Messerschmitt Bf 109 (Tyskland)

       Historia
 
Bf 109 var en revolution i jaktplansdesign som började i mitten av 30-talet, genom införandet av bärande skal helt i metall, självbärande lågvingade vingar, infällningsbart landningsställ och täckt sittbrunn. Trots att enkelvingade plan skapades redan under första världskriget ansågs det att vändradien var ett jaktplans viktigaste egenskap, så fram till mitten av 30-talet konstruerade man dubbelvingade jaktplan eftersom dom hade mindre svängradie.
 
Willy Messerschmitts 109 var långt ifrån konventionell flygplanskonstruktion. Det var det perfekta flygplanet för sin tid.
 
Bf 109 E "Emil" var det bästa jaktplanet i världen mellan 1939-40 och Tysklands antalsmässigt viktigaste flygplan under andra världskriget. Det enda flygplanen som kunde mäta sig med det var Spitfire MkI och Hurricane flygplanen. Emil kan stiga fortare och högre och dyka snabbare än Spitfire Mk1 och Hurricane flygplanen men dom kan flyga snabbare och har kortare svängradie. Fastän de flesta Messerschmitt planen betecknades med ME så betecknas 109:an med Bf 109. Bf står för företaget Bayerische Flugzeugwerke, som producerade flygplanet
 
Messrschmitt Bf 109 E
Typ: Ensitsigt jaktplan.
Motor: En 1100 hk DB 601 A
Mått: Spännvidd 9,87 m; längd 8,64 m; höjden är 2,28 m.
Prestanda: Toppfarten är 560-570 km/h; max höjden är 11750 m; räckvidd 725 km; stigförmåga från havsnivån är 1000 m/min.
Beväpning: Två 7.9mm kulsprutor i fören,; två 20mm automatkanoner i vingarna; en 550lb bomb.


      

      
Savoia-Marchetti SM.79 Sparviero (Italien)

       Historia

SM.79 Sparviero var under andra världskriget Italiens viktigaste bomplan och krigets främsta torpedplan. Prototypen flög för första gången sent i oktober 1934.Planet var planerat som ett civilt transportplan för åtta passagerare. Det hade tre 610 hk stjärnmotorer. Det är lågvingat och byggt av både metall och trä. Det har infällningsbart landningsställ med hjulsporre. Planets goda egenskaper ledde till att det snart anpassades till en mer krigisk roll med modifierad kabin, bukgondol, möjlighet till offensiv och defensiv beväpning samt starkare motorer.
 
Italienska Regia Aeronautica hade en bra styrka med sparvieroplan och tillsammans hade de sänkt 86 allierade båtar i medelhavet i mitten av 1943. Trots att Italien gick över från axelmakterna till de allierade så fortsatte de flesta sparvieropiloterna kriga för axelmakterna.   
 
Savioa-Marchetti SM.79 Sparviero
Typ: Fyrasitsgt bombplan
Motor: Tre 80 hk Allfa Romeo 126 RC34 luftkylda stjärnmotorer
Mått: Spännvidd 21 m; längd 15,62 m; vingyta 61,7 kvadratmeter
Vikt: Tom 6800 kg; max. startvikt 10500 kg
Prestanda: Toppfart 430 km/h på 4000 m; max. operativ höjd 6500 m; räckvidd 1900 km med full bomblast
Beväpning: Tre 12,7 mm kulsprutor; två 7,7 mm kulsprutor; 1250 kg bomber eller en torped

      

Junkers Ju 87 "Stuka" (Tyskland)

       Historia
 
Den första av fyra prototyper, flög i slutet av 1935 och första serietillverkade Ju 87 B flög i augusti 1938.Junkers Ju 87 planerades som ett utpräglat störtbomplan, en typ som i Tyskland fick namnet Sturzkampfflugzeug eller Stuka. Många trodde inte att Stuka skulle lyckas så bra eftersom det var ett ganska gammalt plan. Planet blev ett avgörande vapen i krigets början. Planen släppte sin bomblast med stor träffsäkerhet och blev så fruktade att åsynen av de "knäckta" vingarna och ljudet från anfallssirenerna på landningsstället ofta skapade panik. Senare fick de allierade ett bättre luftförsvar. I slaget om Storbritannien var planet som hängande mål i luften och blev lätt nerskjutna när de hade dykbromsarna utfällda. När britterna lyckades skjuta ner 22 plan på en dag så drog man bort planet från slaget om Storbritannien.
 
Senare i kriget användes den framgångsrikt som en pansarvangsförstörare på den östra fronten. Planet slutade som ett nattattackplan eftersom det är svårare att träffa plan på natten. Många piloter avskydde planet eftersom de var ständigt oroliga för anfall från andra jaktplan. Om de hade tur kunde de skjuta ner jaktplanen med kulsprutetornet men jaktpiloterna visste om det och sköt ner dom underifrån.
 
Junkers Ju 87 B
Typ: Tvåsitsigt störtbombplan
Motor: En 1200hk Junkers Jumo 211 Da vattenkyld radmotor
Mått: Spännvidd 13,8 m; längd 11m; vingyta 31,9 kvadratmeter
Vikt: Tom 2750kg; max startvikt 4250kg
Prestanda: Toppfart 380 km/h på 4000m; max operativ höjd 8100 m; räckvidd 600 km
Beväpning: Två 7.92 mm Rheinmetall MG 17 kulsprutor i vingarna; En manuellt riktad 7,92 mm M 15 i bakre kabinen; en 500 kg bomb i planets mittlinje; fyra 50 kg bomber i beväpningsbalkar under vingarna



      

Hawker Hurricane (Storbritannien)

       Historia
 
Spitfire planen brukar sägas ha räddat England fastän Hawker Hurricane planen sköt ner flest plan i slaget om Storbritannien. Hawker Hurricane planen var också Storbritanniens mest talrika stridsflygplan i början av kriget och spelade en stor roll i slaget för Frankrike.
 
Prototypen flög för första gången den 6 december 1935 och serieproduktionen av Mk I började den 12 oktober 1937. Då hade Mk I:an en två bladig propeller och en1030 hk Rolls-Royce Merlin II radmotor. Det gjorde Hawker Hurricane till Britternas första "moderna" monoplan för jaktändamål. Konstruktionen var ändå lite gammalmodig för den var uppbyggd av lättmetallrör klädda med tyg. Det gjorde planet billigt att tillverka och laga men det hindrade utvecklingspotentialen. Trots det byggdes det totalt 14232 plan. Det var Hawker Hurricane MK I som deltog i försvarandet av Storbritannien, men då hade den fått en trebladig propeller och en starkare Merlin III motor.
 
Till en början användes Hawker Hurricane planen främst till att skjuta ner andra jaktplan. Planet kunde senare inte mäta sig med de andra flygplanen för den var alldeles för långsam och steg för dåligt. Deras framgång kom när man kom på att de var bättre till att skjuta ner bombplan tack vare att de hade 8 eller fler automatkanoner som gjorde mycket skada.
 
Hawker Hurricane Mk II B
Typ: Ensitsigt jaktplan
Motor: En 1030 hk Rolls-Royce Merlin III vattenkyld radmotor
Mått: Spännvidd 12.19 m; längd 9,58 m; vingyta 23,9 kvadratmeter
Vikt: Tom 2495 kg; max. startvikt 3311 kg.
Prestanda: Toppfart 519 km/h; stigningsförmåga vid havsytan 825 m/min; topphöjd 10400 m; räckvidd 740 km
Beväpning: Tolv 7,70 mm Browning-kulsprutor i vingarna; två 227 kg bomber under vingarna



      

Supermarine Spitfire (Storbritannien)

       Historia
 
Spitfire var det mest betydelsefulla brittiska jaktplanet under andra världskriget och tillverkades oavbrutet under hela kriget i totalt 20334 exemplar. Det var det första brittiska planet som hade en skalkonstruktion helt i metall. Skalkonstruktionen var så bra att det var i princip bara att sätta i en bättre motor när det kom.
 
Prototypen flög första gången den 5 mars 1936 med en 900 hk Rolls-Royce Merlin C-motor. Serieproduktionen sattes igång i juni 1936 med en 1030 hk Merlin II motor. I den varianten var den inte så mycket bättre än Hawker Hurricane planen. När Tyskarnas Focke-Wulf Fw190 var färdig började man hastigt bygga en ny Spitfire. Det var en Spitfire V med en Merlin 61 motor istället för en Merlin 45 motor och man kallade den för Spitfire IX. Den var inte riktigt lika bra som Fw 190 men man fick bort många problem som Spitfire V hade. Senare varianter fick fyr- och fembladiga propellrar, bättre motorer, bättre beväpnig och småändringar på vingarna.

Supermarine Spitfire F.Mk XIV E
Typ: Ensitsigt jaktplan
Motor: En 2050 hk Griffon 65 vattenkyld radmotor
Mått: Spännvidd 11,23 m; längd 9,96 m; vingyta 22,48 kvadratmeter
Vikt: Tom 2990 kg; max startvikt 3856 kg
Prestanda: Toppfart 721km/h; Topphöjd 13106 m; stigförmåga vid havsytan 1400 m/min; räckvidd 740 km
Beväpning: två 20 mm och två 12,7 mm kulsprutor i vingarna



      

      
Junkers Ju 88 (Tyskland)

       Historia
 
Junkers Ju 88 kan betraktas som den tyska motsvarigheten till det brittiska Mosguito-planet. Det var med Mosquiton andra världskrigets mest mångsidiga stridsflygplan. Typen planerades som ett höghastighetsbombplan och flög för första gången i december 1936. Det var ett låg-/midvingat plan med två 1000 hk Daimler-Benz radmotorer. Besättningen var på tyskt standardmanér tätt grupperad i nospartiet.
 
Det blev väldig många varianter på planet men om man skulle beskriva alla, skulle det bli en enda röra. Varianterna var bombplan i olika versioner, nattjaktplan för nattbombplans bekämpning, spaningsplan, pansarvärnsflygplan med fällbar 75 mm kanon, och allvädersjaktplan.  Ju 88 hade en utomordentlig uppbyggnad, stor invändig bränslekapacitet kombinerad med stor lastförmåga och prestanda som trots alla varianter aldrig blev nedsatta. De senare versionerna med BMW stjärnmotorer och Jumo 213 motorer var nästan lika snabba som de bästa samtida jaktplanen och på köpet kunde de tåla mycket luftstrid. 
 
Junkers Ju 88A-4
Typ: Fyrsitsigt snabbt lätt bombplan
Motor: Två 1340 hk Junkers Jumo 211J-1 vattenkylda radmotorer
Mått: Spännvidd 20 m; längd 14,4 m; vingyta54,5 kvadratmeter
Vikt: 9860 kg; maximal startvikt 14000 kg
Prestanda: Toppfart 470 km/h; topphöjd 8200 m; räckvidd 1790 km med full bomblast; stigningsförmåga 400 m/min
Beväpning: Två 7,9 mm MG 81 riktade framåt; två MG 81 och en MG 131 riktade uppåt-bakåt; två MG 81 vid undre gondolen; två MG 81 i gondolens front    

      

Focke-Wulf FW 190 (Tyskland)

       Historia
 
FW 190 var Tysklands bästa jaktplan under andra världskriget. Konstruktören Kurt Tanks övertygelse om att ett strömlinjeutformat stjärnmotorigt flygplan skulle kunna prestera lika bra som ett radmotordrivet flygplan led till planets födelse. Stjärnmotorer är lättare eftersom de inte behöver en komplicerad vattenkylning och därför kan man sätta in en större och starkare motor. Den första prototypen flög i juni 1939 men den behövde en bättre luftkylning och större spännvidd. När Focke-Wulf äntligen kom ut hade de brittiska piloterna fullt upp med Bf 109. Så de brittiska piloterna blev oroliga när tyskarna fick ett ännu bättre plan. Det ledde till att britterna började utveckla Spitfire Mk IX. Under tiden försökte britterna lugna sina piloter med att dom kunde svänga snabbare, men dom visste att det är bäst när man är jagad och inte när man ska jaga.
 
När en Focke-Wulf 190A-3 landade i England av misstag, fick engelskmännen undersöka planet ordentligt. Deras undersökning visade hur överlägset det här planet var. Justering av varvtal, gas och propellerstigning sköttes automatiskt. Kontrollerna var perfekta. Det breda landningsstället gjorde att det var lätt att landa. Aerodynamiken var bra och det gjorde den svår att träffa.
 
Focke-Wulf 190 serierna användes för allvädersjakt, nattattack dykbombning motmark mål, torpedanfall, pansarvangsattack, långdistans attack mot båtar och för träning av andra piloter. Allt detta kunde utföras tack vare att kunde bära raketer och tunga bomber. Den imponerade i höga hastigheter på låga och medel låga höjder, men när det gick sakta så svängde den dåligt jämfört med andra flygplan.
 
Focke-Wulf Fw 190 A-8
Typ: Ensitsigt jaktplan
Motor: En 1700 hk BMW 801C-1 luftkyld stjärnmotor
Mått: Spännvidd 10,5 m; längd 8,84 m; vingyta 18,3 kvadratmeter
Vikt: Tom 3170 kg; max startvikt 4900 kg
Prestanda: Toppfart 653 km/h;  topphöjd 10410 m; räckvidd 805 km; stigningsförmåga vid havsytan 720 m/min
Beväpning: två, 7.9mm kulsprutor i fören; fyra 20mm automatkanoner i vingarna; en 550lb bomb under flygplanskroppen.

      

      
de Havilland 98 Mosquito (Storbritannien)

       Historia
 
Mosquiton var kanske andra världskrigets mest mångsidiga stridsflygplan och är definitivt ett av flyghistoriens klassiska stridsflygplan. Planet planerades som ett obeväpnat lätt bombplan med höga prestanda. Den byggdes av plywood och balsa för att inte belasta materialleverantörerna. Mk I-prototypen flög i november 1940 och därefter följde varianter i form av spaningsplan/fotograferingsplan, jaktplan, skolflygplan och bombplan. Stigningsförmågan och hastigheten var otroligt bra och därför flög den ifrån de flesta jaktplanen men i närstrid hade den inte så väldigt stor chans mot ett "riktigt" jaktplan. Tyskarna blev så imponerade av flygplanet att de försökte göra en kopia av det. Lyckligtvis bombades den Tyska fabriken som kunde göra den sortens plan, så tyskarna lade ner projektet.
 
de Havilland 98 Mosquito FB.Mk VI
Typ: Tvåsitsigt jaktplan/bombplan
Motor: Två 1640 hk Rolls-Royce Merlin 73 eller 77
Mått: Spännvid 16,5 m; längd 12,34 m; vingyta 42,18 kvadratmeter
Vikt: Tom omkring 6400 kg; max startvikt omkring 10200 kg
Prestanda: Toppfart 660 km/h; max operativ höjd mellan 10520 m och 12200 m; räckvidd ca 3000 km i typisk utförande.
Beväpning: Fyra 20 mm Hispano-kanoner under golvet; fyra 7,70 mm Browning-kulsprutor i nospartiet; två 113 kg bomber i bakre bombrummet och ytterligare två 250 kg bomber i beväpningsbalkar under vingarna, alternativt 225 eller 450 l fällbara tankar, minor, sjunkbomber eller åtta 27 kg raketer.

      

      
North American P-51 Mustang (USA)

       Historia
 
P-51 Mustang, eller i Storbritannien Mustang, planen var en av de bästa flygplanen när det gäller allmänna prestanda och kapacitet. Planet byggdes för att  Britterna hade beställt ett plan som skulle flyga inom 120 dagar. Efter 117 dagar flög för första gången NA-73X den 26 oktober 1940. RAF:s första serietillverkade plan  Mustang Mk I flög den 1 maj 1941. Två av dessa plan utvärderades av U.S Army Air Corps under betäckningen XP-51. 1942 byttes V-1710 motorn ut med en bättre Merlin motor. Det gav  USA:s   P-51B, P-51C och den klassiska varianten P-51D. Två P-51B nödlandade i Sverige, övertogs och fick betäckningen J 26. P-51D byggdes i 71966 exemplar varav 875 blev brittiska Mustang Mk IV.
 
Mustang och P-51 planen tjänstegjorde huvudsakligen i Europa med främsta uppgift att flyga hela vägen från Brittiska baser till 8:e luftstridsstyrkan långt inne i Tyskland. P-51D hade tillräckligt lång räckvidd för att kunna eskortera USA:s bomplan på långdistansräder ännu längre in i Tyskland. Det gjorde Mustang och P-51 planen de viktigaste planen under senare hälften av andra världskriget.
 
North American P-51D Mustang
Typ: Ensitsigt jaktplan
Motor: En 1590 hk Packard/Rolls-Royce Merlin V-1650-7 vattenkyld radmotor
Mått: Spännvidd 11,28 m; längd 9,83 m; vingyta 21, 83 kvadratmeter
Vikt: Tom 3466 kg; toppvikt 5493 kg
Prestanda: Toppfart 703 km/h på 7625 m; Topphöjd 12192 m; räckvidd 2655 km; stigningsförmåga 1060 m/min
Beväpning: Sex 12,7 mm Browning MG52-2 kulsprutor i vingarna; beväpningsbalkar för tankar eller för två 450 kg bomber 

      

      
Avro Lancaster (Storbritannien)

       Historia

Avro Lancaster var utan tvekan andra världskrigets bästa främsta nattbombplan. Det första Lancaster-planet flög den 9 januari 1941. Det hade då tre stjärtfenor, men de ersattes senare med endast två. Typen sattes i serieproduktion i stor skala med beteckningen Avro Lancaster Mk I. De första planen hade fyra 1280 hk Merlin XX- eller XXII-motorer medan de senare fick 1620 hk Merlin XXIV-motorer. Rädslan för att det skulle bli brist på Merlin radmotorer ledde till att man utvecklade Lankaster Mk II med Bristol Hercules motorer istället. Det var väldigt onödigt eftersom det fanns ett överflöd av Merlin motorer och dessutom vart planet sämre än de andra planen. Man bytte tillbaka till Merlin-motorer igen.
 
Lancaster hade riktigt goda prestanda. Det flög snabbt och kunde nästan hanteras som ett jaktplan. Deras enda nackdel var deras sårbara undersida. Det fanns inget skytte torn alls som kunde skjuta neråt mer än några grader, så de tyska jaktplanen attackerade alltid dem nerifrån. Sammanlagt flög Lancaster-plan 156000 bombräder och nästan alla var på Tyska mål och de släppte 618273 ton bomber av alla storlekar upp till tio ton Grand Slam bomber. Den 17 maj 1943 sprängde några Lancaster-plan Ruhr dammarna med spinning drum bomber.
 
Avro Lancaster Mk I
Typ: Sjusitsigt tungt bombplan
Motor: Fyra 1640 hk Rolls-Royce Merlin 24 vattenkylda radmotorer
Mått: Spännvidd 31,09 m; längd 21,18 m; vingyta 120,49 kvadratmeter
Vikt: Tom 16780 kb; max startvikt 29408 kg
Prestanda: Toppfart 462 km/h; topphöjd 6706 m; räckvidd 3589 km med 3182 kg bomblast
Beväpning: Två 7,7 mm kulsprutor i motordrivet nosskyttetorn; två 7,7 mm kulsprutor i motordrivet ryggskyttetorn; fyra 7,7 mm kulsprutor i motordrivet akterskyttetorn; upp till 8165 kg bomblast i bombrum

      

Yakolev Yak-9 (Sovjetunionen)

       Historia
 
Yak-9 var förmodligen sovjetunionens bästa jaktplan och en av andra världskrigets bästa jaktplan. Det finns inga exakta uppgifter om när planet började tillverkas. Flygplanskonstruktionen bygger på trä- och metallkonstruktionen frånYak-7d som var en utveckling av Yak-1. Tillverkningen varade ända till 1946 och då hade 16769 plan tillverkats och det var mer än 50% av de sovjetiska jaktplanen.
 
Yak-9 hade bättre prestanda än Tyskarnas Bf 109 G som den mötte i slaget om Stalingrad  i slutet av 1942. Efter det utvecklades planet vidare till stridsvangsbekämpning -9T och -9K, bombplan -9B, långdistansplan -9D och för mycket långa distanser -9DD. DD-planen eskorterade tunga amerikanska bombplan och en gång flög en stor grupp från Ukraina Till Bari (i södra Italien) för att hjälpa en grupp partisaner. Yak-9U fick en fullständig metallskalkonstruktion och en ny motor. Det förbättrade prestanda så mycket att planet kunde flyga i cirklar runt de tyska 109- och 190-maskinerna.
 
Yakolev Yak-9D
Typ: Ensitsigt långdistansjaktplan
Motor: En 1360 hk Klimov VK-105PF-3
Mått: Spännvidd 9,74 m; längd 8,55 m; vingyta 17,1 kvadratmeter
Vikt: Tom 2770 kg; Toppvikt 3080 kg
Prestanda: Toppfart 602 km/h; topphöjd 10600 m; räckvidd 1410 km
Beväpning: En 20 mm SjVAK automatkanon i propellernavet och en 12,7 mm kulspruta ovanför motorn.  

      

      
Boeing B-29 Superfortress (USA)

       Historia

Boeing B-29 var världens första verkligt effektiva strategiska långdistansbombplan. Konstruktionsarbetet inleddes i januari 1940 för att tillgodose U.S. Army Corps ambitiösa planer för ett bombplan som skulle "försvara hemisfären". Typen var en ytterst avancerad konstruktion med tryckkabin, fjärrstyrd defensiv beväpning, enorm bomblast och mycket höga prestanda, inklusive stor räckvidd och topphöjd.
 
I september 1942 flög den första av tre XB-29-prototyper med fyra Wright R-3350 stjärnmotorer, som var och en hade två förkompressorer.
 
Man gjorde stora ansträngningar för att Superfortress skulle kunna sättas in i stor omfattning. Många underleverantörer engagerades för att leverera komponenter till fyra sammansättningsfabriker. Typen togs i bruk i tid för att kunna ge ett betydande bidrag mot Japan, och bidrog snart till dess slut genom atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. 
 
Boeing B-29 Superfortress
Typ: Tiositsigt Höghöjdsbombplan med lång räckvidd
Motor: Fyra 2200 hk Wright R-3350-23 Cyclone Eighteen luftkylda stjärnmotorer
Mått: Spännvidd 43,05 m; längd 30,18 m; vingyta 161,56 kvadratmeter
Vikt: Tom 32369 kg; max. Startvikt 62823 kg
Prestanda: Toppfar 576 km/h på 7600 m höjd; max. Operativ höjd 9708 m; räckvidd 6598 km med 7258 kg bomblast
Beväpnig: En 20 mm automatkanon; tolv 0,5 tums kulsprutor i olika skyttetorn på kroppen; 9072 kg bomblast        

      

Messerschmitt Me 262 - Schwabe (Tyskland)

       Historia
 
Me 262 kunde ha blivit världens första operativa jetjaktplan men blev slagen av Storbritanniens Gloster Meteor. Förseningarna berodde på motorn som inte var färdig i tid och intriger mellan Hitler och flygindustrin. Hitler ville att planet skulle användas som ett bombplan men flygindustrin tyckte att det passade bättre som ett jaktplan. Med sina rena linjer, noshjulställ, lätt bakåtsvepta vingar och axialturbinjetmotorer var det världskrigets mest avancerade jaktplan, eller enligt Hitler, bombplan.
 
Konstruktionsarbetet inleddes 1938 men det första serietillverkade planet flög först i juni 1944. Planet hade då många felaktigheter tex. motorhaverier, bränder, MK108 kanonen låste sig och landningsstället sjönk ihop vid landning. Trots allt hade 262 mycket goda flygegenskaper och var det absolut snabbaste planet.
 
Planet användes främst till att skjuta ner andra bomplan med, men den kunde bara skjuta ner en i taget för den hade för lite ammuniton. Piloten flög fort ifatt bombplanen och sköt dem från undersidan och däreter vände de genast hem för laddning och påfyllning.
 
Messerschmitt Me 262 A-1a
Typ: Ensitsigt jaktplan
Motor: Två 990 kp Junkers Jumo 004 B enaxliga axiella turbojetmotorer
Mått: Spännvidd 12,5 m; längd 10,6 m; vingyta 21,68 kvadratmeter
Vikt: Tom 4000 kg; max startvikt 6775 kg
Prestanda: Toppfart 868 km/h på 7000 m; max operativ höjd 11000 m; räckvidd 845-1050 km på invändigt medfört bränsle
Beväpning: Fyra 30 mm MK 108 automatkanoner i nosen