uppgift 4 Anna-Lena Langer wrdjun98 När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad över. Det visade ju att jag hade känslor. Jag gick ner för trappan och in i badrummet. Jag tog tandborsten som stod i muggen på handfatet. Jag hade visst inte vaknat ännu. För jag råkade ta barnsalva i stället för tandkräm på tandborsten. Även den bästa kan göra fel tänkte jag och gick ut till köket. Jag gick fram till kylskåpet och öppnade dörren. Splasch! Ett mjölkpaket föll ner och stänkte ner mina gröna byxor, skorna fick sig en dusch de också. Jag intalade mig själv att mjölken säkert gav skorna en fin lyster medans jag gick in i tvättstugan för att byta till ett par jeans istället. När jag kom tillbaka in i köket såg jag att frukostkaffet kokade över på spisen. Det fick mig att tänka på att kaffe faktiskt var ett gift. Jag hade just gått ut genom hallen och smällt igen ytterdörren, när jag märkte att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden den sorgen, tänkte jag då. Just nu behöver jag inte bryta mig in, jag skall ju ändå till jobbet. Jag hoppade upp på min gamla cykel men råkade vingla till, så jag körde rakt in i grannens välansade Ligusterhäck. När jag låg där i grönskan upptäckte jag varför jag hade ramlat. Byxorna satt fast i kedjan och var svarta av olja. -Tur att det inte var ännu dyrare byxor mumlade jag glatt, reste mig upp och trampade vidare på den slingriga grusvägen. Kvartalsrapporten som jag hade jobbat med i två veckor låg på det röriga skrivbordet när jag kom in med en efterlängtad kopp kaffe i handen. Oopps! jag snubblade på den röda mattan som låg framför skrivbordet, och som alltid var knölig i kanterna. Kaffet rann över pappershögarna och sedan vidare ner på golvet, där det bildade en brun pöl på mattan. - Ja,ja det kunde ha varit värre tänkte jag. Och den där rapporten hade jag ändå tänkt arbeta om. Jag gick ut till lunchmatsalen. I kyldisken stod en färglad salladstallrik som såg himmelskt god ut. Jag beställde den och gick sedan och satte mig vid ett av fönsterborden, där man hade utsikt över takåsarna. Jag bet tag i en hård morot. Det krasade till i munnen och gjorde ont. Jag fick något hårt i munnen som jag spottade ut på tallriken. En bit av en tand låg där bland salladsbladen, den andra biten satt kvar i munnen och kändes vass när man strök med tungan över den. Jag gick till kontoret och ringde tandläkaren som skulle dra ut resterna av tanden. -Lika bra, nu kan man inte få hål i den igen tänkte jag och kände mig uppåt. På hemvägen passerade jag bankomaten som fanns utanför centrum. När det var min tur knappade jag in beloppet och väntade på pengarna. Då åkte kortet sakta in i apparaten igen, det kom aldrig tillbaka, inga pengar fick jag heller. Nåja de pengarna hade jag ju bara gjort av med tänkte jag när jag gick mot cykeln som stod i cykelstället en bit bort. Låssmeden stod och väntade på uppfarten när jag kom ångande på cykeln. Jag bromsade in framför firmabilen. Han lutade sig över motorhuven och skrev ut ett kvitto. 300 kronor slutade notan på, det var ju inte så farligt. På kvällen satte jag mig och pustade ut i favoritfåtöljen framför TV:n Jag lade upp fötterna på bordet och greppade fjärrkontrollen. Pang! det smällde till när jag tryckte på On knappen på kontrollen. TV:n exploderade. Jag flög upp ur fåtöljen och ryckte genast ut alla sladdar ur väggen. Det rök lite grann bakom TV:n och det luktade bränd plast. Jag lutade mig fram för att kika bakom TV:n, tapeten som normalt var gul hade antagit en brun-svart nyans i området just bakom TV:n. Vilken tur tänkte jag, nu måste jag ju tapetsera om. Äntligen blir det av. Och nu kan jag ju passa på att skaffa en Text-TV när jag ändå köper en ny. Det är fint att tänka positivt tänkte jag när jag med full fart kastade mig i sängen. Jag fick sådan fart att jag flög ner på andra sidan sängen och dängde in foten i det gamla järnelementet. Foten var bruten kände jag när jag vickade på den. Vilken tur att telefonen stod på nattduksbordet precis bredvid sängen, så jag slapp resa mig upp för att ringa ambulansen. SLUT!