Pastor Jansson vaknade upp en söndagsmorgon i mitten på maj, och då han tittade ut genom sitt sovrumsfönster upptäckte han att det var en enormt vacker och härlig dag. Eftersom golf var pastor Janssons enda last bestämde han sig för att ta en runda.

Eftersom det var söndag hade pastor Jansson en gudstjänst några timmar senare, så han ringde till grannsocknens pastor Andersson och övertygade denne om att han kände sig väldigt sjuk och att han skulle vara enormt tacksam om pastor Andersson kunde ta hans gudstjänst idag. Pastor Andersson sa att det kunde han tänka sig att göra, och så fort som han lämnat Janssons hus åkte Jansson till en golfbana drygt tjugo mil bort. På det viset kunde han vara säker på att han inte skulle springa in i någon som han kände.

Jansson upptäckte snart att ha inte hade behövt oroa sig. Då han la upp den först golfbollen för att börja sitt spel upptäckte han att han var ensam på hela banan, alla andra var i kyrkan.

I samma stund vände sig Sankte Per mot Gud och sa efter att ha sett hela spektaklet:
"Du kommer väl inte att låta honom komma undan med det här?
Gud suckade och sa:
"Nej, jag antar att jag inte kan låta det ske."
Just då klippte pastor Jansson till golfbollen med klubban och den for i en fin och hög båge mot flaggan, landade bara några meter från hålet, rullade fram på det platta gräset och slutade sin bana med att lägga sig till rätta i hålet. Pastor Jansson hade precis gjort en trehundrameters hole-in-one!