Ryska Rymdfärder

Den 4 oktober 1957 sände världens första satellit ut radiomedelandet som innebär att Sovjetunionen. Behärskade den nya tekniken med satellituppskjutningar. Efter ett arbete i yttersta hemlighet hade Sovjetiska vetenskapsmän hunnit före USA. Nätt och jämt 48 timmar innan en viktig internationell rymdkonferens skulle öppnas i Spanien.

Vid den tidpunkten visste ingen,varifrån detta föremål ett 58.4 centimeters klot av polerad aluminium med långa pisk liknande antenner hade sänts upp från Kosmodromen i Bajkonur,Kazakstan därmed var den första Sputniken (Sputnik 1) i luften. Och därmed började kapplöpningen om rymden.

När det första Ryska satelliterna började röra sig runt jorden de sista veckorna 1957. Skaffade man i väst utrustning för att kunna spåra dem med Radio,Radar,Optiska metoder. I synnerhet var brittiska observatörer aktiva.

Nästa chock för väst kom innom en månad närmare bestämt när Sputnik II gick till väders med den först Rymdhunden Lajka. De sista varven runt jorden som Sputnik II gjorde blev speciellt sevärda. Den långa cylinderformade farkosten slog sakta kullerbyttor i rymden och reflekterade solljuset ojämnt. Rymdhunden Lajka som fanns därinne hade för länge sen förlorat medvetandet och dött. Sputnik II stannade kvar i omloppsbanan i 5 1/2 månad innan den brann upp vid återinträdet.

År 1949 hade man börjat systematiska undersökningar av hur rymd flygningar påverkade levande organismer. Från 1949-1952 sköt man upp raketer med hundar till en höjd av 100km. I huvud sak för att forska i tyngdlösheten,hundarna befann sig i tryckkabiner som installerades i nosen på Pobeda raketer. Kabinerna lösgjorde sig och räddades med fallskärmar. År 1960 avslöjades det att Sovjet
-unionen hade börjat med en rad rymdexperiment som avsåg att placera en människa i kretsbana. Enligt Tass hade man skickat upp en raket igen,Sputnik 4 som vägde 4.54 ton med en kosmonautdocka. Det var tur att denna Sputnik bara hade en docka och inte en riktig kosmonaut ty den fick ett fel som gjorde att bromsraketerna drev kabinen i en högre kretsbana. Flera av delarna till denna farkost spårades senare när de kretsade kring jorden,och i själva verket dröjde det ca fem år innan kabinen och kosmonautdockan störtade i atmosfären den 15 oktober 1965.

Efter missödet med Sputnik 4 genomförde man 4 uppskjutningar innan man vågade placera en människa i omloppsbana. Sputnik 5 gick till väders den 19 augusti 1960 med hundarna Strjelka och Bjelka som passagerare i omloppsbana runt jorden. Färden varade i drygt ett dygn och genomfördes framgångsrikt. Sputnik 4 belv en generalrepetition av för den senare bemannade Vostok.            

Den 12 april 1961 kl 07:59 västeuropeisk tid kom den stora nyheten. Världens första rymdskepp Vostok 1 (Öster) med en människa ombord sköts upp i kretsbana runt jorden. Rymdpiloten (Kosmonauten) på Vostok Sovjetmedborgaren flygmajor Juri Gagarin. Uppsändningen av flerstegsraketen genomfördes framgångsrikt.

Följande skildrar i sammandrag flygningen

Gagarins intryck från flygningen återgavs senare i en interjuv med Tass. Han berättade  att den sida av jorden som var solbelyst var klart synlig. Man kunde lätt urkilja kustlinjer,öar,floder. Över Sovjeruninonen kunda man klart se kollektivjordbrukens stora fyrkanter,det är även klart möjligt att urkilja plöjt land från ängar. Innan han kom i omloppsbana hade han aldrig flygit högre än 15 000 m. Från kretsbanan var han i stånd att urkilja jordens sfäriska form. Han beskrev synen som mycket vacker. man kunde glädja sig åt "den märkliga färgrika övergången från jordens ljusa ytan till den fullständigt svarta himmlen" 

Vem var denne Hjälte
Han var född den 9 mars 1934, son till en kollektivjordbrukare i närheten av Smolensk. Påbörjde gymnasiumstudier 1941 som dock avbröts av den tyska invasionen. Efter andra världskriget flyttade familjen till Gzjatsk där Juri återtog gymnasiumstudierna. 1955 utexaminerades han från en teknisk industriskola i Saratov med goda betyg. Samtidigt slutförde han som medlem i en flygklubb en träningskurs,varefter han började på flygvapnets skola i Orensburg. Två år senare fick han sitt förstaklasscertifikat och blev pilot i det Sovjetiska flygvapnet och steg i graderna till Major. När han  godkänts för kosmonaut utbildningen gick han med i kommunistpartiet 1960. Gagarin var gift och hade två döttrar vid tiden för hans rymdflygning.

När Gagarins pionjärvarv lyckligen genomfördes steg tilltron till att hålla en människa i rymden i ett helt dygn så som man hade gjort i augusti föregående år med hundarna Strjelka och Bjelka. den 6 augusti 1961 kl 09:00 österuropeisk tid startade en annan Sovjetmedborgare. Major German Titov,i vostok 2. medan flygningen ännu pågick medelade Tass att ändamålet var att utforska vilka effekter en längra flyging har på mänskliga organismer. Från 18:30 (moskva tid) 02:00 följande morgon skulle enligt programmet kosmonauten sova. han rapporterade, innan jag lade mig tillrätta , band jag fast mina händer som tycktes hänga fritt i luften och föll i en lätt slummer. Först sov han oroligt men föll sen i en djupare sömn. Till skillnad från jorden behövde han inte vända sig från sida till sida. Titovs sömn var så god att han sov 35 minuter längre än planerat. Vilket gav viss ängslan vid den Sovjetiska ordercentralen eftersom alla radioförbindelser hade avbrutis under tiden. Till skillnad från Gagarin sköt Titov ut sig med katapultstolen från Vostok kabinen och gjorde en separat landning i fallskärm. Rymdskeppet landade framgångsrikt i närheten. Titov fullgjorde 17 varv runt jorden på 25 timmar och 18 minuter och han färdades ca:703 150 km. Det gick ett år och 5 dygn tills nästa Sovjetiska bemannade farkost var redo för uppskjutning.         

Den 11 augusti 1962 kl 11.30 östeuropeisk tid sköts Vostok 3 upp från bajkonur. Men det första- tillkänna givandet gav ingen ledtråd om det vitala experiment man hade planerat. Ingen antydan gavs om den febrila verksamhet som då försiggick på startplatsen att nästa dag skicka upp en raket till. Vostok 3 uppskjutningen gick som ett urverks precision, då befann sig major Andiran Nikoljajev i omloppsbana. Vostok 4 skickades upp med kosmonauten överstelöjtnat Pavel Popovitj vid den avsedda tidpunkten med en sekunds marginal, precisionen i tid var absolut nödvändig eftersom målet var att åstadkomma  ett avstånd av bara 5 km mellan kapslarna. Man lyckades komma 6.5 km ifrån varann. Eftersom Vostok inte hade manöverraketer, med vars hjälp banan kunde ändras så drev rymfarkosterna ifrån varann, på det 31 varvet var dom ca 850 km ifrån varann och i början av det 64 varvet 2850 km.

Sovjets andra gruppflygning stärkte uppfattningen i väst att ryssarnas främsta mål var ett rymd möte i kretsbana. Vostok 5 startade från Bajkonur-komodromen den 14 juni 1963 kl 14:59 östeuropeisk tid med kosmonauten överstelöjtnat Valerij Bykovskij som averkade en flygning som varade i fem dygn. Medan tv kameran var igång demonstrerade han sin nya frihet inför åskådare på jorden, jag svävade fram till kabin fönstret och utförde observationer, han förklarade sedan att det var mycket egendomligt minsta lilla knuff sänder i väg en i motsatt riktning. Det inträffade lustiga episoder också. Medan han sände en rutinrapport som innehöll meningen "jag hade avföring" uppfattade markkontrollen ordet "stul" (avföring) som "stuk" (knackning) på grund av störningar. Det blev en väldig uppståndelse på markstationen. Bykovskij bombarderades med frågor de ville veta vad det var för fel på farkosten, vilken slags knackning hade jag hört? surrade det eller smällde det? jag fick förklara brådskande att jag hade använt min sanitära anläggning. Som svar fick jag ett våldsamt skratt, mina kolleger på marken var lugnade och återtog sitt vanliga arbete.       

Den första kvinnan i rymden blev Valentina Teresjkova i Vostok 6 den 16 juni 1963 kl 12:30 östeuropeisk tid. Man har ofta frågat mig hur det var möjligt för mig att utbilda mig till så ovanligt och okvinnlig sysselsättning som att flyga rymdskepp. En del människor tror att det inte är besvärligt med det här. Att dom automatiska utrustningar ombord på farkosten klarar sig själv och att den kvinnliga kosmonautens roll är obetydlig i sammanhanget . En passiv roll passade os emellertid inte. Vi insåg att den roll vi skulle spela var en aktiv roll där det viktigaste var den manuella orienteringen av skeppet och justeringen av försörjningssystemet. Mina kvinnliga kolleger och jag beslöt att förbereda oss för uppdarget på bästa sätt. Det betydde målmedvetna studier och hårt arbete. medan samtliga kosmonauter dessförinnan hade varit jaktpiloter från flygvapnet  var Valentina civil. Hon var textilarbeterska, men hade börjat med fallskärmshoppning. Efter att ha antagits som kosmonaut 1962 fick hon lära sig att flyga olika typer av flygplan och det var då som hon fick börja lära sig att styra ett Vostok skepp. Man ville med  hjälp av hennes rymdflygning göra jämnförelser mellan manliga och kvinnliga reaktioner i rymden och framför allt ville man få svar på frågan om man kunde skicka upp vem som helst med god kondition i rymden. the British Interplanetary Society brukade belöna betydelsefulla pionjärinsatser inom den bemannade rymdfarten . Juri Gagarin fick mota sällskapets guldmedaljong av första storleken när han var i London 1961. Och nu blev det Valentinas tur att få samma utmärkelse den femte februari 1964.

I Voschod 1 gjordes det första försöket att sända in i omloppsbana besättningsmedlemmar som inte var utbildade piloter men kompetenta att utföra specialistuppdrag. Med i kabinen tillsammans med den sedemera förolyckade översten Vladimir Komarov befann sig en läkare, Boris Jegorov och en vetenskapsmann , Konstantin Feoktisov. Voschod 1 skickades upp den 12 oktober 1964 kl 07:30. Allt gick efter planerna med flygningen. Eftersom kosmonauterna ombord på Voschod 1 inte kunde skjuta ut sig från kabinen var dom tvungna att stanna kvar i kapseln vid landningen som skedde 312 km nordost  om Kostana Kazachstan. Landningsfallskärmen utlöstes på en höjd av 4800 km när hasigheten var 800 km/tim. För att mildra nedslaget hade man försett farkosten med ett bromsraketsystem som tändes alldeles innan kapsel landande, hängande i sin fallskärm. 16 varv hade fullföljts i en 67 000 km lång flygning som varade i 24 timmar 17 minuter och 3 sekunder, Kabinen var intakt och kunde användas igen.     

ytterligare en milstolpe passerades den 18 mars 1965 kl 10:00 ötseuropeisk tid när Voschod 2 startade från Bajkonur kosmodromen. inuti befann sig två män. Överste Pavel Beljajev och överstelöjtnat Alexej Leonov. De färdades högre än nån annan hade gjort tidigare. Färden hade ett stort och dramatiskt mål . Att göra det möjligt för den rymddräktsklädde Leonov att länma farkosten i omloppsbana via en luftsluss.

När till slut ryktet spreds i Moskva i slutet av april 1967 att en ny sovjetisk rymdflygning närmande sig, förknippades det med planerna på ett rymdmöte mella två bemmanade farkoster i rymden. Under föregående månader hade ett ökat tempo i uppskjutningar inom kosmosprogrammet tyckts tyda på att man slutförde de obemmanade provflygningarna med en rymdfarkost som var större än Voschod. Kl 03:35 östeuropeisk tid den 23 april 1967 startade Sojus 1 (union 1) från Bajkonur kosmodromen med en enda besättnings man , överste Vladimir Komarov den man som tidigare hade varit befälhavare på Voschod 1 med tre mans besättning. När Sojus passerade sitt femte varv rapporterade Komarov att flygningens program genomfördes framgångsrikt. Kl 22:30 hade farkosten slutat sitt 13e varv och Komarov rapporterade att allt gick programenligt. Kl 04:50 den 24 april rapporterade Komarov att han var i utmärkt kondition, vilket bekräftades av telemtriska data. temperaturen i kabinen var 17.5 grader och trycket 800 milimeter kvicksilver. ett antal experiment hade genomförts i olika etapper. Härefter meddelade Moskva ingenting om flygningen förrän kl 17:23, då den överraskande nyheten om Komarovs död lämnades. En officiell kommunike förklarade att komonauten var i kontakt med markontrollen på det 19e varvet, när han började nerfarten över Afrika med rapporten. Vid god hälsa, systemen fungerar bra, detta var omkring kl 06:00 östeuropeisk tid. efter det att kabinen lyckligen hade trängt igenom det mesta av atmosfären trasslade fallskärmlinorna ihop sig på 7 km höjd och Komarov störtade över Sovjetunionen. Två dagar efter tragedin placerades urnan med askan efter Komarov i Kremelmuren bredvid andra hjältar  av Sovjetunionen. det var självklart att olyckan måste komma att förändra vidareutvecklingen av Sovjets program.                   

den 07 augusti 1999
Återkommer med mera

Tba´x