Mercury MR-3 Mission Summary     Anropssignal Freedom 7     Flygtid  15 min  22 sek

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
5 maj 1961                              5 maj 1961     

Besättning
Alan B Shepard

Om Flygningen
Trots detta missöde med den obemannade kabinen, fortsatte Nasa ivrigt att planera för en bamannad kabin med en Redstone-bärraket. Trots att den skulle begränsas till en ballistisk bana längs Atlantic Missile Range. Astronauten Alan B Shepard väntade i mer än fyr timmar i sin kabin Freedom 7 den 5 maj 1961, medan molnen skingrades och "tekniska hinder" eliminerades av uppskjutningsteknikerna. Till slut strax efter 09:34 Eastern standard time, kom det historiska ögonblicket, och Shepard kom i väg efter en perfekt start. Shepard demonstrerade att man kunde attitydreglera en rymdfarkost under tyngdlöshet. Med ett reglerhandtag utförde han försiktiga tipp, roll och girrörelser. Vid landningen utlöstes stabiliseringsfallmskärmen på 7 500 meter, 30 sekunder senare utlöstes landningsfallskärmen som förde ner kabinen mot havet med en nedslagshastighet av 10 m/sek . Stöten mot vattnet mildrade genom en landningskudde som frigjordes när värmeskölden lösgjodes under landningsmanövern. Shepard tillrygglade en sträcka på 480 km och flygningen genom fördes på 15 minuter och 22 sekunder, av vilka han var tyngdlös i 4 minuter och 45 sekunder.

Mercury MR-4 Mission Summary     Anropssignal Liberty Bell 7     Flygtid  15 min  37 sek

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
21 juli 1961                             21 juli 1961     

Besättning
kapten Virgil Gus Grimsson

Om Flygningen
Ytterliggare värdefulla erfarenheter av regleringen av en Mercury-kabin vanns av kapten Gus Grimsson den 21 juli 1961, när han genomförde en liknande ballistisk flygning i sin kabin Liberty Bell. Efter att ha frigjorts från Readstone-raketen nådde farkosten en höjd av 190 km, varefter den slog ner i havet 485 km från start punkten. Sedan Liberty Bell hade landat höll en olycka på att hända. Under det att Grissom väntade på bärgning inuti kabinen, sprängdes luckan bort, och kabinen började omedelbart att vattenfyllas. Grissom kämpade sig ut och var tvungen att simma i flera minuter innan han räddades av en helikopter. Under tiden hade en annan marin helikopter (Sikorsky Hus-1 ) lyckats fästa en lina vid den sjunkande kapseln. Vid ett tillfälle hade helikoptern ett hjul i vattnet, till den grad var besättningen beslutsam att rädda kapseln. Då började en röd varnings lampa blinka (vilket visade sig senare vara falskt) vilket betydde att motorn var överhettad. Man kapade linan och Libety Bell sjönk till 5 500 meters djup. Under tiden togs Grissom ombord på USS Randolph. trots att han hade svalt  en hel del vatten kvicknade han till snabbt. Senare förklarade han att han hade tagit bort säkringarna vid luckan strax innan de exploderande bultarna som höll den detonerade. Uppenbarligen hade det blivit kortslutning.

Mercury MR-6 Mission Summary     Anropssignal Friendship 7     Flygtid  4 tim  55 min

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
20 februari 1962                     20 februari 1962    

Besättning
överstelöjnant John Glenn

Om Flygningen
Nu kom till slut tillfället att skjuta upp en människa i omloppsbana. Det blev överstelöjnant John Glenn, och hans tre varv runt jorden den 20 februari 1962. Innebar en viktig etapp för den Amerikanska rymdfarten. Efter att ha väntat på startplattan i 3 timmar och 44 minuter i Friendship 7-kabinen på grund av en serie "tekniska svårigheter" startade Glenn 09:47 EST. Atlas-D-farkosten steg som beräknat över atlanten och kl10:00 kom bekräftelsen på att kabinen hade gått in i omloppsbana. Allting gick väl det första varvet, Friendship 7 slutförde sitt första varv kl 11:21 med en medelhastighet av 28 100 km/tim. Kl 11:28 medelande Glenn att han hade svårigheter med den automatiska attitydregleringssystemet. kapseln girade långsamt till höger med ungefär en grad per sekund. Ännu hade det stora problemen inte dykt upp när, Glenn befann sig på det tredje varvaet uppfånagde markstationen i Muchea (Australien) en telemetrisignal som visade att kabinens värmesköld  möjligen kunde ha lossnat på grund av en felaktig strömbrytare. Anledningen till att man avände en löstagbar värmesköld berodde på att under dom sista faserna i landningen, just innan kapseln hängade i sin fallskärm slår ned i havet. Då sänktes värmeskölden 12 dm och drog med sig en perforerad krage glasfiberarmerat gummi. Detta bildade en luftkudde som mildrade nedslaget. Om skölden lossnade fanns det inget som kunde hindra kapseln från att brinna upp vid nerfarten. Glenn beskrev senare att den här skräckinjagande situationen vid nerfarten var nervpåfrestande. När nerfarten började hörde han en duns, efterhand som upphetningen tilltog började ett orangefärgat sken synas utanför kabin fönstret. Det blev snart klart för Glenn att något höll på att gå sönder. Glödande skrot stycken på upp till 20 centimeter strömmande förbi fönstret. Det som hade gått sönder var bromsraketen, landningen gick bra trots missödet.

Mercury MR-7 Mission Summary     Anropssignal Aurora 7     Flygtid  4 tim  56 min

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
24 maj 1962                            24 maj 1962  

Besättning
Kommendörkapten M. Scott Carpenter

Om Flygningen
Tre månader senare stog nästa Mercury-kabin färdig på sin Atlas farkost vid "the Cape". Det var Aurora 7 med Kommendörkapten M. Scott Carpenter. Starten utfördes den 24 maj 1962 08:45, farkosten gick i en bana på mellan 160-270 kilometers höjd. Det första problemet han fick ta itu med var överhettning av tryckdräkten. Sedan han gymnastiserat med en gummirem steg temeraturen till 27.8 grader under det första varvet. Carpenter beordrades vila och då gick temperaturen ner till 21 grader celsius. Carpenter hade två viktiga expreiment att utföra, det mest invecklade hade att göra med en aluminiserad mylar-plastballong med en 50 cm diameter, som fäst vid en 30 m lång lina, skulle frigöras från kabinen i början av det andra varvet. Trots att ballongen frigjordes planenligt blåstes den inte upp helt. Som ytterligare hjälp för gemini-programmet utfördes ett experiment till som gick ut på att observera vätska. Monterad i kabin befann sig en flaska på 7.5 cm i diameter i vars mitt ett rör hade placerats . Tre hål i ändan av röret tillät vätskan tränga in i det. Vätskan bestod av destillerat vatten, ett grönt färgämne,  en aerosollösning för minskning av ytspänningen, istället för att flyta omkring i små kulor. Resultatet var avgörande för konstruktionen av tankar i rymdfarkoster och av motorsystem som kunde startas flera gånger. Svårigheterna med det automatiska attitydreglersystemet innebar att Carpenter. Måste tippa upp farkosten till den rätta vinkeln för raketinbromsningen med hjälp av manuell reglering. Spårningsresultat med radar visade att rymdfarkosten under tiden strax före inbromsningen hade ett "genomsnittligt girfel på 27 grader". Detta i kombination med den sena tändnigen av bromsraketerna, resulterade i att kapseln missade det förutbestämda landingsplatsen i stilla havet med 465km. Carpenter tryckte på knappen för manuell bromsning, när inte bromsraketerna tände automatiskt. Detta utfördes 3-4 sekunder senare än planerat. Vilket motsvarar ca 25-30 km av det totala felet. Man förlorade nu radiokontakten med Carpenter trots att en ny radio frekvens utnyttjats i ett försök att övervinna den avskärming av radion som åstadskoms av den joniserade plasmaskikt som vid återfärd in i atmosfären bildas runt ett rymskepp. Hela världen väntade nu  ängsligt på nyheten om astronauten, och till slut kom meddelandet att Carpenter upptäckts ungefär 200km nordost Puerto Rico. Efter att ha landat 17:41 hade han krupit ur kabinen och väntat på bärgning i sin gummiflotte. Vid flygningen som varade tre varv, färdades han 131 000 km.

Mercury MR-8 Mission Summary     Anropssignal Sigma 7     Flygtid  9 tim  13 min

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
3 oktober  1962                      3 oktober   1962   

Besättning
Kommendörkapten Walter M Schirra

Om Flygningen
Den näste som sändes upp från Cape var Kommendörkapten Walter M Schirra den 3 oktober 1962 i sin Sigma 7-kabin, under det första varvet höll han sig på höjder mellan 163-285 km. Flygningen som planerades vara 6 varv lång, gav tidsmässigt tid till ett flertal experiment såsom, hur mycket drivmedel man kunde spara i attitydreglersystemet med väteperoxid. När Schirra började sitt 3 varv rapporterade han att ca 90% av drivmedelsförådet var kvar. Kabinen tilläts flyga 99 minuter utan drivkraft och alla kontoller bortkopplade. Den enda märkbara effekten som märktes var att temperaturen höjdes i rymddräkten under dom två första timmarna. Det togs många fotografier på jorden med en 35 millimeters kamera. Nerfärden gick som planerat och han landade i stilla havet 475 km nordost Midwayön, den tillrygglade sträckan var 248 000 km.

Mercury MR-9 Mission Summary     Anropssignal Faith 7     Flygtid  34 tim  20 min

Lift-Off Date                          Splash-Down Date
15 maj 1963                            16  maj 1963      

Besättning
Major Gordon  L  Cooper

Om Flygningen
Den sista Mercury uppskjutning var den mest abitiösa och på många sätt den mest lyckade. Den hade planerats som Amerikas första dygnslånga rymdflygning. Varvid målet var att uppnå 22 varv, med astronauten Major L Gordon  Cooper vid spakarna, han for till väders i sin Mercury kapsel Faith 7 den 15 maj 1963 kl 09:04. Liksom astronauterna Glenn,Carpenter och Schirra hade Cooper många uppgifter att utföra, desutom lades stor vikt vid medicinska undersökningar med tanke på resans längd. Det mest anmärkningsvärda observationerna som rapporterades av Cooper var emellertid de som rörde möjligheten av detaljiaktagelser på marken med en skärpa som enligt optikens lagar borde vara omöjligt. Förutom att han såg floder, sjöar, berg, öar, när han befann sig över nordafrika, tyckte han sig se vad han trodde var kölvattnet från en båt på Nilen. Då han såg ner från kabinen över norra Indien och Tibet såg han slingrande vägar, rökstrimmor från skorstenar, hus, fordon och ett tåg. officiella talesmän för rymdforkningen var skeptiska och efter flygningen pratade man om rymdillusioner och hallucinationer. När slutet närmade sig på hans långa flygning i omloppsbana , hade Cooper andra saker att tänka på han hade svårigheter med rymdskeppets orienteringssystem gjorde det nödvädigt för honom att övergå till manuell reglering. Svårigheterna uppstod  med två kopplingar till en förstärkar-kalibrator som användes för att omvandla elektriska signaler från olika rymdfarkostsystem till order. En del av detta systems funktion var att reläa kommandon som aktiverade väteperoxidmotorerna i det automatiska attitydreglersystemet. Felet spårades efteråt till fuktighet i rymdfarkosten som hade åstakommit korrosion i och omkring de elektriska kontakterna. Cooper tippade upp rymdfarkosten med hjälp av dom manuella kontrollerna och tände bromsraketerna. På grund av det inträffade elektriska felet instruerades han också från Mercury Kontroll att slutföra nedfärden med manuell attitydreglering. Instruktioner för brommsmanöverkontroll , manövrer och tidshållning gavs av astronauten John Glenn som tjänstgjorde som sambandsman med rymdfarkosten ombord på spårningsskeppet Coastal Sentry utan för Japans kust. Nedslaget i havet skedde ungefär 130 km sydost om Midwayön i stilla havet kl 19:24 den 16 maj. Från Hangarfartyget USS Kearsarge kunde man tydligt se kabinen komma ner i sin fallskärm. Hangarfartyget slutförde bärgningen 37 minuter senare. Cooper hade tillrygglat 940 000 km. Trots de betydelsefulla framsteg som gjorts i Mercury-programmet, släpade Amerika kraftigt efter ifråga om flygtimmar i rymden. Av de sex Amerikanska astronauterna hade bara fyra gjort flygningar i omloppsbana tillsammans 53 timmar. Sammanräknat hade de tillrygglat en sträcka av 1 450 000 km. Sovjets Vostok kosmonauter hade å sin sida bokförts för 382 timmar. Valentina Teresjkova hade varit i rymden 17 timmar längra än alla de Amerikanska astronauterna tillsammans. Det dröjde två år innan Amerikanerna började ändra denna situation. Det skedde med Gemini programmet som genom fördes på ett lysande sätt.