Mina erfarenheter av medicinsk användning av cybernetisk kontroll.

2001-12-28

Under de senaste åren har jag ägnat mig åt att diskutera i allmänna termer om cybernetisk teknologi om än med lite varierande benämningar. Termen 'Mind control' innefattar det mesta eftersom man i princip kan mena hela nervsystemet med termen 'Mind'. Men i allmänhet uppfattas nog mind control som mer sammanhängande med tankekontroll. Och cybernetisk kontroll som mer sammanhängande med kontroll av kroppen. Detta är bara mitt personliga intryck och inget jag har kollat med andra. Det är ju så få som överhuvud diskuterar saken öppet.

I varje fall väljer jag nu att berätta mer i detalj om mina personliga erfarenheter av cybernetisk kontroll. Dvs elektronisk kontroll av kroppens funktioner. Jag väljer att göra det med motivet att underlätta för att tekniken kommer till användning för handikappade människor.

Jag nämner också om tillämpningar som rör sexualiteten och jag hoppas att inte detta tar bort uppmärksamheten från det förstnämnda och mest angelägna tillämpningsområdet.

Om jag inte berättade om mina erfarenheter vore annars risken att det i frånvaro av andra beskrivningar skulle kunna föreligga kvarstående osäkerhet, dels om teknikens tillförlitlighet och dels skulle det kunna finnas risk att den dåliga publiciteten som i övrigt förekommer skulle fördröja ibruktagandet av tekniken för dem som verkligen skulle ha glädje av den.

Jag kan inte se att jag har ngn fördel för egen del av att jag går ut med detta. Det känns snarare ganska pinsamt, men när man tjatar om att andra skall visa öppenhet så...

Som tänkt målgrupp har jag, t ex medicine studerande, som vill ha en autentisk rapport av ett avgränsat exempel på vad som är möjligt med den cybernetiska teknologin.

Om ni är tillräckligt nyfikna kan ni säkert få reda på alltihop av i landet verksamma personer eller i utlandet som vet exakt hur det förhåller sig.

Det har enligt uppgift under lång tid kryllat av olika sorters cybernetiska implantat på avancerade universitetsinstitutioner utomlands i årtionden.

Det måste ju vara ngt fel ngnstans när det kan finnas svarta hål av okunskap om en utveckling som planlagts av stora medicinska forskningsstiftelser sedan åtminstone 1943 och som hade pågått länge redan då. På 1930-talet användes bryggkopplade induktionskretsar för att trådlöst avläsa och styra nervsystemet på försöksdjur och försökspersoner.

Några tekniska data för nervsystemet, som de redovisas i vanliga läroböcker och vetenskapliga artiklar:
De spänningar som uppmäts när en hjärncell reagerar har ett sving av 0.05-0.1 Volt med stigtiden 0.0003 s. Impedansen i de nervtrådar som överför signaler kan exemplifieras av värden som 40 Mohm parallellt med 1.6 pF. Repetitionsfrekvenser upp till över 100 Hz förekommer. Hastigheten för vanligt förekommande nervsignaler är 6 m/s ggr diameter i um.

Dvs en nervtråd med 20 um diameter har alltså en överföringshastighet på 120 m/s. Dessa data gäller myelinerade nervtrådar. Diametrar på ned till 0.2 um förekommer för denna typ.

När jag här utgår från dessa siffror uppskattar jag att en nervsignal kan kontrolleras med en effekt av 10-15 till 10-13 Watts effekt. Och ström får jag till mindre än 1 nA.

Men då har jag kombinerat data från hjärnceller med data från nervtrådar. I de texter jag studerat citeras ngt högre värden på strömmen.

Det bör också påpekas att hjärncellers omslag styrs av samverkan mellan flera inkommande pulser.

Nervtrådar bär på digital information. De enskilda pulsernas egenskaper är standardiserade och de återskapas längs nervtrådarna på speciella ställen analogt med repetionssändare i optiska fibrer och radiolänksystem. Repetitionsfrekvensen i en nervtråd som leder signaler från sinnesorgan motsvarar vår upplevelse av sinnesretningens styrka med ett ungefärligen logaritmiskt samband. Ngt mer komplicerade samband förekommer också. Pulserna kan komma i skurar som kan komma sporadiskt eller mer systematiskt men jag har inte satt mig in i detta.

Dessa data innebär att omständigheterna är mkt gynnsamma för att hantera signalerna med konventionell elektronisk teknologi. Det är möjligt att hantera ett stort antal nervtrådar med mkt låg effektförbrukning. Ett krav på ett sådant system är att en effektiv och beständig kontakt mellan nervtrådar och elektronik kan etableras samtidigt som nervtrådarnas biologiska näringstillförsel förblir intakt.

Om man eftersträvar att kontrollera en stor del av nervtrådarna och inte endast några få krävs rimligen att det biologiska systemet inte störs för mkt av närvaron av artificiella beståndsdelar.

Detta antyder en del av de begränsande villkor som finns i sammanhanget.

Norbert Wiener som var en av de tongivande inom cybernetisk forskning, berättar att han deltog i ett möte på den medicinska forskningsstiftelsen Josiah Macy foundation 1943, och att man där drog upp riktlinjer för den utforskning av hjärnan som ingår i den moderna cybernetikens utveckling.

Det måste vara ngn brist i kvaliteten på utbildningen om en del hjärnspecialister är totalt omedvetna om sedan länge väl dokumenterade cybernetiska experiment med människor. Eller av ngt skäl inte törs diskutera sånt.

Allra helst som det har stått att läsa anmärkningsvärda saker om detta i amerikanska huvudmedier under årtionden. I Sverige har medierna utmärkt sig för avsiktlig desinformation.

1997 ska en nyhetssändning från TT ha kommenterat Timothy McVeighs påståenden om att han stod under cybernetisk kontroll med att denna teknologi inte kommer att existera på 50 år.

Jag har inte själv hört den nyhetssändningen, men det är helt i linje med allt annat nonsens man hör i svenska medier.

Av en slump råkade jag se en snutt i kulturprogrammet Kobra, där man helt kort berättade om Jose Delgados experiment. Men det var inte förannonserat och det avslutades med ett påstående om att tankeläsning aldrig fungerade.

I ett svenskt dramatiserat program om tänkta mikrochipar för handikapphjälp på TV för en tid sedan visades bl a cybernetikforskaren Kevín Warwick som har en chip inopererad i armen för enklare kontrollapplikationer. Han har i engelsk TV påstått att han har tankeförbindelse med sin fru via en chip, om jag inte hörde fel. Jag trodde nog att det var ett skämt, även om programmet var seriöst. Orsaken att jag trodde att det var ett skämt var att det rent tekniskt inte verkar vara möjligt via endast en chip i armen. I tidningen Sunday Pioneer från 13 maj 2001 fanns artikeln Couple of Chips där det stod att "Warwick är ivrig att bli sammankopplad med frun Irenas nervsystem. Hon har gått med på experimentet; trots allt vill hon inte ha honom sammankopplad med ngn annan kvinna."

I artikeln står det att Warwick tror att det går att överföra tankar med en chip i armen och att det i maj var planerat att genomföras i september i år.

Det är en sorts infantiliserad stämning kring hur man diskuterar cybernetik. I andra sammanhang kan vetenskapsjournalister diskutera mer seriöst.

Diskussioner om seriösa ting som anses känsliga tas upp på ett sätt som gör att man hela tiden ligger hårfint nära att skämta bort alltihop. Det är som om man ansåg att folk är helt imbecilla. Det handlar om folkförakt. Allmänheten anses inte vuxen att kunna ta del av känslig information på ett seriöst sätt.

Men hur som helst, inslaget i svensk TV om Warwick var autentiskt. Likväl kom i efterannonsen av programmet påståendet att 'detta har aldrig hänt', vilket naturligtvis gav intrycket att även inslaget med Warwick var fiktivt.

Samtidigt måste jag säga att det var ett angeläget tema TV tog upp och det var ett intressant grepp att programmet hade halvdokumentärt utförande med intervjuer av flera nu aktiva politiker mm.

På samma uppslag som artikeln i Sunday Pioneer med Warwick förekommer en annan artikel av Peter Cochrane med titeln Tiden är på Cyborgens sida och underrubriken Betrakta ej hjärnimplantat med misstänksamhet säger Peter Cohrane.

Han pläderar för att man skall ta till sig det nya och förutsäger att folk kommer att göra det omsider.

Och det är angeläget att man blir väldigt klart medveten om att detta är redan sedan länge fungerande teknologi. Den fungerar stabilt, energiförsörjningen utgör inget problem som patienten själv märker åtminstone. (Mkt tyder på att det är en internt alstrad energitillförsel, eftersom det finns den typen av teknologi öppet tillgänglig för vissa typer av mikrochips. Men det är också möjligt att man använder sig av vanligt förekommande elektriska omgivningar.)

Det går att utan samarbete med patienten ställa in systemet så att det fungerar på ett medicinskt adekvat sätt. Man kan alltså med precision avläsa tillståndet hos patienten och utifrån dessa avläsningar utföra justeringar i önskad riktning.

Beträffande mina erfarenheter.

Min bedömning är att allt som varit ogynnsamt från min synvinkel sett, har utförts med flit och det utgör därför ingen invändning mot tekniken i sig. Det finns inget som tyder på några haverier i systemet. Man har vid vissa tillfällen använt systemet för tortyr. T ex framkallat intensiva smärtor i delar av kroppen, men det passade in i ett mönster av avsiktligt arrangerade bestraffningar. Inget tyder på att det skedde av misstag. Orsaken att jag dröjer vid detta är att det ju representerar en sorts indikation av ytterligheterna i systemet vid ett hypotetiskt haveri.

Man har vid några få tillfällen drivit upp hjärtrytmen till obehagligt höga nivåer.

Det är naturligtvis angeläget för dem som skall fatta beslut berörande många patienter att det som jag nu säger mer ingående undersöks så att man ser vad som skulle kunna hända i sk 'worst case scenarios'.

En sån ingående undersökning kräver förstås att man får insyn i detaljerna i hur systemet arbetar. Och jag håller för troligt att en analys av dessa aspekter redan sedan länge har existerat.

Innan jag går vidare med min beskrivning vill jag också säga att orsaken till att jag dröjt med att gå ut med den här berättelsen är att jag observerat skeendena för att söka fastställa vilka delar av mitt nervsystem som är sammankopplat med elektronik.

Som det nu tycks ha planat ut och inte hänt så mkt drastiskt annorlunda saker än jag redan tidigare erfarit antar jag att man nu har visat alla delar som man kan påverka.

Alternativt är det förstås möjligt att man endast visat de delar som man anser det vara medicinskt adekvat att söka kontrollera och att andra delar enbart avläses passivt.

Om det förstnämnda är fallet, ser det nu i efterhand, när man har överblick, ut som om man faktiskt kan ha haft en medveten avsikt att åtgärda medicinska problem som jag hade tidigare.

Men i och med att jag säger så får de som kontrollerar systemet ett motiv för att dölja om det i själva verket är en mer generell typ av anslutning.

- - -

Jag har under hela mitt liv fram till 1995 haft problem med min matsmältning.

Från och med miljöombytet från Göteborg till Lund 1980 blev det permanent dåligt.

Det var som om tarmarnas verksamhet saknade ngn väsentlig omständighet för att fungera adekvat. Jag åt sådan föda som man skall för att det bli fart på systemet och jag motionerade och sov ordentligt. Men det var verkligen problem. Resultatet var att jag blev inåtvänd och saknade antagligen lustkänslor som hör till en mer normalt fungerande kropp.

Jag kände mig ibland ungefär som Hitler ser ut när han håller exalterade tal i gamla journalfilmer. (Hitler hade fö samma medicinska åkomma.)

Allt jag vet är att hos mig fungerade det så att när jag befriades från kroppens gifter försvann omedelbart det där humöret. Och det upprepades systematiskt under åratal.

I denna min beskrivning förbigår jag till stor del att återge det traumatiska i mina upplevelser och söker se det hela mer utifrån. Jag har ju nu under en längre tid kunnat se att omständigheterna förbättrats jämfört med tidigare och är lite lättare om hjärtat även om det fortfarande finns oläkta sår i själen.

När jag befann mig i Lund förekom det att man gjorde saker som endast kunde tolkas som om man på ngt vis monitorerade tillståndet i mina intima kroppsfunktioner. Exempelvis förekom det att man spelade upp ljudkulisser (eventuellt direkt till hörselnerven) med publikovationer från idrottsarenor som kom precis i fas med ej utifrån iakttagbara förändringar i upphetsning.

Ungefär som om man hade suttit naken inför en jättepublik som uppmärksamt studerade minimala förändringar i upphetsning.

Vad jag säger är alltså att jag insåg att de på ngt sätt kunde avläsa tillståndet i delar av kroppen eller nervsystemet som vore omöjliga att upptäcka på ngt annat sätt än genom direkt mätning i kroppen.

Det var inte slumpmässigt utan systematiskt. Det kunde inte förklaras av avläsning med värmekamera eller ngn annan beröringsfri metod, vilket jag faktiskt vidtog enkla åtgärder för att kunna utesluta eftersom det var så obegripligt. Jag trängde emellertid undan tankarna på det då eftersom det ändå var tillräckligt mkt andra konstigheter.

Nu hoppar jag över en del skeenden av skäl som jag antytt ovan och nu kommer vi in i en situation där jag torteras och förödmjukas. Man driver upp hjärtrytmen kraftigt, alstrar intensiva punktformiga smärtor och skenbart undersöker kroppen invändigt med instrument.

Jag vet inte hur jag skall beskriva det på annat sätt. Det känns precis som om man handgripligen undersöks inne i kroppen och mkt tyder på att det är en annan människas nervsystem som man har kopplats samman med. En annan människa som verkligen undersöks rent fysiskt och med de därifrån avlästa signalerna styr man sedan mitt nervsystem så att en analog känsla uppkommer hos mig. Givetvis skiljer sig människor åt, men med hjälp av datoranpassningar kan man tänka sig att det går att transformera informationen.

Om hypotesen är riktig skulle man förvänta sig smärre anomalier, där det känns som om kroppen genomborrades dvs symptomen kommer från omöjliga ställen, t om från ställen en aning utanför kroppen. Just såna anomalier har mkt riktigt förekommit vid flera tillfällen.

Man stimulerade lustcentrum och framkallade ejakulationer eller stimulerade könsdelarna så kraftigt att man tvingades masturbera även om man försökte kämpa emot rätt länge för att söka bevara en känsla av att ha en fri vilja.

Vid dessa tillfällen var det också så att jag genom att spänna musklerna maximalt kunde få bort de virtuella symptomen. Jag tänkte att den styrande elektroniken måste ha begränsad kapacitet (Volt per tidsenhet) att styra muskelceller och därför skulle man kunna tänka sig att det ginge att överbelasta elektroniken genom att snabbt och slumpmässigt byta muskelanspänning i stora muskelgrupper så att det gick åt maximal reglereffekt för den som jag antog svaga styrelektroniken. Den principen tycktes fungera också, men senare visade det sig att de som kontrollerade systemet hade justerat upp nivåerna så att det inte längre hjälpte med den metoden. Detta är ju ytterligare en information av intresse för legitima tillämpningar: Det artificiella kontrollsystemet möjliggör starkare grad av kontroll än det vanliga biologiska systemet.

'Doktor, din elektricitet är starkare än min vilja', sade en försöksperson som styrdes av elektroder i hjärnan, vilket alltså exemplifieras även i min redogörelse ovan.

Från den tidigare kortfattade redogörelsen för nervsystemets tekniska data kan man dra slutsatsen att repetitionsfrekvensen för det artificiella systemet kan drivas upp till högre värden än vad det kroppsegna systemet förmår. En annan tolkning är att det artificiella systemet aktivt stryper ned reglerförmågan i det kroppsegna systemet, minskar dess repetionsfrekvenser.

I mitt fall har jag inte märkt att de har några anslutningar till arm och benmuskler under den tiden jag har observerat det hela. Med undantag av punktformig påverkan i händer och fötter

och antagligen även i andra delar. Jag minns inte bestämt.

(Det är tänkbart att de bara inte röjt den verkliga omfattningen).

Däremot har det förekommit att man styrt mina reflexer, med harmlösa konsekvenser av komisk art och även lite värre saker. Jag befinner mig i en vårdnadstvist och vill inte säga sånt som kan användas emot mig.

Reflexer tycks enligt mina begränsade studier om nervsystemets funktion ha att göra med snabbförbindelser i ryggraden, sk reflex arcs. Dvs i det fallet verkar det inte bara möjligt att göra den elektroniska anslutningen i ryggraden utan rentav nödvändigt(?).

För att återgå till min beskrivning ovan förekom det inte bara att man tycktes koppla ihop mig med ett annat nervsystem utan även, som det verkade, att man kopplade in tidigare tillstånd i mitt eget nervsystem. Och till och med körde det fram och tillbaka periodiskt. Resultatet av det är ngt som påminner om en fysisk våldtäkt vilket sannolikt var avsikten.

Under en period av flera dagar med oavbrutna tortyrsessioner förekom det att jag skrek högt ngt i stil med att 'om ni nu kan styra min kropp så här, så kan ni väl använda det till ngt nyttigt' och jag menade då mitt problem med matsmältningsapparaten.

Det var en sarkasm och jag önskade dem uppriktigt att de måtte brinna i helvetet för alla evigheter även om jag senare har tagit tillbaka dessa förbannelser.

Jag hade inte väntat mig ngn som helst respons på denna sarkastiska kommentar.

Det var därför med stor förvåning jag konstaterade att det faktiskt kom en respons tämligen omgående. Det kan ha varit ett par dagar senare, i varje fall inte mer, kanske snabbare än så.

Det visade sig att man utan ngn justeringsperiod överhuvudtaget kunde bringa ordning på mina mångåriga matsmältningsproblem så att de från den dagen helt har upphört att besvära mig. Tidigare märktes ibland att en främmande styrmekanism var igång som ibland var lite störande, men som helhet var det en klar förbättring jämfört med tidigare.

Det var ju mkt överraskande för mig att det gick att diagnosticera problemet och åtgärda det så snabbt. Man kan ju undra om det var inplanerat redan från början.

Detta säger i alla händelser ngt om kapaciteten med cybernetiska metoder. Och man tycker att det därför borde utgöra en central del av undervisningen i medicin.

Att så inte är fallet beror sannolikt på att denna teknologi är utexperimenterad inom ramen för militär sekretess även om det är ledande forskare från hela världen som utfört själva forskningen. Det värsta är att sannolikt även väldigt fundamentala upptäckter om hur hjärnan arbetar hålls hemliga. Och det är, åtminstoner delvis för att det finns tillämpningar för tankeläsning för vilket det anses finnas strategisk betydelse med ett hemlighållande. Jag skall bara nämna kort att jag har omfattande erfarenheter av att man tycks läsa nyckelord i realtid.

(Det lär ju fö vara samma förhållande med det sk echelonsystemet även om det då handlar om teletrafik etc)

Jag vet inte i vilken mån de kan läsa hela meningar, men det är alldeles tydligt att de kan respondera direkt om man tänker på vissa utvalda begrepp namn etc. 'Polisen' t ex men det bevisar ju inget om ursprunget.

Detta vet jag därför att de väldigt många ggr har reagerat på ett systematiskt sätt och demonstrerat sin förmåga. Troligen kan de inte med precision följa med i mer krångliga tankar.

Det skulle sannolikt kräva många fler nervanslutningar och kanske skulle det inte gå ändå pga av den begränsade datakapaciteten (antalet överförda bitar per sekund).

Det är även möjligt att det är en fråga om att man i såfall måste bygga upp stora individuella databaser för varje tankeläst individ. Och att signalerna inte har ett tillräckligt reproducerbart utseende för att man skall kunna urskilja alla nyanser med precision.

Det har också förekommit att man simulerar tankeläsning på många konstiga vis men då är det bara psykologiska trick.

TV är en antagligen flitigt utnyttjad väg att systematiskt bygga upp databaser av information om människors tankar. Ett exempel på metoder som underlättar för detta.

En TV film kan innehålla sekvenser där ett motiv växlar mellan svartvitt och färg för samma motiv visande en viss person. Genom att jämföra avlästa hjärnsignaler som förekommer tillsammans med visning i svartvitt och färg går det att reducera data så att man kan sluta sig till vad i data som är specifikt för personen. Det finns en oerhörd mängd variationer på det nämnda temat, som är mindre uppenbara. Det är inte alls nödvändigt att skapa arrangerade filmsekvenser för det ändamålet, men det underlättar naturligtvis.

Det finns enligt vad jag läst, metoder att dämpa smärtor oerhört effektivt och biverkningsfritt med hjälp av cybernetisk teknologi. Såna metoder förekommer ju på sjukhus idag, men efter vad jag sett är det 60-tals metoder som kräver att personen själv trycker på en knapp eller ngt som inte alls är det bästa som går att åstadkomma.

Man undrar ju hur det blir med kreativiteten och kvaliteten i undervisning och forskning bland dem som enbart använder gammal teknologi. Det blir ju generationer av studenter som får en undermålig information. Det får till konsekvens en fördumning bland dem som skall föreställa en elit och ett framtidshopp. Det gäller fn alla som sysslar med avancerad teknologi. Och det är en viktig uppgift att ändra på det förhållandet.

Under alla händelser så har den snabbt åstadkomna cybernetiska åtgärden verkligen förbättrat min livskvalitet under de senaste 6 åren utan att trakasserier och tortyr för den skull upphörde. När jag berättat om just det här med den cybernetiska medicinen för andra, har det varje gång hänt att systemet stängts av för en kort tid, antagligen för att jag skulle se hur det fungerar när man lämnas åt sig själv så att säga. Och då var det precis som tidigare.

Sen har man satt på systemet igen och låtit det vara på.

Under några dagars paus mellan det att jag skrev raderna ovan och just nu när jag skriver detta upprepades detta mönster, att man stängde av det för mig varvid det var precis som det brukade för mig innan förbättringen kom och nu har det startat igen. Det enda man märker av att systemet är igång, förutom den viktiga omständigheten att matsmältningen börjar fungera normalt är små tecken på att förbränningen tycks komma igång.

Detta säger ngt av intresse. Det säger att i mitt fall, för den aktuella felfunktionen, har man inte löst problemet genom att programmera om mitt biologiska system så att det klarar sig själv sedan. Man skulle kunna tänka sig att man på konstlad väg driver fram en serie betingningar som lär upp systemet att fungera bättre. Det skulle i princip vara möjligt att på konstlad väg driva fram permanenta förbättringar som sedan ej krävde några ytterligare artificiella inslag för att fortsätta fungera om man av ngn anledning önskade det.

Det är sannolikt möjligt att utföra såna betingningar i samband med en del typer av felfunktioner. Men man kan förvänta sig att den metoden är svårare att få att fungera. I mitt fall tycks det alltså vara så att jag är beroende av en ständigt pågående artificiell signalbehandling för att upprätthålla den åstadkomna förbättringen.

Det går sannolikt till så att man med utgångspunkt från en delvis inadekvat och biologiskt alstrad signal med hjälp av ett dataprogram alstrar en korrigerad signal som ersätter den naturliga och som ger en adekvat medicinsk effekt.

Jag har inte ansträngt mig för att försöka kolla hur mkt datakapacitet som finns inbyggd. Med det jag vet nu skulle det kunna vara så att det mesta av mjukvarudelen finns i fjärrdatorer och att det inbyggda systemet bara har en enklare del.

Å den andra sidan finns en mer avancerad möjlighet nämligen att det är delar av hjärnan själv som används för hjälpfunktioner utan att man märker ngt konstigt. Om det går att genomföra verkar det vara ett naturligt sätt att lösa problemen eftersom man då kan minimera datakommunikation med omgivningen och få hög autonomi.

- - -

Det faktum att man kan koppla in sig på nervsystemet innebär automatiskt att man även kan koppla förbi skadade ställen förutsatt att man är villig att leda signalerna via vanliga ledningar förbi avbrottet. Dvs det är sannolikt fullt möjligt att i samband med förlamningsskador genom en snar operation återvinna åtminstone delar av rörelseförmågan på ett sätt som knappast erbjuds patienter idag. Jag kan inte se att det finns ngn hållbar invändning mot det jag nyss påstod. Givetvis krävs det avancerad analys för att fastställa vilka nerver som skall kopplas ihop. Antagligen är det lättare om personen före skadan har fått sitt nervsystem studerat och informationen lagrad på dator. Man kan tänka sig att speciella kalibreringssignaler används för att göra identifieringar mellan ställen i hjärnan och nervsystemet i kroppen.

Men jag tycker det verkar rimligt att det finns ngn iterativ datormetod som systematiskt prövar sig fram tills nöjaktig funktion har uppnåtts även utan ngn föregående information. Finessen är att man under denna uttestningsfas kan använda yttre datorer medan man i en senare fas kan permanenta de utvalda förbindelserna.

Att denna möjlighet undanhålls de många handikappade människor som finns idag är oerhört skamligt. Jag anser det troligt att det går att få relativt snabba resultat förutsatt att allt hemlighetsmakeri upphör och en effektiv kunskapsöverföring sker, så att vi får en uppdaterad generation av medicinare, fysiker och andra nyckelgrupper inom teknologin.

Jag är medveten om att det finns oerhört stora antal nervtrådar som slits av vid en ryggskada och jag inser att det kan finnas begränsningar i hur många man kan hantera artificiellt men jag tror att grundtanken förblir giltig även med en mindre delmängd av reparerade nerver.

Däremot har jag fn inte satt mig in i vad som händer med nerver som varit separerade länge. Om de har dött krävs det givetvis ngn form av nybildade nerver eller artificiella ersättningar.

Jag måste sätta mig in i detta bättre. Men det finns ingen anledning till pessimism.

- - -

Jag har också för avsikt att berätta om en annan och kanske för somliga en mer spektakulär funktion av det cybernetiska kontrollsystemet, nämligen den erfarenhet jag har av hur det kan användas för att på ett mkt finreglerat sätt modifiera de sexuella funktionerna.

Ytterlighetslägena är å ena sidan att det går att inhibera funktionen helt och hållet och å den andra sidan att det går att vrida på max som ligger högre än det som skulle vara fallet utan det artificiella systemet. (Jmf Viagra) Däremellan finns alla nyanser. Det går att justera in känsligheten så att man blir överkänslig och det går att minska den så man blir uthållig.

Det har visat sig att det inte är ngt endimensionellt problem, dvs det märks att känslor inte upplöses tydligt, vilket troligen beror på att mitt system inte har kunnat kalibreras så väl. Jag har inte försett experimentatorerna med tillräckligt varierade experimentella data eftersom jag inte haft så mkt erfarenheter.

Hade det varit en mer utåtriktad person med många sexuella kontakter hade de antagligen kunnat kalibrera det noggrannare. Icke destomindre har det numera en rätt positiv inverkan och det har blivit som en del av personligheten som man räknar med skall finnas där. I vissa stunder, särskilt längre tillbaka när tortyr förekom frekvent, kändes det inte som att jag var beredd att svälja förtreten i utbyte mot detta fysiologiska föryngringspiller. Men nu känns det som om det vore lite överdrivet att ta bort det enbart av stolthet. Det fungerar helt enkelt rätt bra. Och det är också mot den bakgrunden som jag går ut nu eftersom jag hoppas att det skall underlätta för att skadade människor äntligen kan börja få nytta av teknologin. Det borde ha skett för länge sedan och både medier och myndigheter har ansvar för att de inte redan för länge sedan har börjat få hjälp. Det duger inte att säga att man inte vetat tillräckligt.

Det har funnits information om det under lång tid. Det har stått i amerikanska tidningar som New York Times att säkerhetspoliser från hela världen fått specialträning för hemliga experiment på patienter. Det har stått i New York Times att allt lagskydd för experimenterande med patienter på sjukhus tagits bort.

Hur det är fn vet jag inte men det har i alla fall varit så och man måste vara ganska korkad om man inte av detta förstår att det pågår hemliga experiment med patienter alldeles oavsett all övrig information som berättar om det.

New York Times anses ju vara föga oppositionell och ändå har man alltså kommit med sådana avslöjanden.

Vad beträffar, en som man kan förvänta sig, rätt omfattande användning av den cybernetiska teknologin för medicinska applikationer, uppkommer som jag nämnt på annan plats problemet med utrymmet i etern (=hela radiovågsområdet).

Hur många individer kan vara parallellanslutna?

Är tekniken en begränsande faktor så är det naturligtvis viktigt att klargöra det.

Detta är ett tekniskt problem som är besläktat med vad som gäller för annan trådlös teknologi och det går antagligen att hantera på ett acceptabelt sätt. I annat fall får man göra en prioritering. Därvid måste rimligen svårt skadade människor prioriteras högre.

Det är ju också ett bra argument för att eventuellt så småningom organisera om användandet av etern.

Beträffande sex-tillämpningar så har jag undrat vad som egentligen händer med den naturliga biologiska funktionen när det finns en artificiell som tar överhanden. Det brukar ju vara så att förmågor tillbakabildas när de inte används. Jag har funderat över om det är så att man måste underhålla det biologiska systemet speciellt pga det. Dvs att man t ex måste låta sig stimuleras mer pga av det. Jag har inte tänkt igenom detta ordentligt.

Det står inte klart för mig hur det egna biologiska systemet egentligen fungerar hos mig nu för jag vet inte om de har stängt av det artificiella ibland eller aktivt inhiberar det biologiska systemet.

Det sistnämnda har förekommit. Och då har det varje gång kommit reklam för viagra per epost som av en händelse. Men andra ggr är jag mindre säker. När jag vid ett tillfälle åkte lokaltåget i Göteborg i fjol hade systemet stängts av en morgon så att det kändes helt dött.

Då kom det in en person, en 2-meters man med en mkt stor sportbag som han gjorde ngt i och kort därefter startade systemet upp.

Dessförinnan hade han uppträtt som om han ville förvissa sig om att jag lade märke till honom.

Det kan naturligtvis ha varit en tillfällighet men om inte så verkar det logiskt att om man släpper iväg en agent med den hemliga utrustningen så väljer man ngn som är kapabel att freda den och det såg den mannen ut att vara.

En fråga som är av intresse för alla typer av praktiska användningar är systemets grad av autonomi. Jag gissar att systemet i huvudsak förmår att förbli inställt i samma tillstånd ända tills styrsignaler kommer varefter det kan byta tillstånd men att det däremot inte är möjligt att byta tillstånd utan dessa yttre signaler. Med tillstånd menar jag att det sker en konvertering av varje behandlad nervsignal enligt ett visst schema(eventuellt individuellt inställbart för varje nervtråd) och att man upplever det som ett stadigvarande tillstånd. Såna felaktigheter i kroppens funktion som kräver att man kan byta mellan olika tillstånd är alltså beroende av kommunikation med omgivningen, medan felaktigheter som kan korrigeras framgångsrikt genom en enda bestämd typ av konvertering för varje nervsignal borde i princip möjliggöra fullständig autonomi.

I samband med spinalskador borde det sistnämnda kunna gälla.

När jag talar om konvertering ovan så menar jag t ex att varje inkommande värde för pulsernas repetitionshastighet konverteras till ett annat värde enligt ngt enkelt logiskt samband som kan justeras från avstånd när det behövs men som dessemellan fungerar utan tillsyn. Som exempel antar jag att man beträffande fallet med min matsmältningsapparat konverterar mina kroppsegna nervsignaler så att de ersätts av signaler med ngt högre repetitionshastighet som stimulerar systemet bättre så att det bringas att arbeta normalt.

I såna fall att det kroppsegna systemet sporadiskt arbetar normalt, ger detta ypperliga möjligheter till att bestämma hur det artificiella systemet skall justeras för att fungera som avsett utan att det krävs ngt annat än en enda passiv registrering av systemets tillstånd tillsammans med information om att kroppen arbetar normalt just då.

Dvs den universella och ytterst enkla metoden att imitera ngt som fungerar.

En sak jag inte närmare reflekterat över förrän nu är vad det är som gör att man känner skillnad mellan det naturliga biologiska systemet och det artificiella, för det gör man verkligen. Även om det som gäller matsmältningsapparaten har blivit allt svårare att upptäcka.

Dvs det artificiella inslaget är svårt att upptäcka. För ett eller två år sedan märktes det tydligare. Men det är att märka att jag aldrig kommunicerat mina observationer. Och när det förekommer ett samarbete sker givetvis en kommunikation av patientens iakttagelser vilket möjliggör mkt snabbare justeringar..

Jag tror att orsaken till att man känner skillnad i huvudsak beror på att det krävs omfattande kalibreringar av systemet. När det gäller sexuella signaler är det antagligen rätt komplicerade mönster där det nästan är nödvändigt att imitera för att det skall passera som ett känt mönster. Utifrån en databas av såna inspelningar kan man sen tänka sig att man kan skapa variationer t ex utgående ifrån andras inspelade data. Det kan ju bli hur komplicerat som helst, och jag stoppar min utflykt där.

Jag hörde på radion nämnas att ngn forskare, jag tror det var en svensk, höll på att spela in angenäma erfarenheter av ngt slag för framtida bruk. Jag vet inte riktigt vad det gällde. Kan det ha varit just sånt här som avsågs? I så fall skulle han alltså vara cybernetiskt ansluten.

Det är ju ngt ytterligare som ni bör tänka på om ni vill veta mer om detta att det kan tom finnas en viss personlig blygsel för att tala om detta från dem som i själva verket vet mest och som har låtit ansluta sig.

Jag tänkte också på det i samband med ett inslag som berättade om rika kvinnor som skaffade sig manliga professionella älskare, och jag tänkte att det skulle nog vara ett sätt för dem att spara några virtuella omgivningar för framtida bruk. Jag menar inte att det var vad som faktiskt skedde i just de fallen men det vore en möjlighet.

Jag vill noga understryka att motivet för detta dokument är att söka undanröja hinder för att denna avancerade teknologi verkligen börjar användas för dem som behöver den bäst och att inte ytterligare år förflyter där denna önskvärda utveckling skjuts upp.

Sextillämpningar är ju lite mer av lyxkaraktär.

Men såna tillämpningar kan ju tjäna som ett sätt att få in resurser till andra delar.

Och dessutom kan det ju finnas en del människor som skulle få en märkbart bättre livskvalitet genom jämförelsevis enkla åtgärder där cybernetisk teknologi ingår.

För dem som har svårt att känna lust och som önskar få en ändring till stånd med detta kan det hända att en mekanism liknande den som jag beskrev tidigare med systematiskt ökade repetitionshastigheter för ett antal nervtrådar på ett påtagligt sätt förändrar deras liv till det bättre utan några som helst biverkningar eller saker man behöver lära sig.

Om det är så skulle det antagligen ur ett utilitaristiskt perspektiv (största möjliga ackumulerade lycka) vara högst motiverat att använda sig av det.

- - -

Det finns inget naturligt slut på detta ämne. Variationsmöjligheterna är obegränsade.

Dagens generationer av läkare och andra experter som inte är ajour med det nya har sannolikt en instinktivt negativ attityd som säkert också finns hos många andra.

Exempelvis bör det finnas möjligheter med den nya teknologin att bota fetma genom att öka förbränningen och det kan man åstadkomma genom att enligt ett mkt enkelt schema styra vissa nervgrupper. Det får nog sägas vara en jämförelsevis trivial tillämpning rent tekniskt sett.

Men feta människor är en grupp som får finna sig i de magras mobbning och moraliserande.

Det skall inte finnas några genvägar. Vill man vara fin får man lida pin.

Vidare.

Jag är inte insatt i om det finns ngt hinder för att använda teknologin för att bygga upp muskulaturen dvs att det även skulle finnas en genväg förbi alla motions och styrketräningsmetoder. Muskler byggs ju genom att de utsätts för belastning, men det som faktiskt realiserar uppbyggnaden är väl andra nervsignaler? Och då borde det kunna finnas genvägar. I så fall borde en del idrottsmän förväntas använda sig av den metoden så fort den finns tillgänglig, med tanke på att de tar alla möjliga risker med doping.

Men det finns nog inga såna genvägar.

Och hur skulle det i så fall gå med alla gym? Och alla joggingrundor i ur och skur som får den moderna tidens flaggelanter att uppnå en högre moralisk dignitet.

Gisslen eder gott folk!!

Tillbaka till Introduktion