Figurer i ett landskap
Kort fakta om boken;
Författare; Barry England
Original titel; Figures in landscape
Publicerad; 1968 av Bonniers bok förlag
Kategori; Roman
Inledning;
"Förpackningen" var tråkig, trasig och såg allmänt tråkig ut, så att jag valde den här boken är otrolig. Enligt min åsikt ska böckerna ha snygga, och beskrivande bokpärmar, sånt lockar mig.
Med att välja denna bok ville jag undersöka om mina funderingar om att böcker som ser tråkiga ut ÄR "tröga" stämmer…
Om Barry England;
Barry England är skådespelaren som började skriva kända teaterpjäser. Detta ledde till att efter att han satt upp "Conduct Unbecomming" (känd teaterpjäs i London) övergick till ett yrke som författare. Barry föddes 1934 och sin första roman (figures in landscape) publicerades år 1968. Han är bosatt i London och har levt där sen många år tillbaks (gammal uppg.) Han har under senare år också skrivit boken "No Man’s Land".
Handlingen;
Två män, en lång väg att vandra. Terrängen de möts av är inte lätt utan torrt och upp mot himlen sträcker sig branta klipp väggar. Ska de överleva, solen, banditerna och kommer helikoptern som ständigt flyger över deras huvud hitta dem?
I denna bok får du följa de två männen, Ansell och MacConnachie som är på rymmen. För att komma i undsättning måste de vandra 65 mil genom ett landskap i svår vegetation under ständig tids press. Boken är "grovt" skriven vilket i vanliga fall inte riktigt ligger mig i smaken, men i detta fall flyter det på bra.
Ansell som är mycket yngre än sin kompanjon får lära sig att i deras "spel" är allt tillåtet.
Ett spel på liv och död. Om de måste döda någon för att ta sig fram gör de det utan att fundera och allt efter att tiden går får Ansell kunskaper om överlevnad och smärta. Livet i öde marken blir kärvt, var dags mat ranson är beräknad och deras spartanska sätt att leva på gör att de får både diarré, vitamin- och vätskebrist. Men utan att tveka är de ständigt på jakt efter friheten.
Citat; Det var den nionde dagen och MacConnachie hade redan vaknat.
Svenskan de använder är ibland lite "fel anpassade" till meningarna, vilket kan störa mig i vissa stycken av boken. Jag gillar det enkla sättet de pratar med varandra på. På något underligt sätt har han funnit en balans i kort och avhugget språk och långa beskrivande meningar
När de befinner sig på berget är det t.ex. så bra beskrivet att man nästan kan känna solens strålar gassa på ryggen och känna hur svett dropparna rinner längs pannan.
Ju längre in i boken man kommer desto fler "grymheter" får man läsa om. Barry har lyckats bra med tempoväxlingarna. Här nedan finner du ett kort exempel på det.
Citat;
Och så, inom några sekunder, togs detta hopp ifrån dem. Helikoptern kom, fyra lys skott avfyrades mot sädesfältet och ringen av eld var sluten. Slut citat.
Trots att de ständigt rör på sig och saker händer är boken för det mesta sig lik. De går, vattnet tar slut, problem uppstår när de träffar på människor osv.
Genomeld och vatten, de bevisar att det går. Eller?!
Egna kommentarer;
Som sagt så när jag började jag läsa boken med en väldigt negativ ställning. Jag möttes dock av en trevlig överraskning, efter att ha läst ungefär 30 sidor kunde jag genast konstatera; Jag hade haft fel! Böcker med tråkiga "förpackningar" behöver inte nödvändigtvis inte vara sega. Boken håller en bra balans och är mycket lätt läst.
Trots att detta inte alls är min smak av litteratur så anser jag att den helt klart var värd att läsa!
Om man ser boken i ett större perspektiv så tycker jag nog att något mer drastiskt skulle kunnat få hända. Något som trappat upp spänningen ytterligare ett "snäpp".
Jag kan inte påstå att det var en "nagel bitare" som man bara inte kan slita sig ifrån.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera boken till de som gillar överlevnads böcker, där gränsen mellan liv och död är liten.