomes a conversation."
4. Journalister måste upprätthålla oberoende i förhållande till dem de bevakar.
5. Pressen ska fungera som en fristående granskare av makten.
6. Pressen bör tillhandahålla fora för offentlig kritik och debatt, liksom för kompromiss. Även kompromissen är en oundgänglig del av demokratin, påminner författarna. Den vanliga metoden att ställa två extrema positioner mot varandra för att uppnå en dramatisk effekt, "The Crossfire Syndrome", leder oftast snett. "Forum" är inte liktydigt med "Fight".
7. Journalistiken bör sträva efter att göra det viktiga intressant och relevant.
8. Den goda journalistiken placerar nyheter i sammanhang och ger dem rimliga proportioner i förhållande till deras vikt.
9. Medarbetare i pressen måste tillåtas följa även ett personligt samvete.

Nu när DNs chefred har valt att citera dessa 9 punkter undrar man intresserat om detta är en deklaration av tidningens policy inför fortsättningen.

DN 2001-05-13 En artikel om Bilderberggruppen.
Fakta: Peter Bratt, Johan Jarnestad. Chatham house-regeln:
Citat är förbjudna enligt denna regel som skapades 1927 av det brittiska utrikespolitiska institutet, vars säte är Chatham house. Ingen får säga vem som sagt vad. Meningen är att alla ska kunna tala fritt utan risk att kritiseras av arbetsgivare, parlament eller medier.
Länk till den oillustrerade internetversionen av artikeln

Tillbaka