Varför gör kärleken ont…?
Myggbett kliar.
Bistick svider.
Men, varför gör kärleken ont ?
Eldlågor bränner.
Flygplan låter.
Men, varför gör kärleken ont ?
Barn föds.
Folk dödas.
Men, varför gör kärleken ont ?
Annorlunda
Jag känner blickarna ni ger mig.
Jag passar inte in….
Jag vill egentligen inte vara kvar…
Kamrater. Vaddå kamrater ?
Jag trodde faktiskt inte att blickar kunde döda.
Men, nu vet jag…
Varför är jag eljest?
Varför är jag annorlunda?
Ni behöver inte ens titta på mig,
alla har vi fått ögon för att se och blunda.
Snälla, inga dumma ord till mig säg,
det är inte er själva, utan mig ni sårar.
Ni måste inte mig narra,
även jag kan fälla tårar.
Jag är faktiskt som alla er "människor",
även fast jag inte ser ut som er andra.
Vi ska ändå alla tillsammans,
på denna livslånga väg vandra.
Förlåt mig
I fönstret jag tänder ett ljus för dig min vän,
och hoppas att du kommer åter igen.
Runt omkring mig byggs det upp en borg,
av enorm saknad och väldig sorg.
Jag är inte den enda som saknar dig,
men jag hoppas att du förlåter mig.
Det jag gjorde vet jag var fel,
men utan dig känner jag mig inte hel.
Om jag varje gång jag sårat dig hade tänt ett ljus,
hade jag vid nu ha bränt upp ett helt hus.
Jag satt framför tv:n med i handen en festis
då jag kom på att: "Du är min bästis."
Förlåt!